tisdag 6 september 2011

Hösten är här

Nu märks det att hösten är här, inte på grund av att temperaturen sjunkit och regnet kommit. Jag hoppas att september ska erbjuda vackra dagar, med kyliga morgnar och ljumma dagar.

Det är inte heller för att husvagnen ska ställas i ordning för vintern som jag upplever att hösten har börjat. Även om uteserververingarnas värmeanläggningar börjar användas, så bådar det inte att sommaren är slut. De har även används till och från under sommarens kalla dagar.

Det är inte ens på grund av att höstterminen startat i församlingar och skolor, eller för att almanackan visar september, eller att arbetet med att ta fram budgetunderlag och verksamhetsplaner för nästa år pågår, som gör att jag känner att hösten har tagit över efter en härlig sommar.

Nej, det är tv-programmen som bär bud om, att nu är det höst. I alla kanaler har det startat olika serier som gör att jag känner att hösten tränger sig på. Varje kväll går det något program eller någon serie, som lockar mig att följa med. För mig betyder det, att det är höst.

Tv:n lockar mig mer, än det som händer utanför hemmet. Jag följer några nya serier, men framför allt mina "gamla" och "nygamla" favoriter, och jag är lika fascinerad som jag var förra hösten, och hösten dess förinnan.

3 kommentarer:

  1. Ja, hösten är här och det är väldigt skönt. Jag njuter av färgkaskaderna i september och oktober och faktiskt njuter jag av dimmorna och gråvädret i november, de veckorna ger mig en stunds ro innan advent och allt ståhej i december (som jag också älskar).

    Jag ser inte så mycket på teve, men har ändå följt dokusåpan Maestro på Svt1 i ett par veckor. Jag både tycker om programmet och inte, eg gillar jag inte alls alla dessa tävlingsprogram, där en deltagare försvinner varje vecka. Men Maestro gör kanske musiken mer tillgänglig, om man inte är så van vid Orff, Händel, eller Verdi.
    Samtidigt så vet jag inte varför alla dessa högkompetenta musiker och sångare lägger tid på att få några kända svenskar att lära sig hålla takten, (vilket de inte riktigt lyckas med). Man kan inte bli dirigent på några veckor, själva den idén är så tokig.
    Men kanske vill man på teve ha ett högkulturellt alibi för alla "Sverige har talang" och "Idol", för att inte tala om den evighetslånga melodifestivalen?

    Att jag ändå tittar, måste ju bero på att jag är så svältfödd på klassisk musik på teve och att min förstärkare till stereon hemma behöver lagas ;-)

    SvaraRadera
  2. Annika Einarsson sa...
    Ps. Jag följer alltid med spänning Mästarnas mästare, men inom idrott handlar det ju om att vinna eller bli utslagen. Därför fungerar det formatet bättre för idrottsutövarna än för unga förhoppningsfulla artister eller kändisar.

    SvaraRadera
  3. Hej Annika och tack för dina kommentarer.

    Jag lyckades flytta din ena kommentar hit, men den andra - där du bad mig göra det - försvann ut i cymberrymden.

    Personligen gillar jag Robinson mest. Inte på grund av tävlingarna och utröstningen, utan för att följa det sociala spelet.

    Jag såg första programmet av Maestro, men det var inte riktigt min grej. Jag gillar klassisk musik, men det blev lite pinsamt att höra en hel orkester lida på grund av att den tävlande inte hittade takten. Men det kanske lockar fler människor att lyssna på klassik musik.

    Jag gillade också Mästarnas Mästare. Det var ju tävlingsmänniskor och de är vana vid att tävla och bli utslagna.

    Annars är Fångarna på fortet också en favorit.

    Av de "nya" programmen gillar jag En andra chans, bäst. Kanske för att jag är lite partisk.

    Ha en riktigt kväll.

    Krister

    SvaraRadera