Efter två dagar på jobbet njuter jag fortfarande. Men jag konstaterar att jag håller på att drunkna i ord. Inte i talade ord, utan i skrivna ord.
Har ni tänkt på hur högt skrivna ord kan låta?
Jag översköljs av skrivna ord i reklam genom broschyrer, brev och e-mail. Jag dränks av skrivna ord i inbjudningar, ansökningar och information från olika avsändare. Det verkar som om alla vill ge sig till känna och tala om de också har börjat att arbeta.
Jag konstaterar att jag vill slippa skrivna ord en stund och ägna mig åt "ordtystnad", bön och eftertanke.
Jag inbjuder dig att följa med. Sluta läsa nu.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
...hm - då återkommer jag med mitt förslag.
SvaraRaderaWi
Du skulle ju kunna prata med mig i stället...
SvaraRaderaKrister
DET gör jag så gärna! Vi ses, Wi
SvaraRaderaTänkvärt!
SvaraRaderaSjälv lutar jag mig mot Kyrkans tradition av tidebön, även kallad Tidegärden. Där kan jag vila i redan skrivna böner och växelläsning/recitering av psaltarens skatter. Det gör att jag kan vila dels i tanken utan att behöva formulera mig hela tiden och dels i tanken om att över hela jorden bedes med samma ord (på olika språk) av flera miljoner människor dagligen och stundligen - och orden och bönerna är väl genomtänkta och håller idag och i morgon.
Pax tecum / Pa Godée
Hej Måns!
SvaraRaderaSom du så klokt påpekar så är det skillnad mellan ord och ord. En välformulerad bön tröttnar jag aldrig på. Min favorit är bön 139 i den förra "En liten bönbok".
Krister