torsdag 31 december 2009

Årets sista inlägg

Så har vi kommit till den sista dagen år 2009. Ännu en av årets "magiska" dagar, då förväntningarna är stora. Många ska på fest med fina kläder, god mat och champagne Andra ska stå ut med att vara ensamma en dag då alla andra verkar ha roligt. Sanningen är nog att det är många som har ångest över att de ska behöva prestera något särskilt denna dag och kväll. Besvikelserna ligger nära, då förväntningar riskerar att krossas. Det blev inte så roligt som vi hade tänkt oss.

I kväll kommer en stor del människor i Sverige att avlägga löften. Främst för sig själv, men en del gör det högljutt inför släkt och vänner. De flesta löftena handlar om oss själva. Vi ska gå ner i vikt, sluta röka, träna mer, sluta äta godis och så vidare. Jag hörde i går på radion att de flesta löftena handlar om vår egen kropp.

Kanske kommer någon att avlägga löften om att bli snällare mot sin omgivning i syfte att förbättra sitt eget liv. De lovar att umgås mer med barnen, hälsa på sina föräldrar oftare, satsa mer på sin partner, ägna mindre tid åt jobbet eller gå ur en eller annan förening för att få mer tid. Jag tror att många avlägger löften för att förbättra sina relationer.

Hur många funderar över att avge löften som handlar om vår "inre" människa? Hur många funderar över att lova sig själv, att förbättra sin relation med Gud?

Själv kommer jag att ägna dagen åt att summera 2009. Vad ville jag uppnå? Vad har jag lyckats med? Var har jag brustit? Vad behöver jag be om förlåtelse för? Vad måste jag förbättra, förändra eller förstärka?

I stora drag är jag mycket nöjd med 2009. Dock kommer jag inte att här "redovisa" svaret på min summering av det gångna året.

I kväll kommer också jag att avlägga löften. Löften till mig själv, med Gud som vittne eftersom jag gör det i bön. Det är samma löften som jag upprepar för mig själv och för Gud i mina dagliga böner, året om. Men jag kommer inte att berätta för min omgivning vad det är jag lovar att försöka. Förhoppningsvis så kommer de att märka det i mitt sätt att vara och bete mig.

Till mina läsare önskar jag ett gott slut på 2009, där ni får tid att summera och utvärdera. Jag önskar er ett välsignat 2010, där Gud hjälper er att klara av de saker ni förutsatt er att försöka.

GOTT NYTT ÅR!

onsdag 30 december 2009

Vargavinter

Så har polarvinden satt sina klor i Sverige. Vi upplever en riktig vargavinter. Jag sitter i stugan och utanför är det minus 22 grader och drygt 30 centimeter snö.

Jag måste säga att jag njuter av varje sekund. När landskapet är insvept i ett snötäcke och kylan biter i kinderna känns allting annorlunda. Kaffet smakar bättre. Värmen i stugan är skönare. Jag uppskattar en varm dusch mer än jag brukar göra.

Jag hörde nyss på radion att man ställt in bandymatcher på grund av att det är för kallt för att spela. Vilken tur att inte man ställer in allt på grund av kyla.

Måtte alla människor få möjlighet att njuta av det fina vintervädret under nyårshelgen.

tisdag 29 december 2009

Flyttcirkus

Efter nästan 10 år i samma rum har jag i dag bytt kontor. Även om flytten bara var omkring 20 meter så tog den hela dagen. Det är inte bara jag som flyttar inför vår omorganisation Hela personalkorridoren i Maria kyrka, ser ut som ett slagfält.

Till att börja med kändes det vemodigt att flytta från en rum där jag upplevt så mycket. Jag har haft begravningssamtal i det rummet, utvecklingssamtal och lönesamtal med mina anställda och massor av personliga samtal med församlingsbor.

Innan jag i kväll, lämnade mitt nya kontor, hade jag inrett det enligt konstens alla regler. Tavlor hängde på plats, möbler, skåp, böcker och pärmar stod där jag ville ha dem.

Det kändes riktigt bra när allt var klart. Jag har kastat 75 % av alla böcker och pärmar. Ett bord, två stolar, en hurts, en bokhylla, en golvlampa och en tamburmajor fick inte plats i mitt nya rum, men ändå var jag nöjd med det.

Det känns verkligen som något nytt står för dörren. Inte bara ett nytt år, utan en ny period i mitt yrkesliv. Nu börjar Järfälla församling, och jag är förberedd och beredd.

måndag 28 december 2009

Tack för alla sjuksköterskor

Jag har under eftermiddagen haft en föreläsning i krishantering, för 69 blivande sjuksköterskor.

