Att ta emot kritik

De senaste dagarna har många "kyrkliga" bloggar handlat om hur Svenska kyrkan och dess företrädare handskats med kritik som framfördes av en krönikör i en av våra stora morgontidningar. Jag har inget att tillföra i den debatten, men vill skriva ner mina högst personliga tankar om att ta emot kritik.

Att ta emot kritik är svårt, särskilt om kritiken handlar om något som ligger mig "varmt om hjärtat" eller om det berör en "öm tå". Då jag får kritik brukar jag tänka på följande:

• Förkasta inte kritik, den kan hjälpa dig att utvecklas.
• Förneka inte det som framförs, det är sant för den som framför det.
• Försvara dig inte. Ta emot kritik som en gåva.
• Förklara dig inte. Att försöka förklara, förringar den som framför kritik. Ta kritiken och kritikern på allvar.
• Försök förstå vad kritiken innebär. Vad sägs? Varför sägs det? Hur upplever kritikern det? Ligger det något i det som sägs?
• Fundera på vad kritiken innebär.

När jag förstått vad kritiken handlar om, vad den betyder för den som framfört den, och vad den innebär för mig, då kan jag bestämma mig för att ta åt mig av kritiken eller att inte ta åt mig av den. Om jag tar åt mig, så försöker jag förändra mig efter kritiken.

Det låter enkelt, men det är svårt och därför misslyckas jag gång på gång. Ändå tycker jag att strävan efter att förstå, måste komma före och överbrygga alla andra reaktioner. När jag väl förstått vad kritikern vill ha sagt, då kan jag agera på kritiken på det sätt som jag finner lämpligast.