torsdag 31 december 2009

Årets sista inlägg

Så har vi kommit till den sista dagen år 2009. Ännu en av årets "magiska" dagar, då förväntningarna är stora. Många ska på fest med fina kläder, god mat och champagne Andra ska stå ut med att vara ensamma en dag då alla andra verkar ha roligt. Sanningen är nog att det är många som har ångest över att de ska behöva prestera något särskilt denna dag och kväll. Besvikelserna ligger nära, då förväntningar riskerar att krossas. Det blev inte så roligt som vi hade tänkt oss.

I kväll kommer en stor del människor i Sverige att avlägga löften. Främst för sig själv, men en del gör det högljutt inför släkt och vänner. De flesta löftena handlar om oss själva. Vi ska gå ner i vikt, sluta röka, träna mer, sluta äta godis och så vidare. Jag hörde i går på radion att de flesta löftena handlar om vår egen kropp.

Kanske kommer någon att avlägga löften om att bli snällare mot sin omgivning i syfte att förbättra sitt eget liv. De lovar att umgås mer med barnen, hälsa på sina föräldrar oftare, satsa mer på sin partner, ägna mindre tid åt jobbet eller gå ur en eller annan förening för att få mer tid. Jag tror att många avlägger löften för att förbättra sina relationer.

Hur många funderar över att avge löften som handlar om vår "inre" människa? Hur många funderar över att lova sig själv, att förbättra sin relation med Gud?

Själv kommer jag att ägna dagen åt att summera 2009. Vad ville jag uppnå? Vad har jag lyckats med? Var har jag brustit? Vad behöver jag be om förlåtelse för? Vad måste jag förbättra, förändra eller förstärka?

I stora drag är jag mycket nöjd med 2009. Dock kommer jag inte att här "redovisa" svaret på min summering av det gångna året.

I kväll kommer också jag att avlägga löften. Löften till mig själv, med Gud som vittne eftersom jag gör det i bön. Det är samma löften som jag upprepar för mig själv och för Gud i mina dagliga böner, året om. Men jag kommer inte att berätta för min omgivning vad det är jag lovar att försöka. Förhoppningsvis så kommer de att märka det i mitt sätt att vara och bete mig.

Till mina läsare önskar jag ett gott slut på 2009, där ni får tid att summera och utvärdera. Jag önskar er ett välsignat 2010, där Gud hjälper er att klara av de saker ni förutsatt er att försöka.

GOTT NYTT ÅR!

onsdag 30 december 2009

Vargavinter

Så har polarvinden satt sina klor i Sverige. Vi upplever en riktig vargavinter. Jag sitter i stugan och utanför är det minus 22 grader och drygt 30 centimeter snö.

Jag måste säga att jag njuter av varje sekund. När landskapet är insvept i ett snötäcke och kylan biter i kinderna känns allting annorlunda. Kaffet smakar bättre. Värmen i stugan är skönare. Jag uppskattar en varm dusch mer än jag brukar göra.

Jag hörde nyss på radion att man ställt in bandymatcher på grund av att det är för kallt för att spela. Vilken tur att inte man ställer in allt på grund av kyla.

Måtte alla människor få möjlighet att njuta av det fina vintervädret under nyårshelgen.

tisdag 29 december 2009

Flyttcirkus

Efter nästan 10 år i samma rum har jag i dag bytt kontor. Även om flytten bara var omkring 20 meter så tog den hela dagen. Det är inte bara jag som flyttar inför vår omorganisation Hela personalkorridoren i Maria kyrka, ser ut som ett slagfält.

Till att börja med kändes det vemodigt att flytta från en rum där jag upplevt så mycket. Jag har haft begravningssamtal i det rummet, utvecklingssamtal och lönesamtal med mina anställda och massor av personliga samtal med församlingsbor.

Innan jag i kväll, lämnade mitt nya kontor, hade jag inrett det enligt konstens alla regler. Tavlor hängde på plats, möbler, skåp, böcker och pärmar stod där jag ville ha dem.

Det kändes riktigt bra när allt var klart. Jag har kastat 75 % av alla böcker och pärmar. Ett bord, två stolar, en hurts, en bokhylla, en golvlampa och en tamburmajor fick inte plats i mitt nya rum, men ändå var jag nöjd med det.

Det känns verkligen som något nytt står för dörren. Inte bara ett nytt år, utan en ny period i mitt yrkesliv. Nu börjar Järfälla församling, och jag är förberedd och beredd.

måndag 28 december 2009

Tack för alla sjuksköterskor

Jag har under eftermiddagen haft en föreläsning i krishantering, för 69 blivande sjuksköterskor.

Varje gång jag är på SÖS, blir jag lika glad och imponerad.

Tänk att det finns så många tjejer, killar, kvinnor och män som vill bli sjuksköterskor. De sitter i en stor sal, med halvdålig belysning och en taskig ventilation. De lyssnar, antecknar och ställer frågor.

Är det inte otroligt att det finns människor som är beredda att utbilda sig genom att ta studielån, för att i sitt arbete hjälpa andra? De går ut till ett stressigt arbetsliv med dålig lön. De kommer att arbeta obekväma arbetstider, på kvällar, helger och nätter, för att hjälpa dig och mig, våra anhöriga och vänner.

Jag vill ge en stor eloge till alla studenter jag mötte i dag. När andra var ute och fyndade på mellandagsrean, då satt ni tålmodigt i en varm lektionssal, för att utbilda er.

Må Gud välsigna er och ert framtida yrkesliv.

söndag 27 december 2009

Guds barn

I dag har vi firat en ekumenisk högmässa i Maria kyrka tillsammans med Järfälla missionsförsamling. Pastor Ebbe höll en fantastisk predikan och jag var liturg och celebrant. Trots mellandags rean hade många kyrkobesökare hittat till gudstjänsten.

Efteråt döpte jag en liten pojke i Järfälla kyrka. Vid dopet spelade organisten; "Himlen i min famn".

Himmelriket bor i och tillhör verkligen barnen.

Jesus säger:
"Sannerligen, den som inte tar emot Guds rike som ett barn, kommer aldrig dit in".
(texten är en del av dagens evangelium och en del av texten om Jesus och barnen, som läses vid varje dopgudstjänst för barn)

Jag har länge funderat på vad det är som barn har, som alla vi döpta behöver, för att vara Guds barn helt och fullt.

Det viktigaste som barn har, men som vi vuxna tappat bort, är intuition. Barn vet, utan att ha fullständig kunskap. Barn känner till utan att helt förstå. Barn litar på sin känsla, utan att kräva vetenskapliga bevis. Barn äger en vetskap som inte bygger på fakta och beprövad erfarenhet.

Göran Bergstrand har i sin bok; "Från naivitet till naivitet", beskrivet människans religiösa utveckling utifrån Fowlers modell. Den som utvecklats tillräckligt långt i sin tro, kommer tillbaka till en nivå som påminner mycket om barnets tro.

Det kanske inte är så konstigt att många äldre säger, att det enda som håller är deras barndomstro.

Borde vi inte ta åt oss, när Alfons Åberg säger; "Måste du vara så vuxlig?".

lördag 26 december 2009

Melodikrysset vecka 52 - 2009

Så var det dags för årets sista melodikryss. Även i dag har jag löst krysset i min stuga. Ute är det minus fyra grader och ett stilla snöfall blandat med regn.

Mitt förslag på lösning ser ut så här:

V 1: Vi hörde Lasse Berghagens; "Stockholm i mitt hjärta".

L 3: Harry Belafonte sjöng; "Island in the sun".

V 7: Shirley Clamp sjöng; "Min kärlek".

L 1 och L 2: Musiken är hämtad från filmen; "Skönheten och odjuret".

V 5: Vi hörde en mycket dålig version av; "Börja om från början".

L 4: Laleh sjöng en sång jag aldrig tidigare hört, hette den; "Snö"?

L 8 och V 6: Ernst Rolf sjöng; "Min kärlekssång, ska i valstakt gå".

V 14: Jag tror att sången heter; "Anna du kan väl stanna?"

V 11: Musiken kom från filmen; "Titanic".

L 10: Jag har ingen aning om vad det var för musik men svaret måste vara, scen.

V 13: Originaltiteln är; "Lady in red".

L 12: "Jag vill ju va´som du...", heter också; "Apans sång".

V 9: Jag tror att Olle Adolphsons, sång heter; "Nu har jag fått den jag vill ha".

En ovanligt enkelt kryss, som inte krävde mer än ett googlande.

torsdag 24 december 2009

Juluppehåll

Jag gör ett par dagars uppehåll för att fira jul med familjen.

Återkommer på lördag med melodikrysset - om det är något.

God jul önskar jag alla mina läsare.

Krister

onsdag 23 december 2009

Dagen före dopparedagen

Så har det blivit dagen för dopparedagen. Jag har på morgonen varit i Uppsala och hämtat min styvpappa som ska fira julen med oss.

I dag är det sista arbetsdagen innan jul för många människor. En del är säkert jätteglada för det och andra kommer att sakna sitt jobb fram till den 28 december.

Å andra sidan är det många som måste jobba hela julhelgen, poliser, brandmän, sjukvårdspersonal, personal på äldreboende och alla de andra som behövs för att hjälpa oss andra, dygnet runt och alla dagar under året.

Det är närmare hundra timmar till den 28 december. Hundra timmar att njuta eller lida av.

100 timmar är en evighet i sällskap med sig själv eller med någon man inte vill umgås med. Släktingar som man kanske har svårt för att vara tillsammans med. Vuxna som blir berusade och bråkar, föräldrar som slår, besvikna människor som inte upplever att julen blev som de hade tänkt sig. Listan är lång över det som kan förstöra de 100 timmarna.

Lika lång är listan över det som kan göra de 100 timmarna till njutning. Äntligen tid för varandra, långa promenader, god mat, glada barn. Förväntansfulla ögon när paketen kommer fram, glada skratt när barnen leker. Familjen kring ett sällskapsspel där alla umgås och har trevligt.

Julen är sannerligen en helg full av motsatser. Jag önskar alla jul. Jul på ett eller annat sätt.

Jag önskar att de som lider av ensamhet orkar stå ut. Jag önskar att alla de som med tunga steg går till jobbet under julhelgen, förstår hur viktiga de är för oss alla.

Jag ber för att alla de som "tvingas" umgås med människor de har svårt, hittar något nytt och spännande hos de människor de inte vill vara tillsammans med.

Jag ber att alla människor ska hitta frid någonstans i tillvaron, det kan vara på jobbet, under promenaden, under gudstjänsten, framför tv;n, i släkt och vänners gemenskap eller i sin ensamhet.

tisdag 22 december 2009

Nu har julen börjat

I dag har jag varit i Uppsala och handlat de sista julklapparna. Jag kan konstatera att julen är här. Det var proppfullt med människor och julstressen kändes i luften.

Tydligast märks stressen vid de, alldeles för små, bord där man kan slå in sina julklappar. Folk river och sliter i julklappspapper, tejprullar och presentband. Det är lika lång kö till julpappret som till kassan.

Det var oerhört skönt att stanna till i Östervåla och se hur en riktig hantverkare på 20 minuter tillverkade en skyddsplåt till min nyinköpta eldkorg.

Lika skönt var det att tända en eld i korgen och stå ute i minus 16 grader och njuta av eldens värme.

De tvära kasten mellan hetsen i Uppsalas gallerior och lugnet i stugan känns påtagligt.

Jag kan inte annat än att be för att alla människor ska få känna den frid som julen handlar om. Frid som bygger på glädjen och kunskapen över att Gud kommer oss till mötes i en människas gestalt.

"Gud, var nära alla människor och tänd en glöd i deras hjärtan, en glöd efter att lära känna dig. Hjälp oss alla att hitta stunder och platser där din frid råder. Tack för den finaste julklappen och gåvan av alla, din älskade son. Amen."

söndag 20 december 2009

Min dotters synpunkter

Min äldsta dotter, Sofia, har skrivet ner några av sina tankar och jag tycker att de är så fina att jag vill offentliggöra dem på min blogg. Jag har tidigare berättat hur hon stoppade en handfull kulor i en skål i St Jakobskyrka, vid en fråga om vigselrätt för homosexuella Självklart har jag hennes medgivande för att lägga ut hennes synpunkter här. Som pappa, är jag oerhört glad och stolt över att hon som 11-åring redan har så mycket teologisk kunskap. Här kommer hennes synpunkter, håll till godo.

Nosse deum vivere – vi lever genom gud!