Varje gång jag är på SÖS, blir jag lika glad och imponerad.

Tänk att det finns så många tjejer, killar, kvinnor och män som vill bli sjuksköterskor. De sitter i en stor sal, med halvdålig belysning och en taskig ventilation. De lyssnar, antecknar och ställer frågor.

Är det inte otroligt att det finns människor som är beredda att utbilda sig genom att ta studielån, för att i sitt arbete hjälpa andra? De går ut till ett stressigt arbetsliv med dålig lön. De kommer att arbeta obekväma arbetstider, på kvällar, helger och nätter, för att hjälpa dig och mig, våra anhöriga och vänner.

Jag vill ge en stor eloge till alla studenter jag mötte i dag. När andra var ute och fyndade på mellandagsrean, då satt ni tålmodigt i en varm lektionssal, för att utbilda er.

Må Gud välsigna er och ert framtida yrkesliv.

söndag 27 december 2009

Guds barn

I dag har vi firat en ekumenisk högmässa i Maria kyrka tillsammans med Järfälla missionsförsamling. Pastor Ebbe höll en fantastisk predikan och jag var liturg och celebrant. Trots mellandags rean hade många kyrkobesökare hittat till gudstjänsten.

Efteråt döpte jag en liten pojke i Järfälla kyrka. Vid dopet spelade organisten; "Himlen i min famn".

Himmelriket bor i och tillhör verkligen barnen.

Jesus säger:
"Sannerligen, den som inte tar emot Guds rike som ett barn, kommer aldrig dit in".
(texten är en del av dagens evangelium och en del av texten om Jesus och barnen, som läses vid varje dopgudstjänst för barn)

Jag har länge funderat på vad det är som barn har, som alla vi döpta behöver, för att vara Guds barn helt och fullt.

Det viktigaste som barn har, men som vi vuxna tappat bort, är intuition. Barn vet, utan att ha fullständig kunskap. Barn känner till utan att helt förstå. Barn litar på sin känsla, utan att kräva vetenskapliga bevis. Barn äger en vetskap som inte bygger på fakta och beprövad erfarenhet.

Göran Bergstrand har i sin bok; "Från naivitet till naivitet", beskrivet människans religiösa utveckling utifrån Fowlers modell. Den som utvecklats tillräckligt långt i sin tro, kommer tillbaka till en nivå som påminner mycket om barnets tro.

Det kanske inte är så konstigt att många äldre säger, att det enda som håller är deras barndomstro.

Borde vi inte ta åt oss, när Alfons Åberg säger; "Måste du vara så vuxlig?".

lördag 26 december 2009

Melodikrysset vecka 52 - 2009

Så var det dags för årets sista melodikryss. Även i dag har jag löst krysset i min stuga. Ute är det minus fyra grader och ett stilla snöfall blandat med regn.

Mitt förslag på lösning ser ut så här:

V 1: Vi hörde Lasse Berghagens; "Stockholm i mitt hjärta".

L 3: Harry Belafonte sjöng; "Island in the sun".

V 7: Shirley Clamp sjöng; "Min kärlek".

L 1 och L 2: Musiken är hämtad från filmen; "Skönheten och odjuret".

V 5: Vi hörde en mycket dålig version av; "Börja om från början".

L 4: Laleh sjöng en sång jag aldrig tidigare hört, hette den; "Snö"?

L 8 och V 6: Ernst Rolf sjöng; "Min kärlekssång, ska i valstakt gå".

V 14: Jag tror att sången heter; "Anna du kan väl stanna?"

V 11: Musiken kom från filmen; "Titanic".

L 10: Jag har ingen aning om vad det var för musik men svaret måste vara, scen.

V 13: Originaltiteln är; "Lady in red".

L 12: "Jag vill ju va´som du...", heter också; "Apans sång".

V 9: Jag tror att Olle Adolphsons, sång heter; "Nu har jag fått den jag vill ha".

En ovanligt enkelt kryss, som inte krävde mer än ett googlande.

torsdag 24 december 2009

Juluppehåll

Jag gör ett par dagars uppehåll för att fira jul med familjen.

Återkommer på lördag med melodikrysset - om det är något.

God jul önskar jag alla mina läsare.

Krister

onsdag 23 december 2009

Dagen före dopparedagen

Så har det blivit dagen för dopparedagen. Jag har på morgonen varit i Uppsala och hämtat min styvpappa som ska fira julen med oss.

I dag är det sista arbetsdagen innan jul för många människor. En del är säkert jätteglada för det och andra kommer att sakna sitt jobb fram till den 28 december.

