lördag 2 juni 2018

Vi är inte de goda

Dagligen brottas jag med frågan om vilka människor som är goda och vilka som är onda. Det är så lätt att stoppa människor i olika fack beroende av vad jag tycker och tänker om dem eller vad jag för tillfället känner för dem. Hela detta förhållningssätt är på något sätt en form av "borderlinepersonlighet" applicerad på mänskligheten. Människor är mer komplicerade än att vi kan dela in dem i onda eller goda.

Jag anser att Svenska kyrkan, i sin kommunikation, tappat den realistiska människosyn som Luther lärde oss. På något sätt kommunicerar Svenska kyrkan en teologisk människosyn som närmast kan beskrivas som reformert eller kalvinsk. Jag kan bli oerhört trött när Svenska kyrkan kommunicerar att vi gärna samarbetar med människor av god vilja, står på de godas sida eller med de som har ett gott syfte. Det verkar som om de människor som gärna samarbetar med Svenska kyrkan är goda människor och de andra människorna något annat.

Sanningen är att vi som är kristna inte är godare eller bättre än andra människor. Vi är precis som alla andra med goda och mindre goda sidor. Vi är inte kristna för att vi är bättre än andra utan vi är kristna trots att vi är som alla andra. Vi bär alla på ljusa och mörka sidor i vår personlighet. Vi har dagar när vi framstår som bättre och dagar när vi framstår som sämre. Vi har drag som vi tycker mindre eller bättre om. Vi är helt enkelt människor med all den komplexitet som det innebär. Om vi inte vågar se oss själva precis som de vi är, är vi fel ute.

Martin Luther sa att vi alla är "simul iustus et peccator", ord som jag har tatuerade på min vänstra arm. Det innebär att vi alla är både rättfärdiga och syndare på en och samma gång. Det är simultant, det vill säga, i samma ögonblick. Den som gör en god gärning är fortfarande syndare och den som gör en ond gärning är fullständigt rättfärdig. Detta förhållande kan vi som människor aldrig påverka eller förändra. Vågar vi se på varandra och oss själva med dessa ögon?

Kanske är det så enkelt som Grundtvig sa: "Först människa och sedan kristen".

5 kommentarer:

  1. Thorsten Schütte2 juni 2018 kl. 21:50

    Jag brukar vara skeptisk till tatueringar, men Din är verkligen häftig!

    SvaraRadera
  2. Agneta Marklinger4 juni 2018 kl. 13:46

    Tack för dessa ord! Bördan lyfts av.

    SvaraRadera
  3. Thorsten Schütte4 juni 2018 kl. 14:13

    Får en tanke till: Med "simul iustus et peccator" anteciperar Luther kvantmekaniken där elementarpartikel kan vara på två ställen samtidigt och/eller vara både våg och partikel.

    SvaraRadera