tisdag 17 april 2012

Vemodig befrielse och glädje

Efter att ha haft vår stuga i Östervåla till försäljning i ca en månad, har vi idag fått den såld. Det är självklart skönt och befriande att den är såld, eftersom det är det jag och min fru önskar, men samtidigt är det vemodigt att den inte längre är vår.

Vi köpte stugan för sex år sedan, med en dröm att vi skulle tillbringa all vår lediga tid i den. Vi såg framför oss hur vi var där varje ledig stund och varenda helg under året. Tyvärr har det inte blivit så. Jag jobbar åtminstone varannan helg och under årets stora helger. Dessutom är det så att desto äldre barnen blivit, desto mindre intresse har de haft av att följa med till stugan.

De senaste två åren har vi tillbringat allt mindre tid i stugan och vi började diskutera för över ett år sedan om vi skulle behålla den. Mitt argument att vi skulle bo där när vi blev gamla, har tett sig allt mer avlägset och obetydligt.

Nu är den såld och inte längre vår. Det är både vemodigt och befriande, på en och samma gång. Den värsta stenen av olust föll i samma ögonblick som vi bestämde oss för att sälja, och den dag då jag lämnade nycklarna till mäklaren, kände jag någon form av befrielse.

Vi är tacksamma för de år vi haft en egen stuga. Vi har massor av positiva upplevelser i stugan och kommer att minnas den med glädje. Nu lämnar vi den med varm hand till de nya ägarna. Vi hoppas att de ska trivas lika bra som vi gjort och att de kommer uppleva samma glädje och avkoppling som vi känt när vi varit där.

Själv försöker vi att skapa ett nytt fritidsliv med den husvagn som vi köpte i somras.

4 kommentarer:

  1. Thorsten Schütte18 april 2012 kl. 11:09

    Jag förstår Din vånda. När vi för 21 år sedan helt oförhappandes fick chansen att köpa en stuga med sjötomt i Sala insåg vi att detta är en chans som inte återkommer. Så vi valde att bo kvar i hyreslägenheten och satsa på stugan där vi tillbringade stora delen av våra ledigheter och många helger. Ibland blev helgerna splittrade med samtidiga engagemang i kyrkan och olika aktiviteter för vår numera vuxna barn. Men stugans betydelse för våra barns uppväxt och som central belägen mellan släkt i Skultuna, Salbohed och Heby för vårt umgänge med släkten kan ej överskattas. Och när vi får besök från Tyskland ser vi stugan med besökarnas ögon, inser dess värde ännu mera.
    Du får väl trösta Dig med bibelordet : Allt har sin tid...

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hej Thorsten och tack för din kommentar.

      Predikaren är en av mina favoritböcker i bibeln. Så enkel, vardaglig och i vissa fall cynisk, och ändå så full av hopp och Gudsfruktan. Allt har verkligen sin tid.

      Att både jag och min fru känner någon form av befrielse tar jag som en intäkt för att vi fattat rätt beslut. Skulle vi ångra oss, så får vi väl hitta en ny stuga någonstans. Nu är jag jättesugen att prova på husvagnslivet ytterligare en sommar. Vem vet hur det blir nästa sommar? Kanske kommer vi då att sälja husvagnen eller kanske att köpa en större?

      Allt gott i påsktiden.

      Krister

      Radera
  2. Thorsten Schütte19 april 2012 kl. 08:34

    Bara ni inte blir som husvagnsfamiljen i "Macken" eller "Sunes Sommar" ;-)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hej igen Thorsten. Jag tror inte att det är någon större risk. Men i somras letade vi efter likadana träningsoveraller.

      Krister

      Radera