Ett "mannaminne"

Så har vi återigen hamnat i ett snökaos. Pendeltågen är inställda, tunnelbanan fungerar inte och alla vägar är igenkorkade.

I går kväll tog det mig två och en halv timme att komma hem från jobbet, den normala restiden är en timme. Jag fick gå de sista stationerna eftersom tunnelbanan inte kunde ta sig fram på grund av snön.

Det verkar som om varje snöfall kommer som en överraskning för alla, även om vi har snö varje år i Stockholm. Är vår infrastruktur undermålig, eller är vår beredskap för låg? Tittar inte de beslutande på väderprognoserna? Klarar vi inte av att bygga tåg och räls som klarar av snö?

Varje gång det snöar så hör vi att detta var något exceptionellt och det värsta i "mannaminne"?

Man undrar hur långt ett "mannaminne" är?

Jag är beredd att hålla med i det gamla ordstävet; "Ett mannaminne är den tid som förlöper mellan årets första och andra snöfall".