lördag 28 april 2012

Melodikrysset vecka 17 - 2012

God förmiddag alla melodikrysslösare!

Denna lördag sitter jag hemma i ett soligt Rågsved, då jag försöker lösa veckans melodikryss. Temperaturen är redan uppe i 12 grader. Det känns som om våren äntligen har kommit till Mälardalen.

Jag kommer att besvara eventuella kommentarer under eftermiddagen/kvällen, eftersom jag måste köra direkt efter dagens sändning, för att hinna till de två dopgudstjänster jag ska leda i Järfälla kyrka under eftermiddagen.

I dag ser mitt förslag ut enligt följande:

V 1: Eldeman börjar med sång som jag inte direkt kan placera i mitt minne. Kan det ha varit; "Borgmästar Munthe"? I så fall är rätt svar borgmästare.

L 4: När "Just D", sjöng denna sång hette den inte; "Tre Langos", utan; "Tre Gringos".

V 8: Visst var det; "Vi har varit på turné"?

L 6: Den som sjunger; "Ljuva drömmarnas orkester", måste ha varit Helen Sjöholm. Jag förmodar att den framfördes tillsammans med BAO, Tommy Körberg och Kalle Moreaus.

L 1: En riktigt ljuvlig sång; "In the middle of the night", med Billy Joel.

V 5: Den vackra musiken och sången är hämtad från operan; "La Boheme". Jag har bara sett den en gång, men den är oförglömlig.

L 3: Jag har aldrig hört denna musik tidigare, för jag har inte sett filmen om; "Tintins äventyr". Min yngsta dotter vill se den, men hennes mamma och jag har valt andra filmer.

V 10: Veckans andra filmfråga kommer från; "Sagan om ringen". Det var Enya som sjöng den vackra sången; "May it be", med sin känslosamma röst.

V 7: "Bengt-Erik Grahn", med; "Galenskaperna", framfördes i originalet av "Village people", och hette då; "YMCA", vilket betyder Young Men´s Christian Association, som på svenska borde blivit KFUM.

L 2: Sångerskan som sjöng; "Good thing", var Rebecka Törnqvist. En vacker sång som ofta spelas på radion.

V 9: Den svenska artisten som sjöng; "I´m in love", måste vara Ola Svensson. Jag har aldrig hört denna sång tidigare, men med tanke på att den inte släppts på CD ännu, så kanske det inte är så konstigt.

L 11: Vi fick lyssna till Lasse Berghagens; "Teddybjörnen Fredriksson" i en instrumental version. I texten sjunger man att hans nos, den var av garn. I går morse höll vi på att leta efter min yngsta dotters nalle i en dryg timme. Till sist hittade vi honom i en garderob. Dottern blev glad, men samtidigt skällde hon ut nalle för att han gömt sig.

V 13 och V 12: Eldeman avslutar dagens melodikryss med; "Los Lobos", och; "La lamba".

Dagens kryss var inte lika svårt som förra veckan, dock behövde jag googla redan på första frågan. Nu ska jag skynda mig i väg för att döpa tre barn.

Jag önskar er alla en riktigt trevlig helg.

måndag 23 april 2012

Framtidens kyrka är nutidens kyrka

I går var det sändningsmässa för 36 ungdomar som genomfört Järfälla församlings ungdomsledar-utbildning. Spontant fick jag kommentarer om hur viktiga ungdomarna är för framtidens kyrka. Mitt omedelbara svar var att ungdomarna inte är framtidens kyrka, eller ens morgondagens kyrka, de är nuets kyrka.

Jag tror att det är en tanke-lapsus att se barn och ungdomar som framtidens kyrka. Om de inte är en del av nutidens kyrka, kommer kyrkan inte att ha någon framtid. Att prata om barn och ungdomar, som att de är framtidens kyrka, är det samma som att säga att de inte riktigt passar in i kyrkan, i dag, men att de säkert kommer att växa in i den och anpassa sig till den. Är det så vi vill ha det?

Vill vi ha en kyrka som är statisk och som människor måste lära sig att passa in i?

En kyrka, där inte barn och ungdomar är delaktiga i nuet, är inte en kyrka värd namnet. Vi måste lära oss att se hur och med vad, barn och ungdomar kan bidra för att vi ska vara en levande församling och kyrka i vår samtid. Att se barn och ungdomar som några vi kan ha glädje av i framtiden är att fullständigt missa målet med kyrkan och att misstolka vårt uppdrag.

Nutidens och samtidens kyrka är vi alla; gamla, unga, friska, sjuka, glada, ledsna, anställda, frivilliga och förtroendevalda. Det är dem som kommer varje söndag till "kyrkbänkens" ämbete och de som kommer regelbundet, någon gång om året. Det är dem vi möter i dop, vigslar, konfirmationer och begravningar och det är dem som betalar sin kyrkoavgift.