Att det finns sådana människor som hatar homosexuella förstår jag inte. De homosexuella är exakt lika mycket värda som heterosexuella Att en man, vid namn Henrik Andersson, använder uttrycket "nosse deum vivere" eller på svenska "vi lever genom gud", i ett sammanhang där han säger att han skall göra allt för att svenska kyrkan ska gå under, eftersom den har kommit fram till att homosexuella får gifta sig i kyrkan, tycker jag är dumt.

Jag, personligen, tycker att det är hemskt att säga att det är guds vilja att homosexuella inte får gifta sig i kyrkan. Inom kristendomen, vare sig man är katolik eller ortodox, så tror vi att det var gud som skapade jorden och människorna och djuren som lever där. Alltså är det min slutsatts att gud också måste ha skapat de homosexuella, och de bisexuella.

Om ni vuxna och ungdomar som inte gillar homosexuella får barn till exempel, och senare i ert barns liv upptäcker att er avkomma gillar någon av samma kön eller båda könen, skulle ni då känna likadant för ert barn som ni känt för andra homosexuella eller andra bisexuella?

Jag skulle inte göra det,för känslor är känslor och kärlek är större än hat.

lördag 19 december 2009

Melodikrysset vecka 51 - 2009

I dag har jag löst krysset i min stuga. Det är ett fantastiskt vinterlandskap och minus 20 grader, men här inne är det varmt och mysigt.

Mitt förslag till lösning på dagens kryss ser ut så här:

L 2: Jussi Björling sjöng; "O helga natt".

L 6 och V 7: "Hej mitt vinterland", heter sången. Jag vill minnas att det är Lotta Engberg som brukar sjunga den.

L 4: Psalmen heter; "Gläns över sjö och strand". Det är egentligen ingen julpsalm utan det är en psalm för trettondagen. Den har nummer 134 i psalmboken.

V 2: Bing Crosby sjöng en gammal klassiker; "I´ll be home for christmas".

L 3 och V 12: Nils Landgren spelade; "Det är en ros utsprungen". Även detta är en psalm, med nummer 113 i vår psalmbok.

V 8: Sten Nilsson sjöng; "Jungfru Maria".

L 15 och V 13: Vi hörde melodin till den kända visan; "Nu är det jul igen".

L 1: Carola sjöng en duett med Christer Sjögren i den vackra sången; "Juletid".

V 5: Wham sjöng sin vackra; "Last christmas (I gave you my heart)".

V 9: Jill Johnson sjöng; "The Christmas song".

L 10: Carl Johan "Loa" Falkman sjöng; "Jul, jul strålande jul".

V 14: De bibliska figurerna som är med i sången; "Marys child", måste vara änglar som i bestämd form pluralis, blir änglarna.

L 11: Anna Book sjöng; "Ett julkort från dig".

Nu ska jag till Norrtälje och se på när min son spelar bandy.

fredag 18 december 2009

Vad vill Gud med mitt liv?

Vad vill Gud med mitt liv? Det är en fråga som de flesta av oss ställt någon gång. Om inte annat så har vi frågat oss vad som är meningen med just våra liv.

Min motfråga blir, hur ska vi få reda på eller veta vad Gud vill med våra liv eller vad som är meningen med att just vi lever?

För att komma fram till vad Gud vill med vårt liv, då måste vi börja med att svara på vad vi själva vill. För hur ska jag veta vad Gud vill om jag inte vet vad jag själv önskar?

Det är i brottningen med min egen vilja som Guds vilja blir synlig och tydlig. Om jag konstant lämnar allt i Guds händer, då kan jag inte vara säker på vad som är Guds vilja och vad som är min egen.

Gud har givit oss en egen vilja och priset för det är att Gud måste ha avstått från en del av sin vilja och sin makt.

När jag utforskar vad som är Guds vilja med mitt liv, då måste jag börja med vad jag själv önskar. När jag gjort allt som ligger inom min egen fria vilja och allt som ligger inom ramen för min egen makt, då och först då, kan jag närma mig Guds vilja.

Vad händer då om min vilja inte sammanfaller med Guds vilja?

Har jag gjort allt jag kan, då har jag inget annat val än att anpassa mig.

Tyvärr finns det människor som överlämnar allt i Guds händer, utan att komma fram till något eget ställningstagande. Det innebär att jag själv är skuldfri och utan ansvar och dessutom kan skylla på Gud. För mig rimmar detta inte med min Gudsbild och min människosyn.

Min Gud förväntar sig att jag har en egen vilja och en åsikt. Min Gud vill att jag ska försöka allt jag kan och använda den makt som är mig given, innan jag ropar på honom. När jag gjort allt jag kan och förmår, då kan jag hitta Guds vilja.

De flesta av oss har väldigt lätt att se Guds vilja i backspegeln. Det viktiga är att vi accepterar Guds vilja även när det inte blev som jag själv ville.

Jag är övertygad om att Gud har en vilja med mitt liv, men jag kan aldrig komma fram till vad Guds plan för mig är, om jag inte vet vad jag själv vill med mitt liv. I bästa fall så sammanfaller de två, men det kan jag aldrig veta förrän i efterhand.

Jag säger inte, att det inte finns människor som drabbats av saker i livet som ligger utom deras egen kontroll och att det skulle vara Guds vilja. Vi vet alla att det finns människor som drabbas av livets mörka sidor utan att de kunnat påverka det. Vi vet att de gjort allt de förmått och ändå har det blivit fel. Detta är inte Guds vilja. I min värld är det djävulen eller det onda som verkar i sådana fall. Oftast verkar det onda genom andra människor och de kan mycket väl utge sig för att representera Gud.

I sådana fall kan man behöva hjälp och stöd av en medmänniska för att reda ut saker och ting. Tyvärr vänder en del människor livets motgångar mot sig själv och tror att det är Guds vilja med deras liv. Jag är övertygad om att så inte är fallet.

Min Gud vill varje människa väl, även om vi som de bristfälliga varelser vi är, inte alltid förstår det och upplever det.

Min Gud vill att alla människor ska känna glädje, tillfredsställelse och vara nöjda. Det innebär inte att vi måste vara glada och lyckliga i varje stund av livet, utan att vi, när vi ser tillbaka på våra liv, känner att vi har gjort vårt bästa och är tillfreds med resultatet.

torsdag 17 december 2009

Ett "mannaminne"

Så har vi återigen hamnat i ett snökaos. Pendeltågen är inställda, tunnelbanan fungerar inte och alla vägar är igenkorkade.

I går kväll tog det mig två och en halv timme att komma hem från jobbet, den normala restiden är en timme. Jag fick gå de sista stationerna eftersom tunnelbanan inte kunde ta sig fram på grund av snön.

Det verkar som om varje snöfall kommer som en överraskning för alla, även om vi har snö varje år i Stockholm. Är vår infrastruktur undermålig, eller är vår beredskap för låg? Tittar inte de beslutande på väderprognoserna? Klarar vi inte av att bygga tåg och räls som klarar av snö?

Varje gång det snöar så hör vi att detta var något exceptionellt och det värsta i "mannaminne"?

Man undrar hur långt ett "mannaminne" är?

Jag är beredd att hålla med i det gamla ordstävet; "Ett mannaminne är den tid som förlöper mellan årets första och andra snöfall".

måndag 14 december 2009

Slutet börjar närma sig

Efter nästan 10 år som kyrkoherde i Jakobsbergs församling, så börjar slutet närma sig.

Jakobsbergs församling har existerat som ett enförsamlingspastorat i 18 år, men om drygt två veckor läggs vi samman till Järfälla församling. Samtidigt upplöses Järfälla kyrkliga samfällighet

I dag har vi haft avslutning för arbetslaget i Jakobsberg, genom att äta julbord på Lasse-Majas. Även om alla kommer fortsätta att jobba i den nya församlingen, så blir det under lite andra förutsättningar.

Så gott som alla kommer att jobba med samma saker som tidigare och i Maria kyrka, men huvuddelen kommer att få en ny chef och ett nytt kontor.

Jag känner en mycket stor tacksamhet för de år jag fått leda arbetslaget i Jakobsbergs församling. Jag är glad och stolt över det arbete som vi, tillsammans med förtroendevalda och frivilliga, uträttat för alla de som bor och vistas i Jakobsberg.

Ett stort tack!

Mänsklighet

Det finns stunder då mänsklighet spränger alla religiösa gränser. I går kväll var ett sådant tillfälle. I Maria kyrka, samlades mina vänner från Iran till bön.

Vi var närmare 70 personer som oavsett religion och vad vi kallar vår Gud eller hur vi definierar oss själv i religiösa termer, bad för människorna i Ashraf i Irak.

Vilken kraft det finns i att vara människa. När vi inser att våra liv hänger samman, oavsett alla mänskliga uppdelningar i religion, etnicitet, kön, ålder och nationalitet, då händer något stort.

Jag ledde en kort andakt då jag läste en text av Jesaja och bad för mina iranska vänner och deras släktingar.

Ashraf är en liten by i Irak, där iranska flyktingar i många år funnit en fristad. Efter Irakkriget har Ashraf pendlat mellan hopp och förtvivlan. Trots att de har flyktingstatus enligt Genevékonventionen har de i perioder utsatts för olika angrepp.

I dagarna har 11 människor dödats, 36 fängslats och mer än 500 personer skadats.
http://translate.google.se/translate?hl=sv&langpair=en%7Csv&u=http://en.wikipedia.org/wiki/Camp_Ashraf

Jag fortsätter be för mina vänner.

lördag 12 december 2009

Melodikrysset vecka 50 - 2009

Jag börjar bli trött på att skriva att jag inte vunnit den klocka, som jag så hett eftertraktar. Från och med nästa vecka, gör jag så att jag är tyst om det, tills den dag jag vinner. Förra veckans kryss, innehöll inga större svårigheter vilket märktes på antalet besökare på min blogg.

På dagens kryss föreslår jag följande lösning:

L 2 och L 1: Magnus Uggla sjöng sin; "För kung och fosterland". Han är en av mina favoriter, jag har alla hans skivor, och hans autograf.

V 5: "Änglamark", är en svensk visa, skriven av Evert Taube.

L 5: Musiken kom från "Hoffmans äventyr".

V 6: Nils Ferlin har skrivet texten till; "Folkeviseton", eller; "Kärleken kommer och kärleken går".

V 13 och V 8: Vi fick höra musiken till Beatles fina sång; "Let it be".

L 4 och V 15: Filmen som musiken var hämtad ifrån är; "Skenbart - en film om tåg". Det var Helen Sjöholm som sjöng sången med samma namn.

L 12: Sångens fullständiga titel är; "Balladen om Herr Fredrik Åkare och den söta Fröken Cecilia Lind."

V 9: Sanna Nielsen sjöng den otroligt fina sången; "Empty room". Hon kom två i melodifestivalen 2008 med den. I mitt tycke borde hon vunnit.

L 3: Operan heter; "Carmen". Vi fick lyssna till; "Toreador".

V 7: Vi fick höra en instrumental version av; "Du är min man". Det är otroligt att man aldrig ledsnar på den melodin.

V 10: Den svenska originaltiteln är; "Under ytan". Jag tror till och med Uno Svenningsson skulle gilla den danska versionen.

L 11: "Ave Maria", är ytterligare en melodi som jag aldrig tröttnar på. På senare år har jag förstått att det finns flera melodier som heter likadant.

L 14: Melodin heter; "Fångad av en stormvind". Det satt långt inne, innan jag kände igen Carolas melodifestivalbidrag.

fredag 11 december 2009

När börjar julen?

När börjar julen? Det är en fråga jag ställt mig den senaste tiden.

Är det när man tar fram adventstaken? När man börjar julskyltningen på NK? När julstjärnorna ställs fram i fönster och på bord? När julborden börjar serveras? När adventskalendern börjar på tv:n?

Det är inte många år sedan adventstiden var sex veckor lång. Det är inte heller så länge sedan adventstiden var en fasteperiod för bön och bot, likt fastan vi har innan påsken.

Jag har redan ätit sex julbord och har åtminstone två kvar innan julafton. Men jag har inte köpt en enda julklapp ännu. Många av mina vänner började köpa julklappar för flera månader sedan.

Vill vi suga märgen ur det fina i livet, eller är vi offer för kommersiella krafter? Är det så att vi inte vågar vänta på det goda, utan har ett behov av att få alla våra önskningar tillfredsställda med det samma?

Ska vi börja sjunga psalmen; "Dagen är kommen...", långt innan den är här?

Vad tycker du?

onsdag 9 december 2009

Våra psalmer

En av våra djupaste teologiska källor är vår psalmskatt. I våra psalmer beskrivs Svenska kyrkans tro, lära och bekännelse med ord som vi känner igen och till musik som vi tycker om.

