söndag 27 december 2009

Guds barn

I dag har vi firat en ekumenisk högmässa i Maria kyrka tillsammans med Järfälla missionsförsamling. Pastor Ebbe höll en fantastisk predikan och jag var liturg och celebrant. Trots mellandags rean hade många kyrkobesökare hittat till gudstjänsten.

Efteråt döpte jag en liten pojke i Järfälla kyrka. Vid dopet spelade organisten; "Himlen i min famn".

Himmelriket bor i och tillhör verkligen barnen.

Jesus säger:
"Sannerligen, den som inte tar emot Guds rike som ett barn, kommer aldrig dit in".
(texten är en del av dagens evangelium och en del av texten om Jesus och barnen, som läses vid varje dopgudstjänst för barn)

Jag har länge funderat på vad det är som barn har, som alla vi döpta behöver, för att vara Guds barn helt och fullt.

Det viktigaste som barn har, men som vi vuxna tappat bort, är intuition. Barn vet, utan att ha fullständig kunskap. Barn känner till utan att helt förstå. Barn litar på sin känsla, utan att kräva vetenskapliga bevis. Barn äger en vetskap som inte bygger på fakta och beprövad erfarenhet.

Göran Bergstrand har i sin bok; "Från naivitet till naivitet", beskrivet människans religiösa utveckling utifrån Fowlers modell. Den som utvecklats tillräckligt långt i sin tro, kommer tillbaka till en nivå som påminner mycket om barnets tro.

Det kanske inte är så konstigt att många äldre säger, att det enda som håller är deras barndomstro.

Borde vi inte ta åt oss, när Alfons Åberg säger; "Måste du vara så vuxlig?".

4 kommentarer:

  1. Jag brukar ofta till dopfamiljer rekommendera psalm 745 "Dansa med änglarna" av Per Harling. Den innehåller allt det som du skriver om i ditt blogginlägg.

    SvaraRadera
  2. Hej Kjell och tack för din kommentar.

    Tackar för tipset. Det är en psalm jag aldrig har haft med på en dopgudstjänst.

    Trevlig fortsättning.

    Krister

    SvaraRadera
  3. Oops, var inte meningen att ta bort... här kommer det igen.
    Se där, det var en klok tanke! Den tanken låter oss som behöver det, fortsätta tro att naivitet inte är fel, att intuition kan bära.
    Om jag nu förstår dig rätt? (*hoppas*)
    Tro och kärlek... nära besläktat...
    Bägge bär varandra!

    SvaraRadera
  4. Hej Y och tack för din kommentar.

    Jag vet inte om du förstår mig rätt.

    Jag tror att intuition är en viktig tillgång i livet och barnen kan påminna oss om den intuition som vi en gång i livet hade naturligt.

    Jag vet inte om naivitet är positivt vid något tillfälle. "Från naivitet till naivitet", är titeln på Göran Bergstrands bok.

    Intuition är däremot viktigt, inte minst i beslutsfattande och i relation till andra människor. I de fallen kan naivitet vara direkt skadlig.

    I klassisk kristendom talar man om tro, hopp och kärlek. Det står att läsa i "kärlekens lov" som 1:a korintherbrevets 13 kapitel, brukar kallas.

    Dock ska man veta att i detta sammanhang är kärlek synonym med Kristus. Om man med kärlek menar Kristus, då är tro och kärlek mycket nära besläktat.

    I grekisk filosofi så skiljer man på olika former av kärlek - eros, filos och agape.

    Kärleken mellan kristna, som till stor del byggs av tron på Jesus och är en konsekvens av ens tro, kallas filos. Filos är en form av djup vänskap av respekt och lojalitet.

    Guds kärlek är också nära besläktad med tro. Det är den som kallas agape, den självutgivande kärleken.

    Den kärlek mellan människor som bygger på åtrå och lust, den kallas eros och den förutsätter ingen tro.

    Så här tänker jag, men jag vet inte om jag gjort mig förstådd.

    Krister

    SvaraRadera