Vinyl 107,1 - Står på igen

Allt är glömt och förlåtet!

Nu står radio; "Vinyl 107,1", på igen. Anledningen är att jag äntligen fått svar av stationschefen. Han svarade mig under eftermiddagen på Facebook. Att han lovar att skicka muggar så snart det kommer in nya och att han skänker två t-shirt, i kompensation, är av underordnad betydelse. Det viktigast var att han svarade och beklagade det inträffade.

Att få ett svar, en ursäkt och en förklaring är viktigare för mig, än alla möjliga priser och eventuell kompensation. Nu lämnar jag det inträffade bakom mig och även om jag inte likt en monark, "vänder blad", så byter jag kanal på bilstereon. Nu kan jag åter lyssna på mina gamla välkända favoriter på; "Vinyl 107,1".

Tack för det!

Vinyl 107,1 - Aldrig mer

Den 5 februari i år, satt jag i bilen på väg till jobbet. Som vanligt lyssnade jag på radiokanalen; "Vinyl 107,1". Det har jag gjort regelbundet de senaste 18 åren. De spelar musik som jag tycker om och känner igen. Det är inte så mycket prat utan man satsar på musiken, vilket jag gillar.

Under de första 17 åren jag lyssnade på; "Vinyl 107,1", har jag endast ringt till studion en gång. Det gjorde jag för ca 10 år sedan. Dröm om min förvåning när jag kom fram på första försöket. Vilken lycka. Jag fick önska en låt och jag valde; "Time is on my side", med; "Rolling stones".

I år har jag ringt in till radiokanalen tre gånger, för att svara på vilken låt programledaren spelat på dragspel. Till saken hör att dragspel inte är mitt favoritinstrument, men jag har sett det som en bra träning inför lördagens melodikryss och jag har tyckt att det var ett roligt och intressant grepp.

Just ovan nämnda tisdag kände jag direkt igen låten som framfördes på dragspel. Det var; "Surfin USA", med; "Beach boys". Genast kastade jag mig på telefonen och mot alla odds kom jag fram. Jag fick lämna namn och adress i slussen och sedan kopplades jag fram till programledarna.

De var både trevliga och roliga. Den ena av dem skämtade lite om mitt namn och mitt yrke - Kappel och präst kunde ju bli kapell och präst. Jag svarade rätt och vann två stycken kaffemuggar. Om jag inte minns fel så frågade programledaren om jag hade någon skiva med; "Beach boys" och jag svarade att jag har en dubbel-CD med dem, i bilen.

Så här, nästan tre månader senare, har jag fortfarande inte fått mitt pris - två kaffemuggar. Jag har mejlat radiokanalens officiella e-postadress, utan att få svar. Jag har mejlat stationschefen utan att få svar. Förra veckan ringde jag radiokanalen och fick svaret; "Vi har skickat ut alla priser. Det måste vara posten som gjort fel. Vi har inga muggar kvar. Jag kan inte göra något, det är postens fel. Jag är ledsen."

Nej; "Vinyl 107,1", det är jag som är ledsen och besviken. Det är sanslöst att ni inte kan svara på ett mejl och det är oansvarigt att ni inte tar mer ansvar än att skylla på posten. I dag försökte jag få kontakt med; "Vinyl 107,1", via Facebook, men inte heller där orkade man att svara på min fråga om var priset tagit vägen.

Nu ger jag upp. Jag bryr mig inte om, ifall muggarna har kommit bort på posten, eller om de aldrig har skickats. Jag bryr mig inte heller om att radiokanalen spelar den musik som jag tycker bäst om. Jag kommer aldrig mer att lyssna på; "Vinyl 107,1".

Härskartekniker

Förr någon vecka sedan lyssnade jag till ett radioprogram där man pratade om härskartekniker. Förutom de "klassiska" (förlöjligande, osynliggörande, undanhållande av information, dubbelbestraffning och påförande av skuld och skam), som Berit Ås presenterade på mitten av 70-talet, beskrev man en härskarteknik som jag aldrig hört talas om tidigare. Jag uppfattade inte om den hade fått något namn eller en tydlig beskrivning.

Härskartekniken som beskrevs i radioprogrammet går ut på att den som utövar den börjar med att tillfredsställa ett känslomässigt behov hos mottagaren. Det kan handla om allt från beröm och bekräftelse till uppmuntran eller tröst. När mottagaren blivit beroende av det utövaren ger, börjar denne att kräva något i gengäld. Det handlar oftast om förmåner eller direkta gentjänster. Uteblir det som utövaren önskar, hamnar mottagaren i onåd och riskerar att hamna i kylan, det vill säga att den inte längre får sina känslomässiga behov tillfredsställda. I värsta fall riskerar mottagaren att det blir tvärtemot vad han/hon önskar.

Egentligen är utövaren av denna härskarteknik en oerhört sympatisk person. Han eller hon listar snart ut vilka dina djupaste behov är. Snabbt tillfredsställer han/hon dem och du känner dig sedd, uppskattad, omtyckt och behövd. Men, och det är detta som är det luriga, det är inte du som står i centrum eller är subjektet. Allt görs för att få en "hållhake" på dig, som senare kan omvandlas till något utövaren vill ha. Du hamnar i ett varmt omslag där du trivs, men om du inte ger tillbaka det som krävs, då hamnar du snart ute i kylan.

Härskartekniken fungerar bäst på den som inte får sina känslomässiga behov tillfredsställda på andra sätt, eller på den som inte känner till sina egna behov. Om vi inte kan skilja på vad vi önskar och på vad vi behöver, riskerar vi alla att utsättas för denna härskarteknik. Att mötas av det vi önskar, gör att vi känner oss betydelsefulla och det kan bli vår egen fallgrop. Vem vill riskera att gå miste om något som känns bra? Det värsta är att om vi upptäcker detta och påtalar det, då kommer utövaren att ställa sig helt oförstående och gå över till en annan härskarteknik. Vanligast är påförande av skuld och skam. "Jag som varit så snäll mot dig, ska du anklaga mig för detta?"

Vad finns då att göra för att värja sig mot denna härskarteknik?

Jag tror att det viktigaste är att alltid vara uppmärksam mot människor som är "ovanligt" trevliga, snälla och charmiga.

Vi behöver också ställa oss ett antal frågor i mötet med andra människor:

- Vad vill de egentligen?

- För vems skull gör eller säger dem just det, som de gör eller säger?

- När någon ber mig om något, framförs det som om jag står i skuld till dem?

- Accepterar de ett nej?

- När någon ger mig beröm, är det relevant och balanserat, eller finns det något annat syfte?

- Vad är det jag önskar?

- Är det samma saker som jag innerst inne behöver?

Det kan också vara en hjälp att skilja på sympati och empati.

Sympati är när någon säger det jag vill höra och gör det jag önskar att de ska göra.

Empati är när någon säger det jag helst inte vill höra, men som jag faktiskt behöver få reda på. Eller då någon inte ger mig det jag önskar, utan det jag behöver.

Hur mycket är vår digitala identitet värd?

Här om kvällen såg jag ett tv-program om att det är viktigt att vi själva skapar den identitet vi vill ha på Internet, den kallas digital identitet. Skillnaden mellan vår normala (analoga) identitet och vår digitala, är att vi måste vara mycket mer aktiva för att skapa den senare. Dessutom är det en begränsad mängd människor som får ta del av vår normala identitet, medan den digitala identiteten sprids till alla.

När det gäller vår normala identitet, handlar den om en hel del saker vi kan påverka. Vår ålder och vårt utseende kan vi inte påverka särskilt mycket, men med smink, klädsel och solarium kan vi åtminstone framstå som yngre och "snyggare". Däremot kan vi påverka vår analoga identitet och image genom klädval, fritidsintressen, yrkesval, aktiviteter, språk, vilka sammanhang vi deltar i och var vi syns.

På Internet bestämmer vi inte själv var vi ska dyka upp. Det viktigaste för att synas i "rätt" sammanhang är att vara så aktiv på nätet som vi överhuvudtaget kan och orkar. Det är också viktigt att våra nätaktiviteter är länkade till varandra så att vi från Facebook länkar till Twitter och därifrån till vår blogg och hemsida. Som om, alla både Facebookar, Twittrar, bloggar och har en egen hemsida.

Precis som det finns stylister, som hjälper oss med klädsel, frisyr och annat, så finns det numera personer som hjälper oss att få en fin och önskvärd digital identitet.

Jag undrar vart vi är på väg. Bilden av oss som framträder på Internet, vår så kallade digitala identitet, är ju inte den enda och den absolut sanna bilden av oss. En människa är så mycket mer och större, än resultatet av en "googling". Ändå är det många som skapar sig en bild av oss genom vad de får fram genom en sökmotor på Internet. Desto fler träffar, desto viktigare är jag...

Kanske är det fenomenet med en digital identitet som gör att man ändrar ni status på Facebook, eller skriver ett inlägg på Twitter så fort något händer? Jag räknar med att det snart kommer en guide, som vi kan köpa för en billig peng, om hur vi ska agera om något händer, för att det ska påverka vår digitala identitet på ett optimalt sätt.

Om jag råkar ut för en olycka räknar jag kallt med att de första på plats, kommer att:

1. Ta fram sin mobiltelefon för att fotografera eller filma situationen.

2. Koppla upp sig på Facebook och lägga ut foto alternativt film.

3. Skriva en statusuppdatering på Facebook.

4. Skriva ett inlägg på Twitter.

5. Kolla om de fått någon som gillar det de skrivet eller någon retweet.

6. Ringa 112.

7. Uppdatera sin status med att de ringt 112.

8. Skriva ett Twitterinlägg om att de larmat polis och ambulans.

9. Fråga mig om jag behöver hjälp.

10. Uppdatera sin Facebook status med sin fråga och mitt svar...

Och så vidare.

