måndag 22 februari 2010

Insnöad!?

Vid ett flertal tillfällen i mitt liv har människor ansett att jag är insnöad. Förmodligen har de menat att jag inte följt med i tiden tillräckligt, eller att jag haft enkelspåriga intressen. Det har varit långdistanslöpning, ridning, segling, golf, fiske och vandring. För det mesta har jag ett intresse åt gången, och det tar all min lediga tid.

Just nu är mitt största intresse vår stuga, åtminstone då golfsäsongen är slut. Som jag skrev i går så var jag orolig att jag skulle bli insnöad i norra Uppland, på riktigt. Men så blev det icke. Under hela mitt liv har jag bara blivit insnöad, i dess rätta betydelse, en gång. Och det var i Skåne vintern 79 - 80. Jag fastnade i en snöstorm, strax söder om Helsingborg och fick ta mig in till Landskrona för att övernatta på ett hotell.

I dag har jag inte varit insnöad - mer än vanligt - men det har heller inte varit långt därifrån. I morse var tunnelbanan inställd så jag fick ta bilen till Södersjukhuset, där jag hade en föreläsning i krishantering. Normalt sett så tar det cirka 20 - 25 minuter att köra hemifrån till SÖS. I dag tog det 1 timme och 35 minuter... på ettans växel... Det hade gått fortare att åka skidor.

Som om det inte räckte fick jag i kväll lämna återbud till den teckenspråkiga referensgruppen eftersom min fru fastnat i trafiken norrifrån mot Stockholm. Hennes resor tar normalt sätt 50 - 60 minuter, i dag tog den 2 timmar.

Jag börjar allvarligt fundera på att köpa en snöskoter. Har de samma problem med snön i Norrland? Varenda gång jag varit i fjällen har det varit betydligt mer snö där, men ändå har allting fungerat. Jag har varit på militära övningar i minus 43 grader då allting flutit på. Är vi bortskämda? Eller har vi blivit så moderna att vi inte klarar av de elementära sakerna bara för att det kommer snö?

4 kommentarer:

  1. Människan kan som sagt inte göra förmycket på en gång. Vi är skapta för att göra några få saker i taget och göra det bra. När vi "folket i södra Sverige" upplever dessa vintrar så stupar vår värld på grund av att allt ska fungera. Bilar, tåg, flyg, tunnelbanor, rulltrappor ja allt... Vi spinger runt och försöker släcka bränderna genom att bygga större vägar, fler järnvägar också vidare... hur ska vi klara dem när vi kan ploga de vägar vi har eller avisa tågväxlarna som har funnits där i hundra år ?
    I norra delan av Sverige så har man inte allt detta. Man litar på sig själv och sina vänner. Ta tillexempel skotern, livsviktig för många, kan inte jag fixa den så hjälper min vänn mig för han/hon förstår hur viktig den är. Sak amma är det det med bilen och boendet. Här nere gnäller vi över att dåligt skrivna avtal och skyller på varandra istället för att lösa problemen.
    Har för mig att du beskrev detta i ett tidigare inlägg om handling istället för gnäll...
    ... vem stannar och plockar upp de som fryser vid bussplatsen ?

    SvaraRadera
  2. Hej "Dagsuddaren".

    Ja vad säger man? Jag kan inte annat än att hålla med dig. I Sibirien går järnvägen utan problem. Kan det vara för att de inte har moderna, elektriska, självavfrostande växlar?

    Jag tror att vi är så bekväma så att vi konstruerat saker som inte behövs och som inte klarar av det klimat vi har här.

    Var det inte en kung som red över Öresund och Bälten någon gång på 1600-talet?

    Snö, is och kyla kan inte vara en överraskning för någon av oss. Alla biltillverkare tillbringar flera månader på vinterhalvåret i Arvidsjaur och Arjeplog för att prova sina bilar i vinterklimat. Bilarna och bussarna rullar, men tunnelbanan den står still.

    Krister

    SvaraRadera
  3. Jag hörde på radion i morse att i Norge och Finland går all tågtrafik "som på räls" (sommarräls..) även vid snöväder och snöoväder.
    Vi kanske skulle skicka dit några delegater på studiebesök?
    Ha det bra,
    insnöad MG

    SvaraRadera
  4. Hej MG.

    Det vore nog på tiden... Men förmodligen har de varit där på studiebesök under sommaren.

    Krister

    SvaraRadera