torsdag 28 februari 2013

Ofrivilligt uppehåll

Som läsaren konstaterat så har jag inte skrivet så mycket de senaste veckorna. Det beror inte på att jag fått "skrivkramp" eller att jag "fastar" från bloggandet. Det beror på omständigheter som ligger utanför min kontroll. Jag har inte haft energi att skriva, på grund av influensa, förkylning, feber, och diverse inflammationer.

Under dessa veckor har all min energi åtgått till att göra de absolut viktigaste uppgifterna på mitt arbete. På kvällar och helger har jag helt enkelt inte orkat skriva här på bloggen, med undantag för melodikrysset.

Jag fortsätter att ta det lugnt och återhämta mig denna vecka ut, men hoppas att du kan hitta något läsvärt bland äldre blogginlägg. Jag återkommer på lördag förmiddag, med en blogg om veckans melodikryss.

lördag 23 februari 2013

Melodikrysset vecka 8 - 2013

God förmiddag alla melodikryssvänner!

Så har det blivit lördag igen och dags för veckans höjdpunkt. I dag sänds melodikrysset från "Tjejvasan". Det brukar bli enklare kryss, då Eldeman sänder inför publik.

I Stockholm har vi ett fantastiskt vinterväder. Det är en klarblå himmel, strålande solsken, snö och minus 4 grader. Morgonen har jag ägnat åt att svara på mejl, ringa några tjänstesamtal och lyssna på; "Ring så spelar vi".

Idag ser mitt förslag till lösning ut så här:

V 4: Idag börjar Eldeman med; "Värsta schlagern", som sjöngs av Markoolio och Linda Bengtzing, i melodifestivalen 2007.

L 5: "In the mood", framfördes av Glenn Millers orkester.

V 6: Jag tror att det är Dan Andersson som skrivet text och musik till sången; "Till min syster". Visst var det Björn Ulveaus som sjöng?

L 1 och V 11: Den som sjöng; "Privilege", var ingen mindre än Pernilla Wiberg, en av våra stora skidåkare genom tiderna. Numera syns hon som expertkommentator.

L 8: Den som sjöng; "Barndomshemmet", måste ha varit Ingeborg Nyberg.

L 7: Det var länge sedan vi fick höra Siw Malmkvist i melodikrysset. Här sjöng hon ett potpuri potpurri (stavas det så? Tack för hjälpen med stavningen, Birgit) Siw är en fantastisk artist som har varit framstående i många år. Min storebror var kompis med hennes son.

L 10: "The winner takes it all", framfördes av ABBA.

V 13: Jag känner igen melodin men kan inte placera den, försöker nynna med. Visst var det; "Den gamla dansbanan"? Då borde rätt svar bli dansbanor.

V 12: Visst var det Kikki Danielssons; "Bra vibrationer", från melodifestivalen 1985? Om jag minns rätt så vann hon den svenska uttagningen och kom trea i ESC.

V 9: Den som sjöng; "Flytta på dig", var Alina Devecerski. En artist jag endast sett på tv.

L 2: "Over the rainbow", är hämtad från filmen; "Trollkarlen från Oz". Jag saknade Judy Garlands lena stämma.

L 3: Vi går i mål med; "Amazing", med Danny Saucedo. Bakom honom dansade Anton Ewald som tävlar med ett eget bidrag i årets melodifestival med titeln; "Begging".

Dagens melodikryss var lika enkelt som jag befarade.

Nu önskar jag er alla en fortsatt trevlig helg!

lördag 16 februari 2013

Melodikrysset vecka 7 - 2013

God middag alla melodikryssvänner!

Trots att jag vetat i en vecka att melodikrysset sänds en timme senare än vanligt, så har mina lördagsrutiner kommit i olag, tänk vad inrutad man är. Förmiddagen har åtgått till diverse arbetsuppgifter, tv-tittande på nätet och till att lyssna på radion.

Vädret i Stockholm är gråmulet och det är tö, termometern visar plus 1 grad. Idag sitter jag för ovanlighetens skull i sovrummet med datorn och iPaden, eftersom matsalsbordet är upptaget för symaskinen.

Så här ser mitt förslag ut idag:

L 8: Idag börjar Eldeman med; "Trying to recall", med Marie Lindberg. Hon deltog i melodifestivalen 2007, med denna vackra ballad, som hon själv komponerat och skrivet texten till.

V 11: "Smile" är komponerad av Charlie Chaplin. Otroligt vad duktig han var, skådespelare, komiker, regissör och kompositör.

V 9: Det är Nick Borgen som sjunger; "Små minnen av dig". Den var tydligen med i melodifestivalen 1994.

L 12: Det är den australiensiska gruppen; "Men at work", som sjunger: "Down under".

L 2: Vi fick höra en instrumental version av Tommy Nilssons; "Amelia". En sång som ofta varit med på dopgudstjänster jag lett.

V 1: I 2011-års melodifestival deltog Linda Bengtzing med; "E det fel på mig?". En sångerska som jag hållit på varje gång hon deltagit. Jag tycker att hon har en otrolig energi och sångglädje.

