Kristen identitet

Det pågår en debatt om att Svenska kyrkan behöver bli tydligare i sin identitet. I drygt 10 år har jag som kyrkoherde, tillsammans med mina medarbetare, arbetat intensivt med att försöka göra församlingen tydlig, både som en lokal församling och som en del av Svenska kyrkan. De senaste åren arbetar vi även med varje kyrkas lokala identitet och lokala profil.

Efter den 22 juli har det blivit svårare.

Det finns de som anser att vi ska skapa en tydlig kristen identitet i förhållande till islam - de kallas ofta för "värdekonservativa", "islamofober" och "invandrarfientliga", av sina meningsmotståndare. De som inte vill skapa en kristen identitet i förhållande till islam kallas för "mindre kristna", "politiskt korrekta" och "flummiga", av sina meningsmotståndare. Finns det inget mellanting, eller ett både och? Måste det vara antingen eller?

För 10 år sedan försökte många att skapa sin identitet i förhållande till andra kristna samfund. Vi är inte som Missionsförbundarna, Katolikerna, Pingstvännerna eller Ortodoxa. I dag har vi i Järfälla Kristna Råd, ett otroligt fint samarbete. Vi beskriver oss inte i motsats till våra kristna bröder och systrar. Det är uppenbart för oss att vi har mycket mer gemensamt, än vad som skiljer oss åt. Vi firar gudstjänster tillsammans, vi utövar gemensam diakoni och vi bedriver utbildning i samarbete. Det är min övertygelse att vi genom detta "missionerar" Jesus Kristus. Det viktigaste är inte vad vi säger utan vad vi gör. En handling säger mer än 1 000 ord.

Genom samarbetet med de andra kristna samfunden i Järfälla, så har vår församlings identitet blivit tydligare. Inte för att vi jämför och beskriver oss i motsats till de andra samfunden, utan för att vi ser olikheterna och skillnaderna tydligare när vi samarbetar. I den upptäckten blir det också tydligare vad som är viktigt och omistligt i vår egen tradition och vad som är mindre viktigt. I slutet av september ska vi ägna fyra dagar åt fördjupade diskussioner kring dopet, nattvarden och ämbetet. Vi ska också ha frågestunder kring varandras identitet och tradition, inte för att ifrågasätta utan för att försöka förstå. Jag är övertygad om att detta inte kommer att leda till att vår församlings identitet kommer att gå förlorad och bli luddig, utan tvärtom så är jag övertygad om att vi alla kommer att bli tydligare i våra kristna identiteter. För det finns väl utrymme för olikheter även inom kristenheten?

Inom Järfälla församling pågar arbetet med församlingsinstruktionen. I veckan ska vi i ledningsgruppen fortsätta vårt samtal kring vision, syfte, värdegrund, övergripande mål, riktlinjer och prioriterad verksamhet och prioriterade målgrupper. Detta ska sedan presenteras för arbetslagen i de olika kyrkorna, innan Kyrkorådet godkänner denna första fas av arbetet. Efter det kommer vi att påbörja arbetet med gudstjänster, undervisning, diakoni och mission. Jag hoppas innerligt att vi inte blir en "likriktad" församling där alla tycker, tänker och gör exakt likadant, även om vi delar samma vision, samma syfte och samma värdegrund. Jag tror att det är viktigt att vi delar det som är viktigt och centralt, men att vi accepterar och tolererar att det finns olikheter mellan våra fyra olika kyrkor. Jag tycker att det är en styrka i att vårt uppdrag tolkas och gestaltas på lite olika sätt, utifrån de lokala förutsättningarna som varje kyrka i församlingen har.

Jag har under många år också fört samtal med muslimer. När vi pratar så slår det mig hur många likheter vi har. Vi ställer samma frågor och har samma behov, vi bär samma längtan och våra drömmar är snarlika. Men vi har olika vägar för att uppnå det vi religiöst strävar efter. En del av våra vägar korsas eller går bredvid varandra, andra är helt skilda. Längs våra olika vägar finns det "hållplatser" som vi kan dela. I samtalen med mina muslimska vänner så blir min övertygelse som kristen större och min identitet blir tydligare och starkare. Jag hoppas att de känner likadant. De får beskriva sig själv, det gör inte jag - jag får beskriva mig själv, det gör inte de. Jag har ännu aldrig mött en muslim som är och tror, på det sätt som jag lärde mig då jag läste om Islam på universitetet. Hur mycket man än läser så överträffar alltid verkligheten det man kan läsa sig till. Böcker, om än så vetenskapliga, innehåller förenklingar, generaliseringar, begränsningar och tolkningar. Jag känner inte alltid igen mig i böcker som beskriver hur kristna är och tror.

Ekumenik och religionsdialog kan aldrig ha som syfte att förändra eller övertyga de andra. Målet måste vara att försöka förstå. I dialogen blir det tydligt för mig vad som är viktigt och centralt i min egen tro och identitet och vad som är oväsentligt.

Ska vi inte missionera? Jo det ska vi, men jag tror inte att vi ska bedriva det traditionella sättet att missionera på. Det sätt där vi med ord, förklaringar, argumenterande om fördelar och nackdelar och genom planerade metoder, försöker vinna nya anhängare. Jag tror på ett missionerande, där missionen är ett förhållningssätt där vi lever vår tro och övertygelse. När vi är trovärdiga, då kommer vi att skapa nyfikenhet, för dem som söker det vi har och kan erbjuda.

Jag har min kristna identitet i mitt dop, genom nattvarden, syndernas förlåtelse, det absoluta människovärdet, att vi alla är rättfärdiga syndare, kärleksbudet och den gyllene regeln. Det vill säga att min kristna identitet bygger helt och hållet på Jesus Kristus, Guds son. Det "allmänna prästadömet" och "nåden allena", är centralt i min kristna identitet. För mig är det viktigt att vi är bekännelsekyrka som vilar på, och omsluts av, trosbekännelsen. Att vi är en öppen, rikstäckande och demokratisk folkkyrka. Jag vill att alla ska vara välkomna till vår kyrka oavsett kön, ålder, etnicitet, religion, hudfärg, funktionshinder eller sexuell identitet.

Jag kan inte tänka mig att vara något annat än kristen och jag vill inte tillhöra något annat samfund än Svenska kyrkan. Jag respekterar andras tro och övertygelse, så länge respekten är ömsesidig. Jag tolererar även den som inte är "mainstream" och som har andra ståndpunkter än dem jag har. Även då jag inte delar någons åsikter, är jag beredd på att dö för att de ska få ha dem.

Räcker det som kristen identitet? Måste jag beskriva det i förhållande till andra kristna samfund eller till andra religioner, så som jag uppfattar dem, för att det ska bli tydligare? Kan jag förhålla mig till andra utifrån deras egen självuppfattning? Är jag beredd att ha en dialog, för att ta reda på hur de uppfattar sig själv och sin egen religiösa identitet?

Melodikrysset vecka 34 - 2011

Så har det blivit sen söndagseftermiddag. Jag har precis kommit hem efter att ha varit och ställt upp husvagnen i Enköping. Här hemma fungerar det att lyssna på sändningen via internet, samtidigt som jag försöker lösa krysset.

Här kommer mitt förslag till veckans lösning:

L 1: Eldeman börjar med att spela "Kycklingpolka". Rätt svar borde alltså vara kyckling. Jag har försökt googla för att lära mig mer om melodin, men jag hittar inte vem som komponerat stycket.

V 10: Sångaren som sjöng; "Hippare hoppare", från melodifestivalen 2010, var ingen mindre än Dogge Doggolito. Han besökte Järfälla församling för några månader sedan. Det finns ett klipp på Youtube från hans besök i Viksjö kyrka.

L 5 och L 11: Bagaren i; "Den glade bagaren i San Remo", heter Florindo. Och självklart är det Evert Taube - ET - som komponerat och skrivet text.

L 9 och V 13: "Tea for two", ur musikalen; "No, no Nanette", blir i rak översättning - te för två.

V 8: Det visades prov på flera olika imitationer. Jag kände igen Evert Taubes, Knut Ståhlbergs, Ulf Elfvings, Sven Wolters, Arne Weisses och Povel Ramels röst, men jag är inte säker på att Povels var ett exempel på en imitation.

L 4: Birger Sjöbergs; "Längtan till Italien", har varit med förr här i melodikrysset. Jag tror också att Eldeman sökt svaret citroner med denna illustration, tidigare.

L 2: Emilia heter sångerskan som så vackert sjöng; "Big, big world".

V 5: En riktig nostalgitripp. Trio mé Bumba och "Min gamla gula flygmaskin". Jag sjöng med så gott jag kunde; "... jag är kär, jag är kär, jag är kär. Kär i Ann-Katrin..."

V 7: Army of Lovers sjöng; "Crucified". Jag måste medge att jag har väldigt svårt för den här typen av musik. Kanske är det för att det är lite science-fiction över det.

L 3: Cornelis vackra sång; "Turistens klagan", utspelar sig i Oslo. Detta är en av de melodier jag önskar på min begravning. Jag tror att norrmännen gärna hade bytt ut en sprängande och skjutande landsman, mot en klagande turist.

V 6: "When you tell the world", sjöngs av Björn Skifs och Agnes vid kronprinssensan Victoria och prins Daniels bröllop i Storkyrkan förra året. Prins Daniel kommer från Ockelbo. Ett litet samhälle jag passerat två gånger. Jag blev förvånad över att ett så litet samhälle kunde ha så många loppmarknader.

L 12: Björn Skifs; "Michelangelo", har refrängen; "Michelangelo, men så svara då".

V 12: Vi går i mål med; "Där näckrosorna blommor". Det är en riktigt gammal slagdänga. Jag tror att det var Adolf Jahr som sjöng den, redan i slutet av 1920-talet.

Veckans kryss var inte alltför svårt. Jag har bara behövt googla ett par gånger. Jag vet dock inte vem som komponerade "Kycklingpolka".

Inget melodikryss i dag heller

Jag kommer inte att försöka lösa melodikrysset under direktsändning i dag heller.

När Eldeman sänder som bäst är jag och familjen på Furuviksparken utanför Gävle. Det känns inte rätt att försena barnens längtan efter att se djur, åka karuseller och bada, för att jag ska lyssna på melodikrysset. De flesta veckor under året så får hela familjen anpassa sig efter mina lördagsrutiner, så då är det väl inte mer än rättvist att jag får anpassa mig i dag.

Just nu sitter jag i husvagnen, uppkopplad via det mobila bredbandet och familjen börjar bli klar för att åka. Vi står i Roslagens famn och vädret är fantastiskt vackert. En solig sensommar dag med hög luftfuktighet och 20 grader varmt.

Jag återkommer med mitt förslag till lösning senare i dag, eller under morgondagen.

Jag önskar alla läsare lycka med dagens melodikryss och en riktigt trevlig helg.

Vakta blomman!

Min yngsta dotter ville inte gå till dagis i dag. Hon ville vara hemma och vakta den fina blomma, hon fick på Arlanda i går kväll av Manuel Knight. Hon satt med den i knät hela vägen hem i bilen och bestämde redan i går kväll att blomman inte fick lämnas ensam.

Efter ett längre samtal, nu på morgonen, lyckades min fru övertyga henne om, att blomman skulle klara sig själv tills hon kommer hem från dagis. Dock ansåg hon att jag kunde stanna hemma från jobbet och vakta blomman, så att den inte skulle fara illa.

Min dotter har ingen aning om vem Manuel Knight är. För henne var han "bara", en snäll farbror som gjorde henne stolt och glad. Hon kände sig viktig, inte för att hon fick blomman, utan för att hon fick i uppgift att ta hand om den.

Tänk att Manuel Knight är precis lika sympatisk och trevlig som han framstod i TV-programmet "Sommarpratarna". En riktig hjälte som bryr sig lika mycket om barn, som han säger. Hans budskap, som före detta elitsoldat i USA, är att våld inte lönar sig, utan att vänlighet smittar av sig. Han lever sannerligen som han lär.

Tack Manuel. Jag har aldrig sett min dotter så stolt, som när hon kom ut från terminal 4, med blomman i handen.

Melodikrysset vecka 33 - 2011

Detta är mitt femhundrade inlägg på bloggen. Det har blivit söndag kväll och jag är nyss hemkommen från Åland. Eftersom jag inte hade möjlighet att lösa melodikrysset i direktsändning så lämnar jag mitt förslag till lösning så här i efterhand.

Mitt förslag denna vecka ser ut så här:

V 6: Det som melodin handlar om i det svenska originalet är ögon. Vi fick höra "Två mörka ögon", fast på spanska. Detta är en av de få "låtar" som kan få mig att bjuda upp på en dansbana.

V 1: Dragspelslåten vi fick höra heter; "Avestaforsens brus". Det är inte någon av mina favoriter, men det är en klassiker. Rätt svar bör alltså vara Avestaforsen.

L 3 och V 10: Daniel Karlsson sjöng; "Oh my God" från årets melodifestival. Hans artistnamn är; "The Moniker". Detta var i mitt tycke det bästa bidraget i årets melodifestival, jag ringde in och röstade på honom flera gånger.

L 13 och L 9: Det är inte första gången som Eldeman har med denna melodi i krysset. "Ju mer vi är tillsammans", borde väl alla känna till.

V 12 och V 15: Till att börja med hörde vi ett stycke ur; "Snövit och de sju dvärgarna", efter det fick vi höra sången från; "Askungen", då alla mössen syr hennes klänning.

L 10: Äntligen. Eldeman har valt musik ur: "The Phantom of the opera". Jag tror att det var Mikael Samuelsson som sjöng och han bar sannolikt en mask. Denna musikal har jag sett tre gånger i London och tre gånger i Stockholm. Tveklöst är detta den bästa musikal som någonsin har gjorts.

V 11: Dagens Evert Taube fråga handlade återigen om; "Den glade bagaren i San Remo".

L 14: Jag tror att Elvis Presleys låt; "When my blue moon turns to gold again" fick titeln; "Du har gjort min gråa värld till guld igen", på svenska.

V 5: "En kväll i tunnelbanan", framfördes av gruppen; "Noice".

L 1 och L 2: Annalisa Ericson sjöng; "Vi har så mycket att säga varandra". Ingen av mina favoriter även om jag faktiskt sjöng med.

L 4: Det är Gustaf Fröding som skrivet texten till; "Det var dans bort i vägen".

V 7: Orphei Drängar - OD - var de som sjöng; "I bröllopsgården".

V 8: "Ain´t given up", sjöngs av Lisa Lövbrand.

Veckans kryss var inte särskilt svårt även om en del artister och musik inte tillhör mina favoriter. Å andra sidan fick vi lyssna till den vackraste musik som komponerats, då Mikael Samuelsson sjöng ur "Fantomen på operan".

Nu ska jag gå och lägga mig. Det känns ovant att försöka lösa melodikrysset sent en söndagskväll.

Golf på Åland

Så är jag åter hemma, efter en fantastiskt trevlig golfhelg på Åland. Det är alltid lika trevligt att träffa "gamla" kompisar från det militära och deras civila vänner. Jag påminns om det jag saknar mest från mitt tidigare liv - kamratskapet. Oavsett vilken grad eller titel man har så umgås man med varandra på ett otvunget sätt.

Hur gick det då med golfandet?

Jo, jag vann både på lördagen och söndagen. I lördags spelade vi en partävling och jag och Pelle vann. Han stod för huvuddelen av de bra slagen och jag puttade bra.

I dag vann jag den individuella tävlingen. Jag vann även tävlingen om vem som slog längst på ett av hålen. Det var väl inte någon större bedrift med tanke på att de flesta missat fairway, men ändå är jag både stolt och nöjd. Det är första gången jag vunnit "long drive competition".

Jag önskar att alla människor hade vänner som dessa. De är trevliga, snälla och generösa. När jag umgås med dem, kan jag slappna av och bara vara mig själv.

Inget melodikryss i dag

I dag, lördagen den 20 augusti 2011, kommer jag inte att lägga ut mitt förslag till lösning på veckans melodikryss.

Då du läser detta är jag på Åland och spelar golf med ett kompis-gäng.

Förhoppningsvis hinner jag göra ett försök att lösa melodikrysset, på söndag kväll, annars återkommer jag på måndag.

Jag önskar er alla en riktigt trevlig helg.

Vem vill du "dela säng" med?

Min fråga är retorisk och ska inte tolkas bokstavligen, utan bildligt.

Efter bombdådet i Oslo och massakern/massmorden på Utöya, verkar debatten ha hamnat helt fel. Alla tar avstånd från gärningsmannen (vars namn jag vägrar skriva) och hans fullständigt skeva världsbild, men man använder honom och hans illgärningar som slagträd mot varandra i diskussionen. Alla sidor verkar försöka "plocka poäng", för egen del.

Av någon anledning så fungerar inte våra vanliga försök att stoppa in människor i olika fack. Det är inte så enkelt, så att om man har synpunkter på invandrings och integrationspolitiken, så är man Sverigedemokrat, om man har frågor eller synpunkter på Islam, så är man rasist eller islamofob, om man tycker man att det är bra som det är, då är man vänsterextremist och man inte säger sin mening så är man politiskt korrekt. Det är inte så enkelt och tydligt.

Dessutom synes meningsmotståndare plötsligt "dela säng med varandra". Jag kan inte sluta tänka på hur bibeltrogna använde naturvetenskapen för att förstärka sina argument om bibelns absoluta sanning, trots att naturvetenskapen avvisade allt som står i bibeln. Eller hur Hitler skrev under ett avtal med Chamberlain för att kunna annektera Sudet och sedan ett nytt avtal med Ryssland för att kunna angripa Polen.

Gärningsmannen verkar ha lyckats i något av sitt uppsåt. Människor "hoppar i säng" med någon som de inte tidigare kunde föredra. Rädsla, oro och osäkerhet gör att den som verkar övertygad, får en massa "sängkamrater". En indignerad kristen, framstår som en Sverigedemokrat och en upprörd högerextremist liknar en djupt kristen, en Miljöpartist låter som en Vänsterpartist och en Vänsterpartist argumenterar som om han/hon vore en Kristdemokrat, en humanist argumenterar som en troende osv.

Om inte annat så har gärningsmannen skapat förvirring och konflikter. Jag har massor av synpunkter på vår invandrings och integrationspolitik, men jag är inte Sverigedemokrat eller rasist. Det är min fasta övertygelse att vi i Sverige har råd att ta emot flyktingar och invandrare, men vi borde ställa högre krav och hjälpa dem mer.

Jag ifrågasätter mycket av det som Islam står för, men jag är inte islamofob. Jag är övertygad om att huvuddelen av muslimerna i Sverige har lämnat sina hemländer på grund av andra muslimer, så kallade fundamentalister. Islam är minst lika splittrat som kristenheten, så att dra alla muslimer över en kant går inte. De flesta muslimer i Sverige, är lika religiösa eller icke-religiösa, som genomsnittssvensken är.

Är jag då politisk korrekt för att jag anser att vi har råd att ta emot invandrare och flyktingar? Är jag en sämre kristen för att jag accepterar Islam, som en av "bokens religioner"?

Jag anser mig vara kristen - jag är döpt, tillhör Svenska kyrkan, är troende och ser Jesus Kristus som Guds son och min frälsare. Men det innebär inte, att jag inte har fördragsamhet med att andra människor tror annorlunda eller beskriver sin tro på ett annat sätt. För mig är inte Islam det samma som Kristendomen. Om jag trott att Islam var bättre och mer sann, då hade jag konverterat och blivit muslim. Dock innebär det inte att jag försöker omvända muslimer och har ett behov av att klanka ner på deras övertygelse.

Jag tycker inte heller att jag är politiskt korrekt. Jag vill att alla människor ska ha rätt till sin tro, åsikt och övertygelse. Även om jag inte delar någons uppfattning, så är jag beredd att dö för att de ska få ha den.

I dessa "förvirringens tider", då vi inte längre vet vem som är vem, och vem som "delar säng med vem", så tror jag att det är viktigt att tänka efter och kritiskt granska argumenten. Jag delar gärna med mig av mina tankar, åsikter och funderingar, men det är inte viktig för mig att ha rätt i allas ögon. Jag vill inte falla i fällan, att en gemensam motståndare får mig att "dela säng", med någon som jag inte vill "dela säng med".

Jag vill också påpeka det jag skrivet flera gånger förut. Tystnaden och likgiltigheten är också några av ondskans ansikte. Vi har ett talesätt; "Att tala är silver men att tiga är guld". I detta läget fungerar tyvärr inte det. Om vi tiger så kommer någon att anse att vi delar deras åsikter, andra kommer att kalla oss politiskt korrekta. Om jag delar en del åsikter med någon annan så innebär det inte att jag måste hålla med om allt som de står för.

Vem vill du "dela säng med"?

Tillbaka till vardagen

Det märks att semesterperioden närmar sig sitt slut.

Mitt "sommararbete", som i stor utsträckning handlar om prästerliga uppgifter som dop, vigslar, begravningar och gudstjänster håller sakta men säkert på att övergå i mer arbetsledande uppgifter.

Som kyrkoherde ägnar jag mycket av min arbetstid åt personalledning, personalfrågor, ekonomi, arbetsmiljö, arbetsprocesser, verksamhetsplanering och utveckling, uppföljning, tillsyn, samordning, administration, möten, strategiska frågor och långsiktig planering.

Självklart har jag dop, vigslar, begravningar och gudstjänster även under vinterhalvåret, men det blir inte lika intensivt som under sommaren.

Jag tycker att jag har ett fantastiskt arbete. Det är roligt, spännande och omväxlande. Som alla arbete innehåller det självklart stunder som jag inte uppskattar till 100 %, men jag har svårt att tänka mig att det skulle finnas ett bättre jobb.

Melodikrysset vecka 32 - 2011

God förmiddag alla melodikryssare!

I dag sitter jag i husvagnen när jag försöker lösa melodikrysset. Vi ligger på Kolmårdens camping och jag är uppkopplad via det mobila bredbandet, som inte har den bästa täckningen. Vis av förra veckans problem, lyssnar jag på radion via min frus mobiltelefon.

Det är strålande solsken över Bråviken och temperaturen är redan uppe i dryga 20 grader.

Jag räknar med ett lite enklare kryss i dag, eftersom Eldeman sänder direkt från Kalmar.

V 1: Eldeman börjar med "Champagne-galoppen". Det handlar alltså om champagne. Då jag deltog i ridtävlingar, så spelades alltid denna melodi, då segraren fick rida ett ärevarv.

L 4: "Take me to your heaven", heter; "Tusen och en natt", i originalet. Om jag inte minns fel, så var det Charlotte Pirelli (Nilsson) som sjöng den i Melodifestivalen. Dock var det inte 2006, som jag först trodde, utan det var redan 1999 upplyser mig Charlotte om i kommentarerna. Tack för hjälpen.

L 5 och L 8: Jag började nynna; "Jag vet ett litet hotell....", för visst är det så texten går?

V 10 och V 14: Den som sjöng; "Kliff", var en av mina tonårs-idoler, Ola Magnell. Hans skivor gick varma på alla kompisars skivspelare i mitten av 70-talet.

L 11: Även om ingen sjöng, så tyckte jag mig höra Kajsa-Stinas röst. Visan: "Av längtan till dig", är vanlig vid både dop och vigslar.

L 9: Lasse Holm och Monica Törnell var med i 1986-års melodifestival med denna sång; "E´det här du kallar kärlek?"

V 12: Jag tyckte först att det lät som Sven Paddocks; "Vi ska ut och segla i en grönmålad båt", men där skulle man ut i världen. Jag får återkomma med ett förslag till svar, då jag har fler ledbokstäver. Det borde bli Öckerö, men jag vet inte varför, så jag avvaktar. Det måste ha varit; "Öckerövalsen", vilket också flera av mina läsare hjälper mig med.

L 2 och V 7: Ainbusk singers var gruppen som sjöng; "Jag mötte Lassie". De är från Gotland och där kan man stöta på en och annan rauk. Dagens "Hipp-hipp" fråga, eller?

L 1: Det var Sten-Åke Cederhök, som sjöng en kuplett ur Albert och Herbert. Kan den heta; "Ni får ta mig precis som jag e´" Jag missade inte avsnitt av den serien.

L 13: "Han är kung", sjöngs av Eva Eastwood(Östlund). Hon var med i en av allsångerna här om veckan.

L 3: Jag tyckte att det lät som dagens Evert Taube fråga. Rätt svar borde bli poet, men jag är absolut inte säker. Telefonen ringde så radion bröts vilket innebar att jag inte riktigt hörde frågan och bara hälften av musiken. Visst var det väl ett potpurri av Taube-visor?

V 6: Det var Daniel Lemma, som sjöng; "If I used to love you".

Det var absolut inte så lätt som jag trodde att det skulle vara. Jag är inte säker på att alla min förslag är de rätta svaren.

Nu ska vi åka till Kolmården.

Jag önskar alla läsare en riktigt trevlig helg.

PS! Klockan 17.00 så redigerade jag lite i min text. Det visade sig att det gick lite för fort i förmiddags. Yngsta dotter ville komma i väg, så jag hann inte läsa igenom mina svar riktigt. Charlotte Pirelli var inte med i melodikrysset 2006, utan hon vann Melodifestivalen redan 1999. DS!

Minisemester i Kolmården

I helgen har jag, min fru och vår yngsta dotter åkt på en minisemester till Kolmården. Vi bor i vår nyinköpta husvagn på Kolmårdens campingplats, dit vi kom sent i går kväll. I dag har vi tillbringat 6 timmar på Kolmårdens djurpark.

Vi har sett massor av djur - allt från minigrisar till tigrar, lejon, elefanter och noshörningar. Höjdpunkterna var en uppvisning med rovfåglar, linbanesafarin och delfinshowen,

Alla som varit på safari i bil, minns säkert hur besviken man blev då man knappast såg ett enda djur. Särskilt svårt var det för chauffören som skulle koncentrera sig på att köra. I linbanan kunde man koppla av och vi såg alla djuren på nära håll.

Att se en falk flyga efter ett byte var också imponerande. Flera gånger duckade jag då falken flög över våra huvud för att hitta en ny anfallsvinkel. Extra spännande blev det, då falken började jaga några djur i hägnet bredvid. Det ingick inte i showen och de anställda fick springa allt vad de orkade, för att få falken att släppa sitt tänkta byte.

Det är nästan 20 år sedan jag såg delfinuppvisningen. Det var lika fängslande i dag, som det var då. Att se delfinerna göra den ena konsten efter den andra i full harmoni med varandra och sina skötare, värmer hjärtat.

I morgon kommer vi att åka tillbaka, efter det att jag försökt lösa melodikrysset. Jag vet vad jag vill se...

Himlen på jorden

I alla tider har vi människor försökt att närma oss det gudomliga. Vi är präglade av bilden att det gudomliga och Gud, har sin geografiska plats i himlen. Himlen symboliserar Gud och det fullkomliga, och jorden symboliserar det mänskliga och ofullkomliga.

Det är inte konstigt att vi upplevt och upplever att vi kommer nära Gud, då vi är uppe på ett berg. På berget står vi med fötterna på jorden och med huvudet i himlen. I vår strävan att nå Gud, har vi försökt nå himlen, eller att dra ner himlen till jorden.

I söndagens evangelietext fick vi följa med Jesus upp på förklaringsberget, där Gud förhärligade honom genom att säga: "Detta är min son, den utvalde. Lyssna till honom".

På berget syntes, tillsammans med Jesus, två andra bibliska personer, Mose och Elia. Även de blev förklarade - det vill säga att deras uppdrag och uppdragsgivare framträdde - på ett berg. Mose mottog de två budtavlorna på ett berg och Elia mötte Gud på ett berg, i form av en stilla susning.

I och med att Jesus blev förklarad och förhärligad, så behöver vi inte längre sträva efter att fysiskt nå himlen. Vi behöver inte heller försöka dra ner himlen till oss. Jesus själv är länken mellan himmel och jord. Genom Jesus har gränsen mellan himmel och jord tagits bort. Himlen, det gudomliga och Gud, har genom Jesus stigit ner till jorden. Vi kan möta Gud här på jorden, mitt i det djupt mänskliga och ofullkomliga.

Redan i dag kan du möta himlen, här på jorden. Fast vi inte alltid kan se det och har svårt att tro på det, så är Gud mitt ibland oss. Du kan möta Jesus i dina medmänniskor. I deras ögon, leende och händer. Det vi behöver göra är att ta till oss den kunskapen i en vilja att tro.

Till vår hjälp har vi fått bibelns berättelser, böner och psalmer. Genom dem kan vi pröva det vi upplever och omvandla våra upplevelser till erfarenheter. Oftast är det först i "backspegeln", som vi märker att det var himlen vi mötte.

Psalm 303: (text B Setterlind)

1

"Det finns en väg till himmelen, en väg till Guds Jerusalem,

den vägen är den helga tron på Jesus Krist, Guds egen son".

2

"Det finns en väg till Herrens bön, som Jesus själv den strålar skön.

Vad ingen sett, vad ingen hört, det har Han in i tiden fört".

3

"Och vill du själv den vägen gå, så är Hans ord att lita på,

men tvivla ej, allenast tro - det finns en bro från tro till ro".

4

"Den finns en väg till himmelen, en väg till Guds Jerusalem,

den börjar här, den börjar nu, var än den går, den går till Gud".

Melodikrysset vecka 31 - 2011

God förmiddag alla melodikryssare!

Denna lördag, den första i augusti, sitter jag i församlingshemmet vid Järfälla kyrka, för att försöka lösa dagens melodikryss. Kaffe finns i automaten och min dator är förberedd med flikar och nätradion. Anledningen till att jag sitter på jobbet, är för att jag pendlat mellan stugan och jobbet denna vecka. Jag hade inte hunnit till dopgudstjänsten kl. 12.15, om jag suttit i stugan fram till kl. 11.00.

I Järfälla är det moln och 20 grader varmt. Jag hoppas att jag kommer att få glädje av den visdomstand jag fått under veckan. Den har inte bidragit till mer visdom i jobbet, men kanske kan den hjälpa mig med dagens melodikryss?

I dag har jag följande förslag till lösning:

L 1: Vi fick höra; "Morning has broken", på klarinett, i en instrumental version. Den finns även som en psalm i vår psalmbok. Då har den nummer 181 och heter; "Nu är det morgon".

V 10 och V 8: Jag hörde inte frågan eftersom mitt mobila bredband slutade att fungera. Nu har jag flyttat ut till bilen för att lyssna på bilradion. Att det var Sarah Leander som sjöng ur; "Glada änkan", hörde jag direkt. Men jag hörde som sagt inte frågan. Jag tror att hon sjöng; "Viljasången". Frågan var från vilken operett sången var hämtad. Rätt svar borde alltså vara; "Glada änkan".

L 9: Jag tycker att det låter som; "Maj på Malö", men den var ju med förra eller förrförra veckan. Jag får återkomma då jag fått fler ledande bokstäver. Jag tror att det var; "Maj på Malö".

V 13: Det låter som titelmusiken från; "Lagens änglar". I originalet heter den; "LA laws".

L 11: "La dolce vita", framfördes av gruppen; "After Dark". De var med i melodifestivalen 2004 med denna sång.

L 12: Jag måste chansa på denna fråga. Jag tyckte att det lät som Owe Thörnqvists; "Gun från Dragarbrunn".

V 2 och V 12: "Världens bästa Karlsson", är hämtad från boken och filmen, om "Karlsson på taket". Georg Riedel har komponerat musiken till de flesta av Astrid Lindgrens filmatiseringar.

L 4: Visst var det Timo Räisänen som sjöng; "Outcast"? Hittills har jag inte haft mycket glädje av min visdomstand.

V 3: Att rätt svar ska vara kräftor, var inte svårt att se eller lista ut, men vad hette melodin? Är det någon som vet?

V14 och V 6: Det var Björk, som sjöng på engelska i; "Crystalline ". Hennes modersmål är isländska.

L 2: Ytterligare en Owe Thörnqvist melodi. Denna heter; "Rumba i engelska parken", och utspelar sig i en park.

L 7: Det måste vara Benny Andersson och Björn Ulveaus som komponerat; "Sommaren du fick". Det lät som om det var Helen Sjöholm som sjöng. Tidigare var Andersson och Ulveaus med i bandet; "ABBA". Dagens: "Hipp, hipp - fråga".

L 5: Vi går i "mål" med Povel Ramels; "En fattig falukorv".

I dag tyckte jag att det var ett ovanligt svårt kryss. Min visdomstand har inte bidragit med mer än värk. Det blev inte bättre av att jag fick lämna församlingssalen och sitta i bilen.

Jag tackar för all hjälp. Nu ska jag byta om och förbereda dagens första dopgudstjänst.

Lägg inte på locket

Plötsligt blev det väldigt "tyst".

Efter att ha fyllt alla dags- och kvälls-tidningar med mer än halva upplagan, så har det blivit tyst efter bomdådet i Oslo och massakern på Utöya. Tidningsartiklarna handlar numera "bara" om gärningsmannen och hans liv i häktet. På nyheterna pratar man om SJ´s konduktörer och börsen. Det verkar som om samhället har återgått till det "normala". Till och med de meningsmotståndare som använde händelserna mot varandra, i högljudda diskussioner, verkar ha dragit sig tillbaka.

Jag hoppas innerligt att tystnaden inte beror på någon form av censur, eller att man är rädd för att ha fel åsikter. Nu, om någonsin, behöver vi fortsätta debatten om det som hänt och om vårt samhälle. Detta utan att vi stämplar varandra som höger- eller vänster-extremister.

Vi behöver ställa frågor, ventilera åsikter och synpunkter, sätta ord på vår oro och rädsla i en öppen och respektfull debatt. Det finns inga frågor som är dumma och det finns inga åsikter som inte är tillräckligt kloka. Framför allt så finns det inga känslor som är fel. Jag tror inte att någon sitter inne med alla fakta och hela sanningen, vilket innebär att ingen med 100 procent säkerhet vet hur vi ska gå vidare och vad som behöver göras för att detta aldrig ska upprepas.

Hur ska jag veta vad jag tänker och känner om ingen, inte ens jag själv, hör vad jag säger?

Det värsta som kan hända oss nu, är att vi tror att vi har svaren på alla våra frågor och förklaringar till all vår oro och våra funderingar. Självklart ska vi inte fastna i chocken eller sorgen efter det förfärliga som hänt, men vi får inte heller lämna det som om det var en parentes i vår historia. Viktigaste av allt är att inte lägga ett lock över debatten, det ökar risken för att det som hänt, ska upprepas.

Prata om dina tankar, känslor, funderingar, oro och rädsla. Gör det med dina nära och kära, vänner, bekanta och arbetskamrater. Som jag skrivet tidigare så är tystnaden och likgiltigheten också några av ondskans ansikten.

Är jag svensk?

Efter bombdådet i Oslo och massakern på Utöya, har diskussionen om invandring och integrationspolitik, tagit ny fart. Debatten förs överallt och med "höga" toner. De som har synpunkter på invandring och den förda integrationspolitiken, känner sig angripna och påhoppade. Invandrare känner sig hotade.

Kan man ha synpunkter, utan att bli stämplad som höger eller vänsterextremist? Kan vi invandrare känna oss trygga?

Jo, du läste rätt, jag skrev vi. Jag är tillhör nämligen den grupp som kallas; "andra generationens invandrare". I dessa dagar ställer jag mig frågan om jag är svensk? Om jag nu är svensk, vilket jag i hjärtat känner mig som, då är frågan vad det är som gör mig svensk och när jag i så fall blev det.

Är jag svensk för att jag talar svenska, om än med skånsk dialekt? Visserligen talade vi danska i mitt barndomshem, men svenska är mitt hjärtas språk och mitt modersmål, även om jag talar danska flytande.

Jag är född i Malmö av föräldrar som invandrade från Danmark efter andra världskriget, för att det inte fanns arbete för dem i sitt hemland. Är jag svensk för att jag är född i Sverige?

Blev jag svensk då jag döptes av en präst från Svenska kyrkan, på Malmö BB, i St Johannes församling? Eller blev jag det, då jag blev svensk medborgare 1967? Vi syskon bad mamma och pappa om att få bli "svenska", för att slippa att bli retade och kallade; "danske spidderöv", av barnen i kvarteret.

Blev jag svensk då jag konfirmerades i Fosie kyrka 1974, samma dag som ABBA vann melodifestivalen i Brighton, med; "Waterloo"? Eller blev jag svensk då jag gjorde lumpen 1978 på I 16 i Halmstad, som är 91;an Karlssons regemente.

Är det på grund av att jag gått i svensk grundskola, på svenskt gymnasium och på svenskt universitet, som jag är svensk? Eller är det för att jag betalt skatt sedan jag fick min första inkomst 1979? Kanske blev jag svensk då jag prästvigdes för Svenska kyrkan 1997, eller då jag gjorde utlandstjänst för svenska försvarsmakten, i Afghanistan, 2003?

Jag måste erkänna, att vi i vår familj, har kvar massor av danska traditioner. Bland annat äter vi fläskstek med rödkål på julafton, vi äter frukost sent på förmiddagen och morgonmat på morgonen. På kvällen äter vi inte middag, utan kvällsmat, och mitt på dagen äter vi middag. Jag firar dock midsommar, i stället för St Hans, och i fotboll håller jag på Sverige. Jag firar Svenska nationaldagen den 6 juni, men inte Grundlovs-dagen. Gör detta mig svensk?

Är jag verkligen svensk? Vad är det som gör mig till svensk? Är det något jag varit sedan födelsen, eller är det något jag blivit? När inträffade det i så fall?

Allting är förmodligen inte så enkelt och så svart/vitt som man försöker göra det till i den allmänna debatten. Vi borde våga ha en öppen och sansad debatt om invandring, politik och de förfärliga händelserna i Oslo, utan att hamna i det ena eller det andra diket.

Debatten måste präglas av respekt och bygga på fakta, allt annat är att ge gärningsmannen i Norge rätt i sina antagande och låta det han önskade, gå i uppfyllelse. Det vill åtminstone inte jag göra.