I dag hittade jag en psalmvers som beskriver det jag försökt beskriva i mina två senaste blogginlägg. Dessutom finns det ett historiskt djup i psalmversen. Den rymmer kunskap om den tid då advent var en fasteperiod. Adventstiden har faktiskt varat sex veckor en gång i tiden.

Psalmversen lyder som följer:

"Öppna ditt hjärta i bön och bot, upplåt vart hemligt rum. Red dig att taga Guds Son emot, tro evangelium: himmelriket är nära".

Vet du vilken psalmen är och vem som skrivet text och musik?

måndag 7 december 2009

Bereden väg för Herran...

I vår vanligaste och mest omtyckta psalm för adventstiden, psalm 103, sjunger vi; "Bereden väg för Herran..."

Det hänger ihop med att Guds rike är nära. För att göra plats så att Guds ljus kan nå in i våra hjärtan, då behöver vi ha plats för det. Det räcker inte med att öppna dörren om våra hjärtan redan är fulla med annat, eller om vårt hjärta är omgivet av murar och vallgravar.

Vi behöver lägga ifrån oss allt det som hindrar Guds rike att ta sin boning i oss och ge oss kraft att sprida Guds ljus och kärlek till människorna runt omkring oss. Vad är ditt hjärta fyllt av?

"... berg sjunken, djup stån opp".

De berg som behöver sjunka är självgodhet, självömkan och en uppblåst självbild.

De djup som behöver stå opp är skuld och skamkänslor, en låg självkänsla och självförebråelser.

Adventstiden ger oss möjlighet att stanna upp och fundera över vilka berg vi bär på, som behöver vika undan och vilka djup vi har som behöver stå upp, för att vi ska kunna ta emot Gud i våra hjärtan.

"Gud, ge mig insikt om vilka berg och djup som hindrar Dig från att nå fram till mig.
Ge mig kraft att få bergen att sjunka och djupen att stå upp.
Ge mig mod att acceptera de berg och djup som jag inte kan förändra.
Ge mig förstånd att inse skillnaden
".

söndag 6 december 2009

Guds rike är nära

I dag firar vi andra advent, under temat; "Guds rike är nära".

Jag kommer att tänka på en lek, vi lekte när jag var liten, "gömma nyckeln". Jag har försökt lära mina barn leken, men de tycker inte att den är så rolig.

Leken går till så att alla utom en lämnar rummet. Den som är kvar gömmer en nyckel och ropar in de andra. De som ska leta efter nyckeln får fråga i vilken höjd nyckeln är gömd. Det gör de genom att fråga; "fågel, fisk eller mittemellan".

När man går runt i rummet och letar efter nyckeln, får man fråga om; "det bränns", det vill säga om man är nära nyckeln.

Alla vi som söker Guds rike önskar att man kunde ställa samma frågor. Är Guds rike, fågel, fisk eller mittemellan? När bränns det?

Jag är övertygad om att Guds rike inte står att finna på en karta, eller på en GPS. Det innebär att Guds rike varken är fågel, fisk eller mittemellan.

Lika övertygad är jag om att Guds rike alltid "bränns". Guds rike är ständigt nära oss. Det finns både inom oss och mellan oss människor. Men det är inte komplett förrän alla människor har tillåtit Guds rike att ta boning inom dem.

Guds rike börjar i varje hjärta armt och blitt, som låter Guds ljus lysa in. För att släppa in Guds livgivande och milda ljus behöver vi öppna vårt hjärtas dörr. På hjärtats dörr finns bara ett handtag och det sitter på insidan. Den enda som kan öppna mitt hjärtas dörr, det är jag själv.

Låt oss i dag våga öppna våra hjärtans dörrar och släppa in Guds ljus. Låt oss hjälpas åt att sprida det ljuset mellan oss.

"Gud hjälp mig att öppna mitt hjärta så att jag kan ta emot ditt ljus. Hjälp mig att ge din kärlek vidare till dem som jag har fått ansvar för. Gud, hjälp mig att inte stå i vägen för Dig eller någon människa som vill ta emot Ditt ljus. Amen".

lördag 5 december 2009

Melodikrysset vecka 49 - 2009

I dag kunde jag inte lösa melodikrysset i direktsändning, så jag levde på hoppet att jag möjligen vunnit, ända fram till klockan 14.10. Självklart visade det sig att jag inte vunnit förra veckan heller. Å andra sidan var förra veckans kryss riktigt enkelt så det var nog många som skickat in rätt lösning.

Mitt förslag på lösning till dagen kryss ser ut som följer:

V 10: "Waterloo", av och med ABBA, vann Eurovisionschlagerfestivalen 1974. Det var samma dag som jag blev konfirmerad, i Fosie kyrka, av pastor Blomqvist. Även om den i dag framfördes på portugisiska så kände jag igen den redan på de första tonerna.

L 2: "Don´t cry for me Argentina", är en av sångerna i Evita. En fantastisk musikal av Webber och Rice, som jag sett flera gånger.

V 12: "Fångarnas kör" hade plötsligt blivit till; "Song for liberty". Den som sjöng var den grekiska sångerskan Nana Mouskouri. Hon är den kvinnliga artist som sålt flest skivor.

V 14 och V 11: "Kom lilla vän, ska vi segla", är skriven av Lasse Dahlqvist och handlar om Ada.

L 8: Molly Zandén, sjöng; "Kärlek". I mina öron en riktigt bra artist. Om jag minns rätt så vann hon lilla melodifestivalen för något år sedan.

L 9 och V 6: Hasse Ekman regisserade filmen där Alice Babs sjöng; "Regntunga skyar". Jag tror att filmen hade samma titel som sången.

L 5: Sången heter; "Aj, aj, aj, det bultar och det bankar". Jag minns inte vem det var som gjorde sången eller sjöng den, men den låg på svensktoppen i många veckor.

L 7: Frida sjöng; "Upp och hoppa". Jag har ingen aning om vad hon heter i efternamn så det var tur att Eldeman frågade efter förnamnet. Visst var hon med i årets melodifestival? Eller var det förra året?

V 13: Dolly Parton har skrivet den otroligt vackra sången; "I will always love you". Versionen som vi fick höra, sjöngs av Whitney Houston. Om jag minns rätt var den även med i filmen; "Bodyguard".

L 1: George Gershwin har skrivet; "Summertime". Om jag inte tar fel så kommer den från musikalen; "Porgy and Bess", som varit med i melodikrysset under året.

V 1 och L 3: Zarah Leander sjöng; "Viljasången", ur; "Glada änkan". Zarahs rösteläge kallas alt.

L 4: Nina Inhammar och Paula Pinnsäter (Kim Kärnfalk ersatte henne) bildade gruppen Friends och de sjöng; "Lyssna till ditt hjärta".

Melodikrysset

Mitt förslag till lösning på dagens melodikryss, kommer lite senare under eftermiddagen. Jag har inte tillgång till datorn under dagens direktsändning.

Jag kommer i dag att lyssna på melodikrysset när jag:
-antingen sitter i bilen på väg till, från eller emellan idrottsplatserna på Gubbängen och Zinkensdamm
-eller så står jag vid någon av isarna och ser mina barn spela bandy.

Jag återkommer under eftermiddagen.

torsdag 3 december 2009

Våra uppdragsgivare

Ibland, möter jag anställda som säger att de jobbar i kyrkan på Guds uppdrag. Kan det vara sant?

Ja, det är sant.

Jag är helt övertygad om, att alla som jobbar i kyrkan, gör det på Guds uppdrag. Men vi får inte glömma bort, att Gud i anställningsförhållanden, verkar genom Kyrkoråd och kyrkoherde. Det är Kyrkorådet som ger styrning och det är kyrkoherden som leder verksamheten i församlingen.

Som anställd måste jag tänka på, och besinna, att det är församlingsborna som betalar min lön. Det är Kyrkorådet, som talar om varför en viss verksamhet ska finnas. Det är kyrkoherden som talar om, vad som ska göras, och det är den enskilda anställda, som med sin särskilda kompetens, bestämmer hur sakerna ska utföras.

Jag ber för och önskar att, alla anställda i Svenska kyrkan, inser att vi är anställda av våra församlingbor, att vi arbetar på deras uppdrag och att det är deras kyrkliga behov, som vi ska tillfredsställa.

Varenda krona, som vi disponerar till löner, fastigheter, verksamheter och allt annat, kommer från våra församlingbor. Vi har ett oerhört stort ansvar, att förvalta vår ekonomi och vårt uppdrag, på bästa sätt och efter bästa förmåga.

Jag är övertygad om, att bästa sättet att förvalta det viktiga uppdraget, och vara lojal mot Gud, är att följa den ordning som Svenska kyrkan bestämt, och att följa alla de regler och avtal som vi är skyldiga att följa.

Allt vi gör, måste vara transparent och tåla både insyn, översyn och tillsyn.

Tiden räcker till - prioriteringar

Förra måndagen skrev jag att tiden räcker till. Jag skrev också att det handlar om engagemang och närvaro samt att göra saker till 100 %, för att känna sig nöjd.

Denna vecka har jag prioriterat mitt arbete till 100 %. Jag har valt bort bloggskrivandet till förmån för att, bland annat:

  • göra planeringsförutsättningar för hösten 2010,
  • leda personalmöte,
  • ha ärendeuttag inför nya Kyrkorådet,
  • genomföra flera normativa samtal med mellanchefer och anställda,
  • genomföra det sista Kyrkorådet i Jakobsbergs församling,
  • ta fram och skriva underlag för det konstituerande Kyrkorådet i Järfälla församling,
  • hantera sedvanliga och fortlöpande personalfrågor,
  • göra akuta administrativa uppgifter, och
  • ha traditionsenligt julbord för alla våra frivilliga.

Trots att jag prioriterat bort att skriva inlägg här på bloggen, så känner jag mig nöjd och tillfreds. Tiden har räckt till för allt det jag velat och varit tvungen att göra.

tisdag 1 december 2009

Gott nytt år

Ett gott nytt kyrkoår önskar jag alla. Jag hoppas att det kommande kyrkoåret ska bli det nådens år som var och en önskar sig.

I Järfälla är vi inne i de sista skälvande dagarna som fyra självständiga församlingar. Förberedelserna inför vår sammanläggning den 1 januari 2010 pågår för fullt. Det är allt från nytt telefonnummer till reglemente för Kyrkorådets olika utskott. Vi håller på med schemaläggning och planering av verksamheter, samtidigt som en hel del håller på att byta arbetsrum.

Mitt i alla praktiska bestyr får vi inte glömma bort grunden till vårt arbete. Det är Jesus själv som är grunden och centrum i vårt arbete. Våra församlingsbor har anställt oss och betalar våra löner för att vi ska bedriva kyrklig verksamhet på kristen grund.

Jag önskar att vi alla ger oss tid att stanna upp och reflektera över det uppdrag vi har som kyrka och varifrån det uppdraget kommer samt hur det finansieras.

Hur ska vi vara en öppen och demkokratisk folkkyrka de kommande åren?

lördag 28 november 2009

Melodikrysset vecka 48 - 2009

I dag har jag försökt lösa melodikrysset i min stuga via mobilt bredband. Det är inte så bra täckning så det har tagit betydligt längre tid att googla på de svar jag inte kunde av mig själv.

Hur som haver, så vann jag självklart inte förra veckan heller. Även om det var ett ganska lätt kryss i lördags, så hade jag drygt 250 besökar på min blogg. Jag hoppas innerligt att någon av de vann en klocka eller lexikonet.

Mitt förslag på lösning i dag ser ut som nedan;

L 1 och V 1: Cornelis Vreeswjk har skrivet; "Deidres samba". Den geografiska platsen måste vara Copacabana.

V 10: Namnet på personen i visan som Lennart Palm spelade är; Evert. Jag tror att sången heter något i stil med; "Vi går på stigen, som går till Evert".

L 2: Rapparen måste vara Petter. Han "sjöng" en sång jag aldrig hört förut; "Det går bra nu".

V 6 och V 15: Det är en ryttare som rider på; "Gamle Svarten".

L 3: Eric Clapton sjöng; "Nobody knows you when you´re down and out".

L 12: Vi hörde Evert Taubes; "Oxdragarsång". I början av texten sjunger vi; "bakom oxar tio, från stadens sus och dus".

L 13: I; "Bohus bataljon", sjunger vi om; "Ada och Beda och Kristin..."

L 4, V 14 och L 11: Gruppen heter Ace of Base. Vi fick höra deras sång; "Wheel of fortune, 2009".

V 11: Personens smeknamn är Bob. Jag kommer inte ihåg vad sången heter men är det inte något i stil med "Jolly-Bob från Aberdeen"?