V 5: Det damerna gör i visan är väl att de går trallande på vägen? Heter visan "Tre trallande jäntor"?

L 4: Den vackra sången framfördes av gruppen; "Il divo", men jag kommer inte på titeln. Tack för hjälpen med titeln. Visst var det "Unbreak my heart", fast på italienska spanska. TACK!

V 7: Vi fick höra en instrumental version av; "Vem kan segla förutan vind". Första gången jag hörde den var när min syster och hennes kompisar fnittrade sig igenom den, då vi var på sommarkollo i Hästveda 1969.

L 3: Det måste ha varit; "Trazan och Banarne" som sjöng; "En sockerbagare". Trazan spelades av Lasse Åberg och Banarne av Klasse Möllberg.

V 6: "Das lied der deutschen",  är Tysklands nationalsång och sjunges på tyska. Jag tackar för hjälpen med titeln.

L 1: Vi fick höra Bruce Springsteen´s; "Born to run", i en finsk version. Jag såg Bruce Springsteen live i Budapest i mitten av 80-talet. Det är en av de "häftigaste" upplevelserna jag varit med om.

V 10: Jag tror att den svenska titeln är; "En vän är alltid en vän", men i originalet heter den; "Girls want to have fun", och sjöngs av Cindy Lauper.

Då var dagens melodikryss avklarat. Det vållade inte alltför stora bekymmer att hitta svaren, men jag har haft lite problem med hitta titlarna.

Jag önskar er alla en fortsatt trevlig helg. Så får vi hoppas på svenskt guld i eftermiddag.

onsdag 13 februari 2013

Nåden som försvann - 2011 (del 6 av 6)

Året är 2011. Anton vaknar av att han skriker rakt ut i natten. Han är genomblöt av svett och täcket ligger hoptrasslat i fotänden av sängen. Det är veckor sedan Anton sov en hel natt utan mardrömmar. Han är full av ångest och rädsla. Allt, precis allt har rasat i Antons liv. Hans fru har lämnat honom för en mer framgångsrik man. Han har blivit uppsagd från sitt arbete på grund av arbetsbrist. Lägenheten som han köpte efter skilsmässan har han fått byta till en mindre lägenhet i en förort, eftersom han endast lever på a-kassan. Barnen har valt att bo hos sin mamma och hennes nya man i en stor villa, då det inte finns plats för dem hos Anton.

Dagarna åtgår till att gå upp ur sängen, tvinga sig att äta något och sedan gå och lägga sig igen. Endast i undantagsfall går han ut och då endast för att handla det lilla han har råd med. Helst handlar han tidigt på morgonen eller sent på kvällen, så han slipper möta någon som känner igen honom. Han är övertygad om att hela han lyser av misslyckande och tillkortakommande. Hur kunde det gå så illa? Han som hade allt och som upplevde att han levde ett benådat liv, fullt av mening, glädje och framgång. Allt var begripligt och hanterbart. Vad som än hände så visste han hur han skulle lösa det och hantera det. Så plötsligt försvann allt över en natt. Nåden försvann ut ur hans liv och kvar sitter han ensam och övergiven. Om han ändå hade fått en chans till, om han ändå hade kunnat göra något ogjort.

Anton har slutat gå i kyrkan. Han tycker inte det ger honom något och han skäms inför alla sina vänner. De verkar tro att hans misslyckande smittar. Han kan inte lägga några pengar i kollekten för han behöver varenda korvöre till hyra, el, vatten och telefon. Sannolikt kommer han inte heller med på nästa lista för nomineringsgruppen. Vem skulle rösta på en som inget har? Det gör honom inget att äta makaroner, nudlar och vita bönor sju dagar i veckan, för det är det ju ingen som känner till. Dagarna tillbringar Anton, med att gå igenom de få tillhörigheter han har kvar. Idag hittade han sin konfirmationsbibel, med inskription av pastor B. Bibelversen som pastor B hänvisades till var Psaltaren 30: "Sjung Herrens lov, ni hans trogna, prisa hans heliga namn. Ofärd är i hans vrede, men nåd är i hans liv. Om kvällen är gråten min gäst men om morgonen jublet. När det gick mig väl tänkte jag: Jag skall alltid stå trygg. Herre, i din nåd ställde du mig på fasta berget. Men du dolde ditt ansikte och jag blev förskräckt".

Anton läser sina anteckningar i konfirmandbibeln. "Du ska läsa Lukasevangeliet och Romarbrevet till att börja med. Därefter ska du läsa 1:a Timotheosbrevet och Uppenbarelseboken". "Undrar varför jag skrev så", säger Anton högt för sig själv. Men han börjar läsa, lugnt och metodiskt. Medan han läser stannar han upp och funderar. Emellanåt kommer tårarna för att Anton känner igen sig. Det känns nytt och annorlunda att läsa bibeln på samma sätt som då han var barn och ungdom. Utan att försöka lägga in något färdigt svar i texten och utan att leta efter det han vill att det ska stå. Han låter texten stå för sig själv och lyssnar på orden. Han stannar ofta upp och "ser" händelserna framför sig. Efter någon dags läsning har Anton beslutat sig för att söka upp någon av prästerna från sitt förflutna, de som hjälpte honom till hans första kärlek.