Det är alla vi, som är både nuets och framtidens kyrka. Vi ska alla vara med och påverka hur kyrkan ser ut i dag och hur vi vill att den ska se ut i morgon och i framtiden.

lördag 21 april 2012

Melodikrysset vecka 16 - 2012

God förmiddag alla melodikryssare!

Denna lördag sitter jag för sista gången i stugan, då jag försöker lösa veckans melodikryss. I dag är vi här för att ta hem det sista och för att städa. Vid lunchtid kommer mäklaren för att hämta nycklarna, så att de nya ägarna kan ta över stugan den kommande veckan.

Det är riktigt aprilväder, grått, kallt och ruggigt. Temperaturen visar på 3 grader plus.

Jag är uppkopplad via det mobila bredbandet och som vanligt är det lite svajigt, vilket innebär att jag inte kan lägga ut mina förslag efterhand, utan jag får vänta tills hela krysset är klart. Jag kan inte heller publicera kommentarer under sändningen, utan kommer att göra det när jag är tillbaka i Stockholm under eftermiddagen. Då kommer jag också att besvara dem.

Nu har jag förflyttat mig och sitter i bilen en bit från stugan. Förhoppningsvis lyckas jag behålla uppkopplingen genom hela programmet.

I dag ser mitt förslag till lösning ut så här:

L 1: Eldeman börjar med; "Sean-Banan" och; "Sean den förste banan", från årets melodifestival. Det är min yngsta dotters favorit och hon kan nästan hela låten utantill. Det är väldigt underhållande att se henne dansa och sjunga till denna låt.

V 10: Musiken är hämtad från filmen; "9 millimeter". Rätt svar ska alltså vara nio.

L 2: Filmen handlar om Robin Hood. Här sjöng, Bryan Adams ledmotivet; "Everything I do, I do it for you". En otroligt finstämd och känslosam melodi och text.

V 12: Povel Ramel sjöng; "Grisälven". I original heter den; "Nidälven".

L 11: Den finska melodin handlar såväl i det engelska originalet, som i den svenska varianten om en bil. När jag var liten brukade vi lyssna till; "Cadillac", med; "Hep Stars".

V 11: Lennart Palm framförde; "Beatrice", på sin partyorgel, även om det lät som om det var flera instrument.

L 9: Den som sjöng; "San Francisco bay blues", var Eric Clapton.

V 6: Vi fick lyssna till en instrumental version av; "Albin och Pia" av Owe Thörnqvist.

L 3 och L 4: Om jag hör rätt så är det Frank och Nancy Sinatra som sjunger; "Something stupid".

V 8: Visst var det Benny Hill som sjöng om filmstjärnor i; "Stare names"?

V 7 och L 5: Den som komponerar den vackra musiken som vi känner igen från filmerna om; "Gudfadern", är Nino Rota. Han varit med flera gånger tidigare i melodikrysset.

V 1: Att det är Bruce Springsteen som sjunger, är jag 100 % övertygad om. Jag har dock inte hört "We take care of our own", tidigare. Efter att sett honom live i Budapest i mitten av åttio-talet måste jag hålla med om att han är "The Boss".

Dagens kryss var inte lika svårt som det var förra veckan, ändå var det ett roligt kryss, eftersom jag behövde googla på Albin och Pia.

Nu ska jag åka tillbaka till stugan för att dammsuga det sista, innan det är dags att ta ett sista farväl. Jag svarar på era kommentarer i eftermiddag.

Jag önskar er alla en trevlig helg.

fredag 20 april 2012

När en dröm går i uppfyllelse

I dag har en av mina drömmar gått i uppfyllelse - jag har träffat Manuel Knight i verkligheten. Det skedde inte av en slump, utan jag visste om att jag skulle få lyssna till honom, eftersom Claes och Catharina Roos, som äger WelcomeGruppen, bjudit in till en lunch med efterföljande föreläsning av Manuel.

Jag har tidigare skrivet om Manuel Knight här på bloggen, under titeln; "Vakta blomman": http://kyrkoherdenstankar.blogspot.se/2011/08/vakta-blomman.html

Jag hade förberett mig genom att printa ut blogginlägget, som jag tänkte ge till Manuel om tillfälle gavs. Lite nervös hängde jag av mig ytterkläderna, och blev avbockad på gästlistan. Genast fick jag tillfälle att hälsa på Manuel och överlämna mitt blogginlägg.

Döm om min förvåning när Manuel direkt svarade; "Jaså är det du". Han hade redan läst mitt blogginlägg om honom, genom att hans dotter hittat det via google. Han berättade hur han, hans fru och hans kollegor reagerat när de läst det jag skrivet om när han gav min yngsta dotter en blomma.

