Många kristna som jag möter har bilden av att vi som troende ska vara felfria. Vi får inte ha några svagheter eller brister i våra personligheter och vi får inte göra fel och misstag.
För mig är det fullständigt obegripligt. En person som är perfekt, behöver inte Gud eller kyrkan. Om vi hade förmåga att leva våra liv utan att synda, då levde och dog Jesus förgäves. Då var det helt bortkastat att Gud utgav sin ende Son för vår skull.
Nu menar jag inte att vi ska vara glada och stolta över våra svaga sidor och vår oförmåga att leva ett liv utan fel, misstag och synd. Det är inte heller okej att göra fel eller synda med vett och vilja. Jag menar att vi ska ha en kristen människosyn. En kristen människosyn betyder att vi alla både är rättfärdiga och syndare.
Rättfärdig är den som uppfyller sin del av avtalet/förbundet, mellan Gud och människan. Det gör vi alla på grund av att Jesus dog för oss alla. Han dog inte bara för de som hade vissa färdigheter eller kompetenser.
Syndare är den som missat målet, avfallit eller gått en krokig väg. Det gör vi också alla, till och från.
I dopet ber prästen:
"Livets Gud, uppfyll NN med Din helige Ande och hjälp henne/honom att dag för dag, leva i sitt dop."
För mig betyder den bönen att ingen klarar av att leva ett liv utan fel, misstag och brister. Ingen klarar av att inte någon gång missa målet, avfalla eller gå en krokig väg. MEN vi får varje dag, nya chanser eftersom Jesus "täcker upp", för oss.
Bönen betyder också att jag hela tiden har ett mål att kämpa för och den påminner mig om att; "Alla syndare har en framtid och alla helgon har en historia."
söndag 31 januari 2010
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Ett av problemen är att människan, läs plural, har så ohyggligt svårt att lära sig av andras misstag. Sig själv brukar gå bra att lära, men i det stora perspektivet så upprepas tyvärr historien gång på gång.
SvaraRaderaKnepig tanke. Jag brukar dóck betrakta det som kontinuerlig lärdom, trots att lidandet betstår.
Hade allt varit perfekt, hur skulle vi kunna veta om vi har det bra eller inte ?
Om jag har det bra och min medmänniska inte då har har jag en möjlighet att göra mitt och den andres liv bättre genom att dela med mig av vad som behövs. Allt som behövs är ett delat tuggummi, rent vatten, en överraskning, en dos vaccin, en kram, ett bidrag... du avgör.
God morgon "Nattsuddaren" och tack för din kommentar.
SvaraRaderaDu rör vid en oerhört viktig fråga. "Hur kan vi veta om vi har det bra, eller inte?".
Samtidigt lämnar du ett av de "finaste" svaren. Alla människors liv hänger samman på ett sätt som vi inte riktigt kan förklara.
Så länge en enda människa på jorden är hungrig, då är jag inte riktigt mätt. Så länge en enda människa på jorden är fången eller fångad, så är jag inte riktigt fri, och så vidare.
Problemet med våra subjektiva upplevelser är att det bara finns subjektiva svar. Vad jag vet så finns det inte ett svar på vad som är perfekt, och som alla upplever som objektivt.
Min dröm är att mitt subjektiva svar ska vara tillräckligt för att ge objektiva handlingar, så att andra får del av dem.
Med det menar jag att den övertygelse som jag följer ska få etiska och moraliska konsekvenser även för de som följer en annan övertygelse.
Det finns för närvarande ingen global övertygelse som alla vill och kan följa.
Det viktigaste är inte varför jag delar med mig av mitt tuggummi, det rena vattnet, en dos vaccin eller ett bidrag. Det är inte heller viktigast hur jag förklarar för mig själv och andra varför jag ger en överraskning eller en kram. Det viktigaste är ATT jag gör det.
Ha en bra vecka.
Krister