Prästen K har för länge sedan gått i pension, han sitter numera på ett äldreboende och känner inte igen någon. Pastor B och slottspastor Å är båda döda. Ingen av de präster som fanns där när hans liv inte var så där välordnat och perfekt, finns alltså kvar. Vem ska han då vända sig till? Anton kommer att tänka på prästen som var i församlingen ett kort tag för ca 10 år sedan. Anton hade förvisso klagat på honom och säkerligen bidragit till att han flyttade från församlingen efter endast några månader. Att tala med någon av de prästerna som tjänstgjorde i församlingen nu, var inte aktuellt. Anton hade ingen lust att sitta och skämmas inför dem. Men var tog den unge prästen vägen? Med hjälp av datorn på biblioteket hittade Anton honom. Han tjänstgör numera i en församling i södra Sverige.

På vinst och förlust tog Anton sin sista pengar och köpte en tågbiljett till den stad är prästen tjänstgör. Han hade inte råd till någon helgbiljett, men om han åkte tidigt på morgonen och tog returresan samma dag fick han den till ett överkomligt pris. Sagt och gjort. Anton gick upp tidigt på morgonen, duschade och satte på sig rena kläder. Han tog tåget söderut och kom fram strax för 08.00. Till Antons stora glädje var det morgonmässa i församlingskyrkan kl. 08.30. Anton smög in och satte sig långt bak i kyrkan. Skulle han våga prata med prästen? Veckomässan var som Anton mindes dem från förr i tiden. Ett längre beredelseord som handlade om synd, skuld förlåtelse och nåd. Det var syndabekännelse, förlåtelseord och tackbön, innan offetoriepsalmen. Vid nattvarden tvekade Anton till att börja med, men prästens ögon sökte Antons och en osynlig nick gjorde att Anton gick fram. Då han fick ta emot brödet och vinet, brast det för Anton. Han började gråta högljutt och hulkande.

Efter veckomässan sitter Anton kvar i bänken längst bak i kyrkan. Alla övriga verkar ha bråttom att gå till sina jobb eller andra viktiga uppgifter. Anton sänker huvudet och sluter ögonen. Han börjar be den bön han endast minns delar av: "O Jesus, du som är ödmjuk och saktmodig i hjärtat, hör min bön...". Plötsligt märker Anton att han inte längre är ensam. Prästen har satt sig bredvid honom. Med ett djupt och äkta leende möter prästen Antons blick. Anton tittar på prästen med tårarna rinnande nerför kinderna och snoret hängande; "Nåden försvann...". Prästen tittar på Anton och svarar; "Nåden kan inte försvinna. Den står evigt kvar. Kan det vara så att du inte längre ser den?" Anton torkar sig med baksidan av handen och sträcker lite på sig. "Hur menar du? Vad då inte ser den?" Prästen svarar lika lugnt och mjukt som han pratat hittills. "Om man inte har någon synd eller skuld, då behöver man heller ingen förlåtelse eller nåd."

lördag 9 februari 2013

Nåden som försvann - 2001 (del 5 av 6)

Året är 2001. Antons liv är som de flesta andras. Han har hittat tillräcklig mening med livet, trivs på jobbet och har bildat familj. Visst har han drabbats av livets ytterligheter, precis som andra. Hans föräldrar har dött och blivit begravda i kyrklig ordning. Vid de tillfällena har Anton fått mycket stöd och hjälp av församlingen och dess präster, något som han gärna vill betala tillbaka. Under åren har Anton engagerat sig allt mer i församlingens liv både som gudstjänstbesökare och deltagare i bibelstudiegruppen. 

I söndags var Anton i högmässan för att lyssna på församlingens nya präst. I beredelseorden hade han mage att prata människans arvsynd och synd. Om människan som en förtappad varelse. Anton, var inte den enda som blev upprörd. Men han var den enda som vågade att resa sig upp och lämna kyrkan. Någon måtta får det faktiskt vara. Anton funderar på att vända sig till kyrkoherden för att diskutera frågan, han är ju trots allt vald som ersättare i Kyrkorådet.

Anton har också engagerat sig i församlingens internationella diakoni. Han hjälper till att samla in pengar till de fattiga i Afrika och han sprider information om Lutherhjälpen. Det känns bra att kyrkan numera inte är en statskyrka, vilket innebär att kyrkan är fri att engagera sig på ett helt annat sätt i samhällsfrågor. I framtiden finns alla förutsättningar för att kyrkan äntligen ska kunna bli den trosgemenskap som alla, inklusive Anton, längtar efter. Det känns också bra att allt fler människor får upp ögon för kyrkans engagemang både i samhällsfrågor och globala frågor. Det gör att samarbetet ökar med andra ideologiska föreningar. Det känns bra att kyrkan inte lämnar det världsliga regementet åt politiker.

Predikningarna har blivit mer allmänna, vilket passar Anton utmärkt. Man predikar första delen av trosbekännelsen, mer än den andra och den tredje. Gud som skaparen är mer i centrum än Gud som frälsaren i Jesus Kristus och som hjälparen i den helige Ande. Det borde ju göra att flera kan ta till sig budskapet. Lagen nämns sällan, men evangeliet predikas flitigt. Anton har börjat tycka att det är skönt att slippa de tunga predikningarna som trycker ner människor och försöker sätta dem på plats. Eftersom Anton har en förkärlek för etik och moral, tycker han att det är bra att prästerna trycker på trons moraliska konsekvenser. Det är förvisso inte något han minns från de predikningar som prästen K, pastor B eller slottspastor Å, höll, men det fanns nog någonstans bakom deras ord, även om de aldrig riktigt fick fram det. Nu har budskapet blivit tydligare och Anton tycker om det. Det är enkelt och okomplicerat och det är betydligt enklare att förhålla sig till och följa, än de gamla och komplicerade sätten att förklara tron. De innehöll en massa konstiga ord som förklarades med ännu svårare ord. Moralen gör att Anton känner sig som en vuxen, myndig och ansvarig person, som kan skilja på rätt och fel.

De gamla orden, som bar Anton i barndomen och ungdomen har nu tonats ner ytterligare. Synden har definitivt blivit till skuld. Skulden beror i huvudsak på att man inte gjort det man borde och inte ställt upp så mycket som man hade kunnat, vilket Antons inte kan belastas för, med tanke på allt han gör. Skulden handlar också om att förstå komplicerade strukturer och hur man själv bidrar till dem. Även detta har Anton insett och han jobbar med det varje dag, såväl på sitt arbete som i församlingen. Förlåtelsen uppfattar Anton som en uppmaning till att förbättra sig och anstränga sig mer, vilket de flesta sannerligen behöver få veta. Nåden har blivit en bekräftelse på att man är på rätt väg. Hur det hänger ihop med Guds barmhärtighet och helighet, bekymrar inte Anton, just nu. Han upplever Guds nåd, han trivs och känner sig hemma i kyrkan. Nu har församlingens nya präst fått Anton att känna sig osäker på om kyrkan verkligen är det hem han trodde att den var. Anton känner en stark lust att sätta prästen på plats. Vem är han att komma till församlingen som en annan mörkerman och göra folk osäkra och otrygga. Tanken på att prästen ska få lära sig vad som är rätt och fel gör att Anton känner sig stark.

Melodikrysset vecka 6 - 2013

God förmiddag alla melodikryssvänner!

Så har det äntligen blivit lördag och dags för melodikrysset. Efter en omväxlande arbetsvecka, genomförd med hjälp av feberdämpande värktabletter, mycket vila och tidiga kvällar, har jag under förmiddagen tagit det väldigt lugnt.

I Stockholm fortsätter vintervädret. Under veckan har det kommit nästan 20 cm snö. Just nu snöar det sporadiskt och termometern visar på minus 2 grader.

I tisdags vann jag två muggar genom att ringa in till "Vinyl 107" och svara på vilken sång som spelades på dragspel. Det var; "Surfin USA", med; "Beach boys". Det innebär nog att jag fått min beskärda del av vinster i musiktävlingar för en lång tid framöver.

Idag ser mina förslag till svar, ut så här:

V 10 och V 13: Idag börjar Eldeman med; Sarah Dawn Finer, som sjöng; "Moving on", från melodifestivalen 2009.

L 12: Vi fick lyssna till en instrumental version av; "Do, re, mi", ur; "The sound of music". Jag saknar Julie Andrews röst.

L 2: Visst är det Izabella Scorupco som sjunger; "I write you a love song"? Tack för hjälpen med stavningen.

V 6: Jag är ganska säker på att den vackra musiken framförd på violin är komponerad av Vivaldi.

L 3: Sången var tydligen något ur Bamse, men originalet måste ha varit; "Genom eld och vatten", som sjöngs av gruppen; "Sarek" i melodifestivalen. Var det 2003?

L 1: Kompositören måste vara Edvard Grieg. Jag tror att musiken är hämtad från; "Peer Gynt". Den spelades på en begravningsgudstjänst jag ledde förra veckan. Den korrekta titeln är; "Morgonstämning", tack för hjälpen Anders.

V 1: Den som sjöng; "I get a kick out of you", ur; "Anything goes", var Elaine Page. En otroligt duktig sångerska och musikalartist, som jag sett live i London.

V 4: "Spanish Harlem", sjöngs av Ben E King. En otroligt finstämd sång.

L 4: Visst var det Evert Taubes; "Sjösala vals"? Rönnerdahl han skuttar ur sin säng. Visst plockar han blommor och har man tillräckligt många blommor så blir det en bukett.

