Konsten att göra ingenting

Sitter i min stuga och väntar på att det antingen ska börja regna eller att solen ska titta fram. Tre barn och ett hundratal mygg, i en stuga på 54 kvm. Tv:n har stått på sedan klockan 06:00, då yngsta dottern vaknade. Det har varit ett kort avbrott då vi åkte för att handla och köpa glass.

Kan konstatera att det är en svår konst att göra ingenting. Barnen är betydligt bättre på det än jag är. De kan fastna i ett tv-program, städa sin garderob eller leka med lillasyster. Själv har jag läste en bok om Svenska Maffian. Den handlar om olika gäng i Sverige. Mellan kapitlen har jag städat, diskat och lagat mat. Trädgården behöver inte fixas eftersom det är en naturtomt. Huset är helt och det finns inget som behöver repareras.

Funderar över en av Ove Wikströms böcker - "Långsamhetens lov" och undrar vad det är jag missar.

Märker att jag har ett annat tempo i kroppen än omgivningen. Det märks tydligast i affären. Kassörskan ger sig tid att prata med varje kund. Jag står otåligt sist i kön och blir mer och mer irriterad över att det tar sådan tid. Försöker lyssna på samtalsämnena. Hör de hemma i affären? Ser framför mig vad som skulle hända om kassörskan på Willys i Älvsjö skulle börja konversera varje kund. "Hur mår din man?" "Har han återhämtat sig efter olyckan?" "Har du sett att Nilssons också köpt en sån där stor bassäng?"

Innan jag exploderar slår det mig att det finns något jag behöver lära mig. Gud har satt mig i den här situationen för att jag behöver utveckla något hos mig själv.

I bakhuvudet börjar jag nynna på psalm 205:
"Vila i din väntan, stilla mötet sker..."

Konstaterar att jag behöver lära mig att ta det lugnt. Att livet inte rinner mig ur händerna bara för att jag inte presterar något hela tiden. Att tiden inte är något som man ska utnyttja, utan en vän att samarbeta med. Att jag måste lära mig att ha "tråkigt" utan att hela tiden stimuleras av saker som måste göras.

Ska gå och nynna på Rolling Stones gamla slagdänga resten av dagen: "Time is on my side..."