Under sitt föredrag berättade Manuel om hur han tänkte, när han gav min dotter blomman och han läste upp mitt blogginlägg. Jag blev både glad, stolt och lite blyg.

Föredraget som Manuel Knight höll, var oerhört inspirerande. Han har en otrolig karisma, mycket humor, ett djupt allvar och energi i massor. Det var som en blandning av en allvarlig föreläsning, viktig utbildning, skådespel och "stand-up comedy". Det tog bara några sekunder innan Manuel hade hela publiken i sin hand. Jag var alldeles fascinerad och trollbunden av hans föredrag.

Han lyckades, med vardagliga ord, förklara ganska komplicerade processer och företeelser på ett enkelt och begripligt sätt. Allt han sa, lät så självklart, att jag funderade över varför jag inte redan visste det. Det var ett föredrag som jag önskade aldrig skulle ta slut, och jag fick med mig så mycket "matnyttigt" som jag är övertygad om att jag kommer att ha mycket glädje av i mitt arbete.

Ett stort tack till Claes och Catharina för inbjudan och för en god lunch, i den vackra miljön vid Barkarby Gård och Lasse-Maja.

Jag är nästan säker på att Manuels dotter hittar även detta blogginlägg och visar det för sin pappa, så jag ber dig att hälsa honom och framföra ett stort tack för en givande och inspirerande föreläsning. Jag önskar av hela mitt hjärta att i framtiden få bjuda in Manuel till Järfälla församling, så att alla medarbetare får lyssna till honom.

tisdag 17 april 2012

Vemodig befrielse och glädje

Efter att ha haft vår stuga i Östervåla till försäljning i ca en månad, har vi idag fått den såld. Det är självklart skönt och befriande att den är såld, eftersom det är det jag och min fru önskar, men samtidigt är det vemodigt att den inte längre är vår.

Vi köpte stugan för sex år sedan, med en dröm att vi skulle tillbringa all vår lediga tid i den. Vi såg framför oss hur vi var där varje ledig stund och varenda helg under året. Tyvärr har det inte blivit så. Jag jobbar åtminstone varannan helg och under årets stora helger. Dessutom är det så att desto äldre barnen blivit, desto mindre intresse har de haft av att följa med till stugan.

De senaste två åren har vi tillbringat allt mindre tid i stugan och vi började diskutera för över ett år sedan om vi skulle behålla den. Mitt argument att vi skulle bo där när vi blev gamla, har tett sig allt mer avlägset och obetydligt.

Nu är den såld och inte längre vår. Det är både vemodigt och befriande, på en och samma gång. Den värsta stenen av olust föll i samma ögonblick som vi bestämde oss för att sälja, och den dag då jag lämnade nycklarna till mäklaren, kände jag någon form av befrielse.

Vi är tacksamma för de år vi haft en egen stuga. Vi har massor av positiva upplevelser i stugan och kommer att minnas den med glädje. Nu lämnar vi den med varm hand till de nya ägarna. Vi hoppas att de ska trivas lika bra som vi gjort och att de kommer uppleva samma glädje och avkoppling som vi känt när vi varit där.

Själv försöker vi att skapa ett nytt fritidsliv med den husvagn som vi köpte i somras.

lördag 14 april 2012

Melodikrysset vecka 15 - 2012

God förmiddag melodikryssare!

Denna snöiga lördag sitter jag hemma vid matsalsbordet i Rågsved under Eldemans sändning. Marken är täckt av ett par centimeter snö och det fortsätter att snöa ymnigt. Temperaturen ligger på nollan.

Jag och min fru hade planerat att tömma stugan i eftermiddag, inför de nya ägarnas tillträde, men det får vänta till senare i veckan, eller till nästa helg. Att i köra 13 mil enkel resa i snökaoset, på sommardäck, är inte vettigt.

I dag ser mitt förslag till lösning ut så här:

L 1: Eldeman börjar i dag med; "Födelsedagsvals till Mona", av Benny Anderssons. Här framförd med BAO och Orsa spelemän.

V 2: Vi fick lyssna till en dansk sång om; "Skanderborg". På svenska sjöng Siw Malmqvist om Landskrona. "Ingenting går upp mot gamla Skåne, i Landskrona, där är det toppen tycker jag".

L 4: Eldeman verkar synsk på flera sätt. Här spelarna han; "Ja se det snöar...". Det som tas fram i andra versen är skidorna. Mina skidor ligger på vinden i stugan, och där lär de få ligga kvar även denna helg.

V 12 och L 2: Sångerskan som sjöng; "Goosebumps", heter Hanna Lindblad. Om jag minns rätt var hon med i årets melodifestival med denna sång.