V 7 och L 8: Det var Pugh Rogefeldt som sjöng en sång som vi normalt sätt förknippar med Miss Li, eller Linda Carlsson. Jag tror att titeln är; "You can have it so much better without me".

V 5: Vi fick lyssna till en instrumental version av; "The Beatles", vackra sång; "Here comes the sun". Det är vi nog många som längtar efter.

V 9: Sången som sjöngs på franska, måste ha varit; "(I morgon är) En annan dag". Det var Christer Björkman själv, som tävlade med den i ESC 1992.

L 14 och L 11: Vi går i mål med; "We are the champions", i en instrumental version. Jag saknar Freddie Mercury´s röst och gruppen; "The Oueen".

Idag har jag haft mest problem med att fokusera på frågorna och hantera iPaden samtidigt som jag skrivet på datorn. Tack för idag. Hoppas att vi "hörs" igen nästa vecka, kl. 11.00.

Jag önskar er alla en riktigt trevlig helg.

onsdag 6 februari 2013

Nåden som försvann - 1991 (del 4 av 6)

Året är 1991. Antons liv blev inte riktigt som han hade tänkt sig. Lyckan infann sig inte där han trodde och framgångarna på jobbet kändes inte tillräckliga för att känslan av tillfredsställelse skulle finnas där. Anton hade tappat bort den djupaste meningen med livet och tillvaron var varken begriplig eller särskilt hanterbar. I sin strävan att hitta såväl mening som begriplighet och hanterbarhet återvänder Anton ytterligare en gång till den kyrka som hjälpt honom genom livet. Han vill fördjupa sin tro och leva ett kristet liv. Det är nu många år sedan han deltagit i en församling annat än som tillfällig gudstjänstbesökare vid dop, vigslar och begravningar. Vid varje besök har gudstjänsten slagit an en sträng i honom och nu önskar han mer. Sagt och gjort, han engagerar sig i den kyrka som ligger närmast hans bostad.

Det första Anton märker är att det är en annan stämning i gudstjänsterna än han är van vid. Det är mycket mer glädje och psalmerna sjunges i ett snabbare tempo. Till att börja med bli Anton "orolig", och undrar om det inte är på "liv och död", längre? Under de första gudstjänsterna funderar Anton på om det kommer att serveras popcorn, coca-cola och choklad, eftersom han upplever att gudstjänsterna är mer av en underhållning, än det allvar han är van vid. Efter ett tag har Anton vant sig vid den nya stämningen och insett att den beror på att man betonar något annat i gudstjänsten än i hans barndoms kyrka. I denna kyrka är gemenskap och delaktighet i form av medverkan, det viktigaste. Det är inte vad Anton söker, så han "gömmer" sig bakom en pelare för att slippa bli indragen alltför mycket.

En annan skillnad är att man i varje gudstjänst firar nattvard. Det gör man såväl på söndagar som mitt i veckan. Med sin första nattvard i åminnelse blir nu nattvarden det absolut viktigaste för Anton. Den känner han igen och den är fortfarande densamma. Känslan och stämningen i kyrkan blir annorlunda när prästerna börjar sjunga prefationen och gudstjänsten övergår till ett djupare allvar. Med stor värdighet och en liturgi som Anton inte känner igen från sin barndom, lyckas prästerna att förmedla samma känsla av allvar, helighet och trovärdighet, kring nattvarden, som pastor B, gjorde.

Gudstjänsterna inleds fortfarande med ett skriftemål, även om det numera kallas beredelseord, innan syndabekännelsen. De flesta prästerna pratar dock inte om synd, utan om skuld och skam. Antons känsla är till att börja med bra; "Jag duger som jag är och har inget att skämmas över". Ändå får man ta emot syndernas förlåtelse precis som tidigare. Predikningarna har också ändrats. De är inte lika långa och lika stränga som Anton är van vid. Varje präst talar på sitt eget sätt och om det som de tycker är viktigt. Ibland är det berättelser ur prästens liv och ibland är det längre psykologiska berättelser om hur vi människor fungerar, men det förekommer också utläggningar av vad bibeltexterna betyder i våra liv. Mellan orden hör Anton fortfarande begreppet nåd i var och varannan predikan, men det verkar inte vara samma nåd som prästen K, pastor B eller slottspastor Å predikade om.