V 13 och L 5: Sopranen som sjöng heter Anna Netrebko. Jag kände inte igen stycket men det var väldigt vackert. "Meine lippen Sie küssen so heiss", heter tydligen stycket.

V 8: Povel Ramels fina sång börjar med; "Ta av dig skorna..."

L 7: "En dag" var Tommy Nilssons bidrag i melodifestivalen 1989, om jag minns rätt.

V 9: Jag är ganska säker på att melodin var; "När vi rör varann". Susanne Alfvengren gjorde en vacker version av denna sång.

Det var dagens melodikryss, som i mitt tycke, var ovanligt enkelt. Nu ska jag åka till Vallentuna och döpa en liten flicka.

torsdag 26 november 2009

Ledig

Fredag, söndag och måndag är jag ledig och kommer att tillbringa min tid i stugan. Det innebär att jag dessa dagar inte kommer att skriva här på bloggen.

Dock kommer jag som vanligt att försöka lösa melodikrysset på lördag. Självklart kommer jag också att presentera mitt förslag på lösning, innan jag åker till Vallentuna för att leda en dopgudstjänst.

onsdag 25 november 2009

Från nu och framåt

I dag har det varit val till domkapitlet. Alla präster och diakoner i Stockholms stift har fått rösta på en ordinarie ledamot, en ersättare och en ersättare för biskop/domprost.

Dagens stora behållning var biskopens första tal till stiftets samlade präster och diakoner. Kanske är det lätt att tycka att något är bra, när man håller med till 100 % och när man helt delar de teologiska tankarna.

Jag kan inte göra biskopens tal rättvisa i ett kort blogginlägg, men jag vill lyfta upp det som gjorde starkast intryck på och avtryck i mig.

Biskopen frambar ett varmt och innerligt tack för förtroende hon fått i sitt uppdrag. Det vittnar om ödmjukhet och självdistans. Hon lovade att göra sitt bästa men sa också att hon inte var färdig bara för att hon nu är vigd till biskop. Det låter hoppfullt för oss alla.

Biskopen sa att hon är glad och stolt över Svenska kyrkan och Stockholms stift - det är jag med. Hon är stolt över att tillhöra en nyfiken och orädd kyrka, som med Jesus i centrum vågar att verka i sin samtid och i världen utanför kyrkan.

Biskopen sa att hon är glad och stolt över att få tillhöra en demokratisk folkkyrka där dopet är grunden. Hon tryckte på att alla döpta är valbara i kyrkans olika styrelser och att vi inte är en kyrka som kan eller försöker mäta tro. Alla får vara med och ingen är för mer och ingen är för mindre. Hon refererade till Paulus ord i Galaterbrevet:

"Är ni döpta in i Kristus, har ni också iklätt er Kristus. Nu är ingen längre jude eller grek, slav eller fri, man eller kvinna. Alla är ni ett i Kristus Jesus".

Biskopen lyfte också upp frågeställningar som vi måste börja med nu och inte skjuta på framtiden. Ett vänstift på södra halvklotet, fortbildning i teologi och sociologi, centrum - periferi, församlingsbegreppet, samverkan med andra religioner, med mera, med mera.

Biskopen sa att hon önskade att vi alla och tillsammans ska göra Jesus känd och vara i människors tjänst i en "relevant, Luthersk folkkyrka".

Avslutningsvis uppmanade biskopen oss alla:
"Gör ingen skillnad på människor".

Jag är glad och stolt över vår biskop.

måndag 23 november 2009

Tiden räcker till

Ända sedan jag var liten har jag varit fascinerad av klockor. På något sätt är det enda gången människan har lyckats att göra det osynliga - synligt. Sekunder, minuter och timmar finns egentligen inte annat, än i våra klockor.

Vad är då tid? Är det mer än förhållandet mellan orsak och verkan? Är det mer än en ordningsföljd? Är det mer än relationen mellan olika saker? Är det mer än vår fjärde dimension?

De flesta av oss upplever att tiden inte riktigt räcker till. Vi hinner inte med allt som vi vill eller känner oss tvungna att göra. Några av oss önskar att dygnet innehöll fler timmar och veckan fler dagar. Skulle vi må bättre om det såg annorlunda ut?

Jag tror inte det. Med jämna mellanrum läser jag de första kapitlen av Bodil Jönssons bok "Tio tankar om tid". Jag inser då att prioriteringar sällan handlar om tid, utan det handlar om engagemang. Jag inser också att jag lika gärna kan tänka att jag har gott om tid till allt det jag vill, önskar och "måste" göra.

Att fördela tiden jämt mellan olika uppdrag hjälper mig inte att känna mindre stress och färre krav. För mig handlar tiden mycket mer om närvaro. Det handlar om att göra det jag gör fullt ut och till 100 %. Så länge jag gör mitt bästa med den tid som står till mitt förfogande så känner jag mig nöjd.

Hur är det för dig?

lördag 21 november 2009

Melodikrysset vecka 47 - 2009

Som vanligt vann jag inte heller förra veckan. Krysset vecka 46 får väl anses som medelsvårt med tanke på att jag hade drygt 200 besökare på min blogg förra lördagen.

Dagens kryss var ganska enkelt. Men det ska väl vara så när de två senaste veckornas kryss varit så pass svåra.

Mitt förslag på lösning av dagens melodikryss ser ut så här.

V 1: Siv Malmkvist sjöng duett, tillsammans med Siv Wennberg i; "Musik är ingenting för dig".

L 1 och V 13: Paul McCartney har skrivet; "Yesterday".

V 5: Caroline af Ugglas sjöng; "Snälla, snälla". Det var årets bästa bidrag i melodifestivalen, enligt min åsikt.

L 2: Lars-Erik Larsson har komponerat; "Pastoralsvit". Vi fick i dag höra; "Romans ur pastoralsvit", en mycket vacker melodi som är vanlig på begravningar. Jag har själv skrivet upp den i mitt vita arkiv som utgångsmusik vid begravningsgudstjänsten för mig.

V 7: Texten handlar om en restaurang. Jag tror att sången heter "Brittas restaurang". Om jag inte minns fel så är det en sång av Gösta Linderholm.

L 8: Nancy och Frank Sinatra sjöng i en duett som jag tror heter; "Something stupid".

V 11: Jag tror att den religiösa sången heter; "Lägg din hand i min hand", på svenska. På engelska heter den; "Put your hands in the hand...". Rätt svar ska alltså vara hand.

L 6: Norah Jones sjöng; "Chasing pirates", från sin senaste CD.

L 12: Vi fick höra en av svensktoppens mest populära låtar; "De sista ljuva åren". Rätt svar ska alltså vara år.

L 3: I sången; "Då går jag ner i min källare", går man ner i en källare för att starta en ångmaskin.

V 9: Det måste ha varit Nanne Grönvall som sjöng; "Otacksamhet". Nannes röst och musikstil går inte att ta miste på.

L 10: Från börjar var jag inne på Stevie Wonder eller Lionel Richie och jag trodde att texten var; "Your not alone", men den sången gjordes av Michael Jacksson. Jag har fått hjälp av Maria med att sången heter; "I´m not in love", originalet gjordes av 10 CC. Det påverkade inte mitt svar, men rätt ska vara rätt. Tack Maria.

L 4: Flicknamnet borde vara Sue. För visst var det; "Peggy Sue", som spelades?

De två sista svaren är jag inte säker på, så jag måste dubbelkolla dem i eftermiddag.

fredag 20 november 2009

Tid för tystnad

Så här på fredag eftermiddag brukar de flesta förbereda fredagsmyset. På Facebook läser jag att många av mina bekanta jublar över att det äntligen är fredag.

Själv känner jag att jag behöver en stund av tystnad efter en hektisk arbetsvecka. Samtidigt vill jag frambära en kort tackbön till Gud, innan jag går in i helgens stillhet och stunder av tystnad.

"Tack för att jag får vara ett redskap i din tjänst. Tack för att jag har ett jobb som ständigt påminner mig om mina brister och som hela tiden lär mig vad som är viktigt i detta livet".

Ljusets andning

I går kväll var jag i Viksjö kyrka på en installation Det var inte vilken installation som helst, utan en ljusinstallation En ljusdesigner har byggt upp närljuset kring Viksjö kyrka. Som en del av det, har hon i kyrkan installerat ett "levande" ljus som pulserar likt en andning.

Från 22-tiden till midnatt, tänds och släcks ljus inne i kyrkan, men allt syns från utsidan. Först tänds kyrkan sakta upp, i en inandning som varar i 48 sekunder. Sedan släckas kyrkan sakta ner i en utandning som också varar 48 sekunder. Därefter tänds altaret sakta upp, under en 48 sekunders lång inandning, för att sedan sakta släckas ner, under en lika lång utandning. När cykeln på fyra gånger 48 sekunder är slut, börjar allt om från början.

Hela installation började med "mingel" och en andakt. Under andakten sjöng "Viksjö motettkör" väldigt vackert och kyrkoherde Astrid, höll en fin och djup betraktelse. Efter andakten berättade ljusdesignern kring hur hon tänkt och därefter fick vi alla gå ut ur kyrkan för att titta på ljusinstallationen

Det var en stämningsfull kväll med många församlingsbor, förtroendevalda och frivilliga.

onsdag 18 november 2009

Hopp

Ibland möter jag människor som frågar mig hur man ska trösta den som har drabbats av livets orättvisor och vedermödor.

Min inställning är att jag inte kan trösta någon annan.

Däremot kan jag ge den drabbade hopp. Det gör jag genom att våga vara närvarande och genom att lyssna. Närvaron ger trygghet och förtroende. Är det dessutom så att den drabbade känner att de kan prata om allt, då ökar känslan av trygghet och förtroende.

Förutom närvaro så byggs hoppet av information, fakta och struktur Den som drabbats av livets ytterligheter behöver veta att de är inte är sjuka eller onormala. Att reagera på en stark händelse är naturligt och psykets eget sätt att skydda sig.

För att orka gå igenom en jobbig händelse, då behöver man först och främst äta och sova. Det är också ett sätt att få struktur på sin vardag. I sömnen bearbetar man det man varit med om och därför brukar jag säga att "mardrömmarna är ens bästa vän".

Det kan också vara viktigt att röra på sig. Dels minskar stresshormonerna och dels brukar man ha lättare att sova. En del människor har ett behov av att prata och då ska de ges tillfälle till det. Andra tycker att det hjälper att "skriva av sig", om det man upplevt.

För de allra flesta människor så räcker det med det emotionella, praktiska och sociala stödet, som man får av sitt sociala nätverk. De som man ska ha ett extra öga på, är de som inte har så många sociala kontakter.

För mig har insikten om att jag inte kan trösta någon, blivit som en befrielse. Jag kan nu mer frimodigt möta drabbade människor och våga vara närvarande i det svåra.

Jag vill ge hopp och trygghet, genom närvaro, genom att delge information och fakta samt genom att bistå praktiskt så att den drabbade får struktur på sin tillvaro.

Innan jag möter den som är drabbad brukar jag be en kort bön:
"Gud hjälp mig att förstå att du givit mig två öron, men bara en mun. Hjälp mig att använda mina händer och fötter i din tjänst. Amen"

måndag 16 november 2009

Första hjälpen

De flesta av oss har lärt sig hur man ska agera vid en olycka. I nästan alla lokaler finns det en skylt där det står:
Rädda - Larma - Släck.

Många kan också ge första hjälpen enligt olika minnesramsor. Förr lärde vi oss ramsan: ABC (andning, blödning, chock). I dag lär man sig en längre ramsa: LABCDE (livsfarligt läge, airways, breathing, cirkulation, disability, expose).

Men hur många har lärt sig första hjälpen vid en psykisk chock?

Den är precis lika enkel och lika nyttig att kunna, när man möter människor som drabbas av en händelse då livets mönster plötsligt gått i sönder.

Minnesramsan för första hjälpen vid psykisk chock, kallas fyra h:n.

Håll tyst.
Håll om.
Häll upp.
Håll ut.

söndag 15 november 2009

Tack för predikan

Jag var i dag på biskopens mottagningsgudstjänst i Storkyrkan. Domprosten ledde mottagandet av Eva Brunne som Stockholms stifts nya biskop. I en fullsatt kyrka firades det en högtidlig gudstjänst med många medverkande.

För mig var gudstjänstens största behållning biskopens predikan under temat; "Vaksamhet och väntan", eller som hon själv ville kalla temat; "Vaksamhet och närvaro".

Predikan var en enkel och klar förkunnelse, om att alla kristna har samma värde och att alla människor är lika värdefulla. Biskopen vände sig kraftfullt mot de som vill göra sig till bättre kristna, bättre människor eller bättre svenskar än andra.

