Jag vet inte om producenten hade tänkt sig att tittarna ska få tårar i ögonen, men det får jag varje gång. Jag gråter inte för att paren lyckats få ordning på sin ekonomi, utan för att de hittar tillbaka till varandra och ser lyckliga ut. De ser på varandra med en annan glimt i ögonen. De rör varandra på ett sätt som de inte gjorde i början av programmet. Men framför allt så är det glädjen i programledarnas ögon som berör mig. De gläds med paren och är stolta över vad de åstadkommit.
Jag tror att vi alla behöver se att äktenskapliga problem går att lösa om man vågar se verkligheten som den är och om man samarbetar mot ett gemensamt mål.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar