Nåden som försvann - 1974 (del 2 av 6)

Året är 1974. Det är en stor dag i Antons liv. För första gången i sitt liv ska han få ta emot nattvarden. Han är väl förberedd genom det gångna årets konfirmationsundervisning av pastor B. Anton vet inte varför han tituleras pastor B och har ingen aning om att pastorer finns i frikyrkorna och inte i Svenska kyrkan. Pastor B är präst i Antons hemförsamling. Eftersom Anton varit den flitigaste gudstjänstbesökaren och var den som svarade på flest frågor under gårdagens konfirmationsförhör, får han bära korset. Anton har en vit kåpa över de nyinköpta kläderna. Det är dyra märkesjeans med en matchande jeansjacka.

Igår var det också en stor dag. Förutom konfirmationsförhöret i närvaro av släkt och vänner, vann Sverige melodifestivalen ungefär samtidigt som konfirmationsfesten närmade sig slutet. Eftersom konfirmationen är en viktigt händelse i Antons familj har släkt och vänner, från när och fjärran, samlats i hemmet. I och med konfirmationsförhöret räknas Anton som vuxen i släkten. Presenterna är inte det viktigaste utan det är att han numera är en människa att räkna med i samtal, spel och socialt umgänge. Visst är han glad över radion med kassetbandspelare som han fick, men den är av underordnad betydelse.

Antons syster räknade frågorna och kunde konstatera att Anton fick svara på 18 frågor som pastor B ställde till konfirmanderna. Bland annat fick han läsa upp syndabekännelsen och trosbekännelsen inför en fullsatt kyrka. Långt senare kommer Anton att fundera över om tron handlar om att vara duktig på att lära sig utantill eller om det är kunskap som bygger tro, men idag är han mest spänd hur det ska bli att få ta emot Kristi kropp och blod. Pastor B, har mycket nogsamt förklarat vad nattvarden innebär och Anton är fullständigt övertygad om att det är Kristi sanna blod och sanna kropp som han kommer att få ta emot. Lika övertygad är han om att nattvarden är en fördjupning av syndernas förlåtelse. Han tänker sig att det är en konkretion av de ord pastor B sagt tidigare: "Till dig som ber om dina synders förlåtelse, säger jag på Jesu Kristi uppdrag, dina synder är dig förlåtna."

I  början av konfirmationsundervisning var Anton väldigt missnöjd med pastor B. De andra grupperna fick sluta tidigare varje gång, för att hinna hem och se "Blixt-Gordon" på tv:n. Det fick aldrig pastor B´s grupp. Pastor B stod ut med att inte vara populär och omtyckt av ungdomarna, han drevs av något annat. Varje konfirmationsträff avslutades med en andakt där pastor B lät ungdomarna tända och släcka ljus, läsa bibeltexter och be. Visst var de flesta irriterade av att höra hur de andra prästernas konfirmander slamrade i dörrarna när de fick gå tidigare, men det verkade inte beröra pastor B. Pastor B var också sträng, men inte otrevlig. Anton kände intuitivt att han ville dem väl, även om han såg allvarlig ut, pratade allvarligt och alltid var klädd i långa svarta kläder.

Av pastor B fick Anton lära sig vad synd, förlåtelse och nåd var. Inte bara genom ord, utan genom handling. Bland annat sa pastor B att den som gick fram till bibeln som låg på altaret skulle få en gåva. Anton vågade inte, men pojken som gick fram hittade en 100-lapp i bibeln. Med självklarhet sa pastor B att alla kunde hitta gåvor i bibeln, om man bara vågade tro på det. Resultatet blev att Anton började läsa bibeln, inte för att hitta en sedel, utan för att hitta den gåva pastorn pratade om. Under konfirmationsresan var det en pojke som stal något i en butik. Pastor B skällde ut honom och "tvingade" honom att be om ursäkt, sedan nämnde han det aldrig mer.

Den första nattvarden blev precis lika mäktig som Anton hade föreställt sig. Det djupa allvar som präglade gudstjänsten gjorde att Anton kände sig viktigt och betydelsefull. Det var inte underhållning, det var på liv och död. Vilken känsla när pastor B sa: "Ni har nu undfått Kristi lekamen och blod. Han bevare er till evigt liv." Anton tänkte; "Jag som syndat så mycket, fick tillträde till nattvarden, förlåtelse och del av Guds nåd."