Det känns skönt att biskopen är så tydlig. Det viktigaste är inte att man har allt klart och att man har alla attribut, det viktigaste är att man vågar vara närvarande i sitt eget liv.

Biskopen menar det hon valt som sitt ordspråk:
"Gör ingen skillnad på människor".

Jag säger som man förr sa efter gudstjänsten:

"Tack goa pastorn!"

lördag 14 november 2009

Melodikrysset vecka 46 - 2009

Förra veckan var det ett ganska svårt kryss, det märkte jag inte minst på antalet besökare på min blogg. Det var närmare 300 människor som var inne på min blogg förra lördagen, för att titta på mitt förslag på lösning.

Kanske hängde de också samman med att Enn Kokk hastigt blev sjuk. Som tur är, så har han nu tillfrisknat

Eftersom jag inte heller vann denna gång, hoppas jag att några av vinnarna tillhör mina bloggbesökare.

Mitt förslag på lösning i dag ser ut som följer:

L 1: Agnetha Fältskog sjöng en sång som jag aldrig tidigare hört; "Så glad som dina ögon".

V 7: Vi hörde musiken till; "Med en enkel tulipan". Jules Sylvain har gjort melodin och Sven Paddock har skrivet texten.

L 2: Musikinstrumentet som efterfrågades av Eldeman måste vara ett spikpiano.

V 10: Patrik Isaksson sjöng duett med Sarah Dawn Finer i; "Du som tog mitt hjärta".

L 3: Det som sätts i rörelse i visan; "Visa vid vindens ängar", är en tyllgardin. Visan är skriven av Mats Paulsson och den har varit med i melodikrysset vid flera tillfällen i år.

V 13: Den som komponerat musiken till; "I mig finns en sång", som Lill Lindfors sjöng så vackert, är Chopin.

V 11: Vi fick höra en av min yngsta dotters absoluta favoriter; "Tänk om jag hade en liten, liten apa".

V 5: Musikgruppen som spelade; "Baila me", heter Gipsy kings.

V 12: Musiken kommer från tv-serien; "Nord och syd".

L 9: Edvard Persson sjöng en gammal sång som jag inte känner igen; "Alla är vi sjömän". Dock går det inte att ta miste på Edvard Perssons röst.

V 8: Ännu en barnvisa; "Mors lilla Olle".

L 6: Lisa Nilsson sjöng; "Fundamental loneliness". Enligt andra bloggare heter sången; "Wave"

L 4: Paul McCartney sjöng; "Live and let die", tillsammans med; "The Wings".

torsdag 12 november 2009

Vad gör vi där?

I går utsattes den svenska styrkan i Afghanistan för en ny attack. Gruppens inhemska tolk avled och fem svenskar är skadade. Hur allvarligt har inte riktigt framgått, men de ska evakueras till Sverige, i eftermiddag.

Direkt börjar det ifrågasättas vad vi gör där. Vad har vi i Afghanistan att göra?

I somras skrev jag ett blogginlägg om Afghanistan, där jag förutspådde att säkerhetssituationen skulle förvärras. Om det varit ofarligt att hjälpa Afghanistan i deras uppbyggnad då hade vi inte behövt skicka vältränade soldater med splitterskyddade fordon, vapen och skyddsvästar.

Att avbryta den svenska insatsen nu, skulle innebära att alla de svenskar som redan tjänstgjort i Afghanistan, gjort det förgäves och i onödan.

Självklart måste man hela tiden väga risker i förhållande till vinster. Lika självklart är det, att människoliv och livslånga funktionsnedsättningar inte går att mäta på något sätt. Men, de svenskar som valt att tjänstgöra i Afghanistan, är väl medvetna om de risker de utsätter sig för.

Jag utbildar alla officerare som ska tjänstgöra i Afghanistan och vid varje tillfälle pratar vi om och diskuterar de risker som uppdraget medför. Jag uppmanar alla att skriva testamente och vita arkiv för att de ska förstå allvaret.

Just nu behöver ingen ett ifrågasättande om varför Sverige är i Afghanistan.

- De skadade behöver den bästa sjukvård som vi överhuvudtaget har tillgång till.
- De anhöriga behöver allt praktiskt, emotionellt och socialt stöd som Försvarsmakten och samhället kan uppbringa.
- Den afghanska tolkens familj behöver också allt stöd som tänkas kan, inte minst ekonomiskt och säkerhetsmässigt.

Alla behöver dina och mina positiva tankar, stöd, uppmuntran, omsorg och inte minst våra förböner.

onsdag 11 november 2009

Ett kortare uppehåll

Jag gör nu ett par dagars uppehåll i bloggskrivandet på grund av en tjänsteresa.

Ledningsgruppen i Järfälla församling ska åka på ett internat för att påbörja det viktiga arbetet med församlingens vision och värdegrund.

Vi ska också lägga schema för våren 2010 och planera kyrkoherdemottagningen den 6 januari 2010.

Jag återkommer på lördag med melodikrysset.

tisdag 10 november 2009

MSB´s stödstyrka

Jag har i dag varit på ett seminarium vid Globen. Seminariet arrangerades av Myndigheten för Samhällsskydd och Beredskap, MSB.

MSB är en sammanslagning av tre myndigheter, bland annat Räddningsverket.

Efter "tsunamin" upprättade dåvarande Räddningsverket en stödstyrka med uppgift att hjälpa svenska utlandsmyndigheter i deras arbete med att stödja människor, bosatta i Sverige, om de drabbas av katastrofer utomlands.

Jag ingår i MSB´s stödstyrka och har 12 timmars beredskap att inställa mig för att kunna åka utomlands i detta viktiga uppdrag, som krisstödjare. För att kunna det har jag två väskor färdigpackade med personlig utrustning på mitt kontor.

I MSB´s stödstyrka ingår personal från Socialstyrelsen, Rikskriminalpolisen, Utrikesdepartementet, Svenska kyrkan, Rädda Barnen, Röda korset och MSB (varav många kommer från Räddningstjänsten).

Dagens seminarium innehöll föreläsningar om Konsulära lagar och sekretess, Erfarenheter efter Tsunamin och Riter i krissammanhang. Förutom bra och lärorika föreläsningar så innehöll dagen viktiga möten. Jag träffade många av dem jag jobbade med i Thailand och som jag har utbildats och övat med.

måndag 9 november 2009

Välkommen Eva

I går vigdes Eva Brunne till biskop för Stockholms stift. Vi hälsar henne varmt välkommen i sin nya uppgift och önskar henne allt gott i uppdraget.

Att vara biskop är många gånger tungt och svårt så biskopen behöver verkligen alla våra förböner, precis som hon sa i en intervju: "Be för mig, så som jag ber för er".

Biskop Eva har ett valspråk som tilltalar mig: "Gör ingen skillnad på människor". Valspråket är hämtat från Jakobsbrevet.

Alla vi som inte hade möjlighet att vara med på biskopsvigningen i går i Uppsala, kan medverka i biskopens mottagningsgudstjänst nästa söndag, den 15 november, i Storkyrkan.

Vi har också möjlighet att fira högmässa tillsammans med biskop Eva, då hon tar emot mig som Järfälla församlings kyrkoherde, den 6 januari 2010, klockan 15.00 i Järfälla kyrka.

söndag 8 november 2009

Fars dag

I dag är det fars dag. Det har säkert inte kunnat undgå någon som läser tidningar eller ser på tv-reklam. Det har gjorts reklam för skjortor, slipsar, kalsonger och strumpor. Kommersen har varit i full gång de senaste veckorna. Affärerna tjänar massor med pengar på att många barn vill fira sin pappa på en särskild dag.

En del firar sina fäder även om de inte längre finns i det liv, vi lever här och nu. De fäderna behöver inga presenter, för dem räcker det med en tanke eller en bön.

Lika många önskar att de hade en far att fira i dag. En far som var värd den hederstitel som ordet innebär. De "fäderna" finns någonstans i detta livet, men av olika skäl är de inte närvarande. De "fäderna" kan man inte ge någon present även om man skulle vilja göra det.

Kanske finns det någon annan fadersgestalt att "fira" i dag, genom ett grattis, en tanke eller en bön. Själv ringde jag min "styvpappa" på morgonen och önskade honom grattis på fars dag.

Som pappa, har jag redan fått den största gåvan jag kunnat få - mina tre barn. I min familj har vi ingen tradition av köpta presenter, däremot äter och fikar vi tillsammans. Jag ska alldeles strax äta söndagsmiddag med mina barn. Det blir "farmorsstek" med potatis, brun sås och inlagd gurka.

Av min son fick jag ett spontant grattis och av mina döttrar fick jag flera fina teckningar. Jag har också fått fira högmässa och dopgudstjänst på fars dag. Kan det bli bättre?

PS! Jag måste tillägga att jag, efter maten, fick en bok, (Dan Browns "Den förlorade symbolen") och prinsesstårta. DS!

lördag 7 november 2009

Melodikrysset vecka 45 - 2009

Som vanligt vann jag inte förra veckan heller. I dag hade det suttit fint med en klocka eftersom mitt armbandsur slutade fungera i går eftermiddag. Jag hoppas innerligt att någon av de drygt 300 personerna som besökte min blogg för en vecka sedan vann i dag. Desto svårare krysset är, desto fler besökare har jag på min blogg.

Mitt förslag på lösning i dag, ser ut så här:

L 1: Vi fick höra Evert Taubes; "Så skimrande var aldrig havet". En vacker melodi som är vanlig vid begravningsgudstjänster.

V 8 och V 14: Brasse och Magnus (Magnus och Brasse är den vanliga ordningen när vi talar om dem) talade och sjöng om jeans i; "Tajta jeans".

L 3: När vi hör; "Congratulations", då får vi kanske en present. Om jag minns rätt så var det Cliff Richard som gjorde den känd.

V 5: Vi måste ha hört musiken från; "Pirates of the Caribbean". Rätt svar ska alltså vara pirater.

L 2 och V 6: "Solstollarna" bestod av Ola Ström och Per Dunsö.

L 6: "Raindrops keep falling on my head", gav oss regndroppar. Av regndroppar bildas det en och annan pöl.

V 9: Jag chansar på att den som James Morrison sjöng duett med i; "Broken strings", var Nelly Furtado.

L 7: Ray Charles sjöng; "Georgia on my mind".

V 11: Jag vet inte vad melodin heter, men jag tror att det är något med; "Lätta ankare" och för att göra det måste man ju först ha ankrat. Melodin heter; "Ankaret opp", och den var med i filmen; "Flottans glada gossar", från 1955. Det tog mig en lång stund att googla fram detta, men det påverkar inte mitt svar.

V 13: Vi hörde musiken till; "Ja se det snöar".

L 4: Orsa spelmän spelade någon brudmarsch.

V 1: Gruppen som sjöng så vackert heter Scorpions. Jag tror att sången de sjöng heter; "Still loving you".

L 12: Bengt Sändh tillverkar snus.

L 10: Lars Winnerbäck sjöng; "Jag får liksom ingen ordning på mitt liv".

fredag 6 november 2009

Vad är sanning?

Har precis läst ut en bok som heter "Pol Pots leende". Författaren, Peter Fröling Idling, problematiserar på ett fantastiskt sätt sanningsbegreppet. På ett tilltalande sätt försöker han ur olika synvinklar förklara bakgrunden till och livet i, "Det demokratiska Kampuchea".

Med utgångspunkt från ett besök av en svensk delegation 1978 och deras rapporter bygger han upp en spännande berättelse. Man får följa olika historier som utspelas innan, under och efter den svenska delegationens besök.

Jag minns hur jag förfasades över Pol Pots revolution i Kambodja. Efter att ha sett "Killing fields", som är en filmatiserad berättelse om en kambodjansk journalists liv under Pol Pots regim, blev jag oerhört intresserad av de "röda khmererna".

Fortfarande är det ingen som med säkerhet vet hur många människor som dog under Pol Pots styre. Hans regim varade bara från 1975, då Phnom Penh föll i "röda khmerernas" händer och tills 1979, då Vietnam invaderade Kambodja.

Man kan med rätta fråga sig vad som egentligen är sant. Dödades alla intellektuella? Dödades alla med glasögon? Var det rätt att tömma alla städer och göra alla kambodjaner till bönder? Hur påverkade Vietnam, Kina, Sovjetunionen och USA situationen? Hur hade historien skrivets om revolutionen lyckats?

