Jag har i sommar läst Hannes Råstams bok om Thomas Quick; "Fallet Thomas Quick. Att skapa en seriemördare". Desto längre in i boken jag kom, desto mer såg jag att fallet Thomas Quick har sin kyrkliga motsvarighet. I kyrkan handlar det dock inte om en enskild person eller om någon seriemördare. Det handlar om kyrkliga begravningsbyråer.
Precis som i fallet med Thomas Quick så är det någon högt upp i hierarkien som får en idé. De talar sig varma för sina tankar byggda på sin idé och lyckas få med sig flera höga företrädare. Idéen växer sig så stark att allt annat är oväsentligt. Juridik och rättspraxis får stryka på foten för att idéen ska gälla.
Utan stöd i Kyrkoordningen och utan att tillämpa svenska rättsprinciper och svensk rättspraxis kommer man fram till att det inte är tillåtet att äga eller bedriva kyrkliga begravningsbyråer eftersom det var själva idéen. Detta utan att hitta ett enda lagrum som förbjuder det.
Med hjälp av en godtycklig tolkning och ett innehållslöst cirkelresonemang slår man fast det man från början hade bestämt sig för. Allt på exakt samma sätt som åklagare, förhörsledare, polis, advokat och terapeuter gjorde i fallet med Thomas Quick.
Fallet om Thomas Quick har kallats vårt lands största rättsskandal på grund av att man frångick alla juridiska grundprinciper för att bekräfta sin idé. Frågan är om inte fallet med begravningsbyråer är på väg att bli Svenska kyrkans motsvarighet.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Hej Krister!
SvaraRaderaMellanlandade i stan en lite längre betraktelse med anledning av Din text:
1) När jag i början på 80-talet kom till Sverige imponerades jag (bortsett från singulariteterna SJ och Invandrarverket, direktimporterade från Italien) av den snabba, effektiva och pragmatiska svenska byråkratin, tjänstemannen/-kvinnan var trygg och hade det som på tyska kallas "Ermessensspielraum", alltså friheten att låta sunt förnuft råda när lagen var helt orimligt ("bokstaven dödar") eller oklart. Efter alla nedskärningar är nu tjänstemännen så rädda om sina jobb, att de förtvivlat klamrar sig fast vid bokstavlig tolkning och inte vågar ta pragmatiska initiativ.
2) Den svenska närhistorien (tvångsteriliseringar, IB, FRA ...) visar att det finns auktoritära strukturer av i demokratier sällan skådad skala.
3) Svensken, som aldrig upplevt ockupation eller diktatur tror in i det längsta gott om överheten.
1) - 3) i kombination förklarar mycket av tokigheter som Quickaffären, den enastående röran efter Palmemordet och Estonia samt även den aktuella begravingshistorien.
God morgon Thorsten.
RaderaTack för din kommentar och dina tankar som jag delar till 100 %. Det blir väldigt dålig rättssäkerhet om man plötsligt börjar tolka allt bokstavligt och inte gör egna bedömningar utan följer det som "överheten" önskar och vill.
Det jag i första hand vänder mig mot i begravningsbyråfrågan är att man totalt frångått juridisk tolkning och försöker tillämpa någon form av rättsprincip och rättspraxis som inte har något grund i det svenska rättsväsendet. Det blir någon form av "despotisk" tolkning som inte har juridiskt stöd utan ska tillfredsställa överhetens önskemål. Kort sagt väldigt godtyckligt. I sak tydlig men generellt helt obegriplig.
Jag önskar dig en god fortsättning på sommar och semester.
MVH//Krister