tisdag 4 oktober 2011

Var sitter tron?

När jag funderar över min egen och andras tro, då tänker jag ibland på var tron sitter i oss människor. Sitter den i huvudet, i hjärtat eller i händerna?

En tro som bara sitter i huvudet kan bli ganska hård och fyrkantig. Den tilltalar mitt intellekt, men den får inte så stor betydelse i mitt liv att andra får någon större glädje av den. Den kan också genom sin logik, stänga ute andra människor eller mig själv.

En tro som bara sitter i hjärtat kan bli "kletig" och svårbegriplig. Den tilltalar mina känslor men rymmer inte hela mitt liv och risken är att den inte får konsekvenser i mina logiska beslut. Det kan också bli så att de beslut jag tror är logiska, av andra upplevs som högst godtyckliga.

En tro som bara sitter i händerna kan bli en gärningstro. Den får konkreta uttryck i mitt liv och den påverkar mig själv och andra människor, men den kan ibland bli obegriplig och svårtolkad. Det blir lätt till en tävling om att den som presterar mest, är den bästa.

Om min tro sitter i huvud och hjärta så blir det inte mycket av den. Det blir med ungdomarnas språk, "mycket snack och liten verkstad". Sitter tron i huvud och händer blir den lätt oempatisk, hård och lite kantig. Om tron sitter i hjärta och händer då kan det bli "mycket verkstad och lite snack", risken är att andra inte riktigt förstår, kan tolka och förutse konsekvenserna av den.

Precis som kärleken, så behöver vår tro finnas i både hjärta, huvud och händer. För någon börjar tron i hjärtat, precis som kärleken. För andra börjar tron i huvudet eller i händerna. Det är inte finare att få sin tro genom hjärtat eller huvudet än att få den genom händerna. För att vara tro-värdig, då behöver min tro synas både i hjärtat, i huvudet och i mina händer.

Tron är kärlekens syster och har samma källa. Hjärtat, huvudet och händerna måste finnas med i både tron och kärleken. Det behöver finnas en röd tråd och kommunikation mellan tron och kärleken, i mitt hjärta, mitt huvud och mina händer, annars blir jag inte tro-värdig.

Tron och kärleken tar hela oss, vår personlighet, våra förmågor och våra gåvor, i anspråk.

5 kommentarer:

  1. Fader!

    Jag vill gärna tänka mig att tron sitter i själen som enligt min uppfatting genomsyrar det köttsliga. Med huvudets hjälp kan (och bör) jag styra trons uttryck i hjärtat, händerna eller huvudet beroende på situation. Styringen är på inget sätt lätt och även här måste Gud få vara vår vägvisaren.

    SvaraRadera
  2. Thorsten Schütte5 oktober 2011 kl. 10:58

    Under jobbiga perioder i livet finns tron kanske bara i form av ett eller två av dessa tre "H-ord". Denna glimmande veke ska man ej föröka släcka genom att kräva att tro "med allt" utan man ska låta tron överleva där i förtröstan att den breder ut sig mera igen.

    SvaraRadera
  3. Hej Anonym och Thorsten och tack för era kommentarer.

    Anonym: Det du beskriver som själen är för mig den röda tråd och kommunikation som måste finnas mellan huvud, hjärta och händer. Jag tror också att vi måste låta Gud styra vad av huvudet, hjärtat och händerna som vi för ögonblicket ska använda.

    Thorsten: Håller helt med det. Du "föregriper" ett kommande inlägg om hur man vandrar trons väg, då det inte riktigt hänger ihop mellan huvud, hjärta och händer. Här fick jag värdefulla kunskaper och insikter i klostret Bose. Jag återkommer med detta senare men en kortversion skulle kunna vara - fortsätt som vanligt, det kommer tillbaka.

    Med vänliga hälsningar

    Krister

    SvaraRadera
  4. Thorsten Schütte6 oktober 2011 kl. 08:07

    Ser fram emot fortsättningen, Krister! Och sedan är den glimmande veken egentligen an ganska egendomlig liknelse, den enda gången jag har sett att en glimmande veke flammande upp igen var hos ett ej utblåsbart vaxljus från Butterix...

    SvaraRadera
  5. Hej Thorsten och tack för din kommentar.

    Du kan nu läsa mitt nästa inlägg i ämnet under rubriken; "Ge inte upp".

    Jag har också sett ljus från Butterix. De gick inte att blåsa ut.

    MVH

    Krister

    SvaraRadera