Predikan från kyrkoherdemottagningen

Varför lämnade de vise männen, som vi i kallar stjärntydarna, sina hem för att hylla Jesus? Hade de rena och nobla motiv? Eller fanns de några baktankar, drömmar om en eller annan personlig vinst? Hoppades de att de skulle tjäna något på att hylla Jesus?

Varför är vi här i Järfälla kyrka i dag? Sannolikt har vi, precis som de vise männen, olika skäl för att vara här i dag. Förmodligen är det ingen av oss som haft tillnärmelsevis lika lång resväg som de hade, men vägen hit kan ändå ha varit otroligt lång för många av oss?

Finns det då någon anledning som är finare och viktigare för att komma till kyrkan eller för att fira gudstjänst? Finns det skäl som är oacceptabla? Är det bättre att komma med guld, rökelse och myrra än att komma tomhänt?

För några år sedan sökte jag ett jobb i ett annat stift. Biskopen i det stiftet frågade mig i anställningsintervjun om jag tyckte att det var okej att bli konfirmerad för att få en moped. Jag svarade genast och med övertygelse, att jag tyckte det.

Om Gud kan bli människa för vår skull, då kan Gud väl använda sig av en moped för att locka en ung pojke eller flicka till kyrkan?

Jag fick inte jobbet och i dag är jag oerhört glad för det. Hade jag fått det arbetet så hade jag ju inte stått här i dag.

Jag är hundraprocent övertygad om att det inte finns några motiv som är bättre, finare eller renare för att fira gudstjänst. Det viktigaste är inte varför du är här, utan det viktigaste är ATT du är här. Det du har med dig är långt finare än guld, rökelse och myrra. Du bär med dig din kropp, din själ och din ande, den finaste av alla gåvor till Jesus – dig själv.

Oavsett vad vi säger, så är grunden och den djupaste anledningen till att vi i dag firar gudstjänst, samma anledning som gjorde att de vise männen begav sig till Betlehem – Jesus.

Vi kan hitta personliga motiv och skäl till att fira gudstjänsten men den absoluta grunden till alla våra gudstjänster är Jesus själv. Även vid de tillfällen då vi ifrågasätter och tvivlar på våra egna motiv, så är Jesus grunden till att vi firar gudstjänst.

Oavsett hur vi vill förklara vår vilja att fira gudstjänst och gå i kyrkan, så är jag övertygad om att det är Gud som på ett eller annat sätt verkar i oss. Precis som Gud verkade genom Betlehemsstjärnan och i de vise männens drömmar, så verkar Gud i dag. I dag säger vi att vi kände för det, vi ville, vi var tvungna, det ingår i vårt jobb, jag gjorde någon sällskap och så vidare, ändå är jag övertygad om att det är Gud själv som verkar i oss.

Vi kanske tänker att vi är här i dag för att fira att Järfälla församling har bildats eller för att församlingen fått en ny kyrkoherde. Vi kan också vara här för att träffa vår nya biskop Eva, eller för att få umgås en stund i församlingshemmet. Men inga av de motiven skulle ha funnits om det inte var för Jesus.

Visst är det en start för Järfälla församling och vi står alla inför något nytt.

De tre vise männen stod också inför något nytt. Nu är det så att vi inte vet om de var tre eller flera. Vi vet att gåvorna var tre och av det har vi dragit slutsatsen att de vise männen också var tre. På en blogg på Internet läste jag att de lika gärna kunde ha varit 76 vise män. Vi vet inte hur många som startade, hur många som kom fram och hur många som återvände.

Men låt oss för enkelhetens skull anta att det var tre namngivna stjärntydare, vise män eller som vissa traditioner säger, kungar. Vad var det som fick Baltzar, Melkier och Kasper att lämna sitt hemland för att hylla den de uppfattade som judarnas nyfödde kung?

De måste ha ställt sig massor av frågor innan de startade sin resa. Hur skulle omgivningen uppfatta dem? Vad skulle det nya komma att innebära för dem själv och för andra? Vilka risker var förknippade med det nya?

Av någon anledning, som vi aldrig kommer att få reda på, så valde de vise männen trots alla frågor och oklarheter att påbörja något nytt. De vise männen begav sig av för att hylla en okänd kung. Vi vet inte deras personliga motiv eller skäl, men vi vet att de följde en ingivelse och att de sökte något nytt. Vi har accepterat att Gud verkade i och genom dem.

När jag jobbade i det militära fick jag lära mig att en ledares viktigaste egenskap är ”att våga fatta beslut på ett osäkert underlag”. I dagligt tal kallar vi det intuition. Jag tror att det är viktigt för oss alla, även för de som inte är ledare för mer än sig själv.

Hur hade världen och historien sett ut om de tre vise männen tyckt att beslutsunderlaget var för osäkert? Hur hade det varit om de bestämt sig för att stanna hemma vid det trygga och invanda i stället för att möta det okända och kanske skrämmande? Eller om de själv eller någon annan hade ifrågasatt deras motiv? Om de själv eller andra kommit fram till att deras motiv inte var tillräckligt fina, rena och nobla? Tänk om Herodes oro hade smittat av sig så att de vise männen återvänt hem? Eller ännu värre, vad hade hänt om de vise männen blivit rädda för Herodes och följt hans anvisningar?

Baltzar, Melkier och Kasper lär oss att vi måste vara öppna och modiga om vi vill finna vår frälsare Jesus. Att vara modig är inte det samma som att vara orädd. Den som är orädd behöver aldrig vara modig. Att vara modig, det är att göra något trots att jag är rädd.

Att vara öppen handlar om att acceptera mina egna drivkrafter och motiv och inte ifrågasätta eller värdera andras.

Det viktigaste är ATT du är här. Oavsett hur du förklarar för dig själv eller andra hur det kommer sig att du firar dagens gudstjänst, så är den djupaste förklaringen, orsaken och motivet, Jesus själv. Du är den finaste gåvan till Jesus. Du är här med din kropp, din själ och din ande. Jesus värderar inte dina motiv och han gör ingen skillnad på människor och deras skäl.

Tydigast blir det när vi firar nattvard tillsammans. Där är alla välkomna att ta emot den största gåvan av alla, Jesus själv. Ingen är för mer och ingen är för mindre. Så är vi fastän många, en enda kropp, ty alla får vi del av ett och samma bröd. Amen!