tisdag 29 september 2009

Integritet

Vad menar vi egentligen när vi säger att någon har en hög integritet?

När jag läser Wikipedias förklaring av integritet så inser jag att de flesta har en dålig uppfattning om vad integritet är och betyder. När en person är förtegen, inte gärna pratar om sig själv, är lite hemlighetsfull och svår att lära känna, då hör jag ofta att den personen har en hög integritet. Men stämmer det? Är det inte så att det är en introvert eller osäker person?

På Wikipedia står det bland annat:
"Integritet som egenskap innebär att någonting är väl sammanhängande (integrerat) och motsägelsefritt inom ramen för vissa principer. Ju bättre detta någonting hänger ihop och har färre motsägelser (interna fel och konflikter) desto högre grad av integritet finns det".

När en person gärna pratar om sig själv och sitt liv, när de gärna delar med sig av sina egna upplevelser och är pratsamma då hör jag oftast att de saknar integritet. Men stämmer det? Är det inte så att det är en extrovert person med högt självförtroende?

På Wikipedia står det också:
"Begreppet integritet kan även syfta på den offentliga personens förmåga att utöva sin makt, ledarskap eller annat inflytande på ett sådant sätt att den inte låter sig påverkas av sina egna intressen och/eller korrumperas".

För mig personligen så är det integritet.

Integritet ska inte blandas samman med om man är introvert eller extrovert. Oavsett om jag pratar eller är tystlåten, oavsett om jag delar med mig av mina personliga erfarenheter eller om jag är hemlighetsfull, så har det absolut ingenting med integritet att göra.

Att ha hög integritet innebär att man drivs av värderingar som man är beredd att kämpa för.

"Andlig integritet – när ens andliga föreställningar hänger ihop på ett så enhetligt och sammanhängande sätt att de leder till en stark övertygelse eller tro att man är beredd aktivt försvara den med handling, ibland även till priset av eget liv".

11 kommentarer:

  1. Integritet är ett intressant ämne idag när så många utelämnar sig på egen Blogg och Facebook.Ibland kanske dessa får ångra sig senare i livet om att ha varit allt för öppna
    om sina liv och kanske sårat andra människor med sin öppenhet.
    Jag har alltid fått höra att jag har hög integritet men mitt självförtroende är väl inte sämre än andras?
    Däremot vill jag inte ha vem som helst rotandes och snokandes i mitt liv utan min egna fria vilja.
    Min dörr till mitt liv öppnas inte för vem som helst och hur som helst och jag vet att det retar många men varför får inte jag själv välja vem som ska få komma mig nära?
    Människor som öppnar sina liv på vid gavel skrämmer mig mera än intresserar mig
    och allra helst vid första mötet.
    Jag vill hellre få den äran att lära känna en människa som inte alla känner till.
    C.C.

    SvaraRadera
  2. Hej CC.

    Jag kan inget annat än instämma i det mesta du skriver. Självklart hänger inte självförtroende nödvändigtvis ihop med om man är extrovert eller introvert. Däremot tror jag att självförtroende hänger väldigt mycket ihop med integritet.

    Det är inte minst med tanke på internet och bloggar som jag skriver om integritet. Att värna om sig själv och sin privata sfär är ett sätt att hävda sin integritet på.

    Integritet är också precis som du skriver att vi själva väljer vem som får del av oss och vårt liv.

    Jag ville på ett något tillspetsat sätt få igång en diskussion om integritet eftersom många att de jag mött och som säger sig ha en hög integritet inte har det i den betydelsen som åtminstone jag och Wikipedia lägger i ordet.

    Krister

    SvaraRadera
  3. I ditt yrke möter du ju många sorters människor i olika situationer i livet.
    Hur förhåller du dig till din integritet när du möter dessa människor?
    Jag tänker på människor i kris bl.a.
    Det måste väl ändå vara en svår balansgång på hur mycket du ska öppna dig i din yrkesroll och hur mottaglig motpartnern är just vid det tillfället.
    Visst ska man vara en medmänniska men jag vet inte, kan det inte misstolkas ibland om man blir allt för öppenhjärtlig i vissa stunder?
    C.C

    SvaraRadera
  4. Hej igen CC!

    Vilken härlig diskussion vi har fått igång. Jag gillar den.

