Var tar tiden vägen?

Sedan jag började arbeta efter sommarens semester känns det som om tiden inte riktigt räcker till. Under ett par dagar kontrollerade jag alla klockor jag har tillgång till för att försäkra mig om att inte någon timme försvunnit från dygnets 24 timmar.

Förvisso har jag de senaste veckorna sovit någon timme mer per natt än jag brukar göra, då jag dragits med en efterhängsen förkylning. Å andra sidan har jag på grund av densamma inte kunnat träna lika mycket som jag vanligtvis gör. Det ena borde ta ut det andra så att summan skulle bli ungefär den samma, ändå är jag mer eller mindre övertygad om att mina dygn krympt med åtminstone ett par timmar under september månad.

Kanske beror min upplevelse av försvunnen tid på att jag ändrat mina rutiner? Jag skjutsar min son till arbetet tidigt på morgonen, tar en promenad för att därefter ta en kopp kaffe på ett av Jakobsbergs fik, innan jag påbörjar dagens arbetsuppgifter.

Kanske beror min känsla av "tidsförlust" på att jag varit på två tjänsteresor vilket inneburit att jag fått arbeta sent de flesta dagarna för att hinna med att förbereda dop, vigslar och begravningar. När jag kommit hem har jag bara ätit innan jag gått och lagt mig.

Jag tror inte att min upplevelse är unik på något sätt, det finns säkert många av er läsare som delar den. Kanske är det förknippat med höstens inträde efter en lång och avkopplande semester med ljusa dagar och kvällar.

Jag vet att alla mina klockor fungerar perfekt. De har fortfarande 24 timmar per dygn, 60 minuter per timme och 60 sekunder varje minut. Ändå känns det i hela kroppen som om tiden går något fortare än den borde. Kanske är det någon som vill tala om för mig att jag ska prioritera hårdare? Hur som helst så har bloggen fått stryka på foten och den får vila tills jag hittar tiden. Självklart är Melodikrysset fortfarande i topp vad gäller mina prioriteringar så vi "ses" redan i morgon.