Änglarna

De flesta av oss har en inre bild av hur änglar ser ut. Vi har sett dem i form av bokmärken, målningar och teckningar.

Jag minns änglarna från min barndom. De var oftast blonda, långa och smala. Flertalet av dem hade vingar och i händerna bar dem olika instrument. Det var svårt att avgöra könet på änglarna, men jag vill minnas att de flesta var unga flickor eller unga gossar.

I himmelen finns det serafer och keruber. Serafena är de högsta i änglahären och de har fler vingar än keruberna. I Järfälla kyrka möter jag dagligen en liten "tjockis", som håller upp ett bord. Han är en så kallad kerub. Keruberna är några slags dörrvakter till himmelen, medan serafernas uppgift är att uppvakta Gud genom att sjunga; "Helig, helig, helig", ord som vi känner igen från våra gudstjänster.

Trots att de flesta inte tror att den här typen av änglar finns, så är det så vi föreställer oss dem. För mig är det inte konstigt att människor har svårt att tro på änglar som framställs på detta sätt.

En ängel är en budbärare från Gud. Det innebär att de flesta och vanligaste änglarna ser ut precis som du och jag. De har inga vingar, de kan inte flyga, de är inte en osynlig gestalt som bara vissa kan se, eller som vi bara kan se under vissa förutsättningar. De flesta änglarna är helt vanliga människor som Gud använder som budbärare.

Den ängel i människogestalt, som är tydligast för mig, är Natan. Ni minns han som sa några bistra sanningar till kung David. Han framstår inte som en ängel enligt de traditionella beskrivningarna, och han är förmodligen ganska omedveten om att han är en budbärare från Gud. Ändå är det sannolikt han som tydligast visar kung David, vad som är Guds vilja.

Jag har mött änglar av båda slagen. Både den ängel som är näst intill osynlig och obeskrivbar, den som endast kan beskrivas som en gestalt som kan flytta sig i tid och rum. Och jag har mött änglar i människogestalt.

De människor som mött änglar i himmelsk gestaltning har det gemensamt att de varit i djup nöd och de har bett intensivt. I deras djupaste nöd, har Gud uppenbarat sig genom en himmelsk ängel, för att ge tröst och tillit. Det är svårt att beskriva den ordlösa kommunikationen, men resultatet av mötet, är att människan kunnat ta sig ur sin nöd och leva vidare full av kraft och tillförsikt. Tron har fyllts på och hoppet har blivit levande. Personligen tror jag inte att detta möte är något vi kan kalla fram eller locka till oss. Det händer när Gud vill att det ska hända.

Mötet med en ängel i människogestalt går inte heller att framkalla. Det är oftast i efterhand som vi blir medvetna om att vi mött en ängel, en person som burit bud från Gud. Budbäraren är helt omedveten om att han eller hon är en ängel. I det ögonblick de skulle bli medvetna om det, då skulle uppgiften tas ifrån dem. De gör "bara" det som dem måste göra, eller säger det som dem måste säga.

Vem som helst som vi möter, kan vara en ängel, en budbärare från Gud, vilket innebär att varenda människa vi möter är viktig för oss. Möt dina medmänniskor som om de är änglar och bär bud till dig från Gud.