torsdag 1 september 2011

Kristen identitet II

Debatten om Svenska kyrkans identitet fortsätter och tyvärr ser det ut som om den skulle kunna splittra kyrkan i åtminstone två grupperingar. Jag har fortfarande svårt att förstå på vilket sätt Svenska kyrkans identitet skulle bli tydligare genom att vi kritiserar andra kristna, Islam, eller någon annan religion. Lika lite förstår jag varför kristna nu kastar epitet på varandra, det är allt från "invandrarfientlig", till "politiskt korrekt".

Vi blir inte bättre av att vi tar fram Islams mindre bra sidor. Jag blir inte mer kristen för att jag kritiserar muslimer för deras tro, liv och lära. Inte blir jag en bättre kristen för att jag påstår att andra kristna är "islamofober" eller "ljumma". Borde vi inte ha förmågan att skapa vår kristna identitet utifrån vår egen tro, vårt egna liv och vår egen lära? Är det inte rimligt att vi för en öppen debatt inom Svenska kyrkan, på vilket sätt och på vilka grunder vi ska skapa vår kristna identitet?

För mig bygger min kristna identitet på Jesus Kristus, som Guds son och vår frälsare. För mig är dopet och nattvarden centrala i min kristna tro. Jag är övertygad om att Gud handlar med människan, på ett särskilt sätt i dopet och i nattvarden. Det betyder inte att jag håller det för osannolikt att Gud även kan verka på andra sätt och utanför dopet och nattvarden. Jag är inte kristen för att jag är bättre än andra människor, jag är kristen trots att jag är som alla andra. Kristen blev jag då jag döptes.

Jag är stolt över det som jag uppfattar som Svenska kyrkans identitet. Vi är en evangelisk-luthersk kyrka som är en öppen, demokratisk och rikstäckande folkkyrka. I vår kyrka är alla döpta kallade till det allmänna prästadömet och vi litar till Guds nåd. Vi kan inte förtjäna Guds godhet utan Gud ger oss den gratis genom Jesus Kristus. Jag är stolt över vår kyrkas ordning och förlitar mig på att den helige Anden verkar i den ordningen. Om jag ska sammanfatta vad mitt kristna liv går ut på så är det att försöka leva i kärlek, respekt och förlåtelse.

Är det bara jag som tycker att detta är en tydlig kristen identitet?

Jag förväntar mig att andra människor visar respekt för min tro och min övertygelse och jag i min tur vill visa andra samma respekt för deras tro och övertygelse.

5 kommentarer:

  1. Hej Carolina och tack för din kommentar och feedback.

    Med vänliga hälsningar

    Krister

    SvaraRadera
  2. Krister, Dina bloggbetraktelser är verkliga pärlor! I frikyrkovärlden har vi den eviga striden där man betecknar motparten med etiketten fundamentalist/evangelikal respektive liberal. Förödande! Varför inte ta des bästa från båda lägren, glöden från det ena och full använding av ens kritiska förstånd från det andra, t ex?

    SvaraRadera
  3. Hej Thorsten och tack för dina vänliga ord.

    Jag delar helt din uppfattning att vi behöver varandra och att vi måste bestämma oss för i vilka frågor vi måste ha samma ståndpunkt. I alla övriga frågor borde vi bejaka mångfald.

    Trevlig helg.

    Krister

    SvaraRadera
  4. Trevlig helg, själv! Vi knallar nu till stugan och ser fram emot en fin sensommarhelg med besök av släkt och vänner.

    SvaraRadera