Alla som är lika intresserade av sanningsbegreppet, som jag, rekommenderas varmt att läsa denna bok.

tisdag 3 november 2009

En kort uppehåll

På grund av mycket arbete och många möten, samt på grund av snuva, feber och hosta gör jag några dagars uppehåll.

Jag återkommer så snart arbetsbördan lättat och förkylningen är kurerad.

måndag 2 november 2009

Fromhet

Fromhet är det sätt, på vilket en människas tro ger sig uttryck. Det handlar om förhållningssätt och livsstil. Fromhet har sitt ursprung och mål i människans religiösa övertygelse.

Det fina med fromhet är att det inte finns rätt eller fel, utan bara äkta och falsk fromhet. Så länge det finns en röd tråd från min hjärna till mitt hjärta till mina händer så är det äkta fromhet.

Det jag säger måste hänga ihop med det jag gör. Det jag säger mig tro på, måste få konsekvenser i mitt sätt att vara och leva på. Det jag kan göra i det tysta och fördolda, det måste jag också kunna göra i det öppna. Det handlar om trovärdighet.

I Svenska kyrkan har vi olika fromhetsriktningar beroende av vår bibelsyn, bibeltolkning och våra traditioner. För vissa människor är det skrämmande och konstigt, men jag tycker att det är något av det fina med vår kyrka.

Jag respekterar olika fromhetsriktningar och ideal, så länge de är äkta och trovärdiga.

söndag 1 november 2009

Allhelgonahelgen och himmelriket

I helgen har många av oss stannat upp en stund, kanske på kyrkogården, för att minnas människor som stått oss nära i livet. För att visa tillbörlig vördnad för deras liv och död, har vi på olika sätt hedrat de vänner som gått före oss i mötet med Gud.

Vi får alla rikta våra ögon mot Jesu Kristi kors och säga, i tro och hopp att döden inte är slutet. Förutom deras minnen, är deras namn kvar hos oss, och de namnen har vi säkert nämnt, med vördnad och tillgivenhet.

Några av oss har bett och tänt ljus:
"Herre, tänk på dem vars namn vi nämner inför dig, och alla dem vars namn vi minns. Namn som de har fått av människor, med vilket de är kända också efter sin död. Namn som Du tecknat på dina händer".

Det är ingen av oss som med säkerhet kan tala om hur livet efter detta, ser ut och var det äger rum. Det viktiga är att vi får alla skapa våra egna bilder av det eviga livet. Ingen är mer rätt eller mer sann än någon annan.

En ung kvinna jag mötte tänkte sig att hennes pappa var i det himmelska Rhodos. Det var en fin bild tycker jag. För henne och pappan var Rhodos förknippat med semester, sol, bad, nöjen och avkoppling.

Andra nämner det eviga livet med att vara i himmelen, i Nangiala eller Narnia. Det viktiga är att bilden fungerar för den som målar den. Vi får vara naiva och barnsliga i våra bilder. Bibeln ger inget entydigt svar på frågan hur det eviga livet ser ut. Men löftet att vi i våra dop får det eviga livet som gåva, är entydigt.

Stoftet eller askan av våra avlidna vilar på kyrkogården eller i minneslunden. Men de avlidna lever vidare, bortom och innanför det vi kallar tid och rum, i en annorlunda verklighet. I det ljus där inget mörker finns.

Men Gud är också här mitt ibland oss. När våra liv brister och det blir alldeles mörkt runt omkring oss, då är Gud som allra närmast. Gud är här och han delar våra tankar och minnen.

Jag ber:
"Herre du som lovat att trösta bedrövade hjärtan. Jag ber dig för alla dem som sörjer och saknar, nära och kära. Hjälp dem att ta emot tröst från Dig och dela den med varandra. Bevara dem i din kärlek".

lördag 31 oktober 2009

Melodikrysset vecka 44 - 2009

Självklart vann jag inte heller förra veckan, men jag fortsätter att skicka in mina förslag på lösning. Undrar hur de som är två vinnare gör, när de vinner en klocka. Har de den varannan dag eller tar en klockan och en remmen?

I dag var det riktigt svårt och jag måste chansa på flera svar. Jag behöver dubbelkolla mina svar under eftermiddagen. Mitt förslag på lösning av dagens melodikryss ser ut som följer:

V 11 och L 13: Roxette består av Marie Fredriksson och Per Gessle. De sjöng en sång som jag aldrig hört tidigare; "Reveal".

L 1: "Jag lindar av olvon..." sjunger man vid midsommar. Sången kan heta; "I midsommartid", men jag är inte säker.

V 8: Jag tror att sången heter; "Sol och vår". Den sjöngs av Inger Berggren vid 1962 års Euorovisionsschlagerfestival.

L 2, V9 och L 4: Sarah Dawn Finer sjöng; "Moving on" från årets melodifestival.

V 5: Jag känner väl igen melodin, men vet inte vad den heter. Jag tror att den, av någon anledning, handlar om Gotland. Mitt förslag är att det handlar om ruiner.

L 5: Tommy Körberg sjöng; "En som du". I den engelska versionen upprepas ordet red. Detta är en vild chansning, men det finns en reggaelåt som heter; "Red, red, wine". Jag vet inte när den skrevs men det var UB 40 som gjorde den känd. Det skulle kunna vara den sången men i ett annat tempo och med en annan rytm.

V 7 och V 14: Andrew Lloyd Webber har skrivet musiken till; "No mather what", som Boyzone sjöng så vackert.

L 14: "We are all the winners", fick vi höra i en instrumental version. Jag tycker bättre om originalet med Nick Borgen.

V 15 och L 3: Ronnie Ronaldo visslade sången; "I en klosterträdgård".

V 6: Darin sjöng en av sina nya låtar; "Paradise".

L 12: Jag chansar på att djuret som inleder sången är en ren. Jag kommer inte på texten till melodin även om jag känner igen musiken.

V 1: Sången kommer från; "Annie get your gun". Jag vet inte vad sången heter även om jag kan texten utantill. Det som kvinnan och mannen gör i duetten är att de mästrar varandra. Jag chansar på att verbet ska vara, mästra.

L 10: Även på denna fråga, måste jag chansa, och jag gör det på näbb. Jag vet inte vilken tecknad seriefigur det kan handla om, men det skulle kunna vara "Hacke Hackspett".

Nu ska jag åka till Valbo och köpa en ny dammsugare till stugan.

fredag 30 oktober 2009

Helgonen

För ett tag sedan mötte jag ett helgon. Ett livs levande helgon. Hon var inte ett sådant helgon som vi normalt tänker på, ett sådant som levt för flera hundra år sedan och nu sitter i himmeln tillsammans med alla de andra stora och kända helgonen. Birgitta, Maria och Fransiskus.

Nej, det helgon som jag mötte, var en livs levande person. Svea, som hon heter är inte särskilt berömd eller omtalad. Hon har inte uträttat några storverk, som är omskrivna vare sig i tidningar eller har varit med på teven.

Hur kan jag då påstå att Svea är ett helgon. Enligt gammal katolsk tradition är det inte många som blir helgon. Det är en kanoniseringsprocess som tar minst hundra år, innan någon kan förklaras som helgon.

Nathan Söderblom, vår kanske främste ärkebiskop hittills, han sa så här: "Helgon är de som i liv, i väsen och handling, klart och tydligt visar att Gud lever."

Och det gör Svea. Inte för alla i hela världen. Inte ens för alla i Jakobsberg. Men för dem hon möter och för dem som vill se det, då visar Svea genom sitt eget liv, genom sitt väsen och genom sina handlingar, att Gud lever.

Hon möter alla människor lika trevligt och öppet. Nästan lite nyfiket. Hon lyssnar och tröstar. Hon är sen att döma, men snar att förlåta. Hon försöker aldrig att "pracka på" någon sina egna åsikter. Men framför allt så är Svea, trots sin höga ålder, alltid så levande. Nästan som ett barn. Lätt till skratt men också till allvar och tårar.

Jag glömmer aldrig första gången, jag förstod att Svea var ett helgon. Jag hade träffat henne många gånger tidigare, både i kyrkan och ute på stan. Vi hade ofta pratat om ganska ytliga saker, som väder och vind, klädsel och sådant. Trots att vi inte kände varandra närmare, hade jag som de flesta av oss ju ofta har, en bestämd uppfattning om Svea. Jag hade stoppat in henne i ett fack. Jag visste av hennes klädsel att döma och av hennes språk, att hon var: välutbildad, numera pensionär, att hon hade en god ekonomi och att hon tillhörde övre medelklassen.

Men den här dagen, då när jag förstod att hon var ett helgon, då försvann allt det där. Svea var inte längre den där typiska kyrkobesökaren, som jag förstod att jag ansett om henne. Allting upphörde när jag såg henne stå och krama om en alkoholist.

Det var något med hennes ögon. De lös som små stjärnor. Varmt, välkomnande. De såg på alkoholisten och bara på honom. Svea registrerade inte något eller någon annan än mannen framför henne. Han var smutsig och luktade verkligen allt annat än gott. Aldrig hade jag trott att Svea så mycket som skulle ha sneglat på en människa i det skicket, men det gjorde hon. Och hon gjorde så mycket mer.

Hela Svea var fullständigt uppfylld av, vad jag skulle vilja kalla, ett ljus.

När Sveas värme och omtanke omslöt mannen, började han gråta. Inte av skam eller skuld, utan av glädje. Någon hade sett honom och bekräftat att han var en fullvärdig människa. Jag smög mig närmare för att höra vad som sades. Nu tröstar hon honom säkert med ett par vänliga ord, tänkte jag. Men ack vad jag bedrog mig. Orden som hon sa, var som salt i såren.

"Du måste ta dig samman. Det är ditt eget ansvar. Du väljer."

Hur kunde hon stå och säga så till honom? Det var som att sparka på den som ligger ned. Men mannen verkade inte reagera negativt på hennes ord, tvärtom. Det var som om han tog emot varje ord och lindade in dem i sitt hjärta. Svea sa det inte hårt eller otrevligt, tvärtom. Hon sa det mjukt och fint, med lite obehag i rösten, som om hon var på väg att gråta.

De skildes åt. Mannen har jag inte sett efter denna händelse. Vart han tagit vägen och hur det gått för honom det vet jag inte. Kanske har han klarat sig, kanske inte.

Däremot har jag pratat med Svea. När jag frågade henne om samtalet med mannen, mindes hon det knappt. "Äsch det var väl inget?", var allt hon sa.

"Men det var det ju", vidhöll jag. "Du gav ju mannen hopp och ett eget ansvar. Du upprättade ju honom."

"Jag gjorde absolut ingeting", svarade Svea. "Ingeting som inte alla, kan och bör göra. Om någon gav mannen något, så var det Gud."

"Men i så fall var det genom dig, som Gud gav honom allt det där", svarade jag.

"Det är möjligt", inflikade Svea."Gud använder sig av oss alla ibland."

Är inte detta typiskt för ett helgon? Svea gör något som vi alla önskar att vi kunde eller att vi vågade, sen säger hon att det inte var hon utan Gud som gjorde det.

Kan Gud använda oss då? Dig och mig?

Givetvis. Gud behöver oss alla, som budbärare, som ljus och som salt. Och vi skall alltid minnas att varje helgon har en historia och alla syndare har en framtid.

torsdag 29 oktober 2009

Tack biskop Caroline

I dag lade biskop Caroline ner sina insignier efter 11 år som Stockholms biskop. I en princip fullsatt Storkyrka firades en veckomässa, där biskopens närmsta medarbetare medverkade.

Tyvärr hade jag inte möjlighet att vara med hela gudstjänsten på grund av ett styrelsemöte, men den stund jag var med var stämningsfull och fin.

Stiftets kontraktsprostar delade ut nattvarden till alla de som kommit för att fira mässan.

Jag tror inte jag är ensam när jag framför mitt varma tack till biskop Caroline för hennes arbete för och i Stockholms stift.

Tack Caroline för ditt engagemang och ditt idoga arbete. Tack för all din omsorg om våra församlingar.

Nu önskar vi att du får gå in i ditt önskade tillstånd av "varande".

Lycka till och allt gott önskar vi dig.

onsdag 28 oktober 2009

Svenska kyrkans identitet

Jag hör ofta kolleger och anställda i Svenska kyrkan som framhåller att vi måste hitta vår identitet som kyrka. Ska jag vara helt ärlig så förstår jag inte riktigt vad de menar.

Jag anar, att det i påståendet finns en önskan om att kyrkan mer ska vara en gemenskap för de troende, eller att vi ska tydligare profilera oss som kristna. Behöver vi säga att vi är kristna eller att vi tror på Jesus Kristus? Framgår inte det av att vi är en kyrka? Finns det någon som betvivlar att man i en moské är muslimer och att man i en synagoga är judar?