Även om synden, förlåtelsen och nåden inte är borttagna som begrepp eller storheter i kyrkan, så är Anton förvirrad. Begreppen är fyllda med ett nytt innehåll. Anton undrar om kyrkan har samma människosyn som den hade på 60, 70 och 80-talet. Synden är nedtonad och verkar handla om psykologiska tillkortakommanden som man kan förstå och behandla i samtal. Förlåtelsen synes vara ett godkännande, av att man duger som man är och inte har något att skämmas över, lite som en klapp på axeln. Nåden har blivit en känsla av kärlek och bekräftelse. Som om Gud är något man lever av och inte för. Men Anton vänjer sig sakta och ganska snart har han anammat det nya.

måndag 4 februari 2013

Nåden som försvann - 1984 (del 3 av 6)

Året är 1984. Anton har blivit en vuxen man, åtminstone i hans egna ögon. Han är van vid att leda andra människor och påverka deras yrkesliv. Nu är han på vinterutbildning i den svenska fjällen. Efter flera nätter i snöka är det korum, vilket innebär någon form av andakt. Anton och hans kamrater har byggt ett altare i snön, tänt ett par altarljus och de står andäktigt och väntar på pastor Å. Även om det är flera år sedan Anton var i kyrkan minns han hur en gudstjänst går till och hur viktig den känns för honom. Korumet börjar som alltid med psalm 237; "Vår Gud är oss en väldig borg".

Även om vanan att gå i gudstjänst sakta men säkert försvunnit ur Antons liv, så är Gud en realitet. Varje kväll ber han aftonbön och varje dag läser han i den lilla bok han fick som värnpliktig av Gideoniterna. Den passar perfekt i innerfickan på hans vapenrock. Kanske har han den där för att han läst om en soldat som klarat livhanken tack vare att han hade bibeln i fickan.

Antons liv har förändrats drastiskt sedan konfirmationstiden och söndagsskolan är ett minne blott. Ändå bär han med sig både prästen K´s och pastor B´s ord om synd, förlåtelse och nåd. Det är ord som gör sig påminda nästan dagligen, då han misslyckas med att vara den han innerst inne önskar att han vore. Dagarna åtgår till utbildning och kvällarna tillbringas på lokal. Det är ett ständigt letande efter meningen med livet, vilket i klartext innebär att hitta någon att älska och bli älskad av.

Efter psalm 237, tar slottspastor Å till orda. Han pratar långsamt och sökande. Han sluter blicken och det märks att han pratar ur sin inre erfarenhet. Hans ord är äkta och självupplevda. Även pastor Å verkar sträng, men på ett kärleksfullt sätt. Hans "stränghet" har ett högre syfte och bygger på egna upplevelser. Han vet vad livet betyder och går ut på. Han berättar om saker som Anton i sin vildaste fantasi inte kan tänka sig. Saker som Anton endast läst i böcker om 2:a världskriget. Pastor Å pratar om skräck, rädsla och ångest. Han berättar om ond bråd död och hur soldater skriker ut sin dödsångest. Anton känner igen det meningsbärande i berättelserna. De handlar om synd, förlåtelse och nåd.

Till vardags har slottspastor Å morgonandakt någon gång i veckan. Anton missar inte en enda andakt, oavsett hur länge han varit på lokal och sökt någon att älska och livets djupaste mening. Vid alla andakter sjungs; "Fädernas kyrka" och; "Vår Gud är oss en väldig borg". Alla ber med i Herrens bön och slottspastor Å nedkallar Herrens välsignelse. Det känns tryggt och vant för Anton, eftersom slottspastor Å talar tydligt om synden, förlåtelsen och nåden. Anton känner igen sig och vet att det handlar om honom.

Det är också nu som han, den där killen på korset, blir viktigt för Anton. Jesus blir en person av kött och blod, någon att relatera till. En föregångsman som man ska följa och försöka efterlikna. En person som agerar i Guds anda och visar vem Gud egentligen är. Genom Jesus blir Gud mycket mer närvarande i Antons liv. Han är inte längre någon som finns på avstånd, utan han är här och nu, i varje andetag. Någon som älskar oavsett eventuell framgång, yttre attribut, tillgångar och trots alla tillkortakommanden och misslyckanden. Synden, förlåtelsen och nåden fylls allt mer med ett innehåll i Antons liv, han förstår allt mer och känner igen sig.

lördag 2 februari 2013

Nåden som försvann - 1974 (del 2 av 6)

Året är 1974. Det är en stor dag i Antons liv. För första gången i sitt liv ska han få ta emot nattvarden. Han är väl förberedd genom det gångna årets konfirmationsundervisning av pastor B. Anton vet inte varför han tituleras pastor B och har ingen aning om att pastorer finns i frikyrkorna och inte i Svenska kyrkan. Pastor B är präst i Antons hemförsamling. Eftersom Anton varit den flitigaste gudstjänstbesökaren och var den som svarade på flest frågor under gårdagens konfirmationsförhör, får han bära korset. Anton har en vit kåpa över de nyinköpta kläderna. Det är dyra märkesjeans med en matchande jeansjacka.

Igår var det också en stor dag. Förutom konfirmationsförhöret i närvaro av släkt och vänner, vann Sverige melodifestivalen ungefär samtidigt som konfirmationsfesten närmade sig slutet. Eftersom konfirmationen är en viktigt händelse i Antons familj har släkt och vänner, från när och fjärran, samlats i hemmet. I och med konfirmationsförhöret räknas Anton som vuxen i släkten. Presenterna är inte det viktigaste utan det är att han numera är en människa att räkna med i samtal, spel och socialt umgänge. Visst är han glad över radion med kassetbandspelare som han fick, men den är av underordnad betydelse.

