Jag tror att det är en tanke-lapsus att se barn och ungdomar som framtidens kyrka. Om de inte är en del av nutidens kyrka, kommer kyrkan inte att ha någon framtid. Att prata om barn och ungdomar, som att de är framtidens kyrka, är det samma som att säga att de inte riktigt passar in i kyrkan, i dag, men att de säkert kommer att växa in i den och anpassa sig till den. Är det så vi vill ha det?
Vill vi ha en kyrka som är statisk och som människor måste lära sig att passa in i?
En kyrka, där inte barn och ungdomar är delaktiga i nuet, är inte en kyrka värd namnet. Vi måste lära oss att se hur och med vad, barn och ungdomar kan bidra för att vi ska vara en levande församling och kyrka i vår samtid. Att se barn och ungdomar som några vi kan ha glädje av i framtiden är att fullständigt missa målet med kyrkan och att misstolka vårt uppdrag.
Nutidens och samtidens kyrka är vi alla; gamla, unga, friska, sjuka, glada, ledsna, anställda, frivilliga och förtroendevalda. Det är dem som kommer varje söndag till "kyrkbänkens" ämbete och de som kommer regelbundet, någon gång om året. Det är dem vi möter i dop, vigslar, konfirmationer och begravningar och det är dem som betalar sin kyrkoavgift.
Det är alla vi, som är både nuets och framtidens kyrka. Vi ska alla vara med och påverka hur kyrkan ser ut i dag och hur vi vill att den ska se ut i morgon och i framtiden.
Precis, man ska inte pracka sina förhoppningar om en bättre framtid på ungdomarnas axlar. I ställer ska vi inom kyrkan vara en motvikt till ålderssegregeringen och göra saker tillsammans, här och nu!
SvaraRaderaHej Thorsten och tack för din kommentar.
RaderaJag håller helt med dig. Kyrkan ska inte hålla på med ålderssegregering, utan vi ska var en kyrka här och nu, med alla som som vill vara med. Tillsammans ska vi alla skapa framtidens kyrka.
MVH
Krister
Just det, har några ggr varit med på pensionärssamling när de hade ett interessant ämne, t ex!
SvaraRaderaHej Thorsten.
RaderaDet är detta jag menar med framtidens kyrka. Ungdomar kan ha precis lika kloka tankar som vi andra om dagens kyrka, och pensionärer kan ha lika goda idéer om framtidens kyrka, som de yngre.
Mvh
Krister
Hej!
SvaraRaderaJag känner mig inte alls hemma i dagens kyrka, med allt "modernt", som exempelvis country,blues och allt annat nytt som kommit till. Jag är inte heller förtjust i många av de nya psalmerna som kom in efter 1937 års psalmbok. Därför går jag inte så ofta till kyrkan längre, utan föredrar att stanna hemma.
Jag anser att kyrkan bör vara oföränderlig, och att ungdomen borde få lära sig av det gamla kyrkospråket. Svenskan är tillräckligt urvattnad som det är utan att det ska vara så i kyrkan också.
MVH
Karl-Uno
Hej Karl-Uno och tack för din kommentar.
RaderaTyvärr är du inte ensam om att inte känna dig hemma i dagens kyrka. Även jag kan ha svårt för mycket av den nya musiken, åtminstone då den är med i gudstjänsten. I konserter tycker jag att den fungerar bra, för då kan man ju välja att låta bli att gå på dem.
Vi som lärde oss den "gamla" psalmboken från 1937, hade nog ganska svårt att finna oss tillrätta med den "nya" psalmboken från 1986. Nu när jag gjort det har jag hittat många nya guldkorn, även om jag tycker bäst om de psalmer som är lite äldre.
Jag har även haft svårt att finna mig tillrätta med Bibel 2000, efter att ha varit uppväxt med bibelöversättningen från 1917.
Jag har full förståelse för dina synpunkter och dina tankar, men samtidigt tycker jag att det är ledsamt att du väljer att inte gå till kyrkan på grund av detta.
Jag är ganska övertygad om att du kommer att finna dig tillrätta, om du bara ger den "nya" psalmboken och den "nya" bibelöversättningen lite tid.
Med vänliga hälsningar
Krister
Det svåra med att vara kyrka idag är ju just den här kluvenheten mellan att bevara det gamla och tänka nytt. Jag möter både konfirmander, som tycker (och tror) att kyrkan är gammalmodig och stelbent - något som jag inte instämmer i - och äldre människor som tycker att kyrkan är alltför modern och anpassar sig alltför mycket efter samhället - något som jag heller inte instämmer i. Jag är uppväxt med NT -81 och översättningen "Vår Fader", och hela min studietid använde vi ju bara Bibel 2000. Dessa texter är alltså "de rätta" för mig. När det gäller psalmboken har jag egentligen aldrig haft kontakt med 1937 års psalmbok. 1986 är alltså "min" psalmbok - men ungdomarna tycker ofta att den är omodern och gammalmodig. Någonstans där i mitten måste man kunna mötas - vi ska vårda traditionen, men självklart måste kyrkan samtidigt leva i den tid alla andra lever, vi kan inte låtsas som att tiden, människorna och samhället inte förändras. Då kommer snart ingen alls att känna sig hemma i kyrkan.
SvaraRaderaHej Kjell och tack för din kommentar.
RaderaSom vanligt har du kloka och väl genomtänkta synpunkter.
Som du skriver så är det svårt att bevara traditioner och samtidigt leva i samtiden. Vi måste gå varsamt fram och alltid fundera över varför vi förändrar eller varför vi väljer att inte förändra.
Kan konstatera att desto äldre jag blir, desto mer vill jag bevara "det gamla". Det kanske hör åldern till?
Det handlar ju också om trygghet. Söndagens gudstjänst är ju en "upprätthållande" rit, där trygghet och igenkänningen ska vara hög, för att gudstjänsten ska fungera. Samtidigt vet vi att de som vill förändra minst, är de som inte kommer så ofta till kyrkan. De önskar att det är likadant som det var förra året eller förra gången de var där.
Det är sannerligen inte lätt att försöka möta allas behov, och det gör att allt måste tänkas igenom mycket noggrant.
50 år mellan psalmböcker, drygt 40 år mellan handböcker och nästan 100 år mellan bibelöversättningarna kanske inte så lång tid, som det låter som?
MVH
Krister
TEOLOGI är bra men TE O LOGI är också fint
SvaraRaderaHej Anonym och tack för din kommentar.
RaderaDu har helt rätt. Teologi som inte omsätts till praktiska och vardagliga handlingar, som te och logi, blir ganska tom och innehållslös.
MVH
Krister