V 11: Vi fick höra en instrumental version av; "Kan du vissla Johanna". En sång som jag förknippar med tv-programmet med samma namn, som visas varje julafton, och där Per Oscarsson spelar en av huvudrollerna.

V 9: Äntligen en av de stora klassikerna; "Smokie" med; "Living next door to Alice". En av min ungdoms stora hits. På svenska fick den titeln; "Blända av till halvljus", men det passar ju inte in. Jag får återkomma. Kan det vara något i stil med; "Hon bor inte här längre"? Med hjälp av kommentarer och google hittar jag titeln; "Är ej nära Alice längre". Tusen tack för hjälpen. Du kan se och lyssna till den svenska versionen här: http://www.youtube.com/watch?v=qRZ_FmjNNiw

L 8: Den dans som efterfrågas måste vara snoa. Jag kommer dock inte på titeln även om jag nynnar; "dansen den går i..." Kan rätt titel vara; "Klöversnoa"?

L 3: Att det är Nirvana, det är jag ganska säker på. Chansar på att låten heter; "About a girl".

V 10: "Turistens klagan", av Cornelis, utspelar sig i Oslo. En otroligt vacker melodi. Jag saknar de skrattande barnen.

L 6: Jan Malmsjö sjöng; "Då går jag till Maxim", ur; "Glada änkan". Hans rollnamn var greve Danilo.

L 5: Jag inbillar mig att musikens titel är; "Sommar på Frösön", men är absolut inte säker. Av kommentarer får jag veta att den korrekta titeln är: "Frösöblomster". Tack för hjälpen.

V 5: Fred Åkerström sjöng; "Kajsas udde". Den har varit med flera gånger tidigare i melodikrysset, men det kan den väl vara värd?

V 7: Eldeman avslutar dagens melodikryss med David Lindgren, och; "Shout it out", även den ur årets svenska melodifestival.

Dagens kryss var det roligaste på flera veckor. Det var inte helt enkelt och krävde hjälp både av kommentarer och google. Tusen tack allihop.

Nu önskar jag er en riktigt trevlig helg.

fredag 13 april 2012

"Kritik - Feedback - Jagbudskap"

De flesta av oss är känsliga för kritik. Vi tycker inte om när andra talar om för oss vad vi gör som de inte uppskattar. Själva ordet, kritik, inrymmer något som är negativt. När någon ger oss kritik hamnar vi oftast i försvarsställning.

Jag tycker bättre om att få feedback, för det innehåller både det som är positivt och det som är negativt. Bäst fungerar feedback om det framförs som ett "jagbudskap". Grunden är att feedback är en gåva till en medmänniska.

I första steget måste vi försäkra oss om att den andre är mottaglig för vår "gåva". I de flesta fall då feedback inte fungerar beror det på att mottagaren inte är mottaglig och att feedbacken framförs vid fel tillfälle.

I andra steget måste vi, efter det att vi försäkrat oss om att mottagaren verkligen vill ta emot vår feedback, fundera över hur vi framför den. Att framföra feedback på fel sätt leder ingen vart och mottagaren hamnar i försvarsställning. Här är "jagbudskapet", en väg till framgång.

"Jagbudskapet" innehåller tre moment.
  1. Vad det är "mottagaren" gör.
  2. Hur uppfattar "givaren" det, och hur påverkar det honom/henne.
  3. Vilka konsekvenser får det för "givaren".

"När du kommer försent, då blir jag väldigt irriterad och ledsen. Om du inte kommer i tid i fortsättningen, kommer jag inte att vänta på dig".

När vi tar emot feedback, då behöver vi funderar över på vilket sätt vi gör det. Oftast hamnar vi i någon av följande positioner, vi:
  1. Förnekar
  2. Förkastar
  3. Försvarar
  4. Förklarar
  5. Förstår
  6. Förändrar
Det som är eftersträvansvärt är ju en förändring, men den kommer inte att inträffa förrän vi förstår den feedback som vi fått. Därför tror jag att det viktigaste, när vi tar emot feedback, är att vi försöker förstå det som framställs. Det är endast när vi förstår som vi hittar motiv för att förändra.

Den som lämnar feedback, kan genom att använda "jagbudskap", förmå mottagaren att inte hamna i de fyra första positionerna.

Det låter enkelt, men det är svårt. Å andra sidan vet jag att det fungerar.

onsdag 11 april 2012

Kyrkligt ledarskap - kompetens och karaktär

När vi bedömer andra människor yrkesmässigt, säger vi oss ofta göra det utifrån deras kompetens. I kompetensen lägger vi in deras förmåga att utföra sina arbetsuppgifter, deras erfarenhet inom yrkesområdet och deras utbildning för tjänsten.