Antons syster räknade frågorna och kunde konstatera att Anton fick svara på 18 frågor som pastor B ställde till konfirmanderna. Bland annat fick han läsa upp syndabekännelsen och trosbekännelsen inför en fullsatt kyrka. Långt senare kommer Anton att fundera över om tron handlar om att vara duktig på att lära sig utantill eller om det är kunskap som bygger tro, men idag är han mest spänd hur det ska bli att få ta emot Kristi kropp och blod. Pastor B, har mycket nogsamt förklarat vad nattvarden innebär och Anton är fullständigt övertygad om att det är Kristi sanna blod och sanna kropp som han kommer att få ta emot. Lika övertygad är han om att nattvarden är en fördjupning av syndernas förlåtelse. Han tänker sig att det är en konkretion av de ord pastor B sagt tidigare: "Till dig som ber om dina synders förlåtelse, säger jag på Jesu Kristi uppdrag, dina synder är dig förlåtna."

I  början av konfirmationsundervisning var Anton väldigt missnöjd med pastor B. De andra grupperna fick sluta tidigare varje gång, för att hinna hem och se "Blixt-Gordon" på tv:n. Det fick aldrig pastor B´s grupp. Pastor B stod ut med att inte vara populär och omtyckt av ungdomarna, han drevs av något annat. Varje konfirmationsträff avslutades med en andakt där pastor B lät ungdomarna tända och släcka ljus, läsa bibeltexter och be. Visst var de flesta irriterade av att höra hur de andra prästernas konfirmander slamrade i dörrarna när de fick gå tidigare, men det verkade inte beröra pastor B. Pastor B var också sträng, men inte otrevlig. Anton kände intuitivt att han ville dem väl, även om han såg allvarlig ut, pratade allvarligt och alltid var klädd i långa svarta kläder.

Av pastor B fick Anton lära sig vad synd, förlåtelse och nåd var. Inte bara genom ord, utan genom handling. Bland annat sa pastor B att den som gick fram till bibeln som låg på altaret skulle få en gåva. Anton vågade inte, men pojken som gick fram hittade en 100-lapp i bibeln. Med självklarhet sa pastor B att alla kunde hitta gåvor i bibeln, om man bara vågade tro på det. Resultatet blev att Anton började läsa bibeln, inte för att hitta en sedel, utan för att hitta den gåva pastorn pratade om. Under konfirmationsresan var det en pojke som stal något i en butik. Pastor B skällde ut honom och "tvingade" honom att be om ursäkt, sedan nämnde han det aldrig mer.

Den första nattvarden blev precis lika mäktig som Anton hade föreställt sig. Det djupa allvar som präglade gudstjänsten gjorde att Anton kände sig viktigt och betydelsefull. Det var inte underhållning, det var på liv och död. Vilken känsla när pastor B sa: "Ni har nu undfått Kristi lekamen och blod. Han bevare er till evigt liv." Anton tänkte; "Jag som syndat så mycket, fick tillträde till nattvarden, förlåtelse och del av Guds nåd."

Melodikrysset vecka 5 - 2013

God förmiddag alla melodikryssvänner.

Min morgon har varit väldigt lugn. Medan jag har skrivet och svarat på mejl, har jag lyssnat på "Ring så spelar vi". För första gången på väldigt länge har jag lyssnat på hela programmet.

Efter en knapp veckas töväder har kylan återvänt till Stockholm. Vi har en klarblå himmel, strålande sol och minus 8 grader. Med andra ord är det ett strålande vinterväder.

I dag ser mitt förslag till lösning, på veckans melodikryss ut så här:

L 2: Idag börjar Eldeman med Alf Robertson och; "Kom lella vän ska vi segla" av Lasse Dahlquist.

V 12: Var det Buddy Emmons, som spelade? Kan det ha varit; "Bygga upp ett stort berg", som bland annat Jan Malmsjö sjungit in? Det lät lite gospelaktigt.

L 9 och V 10: Det är Evert Taube som är upphovsman till; "Änglamark". Jag tror att texten börjar; "Kalla den änglamarken eller himlajorden om du vill...".

L 5: "Tusen och natt", var med i melodifestivalen 1999 (nittionio) med Charlotte Nilsson. Om jag inte minns fel så vann hon det årets svenska uttagning och finns representera Sverige i ESC, där hon också vann. (Tack för påminnelsen.)

V 6: Var det; "Säg inte nej, säg kanske, kanske, kanske", i en "hysterisk" version? Jag gillar den bättre med Sven-Ingvars.

L 4: Vi fick höra Shirley Clamp i; "Step by step". En fantastiskt duktig artist och sångerska, som dessutom har mycket humor.

V 1: Visst var det Pernilla Andersson som sjöng en sång, som jag tror heter; "Det är en spricka i allt".

L 3: En av min ungdoms klassiker. "Roxy music", med; "Avalon".

