Vemodig befrielse och glädje

Efter att ha haft vår stuga i Östervåla till försäljning i ca en månad, har vi idag fått den såld. Det är självklart skönt och befriande att den är såld, eftersom det är det jag och min fru önskar, men samtidigt är det vemodigt att den inte längre är vår.

Vi köpte stugan för sex år sedan, med en dröm att vi skulle tillbringa all vår lediga tid i den. Vi såg framför oss hur vi var där varje ledig stund och varenda helg under året. Tyvärr har det inte blivit så. Jag jobbar åtminstone varannan helg och under årets stora helger. Dessutom är det så att desto äldre barnen blivit, desto mindre intresse har de haft av att följa med till stugan.

De senaste två åren har vi tillbringat allt mindre tid i stugan och vi började diskutera för över ett år sedan om vi skulle behålla den. Mitt argument att vi skulle bo där när vi blev gamla, har tett sig allt mer avlägset och obetydligt.

Nu är den såld och inte längre vår. Det är både vemodigt och befriande, på en och samma gång. Den värsta stenen av olust föll i samma ögonblick som vi bestämde oss för att sälja, och den dag då jag lämnade nycklarna till mäklaren, kände jag någon form av befrielse.

Vi är tacksamma för de år vi haft en egen stuga. Vi har massor av positiva upplevelser i stugan och kommer att minnas den med glädje. Nu lämnar vi den med varm hand till de nya ägarna. Vi hoppas att de ska trivas lika bra som vi gjort och att de kommer uppleva samma glädje och avkoppling som vi känt när vi varit där.

Själv försöker vi att skapa ett nytt fritidsliv med den husvagn som vi köpte i somras.