Svenska kyrkan är och skall vara en öppen, demokratisk och rikstäckande folkkyrka. Det står i Kyrkoordningen. Behövs det en tydligare identitet?

När någon lyfter fram frågeställningen om identitet, blir jag alltid försiktigt och undrande. Vill de att vi ska vara något annat än det vi är? Vill de att vi ska bli en "bekännarkyrka" i stället för en "bekännelsekyrka"? Vill de att vi ska exkludera alla de som definierar sig som något annat än troende? Vill de att vi ska bli en "frikyrka"? Eller vill de att vi ska bli mer karismatiska?

Syftet med att man i Kyrkoordningen definierat Svenska kyrkans identitet, är att man ska känna igen sig oavsett i vilken av Svenska kyrkans kyrkor, man väljer att fira gudstjänst i.

Måste vi då alla vara exakt lika?

Nej, absolut inte. Varje kyrka måste gestalta Svenska kyrkan, utifrån sin tolkning av vad öppen, demokratisk och folkkyrka betyder i sin kontext. Vi har utrymme för olikheter i liturgin och fromheten. Vi har utrymme att vända oss till olika målgrupper, åtminstone i storstaden där kyrkorna ligger tätt.

I Järfälla församling, kallar vi den enskilda kyrkans gestaltning av Svenska kyrkans identitet, för "lokal identitet". Varje kyrka ska utifrån sina förutsättningar och utifrån sin demografi gestalta Svenska kyrkan på den plats där de är satta att verka. Det är ett grannlaga arbete.

Jag ser fram emot en mångfald av liturgi, gudstjänster, fromhetsriktningar och verksamheter i våra fyra kyrkor. Jag ser fram emot att våra fyra kyrkor vill och vågar gestalta Svenska kyrkan utifrån de lokala förutsättningarna

Jag hoppas och tror att vi kan visa varandra så mycket respekt att vi alla tillsammans bildar Svenska kyrkan i Järfälla, en öppen och demokratisk folkkyrka.

tisdag 27 oktober 2009

De skriftlärda

Jesus säger:
"Se upp med de skriftlärda, som vill gå omkring i långa mantlar och bli hälsade på torget och sitta främst i synagogan och ha hedersplatsen på gästabuden. De äter änkorna ur husen och ber långa böner för syns skull."

Jesus vänder sig mot de som gjort religiösa handlingar, till ett utanpåverk, utan något känslomässigt innehåll. Vad jag förstår kan aldrig religiös förmåga, prestation och kompetens, ersätta en innerlig vilja, längtan och önskan.

Jesus tolkar sin samtids religion, utifrån den enskilda människans hjärta, och inte utifrån hur väl man kan uppfylla de religiösa lagarna. Det viktigaste är inte vad du kan, utan vad du vill.

När ska vi följa hans exempel?

När ska vi sluta dela in människor, i de "rätt troende" och de "inte riktigt kristna"?

När ska vi förstå, att den som kan stapla flest religiösa ord ovanpå varandra, inte är mer kristen, än andra?

måndag 26 oktober 2009

Respekt och tolerans

Jag läser med bestörtning på Kyrkans tidnings websida, http://www.kyrkanstidning.com/, att de som röstade ja till samkönade vigslar blir trakasserade på sin mail. Via 1000 tals e-postmeddelande beskylls de för att inte vara "riktiga kristna".

Det är hårresande att några kristna har lagt beslag på och hävdar att, de har den enda och sanna synen på, och tolkningen, av bibeln. Ännu mera skrämmande är det, att kristna beter sig illa mot medkristna.

Jag har respekt för andra människors tro. Jag har respekt för andra kristnas syn på bibeln. Jag har respekt för andra kristnas tolkning av bibeln. Jag har respekt för att andra kristna kommer fram till en annan teologisk ståndpunkt än jag gör.

Jag förväntar mig att bemötas med samma respekt för min tro, min syn på och min tolkning av bibeln, samt de teologiska ståndpunkter jag kommit fram till.

Jag samtalar gärna om tro, bibelsyn, bibeltolkning och teologi, men önskar en saklig debatt där man lyssnar på varandra. Jag önskar samtal där man kan framföra intellektuellt redbara argument för sina ståndpunkter.

Att hävda att en annan människa inte är riktigt kristen för att de inte kommit fram till samma teologiska ståndpunkter som jag gjort, är ett ovärdigt sätt att försöka debattera på.

Äktenskap och vigsel, del 3

För ett par år sedan var jag i St Jakobskyrkan tillsammans med mina barn. I kyrkan var det en utställning som jag och barnen tittade på.

Vid en av stationerna fick man säga sin mening kring homosexuellas rätt till vigsel. Om man ansåg att homosexuella skulle få gifta sig i kyrkan, skulle man lägga en gul kula i en "ja-burk" och om man inte tyckte det, då skulle man lägga en röd kula i en "nej-burk".

Min äldsta dotter, som vid tillfället var nio år, lade en gul kula i "ja-burken". Efter en liten stund gick hon tillbaka och hämtade en handfull gula kulor och lade dem i "ja-burken" för att den skulle vinna. Jag frågade henne varför hon gjorde så. Hon var väldigt upprörd och sa att hon tyckte att det var elakt och dumt att homosexuella inte fick gifta sig i kyrkan. Hon kunde inte heller förstå att några kristna kunde tycka att homosexuella inte skulle få göra det.

Jag försökte förklara för henne, hur några kristna såg på och tolkade bibeln. Jag försökte förklara, hur de genom sin bibelsyn och bibeltolkning, kommit fram till att homosexuella inte skulle få gifta sig i kyrkan. Hur mycket jag än försökte förklara för henne, ville hon inte, eller kunde hon inte, förstå.

Till slut sa jag att de kristna som inte delade hennes uppfattning, var övertygade om, att Gud inte ville att homosexuella skulle få gifta sig.

Hennes enkla och solklara slutsats var, att de som trodde så, på ett eller annat sätt måste ha missförstått Gud. I hennes värld skulle inte Gud och definitivt inte Jesus kunna vara så elak.

Jesus säger:
"Låt barnen komma till mig och hindra dem inte. Guds rike tillhör sådana som de, sannerligen den som inte tar emot Guds rike som ett barn, kommer aldrig dit in".

Är det så, att vi ibland, måste välja vilket som är viktigast, vår bild av Gud eller vår syn på och tolkning av bibeln?

PS! Eftersom jag inte visste hur många kulor min dotter lagt i "ja-burken" och således inte kunde ta bort dem, ringde jag till domprosten och berättade vad som hänt. Det visade sig att man inte skulle använda resultatet till något. DS!

söndag 25 oktober 2009

Äktenskap och vigsel, del 2

Nu har jag funderat ett par dagar sedan Kyrkomötet beslutade att Svenska kyrkan ska viga samkönade par.

Jag kan fortfarande inte överblicka konsekvenserna för beslutet, varken för Svenska kyrkan i allmänhet eller Järfälla församling i synnerhet. Jag kan inte heller överblicka vilka konsekvenser beslutet får för våra ekumeniska kontakter. Dock har kyrkoherden i den katolska församlingen, uttalat sig i media, och säger att han anser att det nu är viktigare än någonsin att vi fortsätter de ekumeniska samtalen. Det gläder mig.

Vad gäller mina känslor så är jag fortfarande glad över Kyrkomötets beslut. Dock är jag, som jag tidigare skrivet i kommentarerna, orolig för hur beslutet kommer att påverka Svenska kyrkans enhet. Inte minst med tanke på några biskopars reaktioner.

Min glädje är inte heller 100 %, eftersom jag vet att djupt troende människor, är ledsna och besvikna. De har utifrån sin bibelsyn och bibeltolkning kommit fram till helt andra slutsatser än Kyrkomötet.

Jag vill här kort beskriva hur jag ser på äktenskapet.

Då jag har läst igenom alla mina anteckningar och funderingar kring hur jag ser på äktenskapet, har jag kommit fram till att beslutet att viga samkönade, inte påverkar min teologiska syn på äktenskapet.

Jag har sedan länge, kommit fram till att jag i bibeln inte kan hitta en enad syn på äktenskapet. I gamla testamentet förekom månggifte mellan en man och många kvinnor. Det förekommer också tvångsgifte i bibelns berättelser. Det är inte ovanligt att det berättas om att männen "tog kvinnorna" från sina besegrade fiender, till sina och detta på direkt uppmaning av Gud.

Att plocka ut några texter, som passar mitt sätt att tänka, ligger inte för mig. Visst kan jag hitta bibelställen som talar för att äktenskapet ska ingås av en man och en kvinna, men som sagt, så finns det bibeltexter som även talar för annat.

Vigseln som den ser ut i dag, är en ganska ny företeelse. De första bibliska äktenskapen ingicks i och med att man hade haft samlag. Efterhand så har de yttre formerna tillkommit i syfte, som jag förstår det, för att bevara samhällsstrukturen och för att skydda makarna och barnen.

Det kristna äktenskapet har av tradition innehållit tre viktiga kriterier.

1: Det ska ingås offentligt. För att ingen ska kunna luras eller svika så har äktenskapet ingåtts inför vittnen. Det har vi fortfarande kvar som ett krav. (Prästen frågar; Inför Gud och denna församling/dessa vittnen frågar jag dig...)

2: Det ska ingås av fri vilja. Ingen får vara köpt eller av olika skäl tvingade in i äktenskapet. (Båda makarna förväntas att svara ett personligt ja på prästens ovanstående fråga)

3: Äktenskapet ska innehålla sexualitet. Sexualitetens viktigaste syfte är självklart att ge liv, i form av barn. Men här, har åtminstone jag, sedan länge vidgat min tolkning till att äktenskapet ska ge liv i en vidare betydelse. Annars skulle barnlösa äktenskap, antingen det är frivilligt eller ofrivilligt, inte vara "riktiga" äktenskap. De flesta skulle nog hålla med om att det inte är barn som konstituerar äktenskapet.

Det kan inte heller vara själva sexakten som gör det. De flesta äktenskap innehåller kortare eller längre perioder utan att man har sex. Vad händer med de som av olika anledningar inte vill, eller kan ha sex, är deras äktenskap inte heller ett "riktigt" äktenskap? (I den text som prästen läser kring kyrkans syn på äktenskapet så är meningen "att tillsammans ta emot och fostra sina barn" inom parentes och kan utelämnas om man i samtalet innan fått klart för sig att paret inte kan få eller vill ha barn. Likadant är orden "och låt barnen för dem bli till glädje och hjälp", i den sjungna förbönen, inom parentes)

När jag nu ser på min tolkning av äktenskapet, utifrån Kyrkomötets beslut, kan jag inte se att min syn på äktenskapet har eller behöver förändras. Även samkönade kan fullt ut, ingå äktenskap utifrån de tre kriterierna som jag beskrivet ovan.

lördag 24 oktober 2009

Melodikrysset vecka 43 - 2009

I dag firar jag ett litet jubileum. Detta är mitt etthundrade blogginlägg. Trots detta drog inte Anders Eldeman mitt namn bland förra veckans vinnare.

Dagens kryss var ovanligt svårt och jag har fått "kämpa" en hel del för att försöka få ihop det. Å andra sidan blir det lite roligare när det inte är allt för lätt.

Mitt förslag till lösning på dagens melodikryss ser ut som följer:

L 1: Jussi Björling sjöng; "Till havs".

V 6: Jag känner igen melodin, men kan inte riktigt placera den. Jag chansar på att det är Carl Antons; "Överbyvals". Jag får kontrollera detta under eftermiddagen. Enligt Enn Kokk så är min chansning rätt.

L 5: Totta Näslund sjöng; "En clown i mina kläder".

V 1: Vi hörde en del ur Rossinis; "Barberaren i Sevilla".

L 2: Det var Jimmy Reeves som blev känd med "He´ll have to go". När jag var liten var detta min favoritsång, men då med Gunnar Wiklund och inte med Alf Robertson.

V 11: Vi fick höra en musikalisk version av Rolling Stones; "Satisfaction". Det naturmaterial som finns i gruppnamnet, heter på svenska, sten.

L 3: Skådespelerskan som sjöng på italienska, var Dagmar Ebbesen.

V 7: Jerry Lee Lewis inledde duetten med Little Richard i; "I saw her standning there". Om jag minns rätt är detta en Beatleslåt.

V 8: Orden kommer inte till mig med det samma. Men av någon anledning sjunger jag she. Jag chansar på att sången heter; "She". Om jag minns rätt var det Charles Aznavour som sjöng den. Enligt Enn Kokk så är även denna chansning rätt.