V 11: Vi fick lyssna till; "Mio min mio", på panflöjt. Jag vill minnas att det är Dana Dragomir som spelar.

V 7: Dolly Parton sjöng; "Country is as country does". Ytterligare en fantastisk sångerska och artist.

V 8: Andy Eastwood spelade en vacker melodi på ukulele. Den ser ut som en liten gitarr. I kyrkan har vi köpt en ett tiotal ukulele. Det är tydligen ett instrument som alla kan lära sig spela.

L 1: Dagens melodikryss avslutas med Carola och; "Evighet", som hon tävlade med i melodifestivalen 2006 och fick representera Sverige i ESC. Hennes son heter Amadeus.

Tack för idag alla melodikryssvänner. Nu ska jag skynda mig till ett möte inne i stan. Jag svarar på kommentarer senare under eftermiddagen.

Jag önskar er alla en fortsatt trevlig helg!

fredag 1 februari 2013

Nåden som försvann - 1967 (del 1 av 6)

Året är 1967 och Anton har alldeles nyss rymt hemifrån. Eftersom det är höst beger han sig till St:a Katarina kapell. Hade det varit sommar hade han gått till Östra kyrkogården. Både i kapellet och på kyrkogården är det lugnt och tryggt. Hemma är det vad man i moderna termer kallar ett "patriakalt förtryck" vilket, för Anton innebär att det är pappa som styr och ställer därhemma. Pappas vilja är familjens lag. När det inte blir som pappa säger, så blir det bråk och våldsamheter. Långt senare i livet kommer Anton att tacka Gud för att pappa inte drack.

I St:a Katarina kapell möter Anton den nya prästen. Anton har ingen aningen om K är pastorsadjunkt eller kyrkoadjunkt, komminister eller kyrkoherde, han är kort och gott präst, i Antons ögon. Prästen är inte påträngande, men inte heller undvikande. Han kommer fram till Anton och stryker honom över huvudet. Inga frågor och inga krav, inget skrik och inget hot, bara lugnt och stilla. Längst fram i kapellet står ett altare där det står ett krucifix. Anton har i detta läge ingen aning om vad det betyder, men det är fint.

Senare under hösten får Anton, med mammas stöd, börja i söndagsskolan, under prästen K´s ledning. Först är det undervisning med berättelser, frågor och svar och därefter är det gudstjänst. Prästen K är lika sträng som pappa, men på ett vänligt sätt. Han skriker inte, han hotar inte, han skäller inte och han slår inte, men ändå är han sträng, fast på ett positivt sätt. 30 år senare kommer Anton förstå, att prästen K är en av grundarna till jourhavande präst på telefon, vilket kanske förklarar det hela. Gudstjänsterna är den stora behållningen av söndagskolan. Där får man sjunga psalmer och lyssna till prästens predikningar. Nattvard är ovanligt och till den får man endast gå om man är konfirmerad.

Det Anton tycker bäst om, är att gudstjänsten är likadan varje söndag, det ger trygghet. Det är också fint att få börja med syndabekännelsen och förlåtelsen, då känner man sig ren och likvärdig. Anton tycker också om predikningarna eftersom de beskriver livet precis så som han uppfattar det. Människor gör saker de inte vill, men låter bli att göra det de borde. Gud förlåter människorna för detta eftersom han, den där killen på krucifixet, dött för att vi ska få förlåtelse. Varje söndag känner Anton att det inte bara handlar om honom, utan om hela hans familj.

Vintern går och Anton lär sig många nya ord, som han inte riktigt kan fylla med ett fullständigt innehåll, men han förstår att de är viktiga och betydelsefulla. Prästen K pratar om synd, förlåtelse och nåd. Anton kan inte riktigt applicera dem i sitt liv, men han förstår att de är viktiga och att de handlar om honom, hans liv och hans familj. Det kommer att dröja många år, innan Anton förstår djupet och betydelsen av orden, ändå "bär" de honom mellan söndagarna.

Kyrklig debatt - igen

Hur ska det bli någon "rätsida" på den så kallade kyrkliga debatten?

Aposteln Paulus skrev nedanstående i "Första Timotheosbrevets" 6:e kapitel, för nästan 2000 år sedan. Det var alltså långt innan skrivkunnigheten var utbredd, boktryckarkonsten uppfunnen och alla hade tillgång till internet. På Paulus tid, fanns det varken bloggar, kommentarer, Facebook eller Twitter. Han skriver:

"Så skall du undervisa och förmana. Den som lär annorlunda och inte håller sig till vår herre Jesu Kristi sunda ord och till det som vår religion lär, han är förblindad och okunnig, med  en sjuklig lust att diskutera och träta. Sådant leder till avund, strider, förtal, misstänkliggöranden och ständiga bråk bland människor som har mist förståndet och tappat bort sanningen och som anser att religionen skall löna sig. Och visst ger religionen god lön om man nöjer sig med det nödvändiga, för tomhänta kom vi till världen och tomhänta skall vi gå ur den."

Har Paulus ord något att lära oss idag?