Å andra sidan är det många som måste jobba hela julhelgen, poliser, brandmän, sjukvårdspersonal, personal på äldreboende och alla de andra som behövs för att hjälpa oss andra, dygnet runt och alla dagar under året.

Det är närmare hundra timmar till den 28 december. Hundra timmar att njuta eller lida av.

100 timmar är en evighet i sällskap med sig själv eller med någon man inte vill umgås med. Släktingar som man kanske har svårt för att vara tillsammans med. Vuxna som blir berusade och bråkar, föräldrar som slår, besvikna människor som inte upplever att julen blev som de hade tänkt sig. Listan är lång över det som kan förstöra de 100 timmarna.

Lika lång är listan över det som kan göra de 100 timmarna till njutning. Äntligen tid för varandra, långa promenader, god mat, glada barn. Förväntansfulla ögon när paketen kommer fram, glada skratt när barnen leker. Familjen kring ett sällskapsspel där alla umgås och har trevligt.

Julen är sannerligen en helg full av motsatser. Jag önskar alla jul. Jul på ett eller annat sätt.

Jag önskar att de som lider av ensamhet orkar stå ut. Jag önskar att alla de som med tunga steg går till jobbet under julhelgen, förstår hur viktiga de är för oss alla.

Jag ber för att alla de som "tvingas" umgås med människor de har svårt, hittar något nytt och spännande hos de människor de inte vill vara tillsammans med.

Jag ber att alla människor ska hitta frid någonstans i tillvaron, det kan vara på jobbet, under promenaden, under gudstjänsten, framför tv;n, i släkt och vänners gemenskap eller i sin ensamhet.

tisdag 22 december 2009

Nu har julen börjat

I dag har jag varit i Uppsala och handlat de sista julklapparna. Jag kan konstatera att julen är här. Det var proppfullt med människor och julstressen kändes i luften.

Tydligast märks stressen vid de, alldeles för små, bord där man kan slå in sina julklappar. Folk river och sliter i julklappspapper, tejprullar och presentband. Det är lika lång kö till julpappret som till kassan.

Det var oerhört skönt att stanna till i Östervåla och se hur en riktig hantverkare på 20 minuter tillverkade en skyddsplåt till min nyinköpta eldkorg.

Lika skönt var det att tända en eld i korgen och stå ute i minus 16 grader och njuta av eldens värme.

De tvära kasten mellan hetsen i Uppsalas gallerior och lugnet i stugan känns påtagligt.

Jag kan inte annat än att be för att alla människor ska få känna den frid som julen handlar om. Frid som bygger på glädjen och kunskapen över att Gud kommer oss till mötes i en människas gestalt.

"Gud, var nära alla människor och tänd en glöd i deras hjärtan, en glöd efter att lära känna dig. Hjälp oss alla att hitta stunder och platser där din frid råder. Tack för den finaste julklappen och gåvan av alla, din älskade son. Amen."

söndag 20 december 2009

Min dotters synpunkter

Min äldsta dotter, Sofia, har skrivet ner några av sina tankar och jag tycker att de är så fina att jag vill offentliggöra dem på min blogg. Jag har tidigare berättat hur hon stoppade en handfull kulor i en skål i St Jakobskyrka, vid en fråga om vigselrätt för homosexuella Självklart har jag hennes medgivande för att lägga ut hennes synpunkter här. Som pappa, är jag oerhört glad och stolt över att hon som 11-åring redan har så mycket teologisk kunskap. Här kommer hennes synpunkter, håll till godo.

Nosse deum vivere – vi lever genom gud!

Att det finns sådana människor som hatar homosexuella förstår jag inte. De homosexuella är exakt lika mycket värda som heterosexuella Att en man, vid namn Henrik Andersson, använder uttrycket "nosse deum vivere" eller på svenska "vi lever genom gud", i ett sammanhang där han säger att han skall göra allt för att svenska kyrkan ska gå under, eftersom den har kommit fram till att homosexuella får gifta sig i kyrkan, tycker jag är dumt.

Jag, personligen, tycker att det är hemskt att säga att det är guds vilja att homosexuella inte får gifta sig i kyrkan. Inom kristendomen, vare sig man är katolik eller ortodox, så tror vi att det var gud som skapade jorden och människorna och djuren som lever där. Alltså är det min slutsatts att gud också måste ha skapat de homosexuella, och de bisexuella.

Om ni vuxna och ungdomar som inte gillar homosexuella får barn till exempel, och senare i ert barns liv upptäcker att er avkomma gillar någon av samma kön eller båda könen, skulle ni då känna likadant för ert barn som ni känt för andra homosexuella eller andra bisexuella?

