måndag 29 augusti 2011

Kristen identitet

Det pågår en debatt om att Svenska kyrkan behöver bli tydligare i sin identitet. I drygt 10 år har jag som kyrkoherde, tillsammans med mina medarbetare, arbetat intensivt med att försöka göra församlingen tydlig, både som en lokal församling och som en del av Svenska kyrkan. De senaste åren arbetar vi även med varje kyrkas lokala identitet och lokala profil.

Efter den 22 juli har det blivit svårare.

Det finns de som anser att vi ska skapa en tydlig kristen identitet i förhållande till islam - de kallas ofta för "värdekonservativa", "islamofober" och "invandrarfientliga", av sina meningsmotståndare. De som inte vill skapa en kristen identitet i förhållande till islam kallas för "mindre kristna", "politiskt korrekta" och "flummiga", av sina meningsmotståndare. Finns det inget mellanting, eller ett både och? Måste det vara antingen eller?

För 10 år sedan försökte många att skapa sin identitet i förhållande till andra kristna samfund. Vi är inte som Missionsförbundarna, Katolikerna, Pingstvännerna eller Ortodoxa. I dag har vi i Järfälla Kristna Råd, ett otroligt fint samarbete. Vi beskriver oss inte i motsats till våra kristna bröder och systrar. Det är uppenbart för oss att vi har mycket mer gemensamt, än vad som skiljer oss åt. Vi firar gudstjänster tillsammans, vi utövar gemensam diakoni och vi bedriver utbildning i samarbete. Det är min övertygelse att vi genom detta "missionerar" Jesus Kristus. Det viktigaste är inte vad vi säger utan vad vi gör. En handling säger mer än 1 000 ord.

Genom samarbetet med de andra kristna samfunden i Järfälla, så har vår församlings identitet blivit tydligare. Inte för att vi jämför och beskriver oss i motsats till de andra samfunden, utan för att vi ser olikheterna och skillnaderna tydligare när vi samarbetar. I den upptäckten blir det också tydligare vad som är viktigt och omistligt i vår egen tradition och vad som är mindre viktigt. I slutet av september ska vi ägna fyra dagar åt fördjupade diskussioner kring dopet, nattvarden och ämbetet. Vi ska också ha frågestunder kring varandras identitet och tradition, inte för att ifrågasätta utan för att försöka förstå. Jag är övertygad om att detta inte kommer att leda till att vår församlings identitet kommer att gå förlorad och bli luddig, utan tvärtom så är jag övertygad om att vi alla kommer att bli tydligare i våra kristna identiteter. För det finns väl utrymme för olikheter även inom kristenheten?

Inom Järfälla församling pågar arbetet med församlingsinstruktionen. I veckan ska vi i ledningsgruppen fortsätta vårt samtal kring vision, syfte, värdegrund, övergripande mål, riktlinjer och prioriterad verksamhet och prioriterade målgrupper. Detta ska sedan presenteras för arbetslagen i de olika kyrkorna, innan Kyrkorådet godkänner denna första fas av arbetet. Efter det kommer vi att påbörja arbetet med gudstjänster, undervisning, diakoni och mission. Jag hoppas innerligt att vi inte blir en "likriktad" församling där alla tycker, tänker och gör exakt likadant, även om vi delar samma vision, samma syfte och samma värdegrund. Jag tror att det är viktigt att vi delar det som är viktigt och centralt, men att vi accepterar och tolererar att det finns olikheter mellan våra fyra olika kyrkor. Jag tycker att det är en styrka i att vårt uppdrag tolkas och gestaltas på lite olika sätt, utifrån de lokala förutsättningarna som varje kyrka i församlingen har.

