måndag 14 juni 2010

Att växa som människa del 3

Missväxt eller att inte växa som människa är svårare att beskriva.

Missväxt kan innebära att man växer på bekostnad av andra eller att man växer på ett sätt som försvårar mitt liv. Det kan jag göra om det blir obalans mellan självkänsla, självbild och självförtroende.

Många människor kompenserar en låg självkänsla med en alldeles för stor självbild och ett stort självförtroende. Det kommer att drabba mig själv eller andra negativt genom att jag försätter mig själv eller andra i situationer och relationer som blir ohållbara i längden.

Att inte växa drabbar endast den som inte vill eller den som anser att de växt färdigt. Resultatet av det är att mitt liv inte fördjupas och utvecklas. Situationer och relationer blir statiska.

Vi har alla träffat människor som anser att de är färdiga och att de kan allt. Jag tror inte att de innerst inne vill vara sådana. Tvärtom så tror jag att de skulle vilja växa, men något hindrar dem. Det som hindrar dem är så gott som alltid rädsla. Rädsla att inte klara av eller rädsla för förändring.

Själv brukar jag tänka att den dag jag kan allt och vet allt, då kan jag lika gärna bli liggande i sängen. Det finns alltid något nytt att lära i nya situationer och i nya relationer om jag bara våga definiera dem som nya.

4 kommentarer:

  1. Hej Krister!

    Tack för dina tankar kring ämnet att växa som människa.

    Själv sitter jag och funderar om inte en del människor har så bråttom med att göra karriär och tjäna pengar att de missar att växa. När människor tror att lycka är detsamma som makt och det matriella blir det lätt "missväxt" inom en människa och i hennes/hans relationer till andra människor och till skapelsen.

    Allt gott!//Mvh Eva

    SvaraRadera
  2. Hej Eva och tack för din kommentar.

    Som jag skrivet så är mina tankar långt ifrån färdiga i ämnet. Tack för inspiration att fundera kring ämnet.

    Jag håller med dig om att strävan efter karriär, pengar, makt och det materiella lätt hindrar oss människor från att växa. Kan det inte beror på att det lätt blir rädsla som styr oss när det är så? Rädslan för att misslyckas blir större än önskan att lyckas och rädslan för att förlora det man har blir så stor att man börjar bevaka sin position, i stället för att utveckla den? Resultatet av rädslan att misslyckas eller bevaka förstör ju alla ens relationer, förr eller senare.

    När jag var militär då tänkte jag ofta att allt skulle bli mycket bättre när jag fick en högre grad och mer makt, men jag blev inte ett dugg lyckligare. Som jag skrev för ett tag sedan så är det som gör mig riktigt lycklig gratis.

    Även om jag i dag har mycket makt och en bra lön så är mina lyckligaste stunder när jag hör min fru och mina barn skratta. Det är gratis och helt oberoende av min titel och av mitt bankkonto.

    Allt gott till dig också//Mvh Krister

    SvaraRadera
  3. Hej igen Krister

    Tack för dina ofärdiga tankar!

    Ett litet sidospår angående att lyckas eller inte. Satt och tittade på tv-serien Kören när mina funeringar kring vilka det är som lyckas respektive "misslyckas" med vad det är de har för ögonen. Att lyckas kräver att våga försöka, att öva på det man vill lyckas med, att fråga om hjälp och stöd men också att veta att sålla bland råden man får. Att lyckas kräver att våga misslyckas och försöka igen. Det finns så mycket talang och kreativitet som inte komer fram eftersom människor inte vågar försöka av olika andledningar.

    Vet inte om du har sett på den engelska realityserien Kören? Kan rekommendera serien, bland det bästa jag sett på Tv:e. Enligt mig har körledaren mycket goda ledaregenskaper. Han går hem hos både ung och gammal, tuffa boxarkillar och sockersöta gamla engelska damer. Tänker att det är skillnad på att sträva efter makt och att ha en naturlig ledarstil.

    Ps: Är inte alla tankar ofärdiga egentligen och under process?

    Mvh//Eva

    SvaraRadera
  4. Hej igen Eva och tack för din återkoppling.

    Visst är det väl så att alla tankar är ofärdiga, annars slutar man ju växa. Vad jag menar med ofärdiga är att jag inte riktigt reflekterat så djupt kring något att jag känner att det är mitt...

    Jag har tyvärr inte sett "Kören", men ska göra det i kväll via internet.

    Visst är det så att viljan att lyckas och modet att misslyckas är väldigt viktiga ingredienser för att växa.

    Vad gäller ledare så tror jag att endast den som tycker om att leda blir en bra ledare. Den som vill ha makt strävar efter något annat än att leda.

    Ha en bra dag!

    Mvh//Krister

    SvaraRadera