Jag skulle inte göra det,för känslor är känslor och kärlek är större än hat.

lördag 19 december 2009

Melodikrysset vecka 51 - 2009

I dag har jag löst krysset i min stuga. Det är ett fantastiskt vinterlandskap och minus 20 grader, men här inne är det varmt och mysigt.

Mitt förslag till lösning på dagens kryss ser ut så här:

L 2: Jussi Björling sjöng; "O helga natt".

L 6 och V 7: "Hej mitt vinterland", heter sången. Jag vill minnas att det är Lotta Engberg som brukar sjunga den.

L 4: Psalmen heter; "Gläns över sjö och strand". Det är egentligen ingen julpsalm utan det är en psalm för trettondagen. Den har nummer 134 i psalmboken.

V 2: Bing Crosby sjöng en gammal klassiker; "I´ll be home for christmas".

L 3 och V 12: Nils Landgren spelade; "Det är en ros utsprungen". Även detta är en psalm, med nummer 113 i vår psalmbok.

V 8: Sten Nilsson sjöng; "Jungfru Maria".

L 15 och V 13: Vi hörde melodin till den kända visan; "Nu är det jul igen".

L 1: Carola sjöng en duett med Christer Sjögren i den vackra sången; "Juletid".

V 5: Wham sjöng sin vackra; "Last christmas (I gave you my heart)".

V 9: Jill Johnson sjöng; "The Christmas song".

L 10: Carl Johan "Loa" Falkman sjöng; "Jul, jul strålande jul".

V 14: De bibliska figurerna som är med i sången; "Marys child", måste vara änglar som i bestämd form pluralis, blir änglarna.

L 11: Anna Book sjöng; "Ett julkort från dig".

Nu ska jag till Norrtälje och se på när min son spelar bandy.

fredag 18 december 2009

Vad vill Gud med mitt liv?

Vad vill Gud med mitt liv? Det är en fråga som de flesta av oss ställt någon gång. Om inte annat så har vi frågat oss vad som är meningen med just våra liv.

Min motfråga blir, hur ska vi få reda på eller veta vad Gud vill med våra liv eller vad som är meningen med att just vi lever?

För att komma fram till vad Gud vill med vårt liv, då måste vi börja med att svara på vad vi själva vill. För hur ska jag veta vad Gud vill om jag inte vet vad jag själv önskar?

Det är i brottningen med min egen vilja som Guds vilja blir synlig och tydlig. Om jag konstant lämnar allt i Guds händer, då kan jag inte vara säker på vad som är Guds vilja och vad som är min egen.

Gud har givit oss en egen vilja och priset för det är att Gud måste ha avstått från en del av sin vilja och sin makt.

När jag utforskar vad som är Guds vilja med mitt liv, då måste jag börja med vad jag själv önskar. När jag gjort allt som ligger inom min egen fria vilja och allt som ligger inom ramen för min egen makt, då och först då, kan jag närma mig Guds vilja.

Vad händer då om min vilja inte sammanfaller med Guds vilja?

Har jag gjort allt jag kan, då har jag inget annat val än att anpassa mig.

Tyvärr finns det människor som överlämnar allt i Guds händer, utan att komma fram till något eget ställningstagande. Det innebär att jag själv är skuldfri och utan ansvar och dessutom kan skylla på Gud. För mig rimmar detta inte med min Gudsbild och min människosyn.

Min Gud förväntar sig att jag har en egen vilja och en åsikt. Min Gud vill att jag ska försöka allt jag kan och använda den makt som är mig given, innan jag ropar på honom. När jag gjort allt jag kan och förmår, då kan jag hitta Guds vilja.

De flesta av oss har väldigt lätt att se Guds vilja i backspegeln. Det viktiga är att vi accepterar Guds vilja även när det inte blev som jag själv ville.

Jag är övertygad om att Gud har en vilja med mitt liv, men jag kan aldrig komma fram till vad Guds plan för mig är, om jag inte vet vad jag själv vill med mitt liv. I bästa fall så sammanfaller de två, men det kan jag aldrig veta förrän i efterhand.

Jag säger inte, att det inte finns människor som drabbats av saker i livet som ligger utom deras egen kontroll och att det skulle vara Guds vilja. Vi vet alla att det finns människor som drabbas av livets mörka sidor utan att de kunnat påverka det. Vi vet att de gjort allt de förmått och ändå har det blivit fel. Detta är inte Guds vilja. I min värld är det djävulen eller det onda som verkar i sådana fall. Oftast verkar det onda genom andra människor och de kan mycket väl utge sig för att representera Gud.