    I själavård och krissamtal anser jag att det är viktigt att vi som är själavårdare har en hög integritet. Med det menar jag att vi sätter tydliga gränser för att jag är jag och konfidenten är han eller hon. Som själavårdare har jag i uppgift att hjälpa den andre att sätta även sina egna gränser.

    I alla typer av samtal är det viktigt att man är professionell och personlig, men aldrig privat. Jag pratar aldrig om mig själv, men svarar på frågor om jag inte tycker att det kränker min integritet.

    Om den jag samtalar med upplever att jag bara är där, för att jag måste, blir det sällan ett bra samtal. Men om den andre uppfattar att jag är där på ett personlig plan blir det ofta bra samtal.

    Det är självklart viktigt att jag inte "fläker" ut hela mig själv i samtalet, för då hamnar fokus på mig, vilket blir helt fel. Men det kan vara så att konfidenten ställer en personlig fråga som jag svarar på för att det ska uppstå ett förtroende i samtalet. Lika ofta händer det att jag säger att jag inte vill svara på frågan för att jag anser att den är privat. Att inte svara kan hjälpa konfidenten att öka sin integritet.

    Om jag i ett krissamtal inte vågar vara både professionell och personlig är det stor risk att den som sökt min hjälp upplever mig som kall, hård och okänslig. Men som du skriver så ska jag i min yrkesroll inte vara alltför "öppenhjärtlig". Att vara personlig innebär inte att jag pratar om mig själv, utan den innebär att jag är närvarande med alla mina känslor, erfarenheter, kompetenser och personlighet.

    Jag vet inte om du blev "klokare" kring hur jag ser på frågorna, men jag fortsätter gärna diskussionen.

    Krister

    SvaraRadera
  5. Jag upplever också att vår diskussion är givande och intressant.
    Det var av en tillfällighet som jag hittade din sida och mycket som händer i livet är ju av en tillfällighet.
    Jag tycker också att det är intressant att få ta del av din syn på vissa saker och där kan vi ju tala om en viss intregritet som du omger dig med i rollen som kyrkoherde.
    När jag nu fick läsa hur du hanterar integritet i själavård och krissamtal så kommer nästa fundering.
    Efter ett svårare samtal med en människa i kris så undrar jag om du kan släppa det eller kommer det över dig ibland att du kunde ha sagt eller gjort det hela på ett annat sätt?
    Åter igen kommer vi till integritet och kanske dåligt samvete för att man inte var mer öppen just vid det tillfället.Det är trots allt en svår balansgång eller hur?
    Jag nämnde tidigare att jag håller hårt på min integritet och ibland kan jag plötsligt bli mycket personlig och öppen för att i nästa stund ångra mig att jag öppnat min dörr lite för mycket inför vissa människor.
    Kan du känna så ibland i din verksamhet och kanske privat också?
    C.C

    SvaraRadera
  6. Hej igen CC.

    Ibland har jag svårt att släppa samtal som jag har haft. Då brukar jag vända mig till en psykolog eller en annan präst för att samtala. Så gott som alltid är det något hos mig som gör att jag inte kan släppa samtalet. Det kan vara något som kommit mig för nära eller något som handlar om mitt eget liv. Då brukar jag tänka och be "tack gode Gud för att jag har ett jobb som ständigt påminner mig om det jag behöver utveckla och arbeta med hos mig själv".

    De samtal som ligger under den fullständiga tystnadsplikten fastnar aldrig i mig. Av någon anledning så är det som om jag "glömmer" det med detsamma.

    Självklart finns det tillfälle då jag önskar att jag sagt något annat eller låtit bli att säga något. Vid de tillfällen förlitar jag mig på en kunskap jag fick för många år sedan av en clown som jobbat inom den ryska statscirkusen. Han sa "människor kan missuppfatta dina ord och dina handlingar, men aldrig ditt hjärta". Jag litar på att människor ska se min goda vilja mer än mina bristande färdigheter.

    Jag känner igen mig i din beskrivning av att det är en svår balansgång. De flesta gånger då jag ångrar mig är då jag haft för strama gränser. Det är de tillfälle då jag önskar att jag sagt någonting till... eller bjudit mer på mig själv. Detta är oftast i privata sammanhang.

    Visst har det förekommit privata tillfälle då jag varit för öppen och berättat lite för mycket eller sagt något som jag ångrar. Men i de flesta fall tar andra människor hand om det på ett bra sätt. De känner på sig att det blev fel och tar hand om situationen med omsorg. Det är ytterst få gånger som någon inte varit vänlig och snäll.

