Guds barn

I dag har vi firat en ekumenisk högmässa i Maria kyrka tillsammans med Järfälla missionsförsamling. Pastor Ebbe höll en fantastisk predikan och jag var liturg och celebrant. Trots mellandags rean hade många kyrkobesökare hittat till gudstjänsten.

Efteråt döpte jag en liten pojke i Järfälla kyrka. Vid dopet spelade organisten; "Himlen i min famn".

Himmelriket bor i och tillhör verkligen barnen.

Jesus säger:
"Sannerligen, den som inte tar emot Guds rike som ett barn, kommer aldrig dit in".
(texten är en del av dagens evangelium och en del av texten om Jesus och barnen, som läses vid varje dopgudstjänst för barn)

Jag har länge funderat på vad det är som barn har, som alla vi döpta behöver, för att vara Guds barn helt och fullt.

Det viktigaste som barn har, men som vi vuxna tappat bort, är intuition. Barn vet, utan att ha fullständig kunskap. Barn känner till utan att helt förstå. Barn litar på sin känsla, utan att kräva vetenskapliga bevis. Barn äger en vetskap som inte bygger på fakta och beprövad erfarenhet.

Göran Bergstrand har i sin bok; "Från naivitet till naivitet", beskrivet människans religiösa utveckling utifrån Fowlers modell. Den som utvecklats tillräckligt långt i sin tro, kommer tillbaka till en nivå som påminner mycket om barnets tro.

Det kanske inte är så konstigt att många äldre säger, att det enda som håller är deras barndomstro.

Borde vi inte ta åt oss, när Alfons Åberg säger; "Måste du vara så vuxlig?".