måndag 4 mars 2013

Att ta emot kritik

De senaste dagarna har många "kyrkliga" bloggar handlat om hur Svenska kyrkan och dess företrädare handskats med kritik som framfördes av en krönikör i en av våra stora morgontidningar. Jag har inget att tillföra i den debatten, men vill skriva ner mina högst personliga tankar om att ta emot kritik.

Att ta emot kritik är svårt, särskilt om kritiken handlar om något som ligger mig "varmt om hjärtat" eller om det berör en "öm tå". Då jag får kritik brukar jag tänka på följande:
  • Förkasta inte kritik, den kan hjälpa dig att utvecklas.
  • Förneka inte det som framförs, det är sant för den som framför det.
  • Försvara dig inte. Ta emot kritik som en gåva.
  • Förklara dig inte. Att försöka förklara, förringar den som framför kritik. Ta kritiken och kritikern på allvar.
  • Försök förstå vad kritiken innebär. Vad sägs? Varför sägs det? Hur upplever kritikern det? Ligger det något i det som sägs?
  • Fundera på vad kritiken innebär.
När jag förstått vad kritiken handlar om, vad den betyder för den som framfört den, och vad den innebär för mig, då kan jag bestämma mig för att ta åt mig av kritiken eller att inte ta åt mig av den. Om jag tar åt mig, så försöker jag förändra mig efter kritiken.

Det låter enkelt, men det är svårt och därför misslyckas jag gång på gång. Ändå tycker jag att strävan efter att förstå, måste komma före och överbrygga alla andra reaktioner. När jag väl förstått vad kritikern vill ha sagt, då kan jag agera på kritiken på det sätt som jag finner lämpligast.

16 kommentarer:

  1. Thorsten Schütte4 mars 2013 kl. 21:24

    Det gäller att skilja slentrianmässig och förväntad kritik (t ex när oppositionen kritiserar regeringen och vice versa av bara farten) från seriös kritik, så man inte spiller energi och grämer sig i onödan, men fokuserar på kritik som har substans. Sådan kritik brukar ofta komma från äkta vänner.

    SvaraRadera
  2. God morgon Thorsten och tack för din kommentar.

    Du har helt rätt i att man kan "strunta" i den kritik som kommer som ett "brev på posten" och alltid dyker upp. Jag delar också din erfarenhet att kritik med substans kommer från äkta vänner.

    Ibland kommer dock kritik från oväntat håll och då tror jag att det är viktigt att stanna upp och lyssna för att förstå, innan man rusar i väg för att förneka, förkasta eller förklara. Tyvärr finns det också en tendens att "demonisera" den som lämnat kritiken, för att slippa ta den på allvar.

    Jag hoppas att du får en god fortsättning på fastan.

    Med vänliga hälsningar

    Krister

    SvaraRadera
  3. Thorsten Schütte5 mars 2013 kl. 07:45

    Ja, man ska låta all kritik åtminstone passera ett "snabbfilter" i hjärnan för att ej missa oväntade tankeställare.
    Blogg- och nyhetssurffastan går fint, även om det kliar i fingrarna när jag ser alla länkar här till höger. Men detta kliande är ju en av poängen med fastan :-)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hej Thorsten och tack för din kommentar.

      Jag tror att det är viktigt att man lyssnar på all kritik innan man avfärdar den.

      Önskar dig lycka till med din fasteintention.

      MVH/Krister

      Radera
  4. Thorsten Schütte5 mars 2013 kl. 08:01

    Det gär gäller medlemmen i vår församling Eddie, en kristen konvertit som hotas av utvisning till Iran:
    http://namninsamling.se/index.php?sida=2&nid=7487#.UTUPtaKkeSp
    Oerhört angeläget!!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hej igen Thorsten.

      Tack för länken.

      MVH//Krister

      Radera
  5. Mycket välformulerat - tack! Det är ju när vi tar kritik på allvar som något nytt kan spira och samtal fördjupas.

    hälsningar
    Ulrika

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hej Ulrika och tack för din kommentar.

      Tack för feedback.

      MVH//Krister

      Radera
  6. Hej Krister och Thorsten.Håller med Thorsten om att inom tex politiken så blir det mycket osaklig kritik.När det gäller kritik av mera "privat" karaktär så har jag känslan av att personer som har svårt att ta kritik,också har lätt att kritisera andra på ett osakligt sätt,kanske beror det på att dessa människor inte själva mår så bra.Precis som Krister skriver så utvecklas man av att få kritik,men det gäller då att den är formulerad på ett bra sätt och framförallt att den är saklig./Petter

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hej Petter och tack för din kommentar.

      Tror också att de som har svårast att ta kritik är de som oftast ger kritik till andra.

      Slentrianmässig kritik kan man avfärda ganska snabbt eftersom den sällan är saklig utan värderingsmässig. Tror också att saklig kritik är en gåva och en utvecklingsmöjlighet.

      Jag tror att alla kritik ska ges vid rätt tidpunkt, i rätt forum och på ett väl avvägt sätt. Framför allt tror jag att man ska vänta med att ge kritik tills man inte är uppfylld av känslor.

      MVH//Krister

      Radera
  7. Instämmer. Förstå är bra. Som st Frans säger " mer söka förstå än bli förstådd". Vad de kyrkliga debattörerna inte SER är att den som företräder dem eller själv anser sig mobbad, blir en sådan när förstå inte står i fokus. Det är inbyggt i människan: katten på råttan, råttan på..ett sätt att skapa balans och jämvikt för att åstadkomma sin egen upprättelse, ett motiv många debattörer tycks eftersträva. När de inte ser detta mönster blir de offer för det de kritiserar och helt plötsligt är de inne i den prestige de kritiserar. Brist på insikt är tyvärr stor, beklaglig och ett tecken på hur djupt andligheten sitter i dessa krafter. Den kraften är inte god. / Magnus Olsson

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hej Magnus och tack för din kommentar.

      Om man kritiserar någon eller något när man själv är uppfylld av känslor eller i affekt, då är risken överhängande att man blir likadan som den man kritiserar.

      Hur många är inte de föräldrar som skrikit på sin barn för att de ska bli tystare? Eller slagit dem för att de ska sluta slåss? Eller bitit dem för att de ska sluta bitas?

      MVH//Krister

      Radera
    2. Exakt! Det är affektion i motsats till vilja. / Magnus Olsson

      Radera
    3. Hej igen Magnus.

      På aspirantskolan vid I 16 i Halmstad hade man ett valspråk på vapensköldar och uniformsmärke där det stod; "Posse est velle" - "Att vilja är att kunna".

      Tyvärr sätter våra känslor ibland vår vilja ur spel.

      MVH//Krister

      Radera
    4. Instämmer. Synden sitter djupast i viljan men yttrar sig mer i känslan och tanken och handlingen. Det kyrkliga debattlivet skulle må bra av djupare insikter i det bibliska perspektivet med syndakännedom, skarpa varningar av Guds Helige Andr och sann ånger, detta som lyser med sin frånvaro ofta. / Magnus Olsson

      Radera
    5. Hej Magnus och tack för din kommentar.

      Vi är nog många som borde ha både djupare insikter i det bibliska perspektivet och syndakännedom.

      Varje gång man deltar i en debatt borde man ställa sig frågor som: "Varför säger jag detta?", "Vad tillför det?" "Vem pekar jag på", "Hur bidrar jag till det som är mitt uppdrag?" osv.

      Endast den enskilda kan svara på frågorna, men de är värda att ställa.

      MVH//Krister

      Radera