I sådana fall kan man behöva hjälp och stöd av en medmänniska för att reda ut saker och ting. Tyvärr vänder en del människor livets motgångar mot sig själv och tror att det är Guds vilja med deras liv. Jag är övertygad om att så inte är fallet.

Min Gud vill varje människa väl, även om vi som de bristfälliga varelser vi är, inte alltid förstår det och upplever det.

Min Gud vill att alla människor ska känna glädje, tillfredsställelse och vara nöjda. Det innebär inte att vi måste vara glada och lyckliga i varje stund av livet, utan att vi, när vi ser tillbaka på våra liv, känner att vi har gjort vårt bästa och är tillfreds med resultatet.

torsdag 17 december 2009

Ett "mannaminne"

Så har vi återigen hamnat i ett snökaos. Pendeltågen är inställda, tunnelbanan fungerar inte och alla vägar är igenkorkade.

I går kväll tog det mig två och en halv timme att komma hem från jobbet, den normala restiden är en timme. Jag fick gå de sista stationerna eftersom tunnelbanan inte kunde ta sig fram på grund av snön.

Det verkar som om varje snöfall kommer som en överraskning för alla, även om vi har snö varje år i Stockholm. Är vår infrastruktur undermålig, eller är vår beredskap för låg? Tittar inte de beslutande på väderprognoserna? Klarar vi inte av att bygga tåg och räls som klarar av snö?

Varje gång det snöar så hör vi att detta var något exceptionellt och det värsta i "mannaminne"?

Man undrar hur långt ett "mannaminne" är?

Jag är beredd att hålla med i det gamla ordstävet; "Ett mannaminne är den tid som förlöper mellan årets första och andra snöfall".

måndag 14 december 2009

Slutet börjar närma sig

Efter nästan 10 år som kyrkoherde i Jakobsbergs församling, så börjar slutet närma sig.

Jakobsbergs församling har existerat som ett enförsamlingspastorat i 18 år, men om drygt två veckor läggs vi samman till Järfälla församling. Samtidigt upplöses Järfälla kyrkliga samfällighet

I dag har vi haft avslutning för arbetslaget i Jakobsberg, genom att äta julbord på Lasse-Majas. Även om alla kommer fortsätta att jobba i den nya församlingen, så blir det under lite andra förutsättningar.

Så gott som alla kommer att jobba med samma saker som tidigare och i Maria kyrka, men huvuddelen kommer att få en ny chef och ett nytt kontor.

Jag känner en mycket stor tacksamhet för de år jag fått leda arbetslaget i Jakobsbergs församling. Jag är glad och stolt över det arbete som vi, tillsammans med förtroendevalda och frivilliga, uträttat för alla de som bor och vistas i Jakobsberg.

Ett stort tack!

Mänsklighet

Det finns stunder då mänsklighet spränger alla religiösa gränser. I går kväll var ett sådant tillfälle. I Maria kyrka, samlades mina vänner från Iran till bön.

Vi var närmare 70 personer som oavsett religion och vad vi kallar vår Gud eller hur vi definierar oss själv i religiösa termer, bad för människorna i Ashraf i Irak.

Vilken kraft det finns i att vara människa. När vi inser att våra liv hänger samman, oavsett alla mänskliga uppdelningar i religion, etnicitet, kön, ålder och nationalitet, då händer något stort.

Jag ledde en kort andakt då jag läste en text av Jesaja och bad för mina iranska vänner och deras släktingar.

Ashraf är en liten by i Irak, där iranska flyktingar i många år funnit en fristad. Efter Irakkriget har Ashraf pendlat mellan hopp och förtvivlan. Trots att de har flyktingstatus enligt Genevékonventionen har de i perioder utsatts för olika angrepp.

I dagarna har 11 människor dödats, 36 fängslats och mer än 500 personer skadats.
http://translate.google.se/translate?hl=sv&langpair=en%7Csv&u=http://en.wikipedia.org/wiki/Camp_Ashraf

Jag fortsätter be för mina vänner.

lördag 12 december 2009

Melodikrysset vecka 50 - 2009

Jag börjar bli trött på att skriva att jag inte vunnit den klocka, som jag så hett eftertraktar. Från och med nästa vecka, gör jag så att jag är tyst om det, tills den dag jag vinner. Förra veckans kryss, innehöll inga större svårigheter vilket märktes på antalet besökare på min blogg.

På dagens kryss föreslår jag följande lösning:

L 2 och L 1: Magnus Uggla sjöng sin; "För kung och fosterland". Han är en av mina favoriter, jag har alla hans skivor, och hans autograf.

V 5: "Änglamark", är en svensk visa, skriven av Evert Taube.

L 5: Musiken kom från "Hoffmans äventyr".