L 9: Lotta Engberg sjöng; "Leva livet" som är den svenska versionen av; "It´s my Party".

V 12: Vi hörde en musikalisk version av; "Guldet blev till sand". Rätt svar ska alltså vara guld.

V 13 och V 10: Monica Zetterlund sjöng; "Bedårande sommarvals" ur; "Gula hund", och i den titeln, finns det en gul hund.

V 14: Marie Lindberg sjöng sin "Trying to Recall" ur 2007 års svenska melodifestival.

L 4: Ryan Paris sjöng; "Dolce Vita".

Nu ska jag i väg till Västerås för att leda en dopgudstjänst.

fredag 23 oktober 2009

Klimatmöte

I dag blev jag riktigt irriterad då jag körde till jobbet. I vanliga fall åker jag pendeltåget, men i dag tog jag för en gångs skull bilen.

Hela området kring Älvsjömässan och delar av Essingeleden var avstängd. I varje vägkorsning stod en polisbil och minst två poliser.

Anledningen är att det pågår ett klimatmöte på Älvsjömässan. Det är vi skattebetalare som betalar kalaset. Vi har betalt deltagarnas löner, resor, traktamente, mat och hotellrum.

Det är också vi som betalar alla poliser och all polisövertid, som det kostar för att deltagarna ska åka i fina korteger till och från mässan.

Som tack för det så stängs vägarna av så att vi kommer för sent till jobbet. Dessutom står det tusentals bilar på tomgång och spyr ut avgaser medan vi väntar på att deltagarna till klimatmötet, ska åka förbi i limousiner, till ett möte om hur vi ska minska utsläppen.

Är det bara jag som blir förbannad?

Det är ju fullständigt vansinnigt Varför i hela fridens namn lägger man inte klimatmötet i Arvidsjaur eller Värnamo?

Där skulle vi slippa extra poliser för att stänga av vägarna, människor skulle slippa sitta i bilköer och komma för sent till jobbet, delegaterna skulle komma till och från mötet fortare, vi skulle spara massor av pengar och vi skulle slippa en massa onödiga avgaser.

torsdag 22 oktober 2009

Äktenskap och vigsel, del 1

I dag sa Kyrkomötet ja till att öppna äktenskapet för par av samma kön och till att behålla vigselrätten. 176 ledamöter röstade ja i den avgörande voteringen. 62 ledamöter röstade nej. 11 ledamöter avstod.

Jag måste smälta beslutet ett par dagar innan jag kan formulera ett blogginlägg i ämnet.

Min spontana reaktion är att jag känner glädje, framför allt för alla de homosexuella som nu får möjlighet att vigas "på rikigt" också, i kyrkan.

Sedan har jag full förståelse för de som inte är lika glada.

Min ståndpunkt bygger mer på etiska bedömande än teologiska övervägande. Min ståndpunkt bygger också mer på en vilja att förnya än en önskan att bevara traditioner.

Just nu kan jag inte överblicka konsekvenserna för kyrkan i allmänhet eller våra församlingar i synnerhet. Jag kan inte heller bedöma hur det kommer att påverka ekumeniken, varken på nationell eller lokal nivå.

onsdag 21 oktober 2009

Kyrkomötet

I dag har det varit en lång debatt i Kyrkomötet kring vigsel och äktenskapet. Det var mer än 70 talare föranmälda. Jag har bara kunnat lyssna sporadiskt på den del av debatten som sänts på radio.

I kväll ska jag lyssna igenom alla inlägg i debatten på Internethttp://www.svenskakyrkan.se/ kan man genom att klicka på Kyrkomötet se dagens förhandlingar på video.

I morgon ska Kyrkomötet ta ställning till om Svenska kyrkan i framtiden ska viga samkönade och ansöka om att få behålla vigselrätten eller om man ska säga nej och i sådana fall missta vigselrätten.

Det ska bli spännande.

tisdag 20 oktober 2009

Kan man mäta tro?

Jag möter många människor som i olika sammanhang säger att de "nog inte tror tillräckligt". De känner att de inte är tillräckligt troende för att konfirmeras eller tillräckligt troende för att ta emot nattvarden.

Det gör mig ledsen och upprörd att människor känner sig "utestängda" från kyrkan på grund av uppfattningar om att man kan mäta tro.

Det går inte att mäta tro och det syns inte utanpå hur mycket en människa tror. Tro är inte en kompetens, en färdighet eller en prestation.

Tro är vilja. Tro är viljan, att ha en relation till och med Gud. Det viktigaste är inte förmågan att tro, utan viljan att tro.

Alla har vi av olika anledningar begåvats med olika förmåga till tro. Ingen förväntas att tro över sin egen förmåga till det.

Vi måste alla hjälpas åt så att kyrkan är öppen för alla med god vilja. Där någons förmåga att tro på Gud tar slut, där tar Guds tro på den människan över.

måndag 19 oktober 2009

Kyrkoherdemottagning

Jag har i dag haft ett samtal med vår nya biskop, Eva Brunne, kring gudstjänsten då jag kommer att tas emot som Järfälla församlings kyrkoherde.

Biskopen kommer att installera mig som kyrkoherde, i högmässan i Järfälla kyrka den 6 januari 2010, klockan 15.00.

I församlingens ledningsgrupp kommer vi nu att detaljplanera gudstjänsten. Jag hoppas och tror att det ska bli en fin och viktig gudstjänst för vår nya församling.

Jag tänker ofta tillbaka, på den högmässa år 2000, då vår nuvarande biskop, Caroline Krook, installerade mig som kyrkoherde i Jakobsbergs församling. De ord, hon gav mig vid den gudstjänsten, är ord som jag buret med mig varje dag i mitt arbete som kyrkoherde.

Jag är övertygad om att vi tillsammans kommer att göra högmässan den 6 januari 2010 till en lika högtidlig fest. Efter högmässan kommer vi att ha ett samkväm i församlingssalen.

Det enda jag inte hoppas på, det är att få presenter. Jag vet att det för många människor är viktigt att få ge en gåva när man går till en kyrkoherdemottagning. Jag önskar att de som känner så, inte ger mig något personligt, utan i stället skänker en gåva till vår vänförsamling i Tallinn.

lördag 17 oktober 2009

Melodikrysset vecka 42 - 2009

I dag har jag löst krysset lite senare än vanligt, eftersom jag varit på Livgardet där FS 18 hade anhörigdag. En del frågor hörde jag i bilen, på väg ut till Kungsängen, vilket innebär att det gick extra fort att lösa krysset i dag. Men, eftersom jag pratade i telefon när Eldeman presenterade förra veckans vinnare, fick jag vänta tills sena eftermiddagen innan jag hörde att jag inte vann förra veckan heller.

Här kommer mitt förslag på lösning av dagens kryss, (som var ovanligt lätt):

L 1: "Smile", har komponerats av Charlie Chaplin. Jag tror att det var till filmen; "Moderna tider".

V 1 och L 4. Sången kom från filmen "Casablanca" och första ordet ur titeln är; "As time goes by".

V 6: Anders Fernette, fd Johansson, sjöng; "Hungry eyes".

L 2: Vi hörde bland annat Monica Zetterlund prata och sjunga ur; "Söderkåkar".

V 12: CajsaStina Åkerström sjöng; "Dagen är vaken".

L 11: Musiken vi hörde var; "Glöm ej bort det finns rosor". När jag var liten var det en av Östen Warnebrings stora hits. Han bodde förresten i samma område som jag gjorde i min barndom.

L 10: Peter LeMarc sjöng; "Sången dom spelar när filmen är slut". Han är en av mina favoritartister, även om denna låten långt ifrån är hans bästa.

V 9 och L 13: Vi fick höra musiken från en av mina favoritfilmer. Det gick inte att missa även om vi fick höra; "Up where we belong" på finska. Den är hämtat från; "En officer och en gentleman".

L 5: "Memory", som Eldeman spelade i en instrumental version är hämtad från; "Cats". Även den musikalen har jag sett i London. Programmet hänger på väggen bland mina andra programblad.

L 3: Barry White sjöng; "My everything".

V 8 och V 15: Larry Hagman spelade; JR, i tv-serien; "Dallas". Jag vet inte vad det var han sjöng, om det nu var det han gjorde. Möjligen var det; "My favorit sins".

V 7: Visan heter; "Och jungfrun gick åt killan".

V 14: "Star pilots", sjöng; "Higher".

Det var dagens kryss och mitt förslag på lösning.

Försening

Jag är under dagen på Soldathemmet vid Livgardet. Som ordförande för Soldathemsföreningen tycker jag att det är viktigt att "hjälpa" till vid den anhörigdag som i dag genomförs för alla de som ska tjänstgöra i Afghanistan.

Jag kommer att försöka lösa melodikrysset under eftermiddagen eller kvällen och återkommer då med mitt förslag på veckans lösning.

Vem vet, jag kanske vinner i dag när jag inte har tid att lyssna på programmet i direktsändning, utan måste vänta med att lyssna på det via nätet?

torsdag 15 oktober 2009

CD- musik i kyrkan

Allt oftare får jag förfrågning kring musik på CD vid kyrkliga handlingar, framför allt i samband med begravningar. Jag är inte motståndare till musik på CD eller den som vill förbjuda CD av principiella eller ideologiska skäl. Däremot vill jag gärna diskutera frågan med de anhöriga. Av omsorg om de anhöriga (så kallad pastoral omsorg) vill jag tillsammans med dem fundera kring musiken ur två aspekter

Den första aspekten handlar om gudstjänstens karaktär och innersta väsen.

En gudstjänst, oavsett vilken typ av gudstjänst det är, är ett uruppförande som aldrig ska kunna kopieras eller plagieras. Varje gudstjänst är unik och den skall aldrig kunna göras om på exakt samma sätt. Även om ord, psalmer och musik återkommer från gudstjänst till gudstjänst så framförs de inte på exakt samma sätt, eftersom det är människor som framför dem.

Prästen säger samma ord, men på olika sätt och med olika betoning från gång till annan. Vem önskar en präst som är som en talmaskin? Psalmer spelas inte och sjunges inte på exakt samma sätt vid varje gudstjänst. Organister spelar i olika tempo och församlingen sjunger olika starkt beroende av vilka som är där. Likadant är det med musiken. Den spelas inte exakt likadant varje gång.

Kort sagt kan man säga att, varje gudstjänst är vad man i musiken skulle kalla ett "live framträdande". Ni som lyssnar på musik vet att Bruce Springsteen inte låter likadant från en studioinspelning som på en konsert. Vem skulle förresten gå på Ullevi för att lyssna på Rolling Stones på CD, när de hade kunnat göra det hemma?

För mig är detta en viktig aspekt att fundera kring, innan man bestämmer sig för att använda CD-musik i gudstjänster. Självklart finns det undantag. Jag tänker främst på andakter med konfirmander och ungdomar, då det finns pedagogiska skäl att lyssna till "deras" musik och sammankoppla den med det kristna budskapet.

Den andra aspekten är musiken som minnesbärare.

Det är oftast av minnesskäl som man önskar speciell musik på CD. Det är musik som man förknippar med den som avlidit. Vad man inte tänker på, och som jag vill lyfta fram, är att om man spelar en CD-skiva, på en begravningsgudstjänst, då finns det risk för att det minne som man vill bevara, kommer att försvinna. CD-skivan "förbrukas" så att man inte längre minns den avlidne, genom musiken, utan man börjar minnas begravningsgudsjänsten och de känslor som man hade vid den. Risken finns att man i fortsättningen, när man lyssnar på den CD-skivan, inte får ljusa och glada minnen av den avlidne, utan att man minns det jobbiga, trista och ledsamma som man kände vid begravningen.

Vid ett otal tillfällen, har jag pratat med människor som önskat en viss CD-skiva vid en begravningsgudstjänst. Jag har inte "protesterat", utan stillatigande tagit emot önskemålet och trott att jag visat pastoral omsorg. Senare har jag pratat med samma människor och de har varit oerhört olyckliga för att de inte längre klarar av att lyssna på CD-skivan eller ens på samma artist.

För mig, har detta blivit ett djupt pastoralt skäl, att åtminstone lyfta upp frågan till diskussion ur dessa två aspekter. Hela diskussionen bygger självklart på att organisten eller någon annan kan spela den musik som önskas. Kan de inte det, då anser jag att CD-skiva är att föredra framför musik som inte är önskad.

Skulle man ändå önska en särskild CD-skiva då brukar jag lägga in den i mitt griftetal. Jag kan då lyfta positiva minnen i samband med att man lyssnar på musiken. På det sättet tror och hoppas jag, att CD-skivan och artisten, inte ska bli "förbrukad".