Jag har under många år också fört samtal med muslimer. När vi pratar så slår det mig hur många likheter vi har. Vi ställer samma frågor och har samma behov, vi bär samma längtan och våra drömmar är snarlika. Men vi har olika vägar för att uppnå det vi religiöst strävar efter. En del av våra vägar korsas eller går bredvid varandra, andra är helt skilda. Längs våra olika vägar finns det "hållplatser" som vi kan dela. I samtalen med mina muslimska vänner så blir min övertygelse som kristen större och min identitet blir tydligare och starkare. Jag hoppas att de känner likadant. De får beskriva sig själv, det gör inte jag - jag får beskriva mig själv, det gör inte de. Jag har ännu aldrig mött en muslim som är och tror, på det sätt som jag lärde mig då jag läste om Islam på universitetet. Hur mycket man än läser så överträffar alltid verkligheten det man kan läsa sig till. Böcker, om än så vetenskapliga, innehåller förenklingar, generaliseringar, begränsningar och tolkningar. Jag känner inte alltid igen mig i böcker som beskriver hur kristna är och tror.

Ekumenik och religionsdialog kan aldrig ha som syfte att förändra eller övertyga de andra. Målet måste vara att försöka förstå. I dialogen blir det tydligt för mig vad som är viktigt och centralt i min egen tro och identitet och vad som är oväsentligt.

Ska vi inte missionera? Jo det ska vi, men jag tror inte att vi ska bedriva det traditionella sättet att missionera på. Det sätt där vi med ord, förklaringar, argumenterande om fördelar och nackdelar och genom planerade metoder, försöker vinna nya anhängare. Jag tror på ett missionerande, där missionen är ett förhållningssätt där vi lever vår tro och övertygelse. När vi är trovärdiga, då kommer vi att skapa nyfikenhet, för dem som söker det vi har och kan erbjuda.

Jag har min kristna identitet i mitt dop, genom nattvarden, syndernas förlåtelse, det absoluta människovärdet, att vi alla är rättfärdiga syndare, kärleksbudet och den gyllene regeln. Det vill säga att min kristna identitet bygger helt och hållet på Jesus Kristus, Guds son. Det "allmänna prästadömet" och "nåden allena", är centralt i min kristna identitet. För mig är det viktigt att vi är bekännelsekyrka som vilar på, och omsluts av, trosbekännelsen. Att vi är en öppen, rikstäckande och demokratisk folkkyrka. Jag vill att alla ska vara välkomna till vår kyrka oavsett kön, ålder, etnicitet, religion, hudfärg, funktionshinder eller sexuell identitet.

Jag kan inte tänka mig att vara något annat än kristen och jag vill inte tillhöra något annat samfund än Svenska kyrkan. Jag respekterar andras tro och övertygelse, så länge respekten är ömsesidig. Jag tolererar även den som inte är "mainstream" och som har andra ståndpunkter än dem jag har. Även då jag inte delar någons åsikter, är jag beredd på att dö för att de ska få ha dem.

Räcker det som kristen identitet? Måste jag beskriva det i förhållande till andra kristna samfund eller till andra religioner, så som jag uppfattar dem, för att det ska bli tydligare? Kan jag förhålla mig till andra utifrån deras egen självuppfattning? Är jag beredd att ha en dialog, för att ta reda på hur de uppfattar sig själv och sin egen religiösa identitet?

8 kommentarer:

  1. Thorsten Schütte29 augusti 2011 10:00

    Hej Krister! Ja, efter den 22/7 är det både svårare, men samtidigt mera relevant, mera på allvar. På Din egen blogg finns ju länken till Åke Bonnier som skrev ett mycket bra inlägg den 26/8. Såg i går på SVT24 reprisen av förra söndagens sorghögtid från Oslo, det var stort och gripande, i synnerhet när allas namn lästes upp, ett i taget, med bild på var och en som ett försök att motverka offrens anonymisering. Och många namn lät som poesi, norskan är ett vackert språk!

    SvaraRadera
  2. Så välskrivet!
    Kristen identitet sammanfattas för min del bäst av det dubbla kärleksbudet plus berättelsen om den barmhärtige samariern (Luk 10:25-37). Jesus säger: "Gå du och gör som han!"