V 6: Nils Ferlin har skrivet texten till; "Folkeviseton", eller; "Kärleken kommer och kärleken går".

V 13 och V 8: Vi fick höra musiken till Beatles fina sång; "Let it be".

L 4 och V 15: Filmen som musiken var hämtad ifrån är; "Skenbart - en film om tåg". Det var Helen Sjöholm som sjöng sången med samma namn.

L 12: Sångens fullständiga titel är; "Balladen om Herr Fredrik Åkare och den söta Fröken Cecilia Lind."

V 9: Sanna Nielsen sjöng den otroligt fina sången; "Empty room". Hon kom två i melodifestivalen 2008 med den. I mitt tycke borde hon vunnit.

L 3: Operan heter; "Carmen". Vi fick lyssna till; "Toreador".

V 7: Vi fick höra en instrumental version av; "Du är min man". Det är otroligt att man aldrig ledsnar på den melodin.

V 10: Den svenska originaltiteln är; "Under ytan". Jag tror till och med Uno Svenningsson skulle gilla den danska versionen.

L 11: "Ave Maria", är ytterligare en melodi som jag aldrig tröttnar på. På senare år har jag förstått att det finns flera melodier som heter likadant.

L 14: Melodin heter; "Fångad av en stormvind". Det satt långt inne, innan jag kände igen Carolas melodifestivalbidrag.

fredag 11 december 2009

När börjar julen?

När börjar julen? Det är en fråga jag ställt mig den senaste tiden.

Är det när man tar fram adventstaken? När man börjar julskyltningen på NK? När julstjärnorna ställs fram i fönster och på bord? När julborden börjar serveras? När adventskalendern börjar på tv:n?

Det är inte många år sedan adventstiden var sex veckor lång. Det är inte heller så länge sedan adventstiden var en fasteperiod för bön och bot, likt fastan vi har innan påsken.

Jag har redan ätit sex julbord och har åtminstone två kvar innan julafton. Men jag har inte köpt en enda julklapp ännu. Många av mina vänner började köpa julklappar för flera månader sedan.

Vill vi suga märgen ur det fina i livet, eller är vi offer för kommersiella krafter? Är det så att vi inte vågar vänta på det goda, utan har ett behov av att få alla våra önskningar tillfredsställda med det samma?

Ska vi börja sjunga psalmen; "Dagen är kommen...", långt innan den är här?

Vad tycker du?

onsdag 9 december 2009

Våra psalmer

En av våra djupaste teologiska källor är vår psalmskatt. I våra psalmer beskrivs Svenska kyrkans tro, lära och bekännelse med ord som vi känner igen och till musik som vi tycker om.

I dag hittade jag en psalmvers som beskriver det jag försökt beskriva i mina två senaste blogginlägg. Dessutom finns det ett historiskt djup i psalmversen. Den rymmer kunskap om den tid då advent var en fasteperiod. Adventstiden har faktiskt varat sex veckor en gång i tiden.

Psalmversen lyder som följer:

"Öppna ditt hjärta i bön och bot, upplåt vart hemligt rum. Red dig att taga Guds Son emot, tro evangelium: himmelriket är nära".

Vet du vilken psalmen är och vem som skrivet text och musik?

måndag 7 december 2009

Bereden väg för Herran...

I vår vanligaste och mest omtyckta psalm för adventstiden, psalm 103, sjunger vi; "Bereden väg för Herran..."

Det hänger ihop med att Guds rike är nära. För att göra plats så att Guds ljus kan nå in i våra hjärtan, då behöver vi ha plats för det. Det räcker inte med att öppna dörren om våra hjärtan redan är fulla med annat, eller om vårt hjärta är omgivet av murar och vallgravar.

Vi behöver lägga ifrån oss allt det som hindrar Guds rike att ta sin boning i oss och ge oss kraft att sprida Guds ljus och kärlek till människorna runt omkring oss. Vad är ditt hjärta fyllt av?

"... berg sjunken, djup stån opp".

De berg som behöver sjunka är självgodhet, självömkan och en uppblåst självbild.

De djup som behöver stå opp är skuld och skamkänslor, en låg självkänsla och självförebråelser.

Adventstiden ger oss möjlighet att stanna upp och fundera över vilka berg vi bär på, som behöver vika undan och vilka djup vi har som behöver stå upp, för att vi ska kunna ta emot Gud i våra hjärtan.

"Gud, ge mig insikt om vilka berg och djup som hindrar Dig från att nå fram till mig.
Ge mig kraft att få bergen att sjunka och djupen att stå upp.
Ge mig mod att acceptera de berg och djup som jag inte kan förändra.
Ge mig förstånd att inse skillnaden
".

söndag 6 december 2009

Guds rike är nära

I dag firar vi andra advent, under temat; "Guds rike är nära".