Detta gäller inte minst chefer och ledare. Som chef och ledare är du ständigt föremål för andras bedömningar om din yrkesskicklighet och kompetens. Fel och misstag läggs chefen till last och de gör att kompetensen ifrågasätts. Det är lätt att kritisera en chef för att denne inte har tillräcklig eller rätt kompetens, efter som förväntningarna är oerhört stora och toleransen för misstag är väldigt liten.

Inte minst i kyrkan kritiseras kyrkoherdar, distriktschefer, arbetsledare och team-ledare för bristande kompetens i ledarskapshänseende. Den perfekta chefen är en kombination av "Einstein", "Fantomen" och "Moder Teresa". Det förväntas att chefen ska vara en god och klok ledare, samtidigt som de ska vara en fantastisk medarbetare som är duktig i sin grundtjänst, som präst, diakon, musiker eller pedagog. De ska ha outsinliga krafter, ständigt vara glada och alltid vara på topp.

Kompetens är något jag kan skaffa mig, genom utbildning och erfarenhet. Det är därför Svenska kyrkan infört en obligatorisk kyrkoherdeutbildning, där man får lära sig lagar och förordningar, organisationsteorier, planering och all annan kunskap som behövs i ledarskapet.

Men jag undrar om det inte är chefens eller ledarens karaktär man egentligen ständigt bedömer och ifrågasätter. Kompetens är något man gör, men karaktär är något man är. Karaktär är inte något man kan utbildas i, utan något man måste utveckla och arbeta med. Karaktär handlar om personlighet samt etik och moral. Karaktär handlar om hur chefen/ledaren är och inte om vad han/hon gör.

De vanligaste karaktärsdragen som förväntas av en chef är att denne ska vara tydlig, rättvis, bestämd, ha en god vilja, vara ansvarstagande, generös, ödmjuk, närvarande, prestigelös, tillgänglig och ett föredöme i alla avseende. En chef ska inte kräva mer av sina medarbetare än vad han/hon kräver av sig själv. Jag tror inte att någon människa skulle ta på sig ett chefs eller ledaransvar om hon/han visste vad som förväntades av henne/honom. Det finns ingen som har en karaktär som gör att de kan leva upp till alla förväntningar som ställs på en chef, ändå är vi ganska många som är beredda på att försöka.

Det finns ingen av oss som har den kompletta karaktären, däremot har vi alla några av de karaktärsdrag som förväntas och uppskattas av en chef/ledare. Frågan är hur vi utvecklar de karaktärsdrag som är eftersträvansvärda och hur vi tonar ner dem som inte är önskvärda. Vilken utbildning hjälper chefen att utveckla sina positiva karaktärsdrag och hantera sina negativa?

Jag tror att det viktigaste är att vi faktiskt nämner saker vid dess rätta namn. Menar vi kompetens eller menar vi karaktär? Vilket är enklast, att utbilda en person med rätt karaktär eller att omdana en person med rätt kompetens? Hur hjälper vi chefer/ledare att utveckla sina positiva karaktärsdrag, i stället för att kritisera dem för de negativa?

Jag tror inte att det alltid hjälper med teoretisk utbildning och akademiska poäng. Vi behöver ha praktisk och processinriktad utbildning. En chef/ledare behöver träna på att leda i olika situationer och därefter få feedback av sina medarbetare. För att utveckla sin karaktär behöver man gå i handledning hos någon som vågar tala om karaktär, moral och etik. Man behöver en mentor som inte bara pratar om hur man löser praktiska frågor och problem, utan som vågar ta upp frågor som gruppdynamik, roller, förväntningar etc.

Ibland undrar jag om det kyrkliga ledarskapet inte påminner om det politiska. Alla vet exakt hur man ska vara och vad man ska göra, men få är beredda att göra det. När någon tar på sig uppdraget, då finns det en massa runt omkring som inget hellre vill än kritisera. Kritik behöver man nämligen inte ta ett egentligt ansvar för.

måndag 9 april 2012

Möte med den uppståndne

Har du någon gång önskat att du fick möta den uppståndne Kristus?

Kanske är vi övertygade om att vi, i motsats till lärjungarna, känt igenom honom.

Jag tror att vi alla någonstans inom oss bär en önskan om att få träffa Kristus. Jag tror att vi dels vill känna övertygelse om att han verkligen är uppstånden och dels vill vi få ta del av den glädje som det ligger i ett sådant möte.

När lärjungarna vandrar till Emmaus är de fast i långfredagens händelser. De ser korsfästelsen, lidandet och döden inom sig. De kan inte i sin vildaste fantasi tänka sig att Jesus uppstått från de döda. De har ju sett honom dö, svepas och begravas. Uppståndelsen skrämmer dem och de vågar inte tro och lita på den.

