Bön

Jag ber många gånger varje dag, både i tjänsten och på min fritid, men mina böner är inte mer värda eller viktigare än någon annans böner.

Varje morgon vaknar jag strax efter klockan 04.00. Det första jag gör är att sätta på kaffekokaren innan jag sätter mig vid köksbordet för att be min morgonbön. Bönen är oftast ordlös även om jag nämner namn, församlingar, kloster, kyrkor, företeelser och händelser. Så småningom övergår bönen i en känsla som jag försöker hitta ord på. Det gör jag genom att leta upp en psalm i psalmboken, som beskriver min känsla och mina tankar.

När jag hittat en psalm som motsvarar det jag tänker och känner, lägger jag ut den på Facebook innan jag beger mig ut på min morgonpromenad/joggingrunda. Under promenaden/joggingrundan, fortsätter min ordlösa bön i form av ett inre samtal. Det samtalet pågår hela dagen; under resan till och från jobbet, under pauser och lunchen, under gudstjänster och andakter, innan och efter möten och samtal.

När kvällen kommer då avslutar jag dagens böner med att överlämna allt i Guds händer. Det gör jag i min aftonbön där jag tackar för allt det jag varit med om och upplevt under dagen.

Att be är ingen prestation och inget krav. Det är ett förhållningssätt som påverkar vårt inre liv som i sin tur kan påverka vårt yttre liv. Det är ett samtal som påverkar, framförallt oss själva. Jag kan varmt rekommendera det. Allas böner är viktiga.