Jag kommer att tänka på en lek, vi lekte när jag var liten, "gömma nyckeln". Jag har försökt lära mina barn leken, men de tycker inte att den är så rolig.

Leken går till så att alla utom en lämnar rummet. Den som är kvar gömmer en nyckel och ropar in de andra. De som ska leta efter nyckeln får fråga i vilken höjd nyckeln är gömd. Det gör de genom att fråga; "fågel, fisk eller mittemellan".

När man går runt i rummet och letar efter nyckeln, får man fråga om; "det bränns", det vill säga om man är nära nyckeln.

Alla vi som söker Guds rike önskar att man kunde ställa samma frågor. Är Guds rike, fågel, fisk eller mittemellan? När bränns det?

Jag är övertygad om att Guds rike inte står att finna på en karta, eller på en GPS. Det innebär att Guds rike varken är fågel, fisk eller mittemellan.

Lika övertygad är jag om att Guds rike alltid "bränns". Guds rike är ständigt nära oss. Det finns både inom oss och mellan oss människor. Men det är inte komplett förrän alla människor har tillåtit Guds rike att ta boning inom dem.

Guds rike börjar i varje hjärta armt och blitt, som låter Guds ljus lysa in. För att släppa in Guds livgivande och milda ljus behöver vi öppna vårt hjärtas dörr. På hjärtats dörr finns bara ett handtag och det sitter på insidan. Den enda som kan öppna mitt hjärtas dörr, det är jag själv.

Låt oss i dag våga öppna våra hjärtans dörrar och släppa in Guds ljus. Låt oss hjälpas åt att sprida det ljuset mellan oss.

"Gud hjälp mig att öppna mitt hjärta så att jag kan ta emot ditt ljus. Hjälp mig att ge din kärlek vidare till dem som jag har fått ansvar för. Gud, hjälp mig att inte stå i vägen för Dig eller någon människa som vill ta emot Ditt ljus. Amen".

lördag 5 december 2009

Melodikrysset vecka 49 - 2009

I dag kunde jag inte lösa melodikrysset i direktsändning, så jag levde på hoppet att jag möjligen vunnit, ända fram till klockan 14.10. Självklart visade det sig att jag inte vunnit förra veckan heller. Å andra sidan var förra veckans kryss riktigt enkelt så det var nog många som skickat in rätt lösning.

Mitt förslag på lösning till dagen kryss ser ut som följer:

V 10: "Waterloo", av och med ABBA, vann Eurovisionschlagerfestivalen 1974. Det var samma dag som jag blev konfirmerad, i Fosie kyrka, av pastor Blomqvist. Även om den i dag framfördes på portugisiska så kände jag igen den redan på de första tonerna.

L 2: "Don´t cry for me Argentina", är en av sångerna i Evita. En fantastisk musikal av Webber och Rice, som jag sett flera gånger.

V 12: "Fångarnas kör" hade plötsligt blivit till; "Song for liberty". Den som sjöng var den grekiska sångerskan Nana Mouskouri. Hon är den kvinnliga artist som sålt flest skivor.

V 14 och V 11: "Kom lilla vän, ska vi segla", är skriven av Lasse Dahlqvist och handlar om Ada.

L 8: Molly Zandén, sjöng; "Kärlek". I mina öron en riktigt bra artist. Om jag minns rätt så vann hon lilla melodifestivalen för något år sedan.

L 9 och V 6: Hasse Ekman regisserade filmen där Alice Babs sjöng; "Regntunga skyar". Jag tror att filmen hade samma titel som sången.

L 5: Sången heter; "Aj, aj, aj, det bultar och det bankar". Jag minns inte vem det var som gjorde sången eller sjöng den, men den låg på svensktoppen i många veckor.

L 7: Frida sjöng; "Upp och hoppa". Jag har ingen aning om vad hon heter i efternamn så det var tur att Eldeman frågade efter förnamnet. Visst var hon med i årets melodifestival? Eller var det förra året?

V 13: Dolly Parton har skrivet den otroligt vackra sången; "I will always love you". Versionen som vi fick höra, sjöngs av Whitney Houston. Om jag minns rätt var den även med i filmen; "Bodyguard".

L 1: George Gershwin har skrivet; "Summertime". Om jag inte tar fel så kommer den från musikalen; "Porgy and Bess", som varit med i melodikrysset under året.

V 1 och L 3: Zarah Leander sjöng; "Viljasången", ur; "Glada änkan". Zarahs rösteläge kallas alt.