    I min yrkesroll är det alltid mycket enklare för då är jag mycket mer "medveten" och reflekterad. De är oftast i privata sammanhang som jag misslyckas på grund av att jag inte stannar upp och reflekterar.

    Trevlig helg.

    Krister

    SvaraRadera
  7. Hej Krister!

    Jag hoppas att du inte tar illa upp över att jag återkommer igen och jag har ingen baktanke med den här diskussionen utan är ärlig och bara intresserad av att utbyta tankar på lite djupare nivå.

    Händer det dig att du kan känna dig otillräcklig och kanske tvivel när en människa söker din hjälp?
    Du är ju ändå väldigt utelämnad och kanske utsatt i din roll där din tro och ditt förkunnande om Gud och Guds vilja kan ifrågasättas.
    I en svår situation tillber ju många till Gud om hjälp och tvivlar på hans existens när något svårt händer dem.
    Är det inte svårt att hitta de rätta svaren och ibland finns det kanske inget svar att ge dem heller när frågor ställs i förtvivlan och ilska hos en människa i kris?
    Själv skulle jag uppleva det som svårt att övertyga en annan människa om jag själv kände tvivel och otillräcklighet.

    Tack för att du vill besvara mina kommentarer och undringar på lite djupare nivå.
    Det känns mycket givande för mig.

    Trevlig Helg!
    önskar C.C

    SvaraRadera
  8. Hej igen CC.

    Jag tar absolut inte illa upp för att du återkommer, tvärtom. Jag har stort utbyte av vårt samtal, även om den sker över internet. Jag lär mig något nytt och utvecklas som människa och präst av vårt samtal.

    Det händer ofta att jag känner mig otillräcklig, särskilt i krissamtal. När jag var i Thailand efter tsunamin gick jag ständigt runt och kände mig otillräcklig. Jag tror att det är den stora utmaningen i sådana situationer. Det viktigaste är inte att man är så superduktig utan just att man kan stå ut med att man inget kan göra.

    Jag har hittills aldrig tvivlat på min tro för att jag inte kan ge eller har svar på alla frågor. Min favoritpsalm är psalm 217 och i den står det bland annat: "Gud för dig är allting klart..." Jag tänker att det som jag inte förstår och begriper, det begriper åtminstone Gud.

    Jag har inte förväntningar på mig själv att jag ska sitta inne med svar. Svaren finns inom den människa jag möter och min uppgift är att hjälpa honom eller henne att hitta dem.

    I Thailand mötte jag människor som sa att de inte kunde tro, men att de hoppades att min tro skulle räcka till även för dem. Det kändes stort. Jag mötte också många som sa att de inte ville eller orkade be, men som önskade att jag ville be för dem. Det kändes också väldigt stort.

    Vad gäller Guds vilja så brukar jag säga att jag inte har en aning om vad han eller hon vill i olika situationer. För att komma fram till Guds vilja så måste jag först komma fram till vad jag själv vill. När jag vet vad jag vill då kan jag pröva min vilja mot tillvaron och andra människor. I den brottningsmatchen kommer Guds vilja fram förr eller senare. Oftast är det först i efterhand som jag kan skymta Guds vilja.

    Jag är övertygad om att jag bäst förkunnar Gud genom mina handlingar och genom att jag vågar finnas i de svåra och jobbiga.

    När det gäller att övertyga en annan människa så lämnar jag det med glädje till Gud. Jag tror inte att jag kan övertyga någon om Guds existens eller vilja, men jag kan genom mitt beteende och min närvaro göra människor nyfikna.

    Trevlig helg.

    Krister

    SvaraRadera
  9. Hej igen!

    Tack för vänligheten!
    Jag hinner inte skriva mer just nu före helgen men återkommer gärna till dig igen.
    Det var glädjande att läsa att du också har ett utbyte av vår kontakt och jag vill gärna fortsätta skriva.Du är en intressant människa!
    Åter igen!
    Trevlig Helg!
    C.C

    SvaraRadera
  10. Tack CC.

    Välkommen åter när du har tid, lust och möjlighet.

    Med vänliga hälsningar!

    Krister

    SvaraRadera
  11. Vilken intressant dialog.
    Hälsningar från 2016.
    Tack

    SvaraRadera