Om vi vill möta den uppståndne Kristus, då får vi inte hänga fast i långfredagen, eller något annat som hindrar våra ögon att se det vi vill se.

Att hänga fast i något gör att vi har en förutfattad mening om hur saker och ting ska vara. Fastnar vi i att Jesus hänger på korset, då har vi svårt att tänka oss honom på ett annat sätt eller på en annan plats.

Vi ska ha korset för ögonen, men vi ska ha det tomma korset i vår blick. Det tomma korset talar om för oss att det goda besegrat det onda, att ljuset besegrat mörkret och att livet besegrat döden. När vi har det tomma korset i våra tankar har vi förutsättningar för att möta den uppståndne.

Vi kan även ha fastnat i andra föreställningar om hur ett möte med den uppståndne ska gå till. Kanske tänker vi oss att det måste ske på en särskilt plats, en särkilt tid eller på ett särskilt vis. Kanske tänker vi oss att det ska gå till på ett förutbestämt sätt och att det ska sägas några speciella ord, som får oss att förstå vad det är som händer.

Jag är övertygad om att mötet med den uppståndne sker på ett sätt som vi inte kan föreställa oss. Det sker när vi är minst beredda på det och när vi minst anar det. Mötet med den uppståndne sker inte genom människor som vi har utvalt utan genom människor som Gud har valt ut. Det kommer inte att sägas några ord som ger oss förvissning.

Det är inte genom ord som vi möter den uppståndne Kristus utan genom handlingar. Handlingar utförda av kärlek och utan någon baktanke. Handlingar som utförs för att man inte kan göra något annat. Den tydligaste handlingen är nattvarden, men vi kan även möta den uppståndne på andra sätt. Att möta den uppståndne i nattvarden hjälper oss att se att korsfästelsen inte är början, men inte heller slutet.

Det spännande är att det nästan alltid är i efterhand som vi kan konstatera att vi mött den uppståndne. Det är en kvardröjande känsla – brann inte mitt hjärta? I ögonblicket när mötet sker, är oftast våra ögon förblindade och vi känner inte igen vår Herre.

När vi stannar upp och reflekterar över saker vi varit med om, får vi inte hänga fast i våra fördomar och låsta föreställningar. Vi behöver leva nära korset, hålla fast vid det, och komma ihåg att livet besegrat döden.

Du kan möta den uppståndne Kristus redan i dag. Det du behöver göra är att leva öppen för att det är möjligt. Du kan inte själv bestämma när, hur och på vilket sätt. Ha det tomma korset för ögonen och lyssna till ditt hjärta. Var medveten om att du sannolikt är förblindad när det sker, men att du kan se det i efterhand, precis som lärjungarna.

När jag tjänstgjorde i Thailand, efter tsunamin, hade jag inte en tanke på, eller en dröm om, att jag skulle få möta den uppståndne Kristus. Jag var där för att ta hand om de döda på ett så fint och värdigt sätt som möjligt. Jag skulle se till att de papper som behövdes fanns, och jag och mina medarbetare, tvättade, balsamerade och la de döda i en bodybag, därefter i en zinkista och slutligen i en vanlig träkista. Jag hade kontakt med anhöriga som var på plats i Thailand och jag hade kontakt med anhöriga över hela världen via telefon. Jag höll gudstjänster och andakter, hade själavårdande samtal och krissamtal med personal och drabbade.

Kort sagt, så hade jag fullt upp från morgon till kväll och var inte inställd på att jag skulle möta den uppståndne Kristus. Mina dagar fylldes av sorg, lidande och död. Ändå fanns det dagar då mitt hjärta brann. Dagar då jag kände Herrens närvaro mer påtagligt än jag gjort både före och efter tsunamin.

I backspegeln kan jag se att jag mötte den uppståndne Kristus vid flera tillfällen, i andra människor och deras kärleksfulla handlingar.

Jag mötte den uppståndne Kristus: i brandmannen från Göteborg, som hjälpte sörjande i alla åldrar och från olika länder, dag som natt. I den kvinnliga balsameraren från Australien som med varsamma händer tog hand om de döda. I det unga paret från Karlskrona och London som inte gav sig från dem hittat sina döda vänner som var där på bröllopsresa. I den thailändska doktorn som arbetade 20 timmar per dygn, trots att hon själv var allvarligt sjuk i cancer.

Vi kan alla möta den uppståndne Kristus, om vi inte fastnar i våra egna föreställningar. Om vi lever nära korset, öppna för mötet och om vi lyssnar till vårt eget hjärta. Vi kan möta den uppståndne Kristus i våra medmänniskor och i deras handlingar när de utförs av kärlek, utan baktankar och utan personlig vinning.

lördag 7 april 2012

Melodikrysset vecka 14 - 2012

God förmiddag alla melodikryssare!