Hur mycket är vår digitala identitet värd?

Liten guide: Gifta sig - så går det till

Varje dag denna vecka har jag läst på Aftonbladets nättidning att de har en stor guide om hur det går till att skilja sig. Om jag går med i deras nättidning; "plus", får jag hjälp med hur jag tar hand om pappersarbetet, bodelningen, barnen och bostaden. De hjälper mig även att komma fram till om jag behöver en advokat.

Som en motvikt vill jag informera dig om hur det går till att gifta sig. Genom nedanstående lilla guide, som är gratis, får du reda på hur du går tillväga med pappersarbete, bohag, barn och bostad. Du får även hjälp med att komma fram till om du behöver en präst.

Steg 1: Partner

Det första du behöver göra, är att hitta en partner som du älskar och som du vill dela ditt liv och din framtid med. Förr i tiden hittade man sin partner på lokal eller i föreningssammanhang. I dag är det enklast att göra det i ditt sociala nätverk, på arbetet eller genom en kontaktsida på nätet.

Steg 2: Bostad

När du hittat den du vill leva med, då gäller det att hitta en bostad som passar era behov och som det går att växa i, särskilt om ni i framtiden vill ha barn, husdjur eller om ni räknar med besök som vill övernatta. Bostad är enklast att hitta via morgontidningar eller lokaltidningar, men det går även att göra det via nätet. På flera hemsidor kan du prenumerera så att du får e-post när din drömbostad dyker upp.

Funderar ni på bostadsrätt, radhus eller villa är det bra att ni i förhand ordnat ett lånelöfte. Hyresrätter har ofta väldigt lång väntetid om ni inte har några kontakter som låter er gå före i kön. Därför kan det var bra att ställa sig i kö, redan innan ni börjar leta partner.

När ni hittat rätt objekt och skrivet på kontrakt och köpehandlingar flyttar ni in i er nya bostad.

Vissa flyttar tillsammans i en av parternas tidigare lägenhet, men det är inte alltid att rekommendera. Risken är stor att den inflyttade aldrig kommer att få känslan av att det är hans/hennes bostad och att det är svårt att skapa en "vi-känsla".

Steg 3: Bohag

När ni flyttat tillsammans och möblerat er gemensamma bostad kommer ni snart att märka vad ni behöver för nya möbler och husgeråd. Det är viktigt att ni köper dessa gemensamt så att de upplevs vara bådas, lika mycket. Sannolikt har ni dubbel uppsättning av några saker och de kan ni med fördel skänka till välgörande ändamål eller sälja på nätet.

Steg 4: Vad ska vi göra först? A: Vigsel? B: Barn?

Nu har ni ett viktigt val framför er; ska ni gifta er först eller ska ni skaffa barn först?

Alternativ A: Vigsel

Jag rekommendera att ni gifter er innan ni skaffar barn. Det är en trygghet för barnen och underlättar när barnen ska få ett efternamn. Ni är också bättre skyddade av lagen om någon av er eller kärleken skull dö.

Först kontaktar ni Skatteverket, antingen via deras hemsida; www.skatteverket.se eller på deras servicetelefon 020-567 000. Där beställer ni personbevis och blankett för hindersprövning och namnändring.

När blanketter kommer fyller ni förslagsvis tillsammans i dem och återsänder dem. Efter ca en vecka kommer det tillbaka två blanketter, en som heter intyg om vigsel och en som heter intyg om hindersprövning - dessa två blanketter är viktiga för att ni ska kunna vigas. Observera att pappren har en begränsad giltighetstid.

Alternativ A 1: Kontakta präst?

Vill ni ha en kyrklig vigsel kontaktar ni den församling i vilken er önskade vigselkyrka ligger. Där blir ni väl mottagna och man tar emot er beställning. Några veckor innan utsatt datum kommer er vigselpräst att kontakta er för ett vigselsamtal, där ni tillsammans planerar vigselgudstjänsten.

Alternativ A 2: Borgerlig vigsel?

Vill ni ha en borgerlig vigsel kontaktar ni er hemkommun så hjälper de er vidare.

Alternativ B: Barn

Om ni inte vill ha barn, kan ni hoppa över detta alternativ.

Ni som önskar barn ska veta att det finns flera olika sätt att få barn på, och inget är bättre eller finare än något annat. Många skaffar barn genom att ha oskyddade samlag vid ägglossning, andra behöver hjälpa naturen på traven genom läkarassistans. Vissa kan inte få barn på något av dessa sätt, men dessbättre kan de då adoptera barn om de går igenom de mycket stränga kontroller som föregår en adoption. Partners av samma kön kan antingen få barn genom insemination eller genom adoption.

Steg 5: Framtiden

Om ni följt denna mycket enkla guide har ni alla förutsättningar för att leva ett bra och harmoniskt familjeliv. Huruvida ni blir lyckliga är något som ligger i er egen hand och på ert eget ansvar.

Skulle det visa sig att ni inte är nöjda kan ni ju alltid köpa Aftonbladets plustjänst.