Teknikfientlig???

Det är svårt att tänka sig att jag 1990 tackade nej till att få en dator i tjänsten. Vid tillfället jobbade jag som lärare på Infanteriets Stridsskola i Borensberg. Vi som tillhörde avdelningen för taktik och ledarskap fick erbjudande om varsin bärbar dator. Jag svarade: "Vad ska jag ha den till? Ställa blomkrukorna på?"

I min dåvarande värld kunde jag inte för mitt liv föreställa vad en dator skulle vara bra för. Jag hade en hyfsad handstil och skulle jag skriva ett officiellt brev gick jag till en av tjejerna på skrivcentralen. Jag tyckte att jag fick stöd i mina antagande när mina kamrater ägnade allt mer tid åt datorn, vilket innebar att allting tog mycket längre tid. Min slutsats var självklar - datorer underlättar inte arbetet utan försenar det.

Första gången jag skrev på en dator var 1995 då jag skrev min forskarförberedande uppsats. Så här i efterhand begriper jag inte hur någon vid något tillfälle lyckats att skriva en uppsats på skrivmaskin, eller för hand.

I dag skulle jag inte klara mig en dag utan datorn. Det är e-mail, blogg, nyheter, Facebook, Stayfriends och Plaxo, för att nämna något av allt det jag använder datorn till. Skulle jag inte ha möjlighet att koppla upp mig via en dator, så kan jag sköta det viktigaste via min mobiltelefon.

Man kan ju undra vad det är som hänt med mig. Är jag ett offer för marknadsföring? Är jag påverkad av min samtid och för svag för att stå emot?

Sanningen är nog att jag insett alla fördelar med datorer. Mitt arbete går mycket snabbare och enklare. Jag har möjlighet att hitta information på några minuter, information som utan internet skulle ta mig flera dagar hitta. Jag har möjlighet att hålla kontakt och kommunicera med många fler människor än jag hade kunnat om jag skulle skriva brev. På en dag hinner jag skriva, skicka och läsa mer "brev" än jag skulle hunnit på flera veckor om jag skrivet handskrivna brev.

Men framför allt... om alla andra pratar ett språk och jag ett annat, då får jag ingen kontakt. Om alla andra pratar svenska och jag grekiska, då når vi inte fram till varandra. Jag har full förståelse för alla de som är skeptiska - eftersom jag minst sagt varit det själv - men om vi ska kunna kommunicera med varandra behöver vi göra det på samma språk och i samma media.

Det är denna insikt som gör att jag är övertygad om att vi som kyrka och församling, måste bli mycket bättre på att använda datorer och internet. I en värld där man kan boka en utlandsresa via datorn en söndagkväll, måste vi kunna ta emot bokningar av dop, vigslar och begravningar via internet. I ett samhälle där man kan kommunicera med vänner, bekanta och gamla skolkamrater 24 timmar om dygnet måste vi hitta forum för samtal och möten i "cyberrymden". I Jakobsbergs församling håller vi just nu på med ett försök där konfirmander och ungdomar kan träffas på en särskild "ungdomsportal" - http://www.ichthys.se/

Jag tror att vi i framtiden inte får nöja oss med att fysiskt befinna oss där människor är. Om vi vill möta människor, se, höra och samtala kring de frågor som berör, då måste vi även möta människor via datorer och internet.