Denna påskafton sitter jag hemma i Rågsved, när jag ger mig i kast med veckans melodikryss. Det ligger ett tunt snötäcke på marken, men solen skiner genom ett spräckt molntäcke. Temperaturen ligger kring nollan.

Vår radio har gått i sönder, men dess bättre går det ju att lyssna på sändningen via nätet. Då kan jag använda hörlurarna från min iPhone, vilket innebär att övriga familjen inte behöver leka "tysta leken", i en timme.

Mitt förslag ser i dag ut så här:

V 8, V 14 och L 12: Även denna lördag börjar Eldeman med att låta Lennart Palm spela på sin "partyorgel". Den melodi han spelar är; "Rulla in en boll och låt den rulla". I originalet sjöng Gösta Linderholm.

V 13 och L 1: Artisten som sjöng; "La donna é mobile, måste ha varit Luciano Pavarotti.

V 11: Kompositören till; "Angela", var Ted Gärdestad.

L 2 och L 13: Så fick vi då höra årets "snackis", i dubbel bemärkelse, från årets Melodifestival; "Mirakel", med Björn Ranelid och Sara Li.

V 7: Kompositör till musiken i filmen; "Bladerunner", är Vangelis. Det är inte många veckor sedan Vangelis var med i melodikrysset senast.

L 4: Artisten, sångerskan och skådespelerskan som sjöng; "Singel och sand", var Laila Westersund.

L 3: Det djur som; "The elephant song", handlar om är elefant. Denna vackra melodi är faktiskt inte helt ovanlig vid begravningsgudstjänster.

V 1: Ännu ett bidrag från årets melodifestival. "The girl", med Charlotte Perrelli.

L 5: Det var Bellman´s; "Fjäril vingad, syns på Haga", som spelades instrumentalt. Vi får hoppas att kronprinsessan och lillprinsessan får se många fjärilar. Om inte annat kan de ju gå till Fjärilsmuseet som ligger i Hagaparken.

V 6: Företaget som det sjöngs om var SJ. Jag har för mig att det var Stefan Demert som sjöng den svenska versionen av; "Freight train", som fick titeln; "SJ, SJ, gamle vän".

L 10: Jag har för mig att denna moderna version av; "Puttin´on the Ritz", gjordes av som hette Taco. Jag tror nog att Irving Berlin varit lika stolt över denna version, som Fred Astarires.

V 9: Jag tycker mig höra Frank Sinatras röst, även om Eldeman spelar en instrumental version. Att rätt svar ska vara april, är jag helt säker på. Jag tror att melodin har titeln; "April in Paris".

Även denna vecka var melodikrysset väldigt enkelt. Kan inte Eldeman ha med några riktigt kluriga frågor varje vecka?

Jag önskar alla läsare än fin påskafton och en god fortsättning på påskhelgen. I morgon kommer jag att övergå till att önska glad ....

fredag 6 april 2012

Korset

I den debatt som kallats "kyrkans identitetskris", har bland annat långfredagens budskap diskuterats och ifrågasatts. Några vill tona ner, eller helt ta bort, tanken på att Jesus offrades på korset. Hur man i stället tolkar det faktum att han dog på ett kors, det vet jag inte.

Man tycker att tanken på ett blodigt offer är stötande och svårt för människor att förstå. Jag kan tänka mig att långfredagens händelser, för några, är svåra att få ihop med bilden av en kärleksfull Gud. Men är Gud mer kärleksfull om allt var ett misstag? Om Gud lät det ske, mot sin vilja, utan att ingripa?

Gud visar oss en kärleksväg, genom Jesus Kristus liv, lidande, död, uppståndelse och himmelsfärd. Gud sätter genom Jesus ett mönster, som vi alla kan få del av. Genom korset blir vi människor försonade med Gud, en gång för alla. Korset är inte början eller slutet, utan det är den pivå, på vilket allt balanserar.

För mig är det inte svårare att förstå, än då en idrottsman tränat och kämpat i många år för att vinna en tävling. När han eller hon sedan blir intervjuad efter segern, då säger han/hon: "Jag tillägnar denna seger åt min familj". Som anhörig får du del av framgångarna, utan att ha deltagit i tävlingen.

På samma sätt får vi alla del av korset, utan att ha blivit korsfästa. Vi är alla Guds barn och tillhör samma familj.

Kanske är jag naiv, men min bild av Jesus fick jag redan som liten när jag sjöng:

"Jesus för världen givit sitt liv: öppnade ögon, Herre mig giv.
Mig att förlossa offrar han sig, då han på korset, dör ock för mig".

För mig sammanfattar dessa rader av Lina Sandell, hela långfredagens budskap och det mest centrala i min kristna tro.