L 4: Nina Inhammar och Paula Pinnsäter (Kim Kärnfalk ersatte henne) bildade gruppen Friends och de sjöng; "Lyssna till ditt hjärta".

Melodikrysset

Mitt förslag till lösning på dagens melodikryss, kommer lite senare under eftermiddagen. Jag har inte tillgång till datorn under dagens direktsändning.

Jag kommer i dag att lyssna på melodikrysset när jag:
-antingen sitter i bilen på väg till, från eller emellan idrottsplatserna på Gubbängen och Zinkensdamm
-eller så står jag vid någon av isarna och ser mina barn spela bandy.

Jag återkommer under eftermiddagen.

torsdag 3 december 2009

Våra uppdragsgivare

Ibland, möter jag anställda som säger att de jobbar i kyrkan på Guds uppdrag. Kan det vara sant?

Ja, det är sant.

Jag är helt övertygad om, att alla som jobbar i kyrkan, gör det på Guds uppdrag. Men vi får inte glömma bort, att Gud i anställningsförhållanden, verkar genom Kyrkoråd och kyrkoherde. Det är Kyrkorådet som ger styrning och det är kyrkoherden som leder verksamheten i församlingen.

Som anställd måste jag tänka på, och besinna, att det är församlingsborna som betalar min lön. Det är Kyrkorådet, som talar om varför en viss verksamhet ska finnas. Det är kyrkoherden som talar om, vad som ska göras, och det är den enskilda anställda, som med sin särskilda kompetens, bestämmer hur sakerna ska utföras.

Jag ber för och önskar att, alla anställda i Svenska kyrkan, inser att vi är anställda av våra församlingbor, att vi arbetar på deras uppdrag och att det är deras kyrkliga behov, som vi ska tillfredsställa.

Varenda krona, som vi disponerar till löner, fastigheter, verksamheter och allt annat, kommer från våra församlingbor. Vi har ett oerhört stort ansvar, att förvalta vår ekonomi och vårt uppdrag, på bästa sätt och efter bästa förmåga.

Jag är övertygad om, att bästa sättet att förvalta det viktiga uppdraget, och vara lojal mot Gud, är att följa den ordning som Svenska kyrkan bestämt, och att följa alla de regler och avtal som vi är skyldiga att följa.

Allt vi gör, måste vara transparent och tåla både insyn, översyn och tillsyn.

Tiden räcker till - prioriteringar

Förra måndagen skrev jag att tiden räcker till. Jag skrev också att det handlar om engagemang och närvaro samt att göra saker till 100 %, för att känna sig nöjd.

Denna vecka har jag prioriterat mitt arbete till 100 %. Jag har valt bort bloggskrivandet till förmån för att, bland annat:

  • göra planeringsförutsättningar för hösten 2010,
  • leda personalmöte,
  • ha ärendeuttag inför nya Kyrkorådet,
  • genomföra flera normativa samtal med mellanchefer och anställda,
  • genomföra det sista Kyrkorådet i Jakobsbergs församling,
  • ta fram och skriva underlag för det konstituerande Kyrkorådet i Järfälla församling,
  • hantera sedvanliga och fortlöpande personalfrågor,
  • göra akuta administrativa uppgifter, och
  • ha traditionsenligt julbord för alla våra frivilliga.

Trots att jag prioriterat bort att skriva inlägg här på bloggen, så känner jag mig nöjd och tillfreds. Tiden har räckt till för allt det jag velat och varit tvungen att göra.

tisdag 1 december 2009

Gott nytt år

Ett gott nytt kyrkoår önskar jag alla. Jag hoppas att det kommande kyrkoåret ska bli det nådens år som var och en önskar sig.

I Järfälla är vi inne i de sista skälvande dagarna som fyra självständiga församlingar. Förberedelserna inför vår sammanläggning den 1 januari 2010 pågår för fullt. Det är allt från nytt telefonnummer till reglemente för Kyrkorådets olika utskott. Vi håller på med schemaläggning och planering av verksamheter, samtidigt som en hel del håller på att byta arbetsrum.

Mitt i alla praktiska bestyr får vi inte glömma bort grunden till vårt arbete. Det är Jesus själv som är grunden och centrum i vårt arbete. Våra församlingsbor har anställt oss och betalar våra löner för att vi ska bedriva kyrklig verksamhet på kristen grund.

Jag önskar att vi alla ger oss tid att stanna upp och reflektera över det uppdrag vi har som kyrka och varifrån det uppdraget kommer samt hur det finansieras.

Hur ska vi vara en öppen och demkokratisk folkkyrka de kommande åren?