söndag 16 maj 2010

Lycka

Vad är lycka?

Är det något mätbart eller en känsla?

För mig är det en känsla. Jag blir lycklig när jag ser glada människor och när jag kan göra något för andra. Det innebär att lycka inte är något mätbart eller något som köpas för pengar. Saker gör inte mig lycklig, även om jag är glad och tacksam för mina ägodelar. Lycka är ett tillstånd som man kan sträva efter men inte tvinga fram eller kräva.

Det som gör mig mest lycklig är när jag hör min fru och mina barn skratta. Jag behöver inte vara i samma rum. Blotta ljudet av deras skratt fyller mig med glädje och värme. För mig är det lycka.

Vad gör dig lycklig? Vad är lycka för dig?

8 kommentarer:

  1. Jag blir lycklig när jag får lära mig nya saker. Att lyssna på någon som föklarar något, berättar något intressant. Som kan besvara frågor jag haft länge och vars svar väcker nya frågor att söka svaren på!
    Låter det konstigt? Svårt att förklara men jag älskar det.
    Lycka kan jag också känna när jag gör någon annan glad.
    M..

    SvaraRadera
  2. Hej M...

    Det låter inte det minsta konstigt.

    Nyfikenhet och vilja att utvecklas är viktiga saker i strävan efter lycka.

    Mvh

    Krister

    SvaraRadera
  3. Min största lycka det är när min familj är samlad. Mina söner, min make, min syster, mina föräldrar, mitt barnbarn och självklart min svåger, mina sonhustrur, hundar osv. När vi är samlade är jag lycklig. Och nästa helg blir är en sådan helg, för då ska vi fira att min son Magnus är hemma från sitt uppdrag i FS18.
    Sendan är en stor lycka för mej att gå ut i skogen, vara i skogen höra skogens ljud. För den skog som jag går till i södra Närke, där är det tyst, bara mitt eget öronsus som hörs. Att krama ett träd är en underbar känsla av tröst. Men skogens tysta sus, dofterna, lukten..det är lycka!
    Och nu är min oro och ängslan över, det är en konstig känsla. Känner mej liksom tom inombords, hur borde jag känna mej? Jag har inte hoppat av glädje, jag har inte gråtit lyckotårar...ännu, men det kommer nog.
    /B-M

    SvaraRadera
  4. Hej B-M och tusen tack för din kommentar.

    Det är glädje och lycka för mig att läsa om allt som gör dig lycklig.

    Jag önskar dig och din familj en riktigt trevlig helg och jag önskar Magnus välkommen hem efter ett riktigt bra jobb. Tomheten är säkert en början till riktig lycka. Ett tecken på att oron har lämnat ett tomrum för lyckan.

    Med vänliga hälsningar

    Krister

    SvaraRadera
  5. Ville dela med mej av min känsla av att se sin älskade son igen, hemkommen från Afghanistan, ett av världens farligaste platser.
    Det blev inte så förlösande som jag trodde det skulle bli. Jag trodde att när han väl är hemma är jag lugn och allt är bra. Men, så var det inte. Mitt förnuft visste ju att han var hemma, men inte min kropp! Denna trötthet som drabbade mej var bortom all kontroll.
    Det saknas något, något som får mej att knyta ihop säcken en gång för alla. Ett avslut. Eftersom vi inte skall åka till medaljutdelningen, blir det inget "naturligt" avslut, där man stolt kan se sin son ta emot medalj. Nu har han ju sin medalj iallafall och jag har sett på den.(Eftersom Magnus kom hem först av alla grupper, passade det inte att åka upp igen).
    Så mitt avslut nu, får bli en helkväll med honom där han visar bilder och berättar och berättar....måste på något sätt komma loss från min låsning....
    Men lycklig över att få se hans kära ansikte igen, det är jag och stolt!!
    /B-M

    SvaraRadera
  6. Hej B-M och tack för din kommentar.

    Du ska verkligen vara stolt över din son.

    Att inte glädjeruset infinner sig med detsamma är inget konstigt. Tvärtom så är det vanligt att man blir trött, håglös och tom, när det man längtat efter så länge, inträffar.

    Jag är säker på att en helkväll tillsammans med ett glas vin och bildvisning är startpunkten till något nytt. Kanske det också kan bli ett avslut på oro och förtvivlan.

    Jag önskar er en riktigt trevlig helg tillsammans.

    Krister

    SvaraRadera
  7. Tack snälla, tror också på att jag måste få prata av mej om mina tankar som jag haft.
    /Britt-Marie

    SvaraRadera
  8. Hej igen Britt-Marie!

    Det är jag helt övertygad om att du skulle behöva och må bra av. Kanske det är bättre än att prata med någon annan än din son om de tankar du haft?

    Det finns många som gärna skulle lyssna på dig.

    Krister

    SvaraRadera