Jesus gav sitt liv för oss alla, men jag måste öppna mina ögon för att se det. Det är stor skillnad på att titta och på att se. Jag kopplar samman "öppnade ögon", med ordet respekt, som betyder att "se på ett nytt sätt".

Genom att han offrar sig på korset, förlöser han mig till ett nytt liv och att ger mig möjlighet att ta emot syndernas förlåtelse. Han löser mig ur syndens band, vilket inte innebär att jag är en syndfri människa, men att det finns nya möjligheter.

Lukas 23: 41-43
"Vi har dömts med rätta, vi får vad vi har förtjänat.
Men har har inte gjort något ont".
Och han sade:
"Jesus, tänk på mig när du kommer med ditt rike".
Jesus svarade:
"Sannerligen, redan i dag ska du vara med mig i paradiset".

onsdag 4 april 2012

Härskartekniker

Förr någon vecka sedan lyssnade jag till ett radioprogram där man pratade om härskartekniker. Förutom de "klassiska" (förlöjligande, osynliggörande, undanhållande av information, dubbelbestraffning och påförande av skuld och skam), som Berit Ås presenterade på mitten av 70-talet, beskrev man en härskarteknik som jag aldrig hört talas om tidigare. Jag uppfattade inte om den hade fått något namn eller en tydlig beskrivning.

Härskartekniken som beskrevs i radioprogrammet går ut på att den som utövar den börjar med att tillfredsställa ett känslomässigt behov hos mottagaren. Det kan handla om allt från beröm och bekräftelse till uppmuntran eller tröst. När mottagaren blivit beroende av det utövaren ger, börjar denne att kräva något i gengäld. Det handlar oftast om förmåner eller direkta gentjänster. Uteblir det som utövaren önskar, hamnar mottagaren i onåd och riskerar att hamna i kylan, det vill säga att den inte längre får sina känslomässiga behov tillfredsställda. I värsta fall riskerar mottagaren att det blir tvärtemot vad han/hon önskar.

Egentligen är utövaren av denna härskarteknik en oerhört sympatisk person. Han eller hon listar snart ut vilka dina djupaste behov är. Snabbt tillfredsställer han/hon dem och du känner dig sedd, uppskattad, omtyckt och behövd. Men, och det är detta som är det luriga, det är inte du som står i centrum eller är subjektet. Allt görs för att få en "hållhake" på dig, som senare kan omvandlas till något utövaren vill ha. Du hamnar i ett varmt omslag där du trivs, men om du inte ger tillbaka det som krävs, då hamnar du snart ute i kylan.

Härskartekniken fungerar bäst på den som inte får sina känslomässiga behov tillfredsställda på andra sätt, eller på den som inte känner till sina egna behov. Om vi inte kan skilja på vad vi önskar och på vad vi behöver, riskerar vi alla att utsättas för denna härskarteknik. Att mötas av det vi önskar, gör att vi känner oss betydelsefulla och det kan bli vår egen fallgrop. Vem vill riskera att gå miste om något som känns bra? Det värsta är att om vi upptäcker detta och påtalar det, då kommer utövaren att ställa sig helt oförstående och gå över till en annan härskarteknik. Vanligast är påförande av skuld och skam. "Jag som varit så snäll mot dig, ska du anklaga mig för detta?"

Vad finns då att göra för att värja sig mot denna härskarteknik?

Jag tror att det viktigaste är att alltid vara uppmärksam mot människor som är "ovanligt" trevliga, snälla och charmiga.

Vi behöver också ställa oss ett antal frågor i mötet med andra människor:
- Vad vill de egentligen?
- För vems skull gör eller säger dem just det, som de gör eller säger?
- När någon ber mig om något, framförs det som om jag står i skuld till dem?
- Accepterar de ett nej?
- När någon ger mig beröm, är det relevant och balanserat, eller finns det något annat syfte?
- Vad är det jag önskar?
- Är det samma saker som jag innerst inne behöver?

Det kan också vara en hjälp att skilja på sympati och empati.

Sympati är när någon säger det jag vill höra och gör det jag önskar att de ska göra.

Empati är när någon säger det jag helst inte vill höra, men som jag faktiskt behöver få reda på. Eller då någon inte ger mig det jag önskar, utan det jag behöver.

måndag 2 april 2012

Amos Järfälla

I dag har Järfälla församling lagt upp en helt ny sida, som är kopplad till vår församlingstidning.

På nätet kan du nu läsa utvalda artiklar från Amos Järfälla. Dessutom kan du läsa artiklar som inte fick plats, du kan kommentera, tipsa oss, lämna in egna artiklar eller essäer som du önskar få publicerade mm.

Amos Järfälla hittar du här: http://amos.jarfallaforsamling.se/

God läsning!