    SvaraRadera
  3. Intressant inlägg igen. Som i allt annat handlar det om respekten för att vi är olika, att vi inte behöver "dunka in" i någon annan hur de ska vara..korståg i Europa, islamofobin i Europa..hur vi tror och vad vi tror måste få vara individuell och egen. Med tvång löser vi ingenting utan genom att ge möjligheter och föra samtal kan vi nå varandra..Jag kommer läsa religionsvetenskap som mitt huvudämne nu i två år då jag är otroligt nyfiken på "de andra". Håller oxå med att försöka generalisera människan är svårt (läser oxå sociologi). Man kan försöka men när det når individen stämmer inte alltid bilden- men det bästa är att vi människor har förmågan att tänka och genom tankar har vi förmågan förändra vårt sätt att handla:-) Enkelt eller hur?! (ironi)

    SvaraRadera
  4. Hej Thorsten, Anonym och Mia.

    Tack för era kommentarer.

    Det är viktigare nu än någonsin på vilket sätt vi skapar vår identitet. Kan vi skapa en identitet på annat sätt än i förhållande eller relation till andra? Kan vi beskriva oss själva som de vi är, eller bara som de vi vill bli? Finns det en identitet som varar för evigt, eller måste vi hitta och forma en ny identitet som är under ständig förändring?

    Personligen vill jag skapa min kristna identitet i relation till Jesus och inte i förhållande till andra religioner eller andra kristna samfund.

    Det vanligaste vi gör i debatten är det så kallade naturalistiska felet. Vi generaliserar våra egna upplevelser och erfarenheter, eller så försöka vi få andra att passa in i generaliseringar.

    Vad gör vi när våra fördomar och förutfattade meningar inte stämmer överens med verkligheten? Ändrar vi uppfattning eller tolkar vi in det vi ser och möter, i det vi känner till?

    Många intressanta tankar.

    Mia: Lycka till med dina studier. Jag tror att du har en spännande tid framför dig.

    Anonym: Håll fast vid din identitet.

    Thorsten: Jag läser Åke Bonniers blogg regelbundet och har lämnat några enstaka kommentarer. Jag finner ofta hans inlägg som intressanta och de skapar ofta frågor och funderingar. Tyvärr är det en handfull människor som använder kommentarerna till att angripa varandra.

    Med vänliga hälsningar

    Krister

    SvaraRadera
  5. Ett litet, men viktigt, förtydligande angående det dubbla kärleksbudet. Det står "Du ska älska Herren, DIN Gud...". Det står inte "MIN Gud" eller bara "Gud". Detta ser jag för min del som en uppmaning att respektera andras gudsbilder, kristnas eller andras.

    SvaraRadera
  6. Hej Anonym och tack för din kommentar.

    Jag delar helt din uppfattning att man ska respektera andras Gudsbilder, oavsett om det är en kristen Gudsbild, eller en Gudsbild från en annan religion.

    Med vänliga hälsningar

    Krister

    SvaraRadera
  7. Hej, jag har en fråga till dig.
    Jag förstår inte riktig vad är Kristen identitet är, kan du ge mig 3 exempel på vad menas med det?
    Den andra fråga är vilka är de 2 största högtider inom kristna och varför fira man de 2 högtiderna?

    Och sista fråga om du är snällt och förklara vad det mena med " "Jesus gav med sitt lidande och död försoning åt människorna". Tack så mycket

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hej! Kristen identitet handlar om hur man beskriver sig själv och hur man uppfattas av andra. Till exempel a) att man tror på Jesus, b) att man firar mässa och c) att man tror på ett liv efter döden.

      Identitet är det som gör att man är den man är.

      Den största högtiden i den kristna kyrkan är påsken. Den firar man för att Jesus instiftade nattvarden på skärtorsdagen, att han dog på korset under långfredagen, att han uppstod från de döda på påskdagen och att han visade sig för lärjungarna på annandag påsk.

      Den näst största högtiden är julen och den firar man för att Gud blev människa i och genom Jesus.

      Teologin bakom försoningen är att människor har ett avtal med Gud. Gud håller alltid sin del av avtalet men vi människor klarar inte av att hålla vår del. Under många år så fick människor offra saker för att "betala" av den del de inte klarade av. När Jesus dog på korset så "betalade" han av för alla människor så att vi inte längre står i "skuld" för den del av avtalet som ligger på oss.

      Jag hoppas att jag med dessa korta ord lyckats att förklara och svara på dina frågor. Om inte så är du välkommen att mejla mig.

      Radera