söndag 13 juni 2010

Att växa som människa del 2

För några dagar sedan skrev jag ner några tankar kring att växa som människa. Jag försökte förklara lite om vad jag tror behövs för att växa. Varför ska man då göra det? Måste man känna att man växer som människa?

Nej jag tror inte att alla människor har ett behov eller en önskan att växa som människor, åtminstone inte i alla perioder eller områden av livet. Man kan känna att man vill eller behöver växa i sin yrkesroll, men inte i sitt privatliv eller tvärtom. Det kan också vara så att man i perioder faktiskt inte tycker att man behöver växa alls. Att växa tar energi och tid. Det kan vara något som jag inte har lust eller möjlighet att lägga ner för ögonblicket, därför att livet i sig självt tar all tid och energi jag har.

Resultat av växandet är anledningen till att vi vill växa som människor. Det kan vara en längtan och en nyfikenhet efter något nytt och annorlunda. Men det kan också vara en dröm om att lämna något eller komma bort från något man inte trivs med. De flesta av oss har säkert upplevt båda delarna. De största "tillväxtperioderna" i våra liv kommer säkerligen från situationer där vi inte valt frivilligt att växa. Jag tänker på tonårstiden, värnplikten, att komma ut i arbetslivet, att inleda eller förlora en relation, att få barn, att förlora anhöriga, sjukdomar mm.

Att växa är på något sätt att lära sig att hantera en situation som man tidigare inte klarade av, eller att klara av att göra något som man själv inte trodde var möjligt. Det är säkert därför vi växer av att klara av kriser. En kris innebär ju att vi inte har tillgång till omedelbara handlingsmönster. Genom chock, reaktion och bearbetning så lär vi oss hantera det som hänt och därmed växer vi.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar