Min yngsta dotter ville inte gå till dagis i dag. Hon ville vara hemma och vakta den fina blomma, hon fick på Arlanda i går kväll av Manuel Knight. Hon satt med den i knät hela vägen hem i bilen och bestämde redan i går kväll att blomman inte fick lämnas ensam. Efter ett längre samtal, nu på morgonen, lyckades min fru övertyga henne om, att blomman skulle klara sig själv tills hon kommer hem från dagis. Dock ansåg hon att jag kunde stanna hemma från jobbet och vakta blomman, så att den inte skulle fara illa.
Min dotter har ingen aning om vem Manuel Knight är. För henne var han "bara", en snäll farbror som gjorde henne stolt och glad. Hon kände sig viktig, inte för att hon fick blomman, utan för att hon fick i uppgift att ta hand om den.
Tänk att Manuel Knight är precis lika sympatisk och trevlig som han framstod i TV-programmet "Sommarpratarna". En riktig hjälte som bryr sig lika mycket om barn, som han säger. Hans budskap, som före detta elitsoldat i USA, är att våld inte lönar sig, utan att vänlighet smittar av sig. Han lever sannerligen som han lär.
Tack Manuel. Jag har aldrig sett min dotter så stolt, som när hon kom ut från terminal 4, med blomman i handen.
Vilken praktfull solblomma! Den påminner mig om målningen av en solblomma vi har i vår stuga nu som ett kärt minne när min viktigaste släkting i Sverige inte orkade ha kvar sommarstugan i Söderhamn och jag fick tavlan därifrån som ett minne. Den stugan bar betytt så mycket för mitt "svenskblivande".
SvaraRaderaHej Thorsten och tack för din kommentar.
SvaraRaderaDet verkar vara en blomma som gör skillnad och skapar mening.
Med vänliga hälsningar
Krister
Ja, verkligen. Min släktning, min mors kusin, har varit helt central för att jag kunde slå rot i Sverige och att hon fick lämna sommarstugan när hon inte orkade med den längre kändes oerhört sorgligt. Den är för mig själva inbegreppet av det typiskt svenska. Utöver solrosen fick vi även ett gammalt litermått, som jag alltid använt för att plocka blåbär runt stugan, som minne, det har en hedersplats i köket.Nu besöker vi henne i Uppsala då och då.
SvaraRaderaHej Thorsten och tack för ditt vittnesbörd.
SvaraRaderaDet värmer mitt hjärta.
Trevlig helg.
Krister