onsdag 2 november 2011

Förnuft och känsla

För mig är det viktigt att min tro tilltalar både mitt förnuft och mina känslor.

Då jag går i gudstjänst vill jag att både mitt intellekt och mina känslor tas i anspråk och blir berörda. Jag behöver saker att fundera över, som jag måste hitta rimliga och intellektuellt redbara svar på. Och jag behöver saker som väcker mina känslor och som jag känslomässigt, måste hantera i min vardag.

Då jag läser de bibliska berättelserna möter jag händelser och mänskliga företeelser som jag tycker är förnuftiga, därför att jag känner igen mig själv och mitt eget liv i dem. Även om jag inte alltid kan förstå dem med mitt intellekt så blir de för mig förnuftiga, för de är precis lika motsägelsefulla som livet självt. Bibeln är inte skriven för att vara en vetenskaplig avhandling, där allting är logiskt och något som jag kan förstå med min mänskliga kunskap och min intelligens, ändå tycker jag att den är förnuftig.

Förnuft är något mer än intelligens och kunskap. Förnuftet innehåller mänsklig erfarenhet och förmågan att se och tolka verkligheten ur ett annat perspektiv än det rent vetenskapliga. Just att bibeln är så motsägelsefull i vissa avseende och så oförklarlig ur andra, gör att den tilltalar mitt förnuft, livet är precis likadant. Hur mycket jag än läser, lär mig och tänker, så finns det sidor av livet som jag inte kan förstå med mitt intellekt, däremot begriper jag dem genom erfarenhet och jämförelser. För mig är det förnuft.

Bibeln väcker också alla mina mänskliga känslor till liv. Jag blir arg, ledsen, orolig, förvirrad och konfunderad då jag läser bibeln. Men jag blir också glad, lycklig, trygg, förvissad och övertygad då jag läser den. Precis som då jag möter och lever livet. Mitt liv är fullt av känslor som jag inte alltid kan förstå intellektuellt, men genom bibeln berättelser förstå jag dem på ett annat plan.

Kanske är det ingen tillfällighet att bibeln ibland kallas livets bok? Den innehåller livets förnuft och livets känslor. Den skapar, för mig, en känsla av ett sammanhang. Den ger mitt liv en mening, den gör mitt liv mer begripligt och den gör att jag kan hantera mitt liv , på ett bättre sätt.

Jag hoppas att fler människor ska hitta både förnuft och känslor i den. Jag hoppas att inte fler människor ska avfärda bibeln utifrån att den inte skulle tilltala deras intellekt eller att den inte handlar om deras liv.

Tro måste tilltala både förnuft och känslor. Nyckeln ligger nog i att se förnuft som något mer än intelligens och vetenskapliga bevis och inse att alla känslor betyder något.

8 kommentarer:

  1. Thorsten Schütte2 november 2011 22:12

    Titeln till inlägget låter som titeln till ett brittisk kostymdrama. Men skämt åsido, även jag håller med att bibelns styrka är just att det är en sådan brokig samling av erfarenheter från människors möte med den levande Guden, ur en tidspann över mera än tusen år, ej tillrättalagt och med en del inre motsättningar. Detta ger tuggmotstånd och appellerar till olika strängar på människans lyra!

    SvaraRadera
  2. Hej Thorsten och tack för din kommentar.

    I tidningar har man särskilda "rubriksättare", jag kanske skulle anlita en sådan?

    Jag delar helt din beskrivning av bibeln. Jag har de senaste månaderna lästa alla Paulus brev och blir förvånad över hur väl de beskriver även vår verklighet. Det finns något omistligt i dem, saker som gäller i alla tider, just eftersom de berör det djupt mänskliga. Under de tusen år som bibeln skrevs och under de närmare två tusen år som gått sedan den sammanställdes så har inte människans natur ändrats något nämnvärt. Även om teknik utvecklas så är människan i grund och botten den samma.

    Med vänliga hälsningar

    Krister

    SvaraRadera
  3. Thorsten Schütte4 november 2011 11:07

    Just nu är det mycket känsla och mera skralt med förnuft hemma: min dotter och körkort på första försöket och kan nu glida runt i vår nya BMW utan övningskörningsskylten som har sett sina bästa dagar (jag följde Ditt råd ang. gamla vs nya bilar). Och än mera känslor blev det i går, då min fru och jag lyssnade på ett enastående föredrag och vittnesbörd av Annika Östberg!

    SvaraRadera
  4. Hej Thorsten och tack för din kommentar.

    Hälsa dottern och gratulera till både körkort och bil. Jag har aldrig ägt en BMW, men jag körde en då jag tog körkort för 33 år sedan.

    Jag har lyssnat till Annika på radio och tv. Det är en gripande livsberättelse, som man blir djupt berörd av.

    Trevlig helg.

    Krister

    SvaraRadera
  5. Thorsten Schütte5 november 2011 08:42

    Vi tackar för gratulationerna. Min son kallar bilen för Baader-Meinhof-Wagen...
    Annika väcker så mycket känslor hos mig eftersom jag själv haft en vän som gick en flerårig vända genom fängelset, men nu är tillbaka på banan efter att vi har behållit kontakten hela tiden.

    SvaraRadera
  6. God morgon Thorsten och tack för din kommentar.

    Ja det var också ett namn på BMW. Min biologiska pappa hade en DKW, när jag var liten - den hade tvåtaktsmotor och bara tre växlar - vi kallade den för Deutsche Kass Wagen bl a.

    Fler skulle behöva ta del av "kriminellas" livsberättelser. Då skulle man förstå att det i många falla handlar om moralisk otur och dåliga förutsättningar. Vem som helst av oss skulle lika gärna kunnat ha hamna i den vändan...

    När jag var prästkandidat tjänstgjorde jag i ett fängelse några gånger. Jag blev förvånad över hur lika de intagnas bakgrund, var min egen. Av någon anledning har jag haft tur och klarat mig från den typen av liv. Jag slogs också över att fångarna inte var ett dugg annorlunda än andra människor.

    Trevlig helg.

    Krister

    SvaraRadera
  7. Thorsten Schütte5 november 2011 10:11

    DKW - Das Kleine Wunder.
    Jag har själv varit med i flera besöksgrupper från kyrkan i fängelserna och periodvis hade vi fängelsepastorer knutna till flera församlingar (senast Anders Caringer). Så när min mycket uppskattade chef plötsligt "försvann" för att hamna i rättsapparaten för brott helt ortogonala till jobbets verksamhet, var jag på något sätt förberedd, även om situationen hade Kafkaartade drag. Och mycket riktig, skillnaden mellan fångarna och oss är i mångt och mycket liten/obefintlig, men svårast är situationen i fängelserna för dem som inte har "brottsvana" eller, ännu värre, är oskyldigt dömda. De hamnar ofta i en mycket svår sits.

    SvaraRadera
  8. Hej Thorsten och tack för din kommentar.

    Vi hade många olika förslag kring vad DKW betydde. Das Kleine Wunder har jag dock aldrig tidigare hört.

    Oavsett varför någon sitter i fängelse så tror jag att deras liv påminnner om vårt, om vi bara ger oss tid att prata med varandra. Vad jag minns så var alla oskyldiga i sina egna ögon, men inte enligt rättsapparaten. Det är just detta jag menar med moralisk otur. Gränsen mellan skyldig och oskyldig är oftast hårfin.

    Det måste vara fruktansvärt att sitta inlåst för något man inte gjort sig skyldig till.

    Hälsar

    Krister

    SvaraRadera