söndag 7 juli 2013

Moral och melodikrysset

Någon gång under senkvällen eller natten fick jag en kommentar där en anonym person frågar sig om det är moraliskt att lägga ut mina förslag till svar på melodikrysset innan "tävlingen" stängs på onsdagarna. Tyvärr lyckades jag inte publicera kommentaren via min iPhone, utan den försvann ut i cyberrymden. Den var på inga sätt otrevlig, utan just frågande och ifrågasättande.

Innan jag bestämde mig för att lägga ut mina förslag till svar på melodikrysset här på bloggen har jag självklart gjort ett antal moraliska bedömningar. Vad är rätt och vad är riktigt? Vilka intresse står emot varandra? Är det något som är viktigare än annat? Vad händer om jag skriver fel och påverkar människor att skicka in ett felaktigt svar? Vad händer om jag har rätt och någon går in och skriver av mina svar, utan att försöka själv?

Det är inte helt enkelt att komma fram till ett moraliskt svar som passar alla. Jag kan endast utgå från den moral som präglar mig och mitt liv. I mitt liv är hjälpsamhet och omsorg om andra det centrala. Jag blir inte bättre för att någon annan är sämre och jag blir inte sämre för att någon annan är bättre än vad jag är. I alla skolor jag gått har jag gjort allt i min makt för att hjälpa mina kamrater. Mina betyg blir inte sämre av att någon annan får samma betyg som jag, eller till och med högre.

Melodikryssets devis är "en musikalisk lek för hela familjen". Jag ser alltså melodikrysset mer som en lek, ett spel och underhållning än en tävling på blodigt allvar. Det delas ut 10 priser till ett mycket ringa värde varje vecka. Om jag minns rätt så kommer det in ca 150 000 rätta lösningar per vecka. Hur mycket påverkar jag chansen för andra att vinna? Jag vet inte, men det torde vara försumbart. Jag har mellan 15 000 och 36 000 besök på min blogg på lördagar. Av dem är det säkert samma person som varit inne flera gånger.

Är det mer moraliskt förkastligt att "fråga" mig om hjälp än att slå upp i ett lexikon, googla, fråga grannen eller ta hjälp av släkt och vänner? Jag har kommit fram till att det inte kan vara så. Jag vänder mig till dem som har samma situation som jag, det vill säga de som inte har någon att lösa melodikrysset tillsammans med och inte har någon granne, släkting eller kompis att fråga om hjälp. Om man inte vill så behöver man inte gå in på min blogg och titta på mina förslag. Var och en får själv avgöra om de vill skicka in ett förslag på lösning efter att de tittat på min blogg.

Av ett par hundra kommentarer så är någon enstaka "negativ" till mitt bloggande om melodikrysset. Av ett par tusen mejl har jag fått ett (1) kritiskt mejl. Hade jag gjort detsamma om det gällt något viktigt? Jag vet inte, men sannolikt hade jag valt att hjälpa mina medmänniskor så länge det inte är olagligt eller drabbar någon annan på ett allvarligt sätt.

Vi har blivit en "familj" på ett par tusen människor som finner nöje och glädje i att hjälpas åt med melodikrysset över nätet. Det är människor från hela Sverige och utlandssvenskar över hela världen. I min tankevärld kan det inte vara omoraliskt, om det inte ska vara förbjudet att ta hjälp av släkt, vänner och bekanta via mejl eller telefon.

Sist men inte minst. Jag lägger inte ut "rätt svar" på min blogg, jag lägger ut mina förslag till svar. Om det är rätt får jag veta först nästkommande lördag. Jag kan inte se att det skulle vara mer omoraliskt än att det finns människor som hjälper andra med hur de ska tippa eller spela på hästarna. Där handlar det dock om ofantliga summor. Inte heller de vet att de föreslagit rätt, förrän matchen eller travloppet är avgjort.

Jag hoppas att jag gett dig ett rimligt svar på din fråga även om du inte delar min uppfattning och de grunder som skapar min moral. Kanske har vi helt olika syn på vad Melodikrysset är?

16 kommentarer:

  1. Självklart har du rätt att lägga ut svaren. Ingen är ju tvingad att läsa bloggen i förväg om man inte vill. Vi tar tacksamt emot hjälpen när i behöver den. Ha en riktigt skön sommar!
    Lisa i Järfälla

    SvaraRadera
  2. Hej Lisa och tack för din kommentar. Den värmer.

    Jag önskar dig/er detsamma.

    Med vänlig hälsning, Krister

    SvaraRadera
  3. Thorsten Schütte8 juli 2013 kl. 08:16

    Det är sorgligt att det finns gnällspikar för allt. Lyft på hatten och gå förbi, Krister!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hej Thorsten och tack för din kommentar.

      Vilken tur att jag köpte en hatt i Ullared. Nu lyfter jag på den och går vidare.

      Trevlig sommar.

      MVH//Krister

      Radera
  4. Hej Krister!
    Jag anser mig tillhöra din "melodikryssfamilj" och anser att det är ett mycket trevligt sätt att umgås på lördagsförmiddagen. Ibland kan jag svaret och inte du, ibland är det tvärtom. Det är ett bra sätt att hjälpa varandra.
    Trevlig sommar.
    //Carin från Ösmo

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hej Carin och tack för din kommentar.

      Jag tycker också att lördagarna då vi tillsammans försöker lösa melodikrysset är väldigt trevliga. Precis som du skriver så hjälps vi åt utan prestige - då jag inte kan får jag hjälp av dig eller någon annan och ibland kan jag hjälpa till.

      Jag önskar dig detsamma och hoppas att vi "hörs" på lördag.

      MVH//Krister

      Radera
  5. Jag tycker att det är jättetrevligt att vara inne på din blogg på lördagarna och ha kontakt med människor runt hela Sverige. I lördags hann jag inte vara med eftersom vi hade hembygdsdag i Kåge och jag var "kaffekokare", men vi ses nästa lördag./M

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hej M och tack för din kommentar.

      Jag saknade dig lördags, men förstår att hembygdsdagen gick före melodikrysset.

      Så länge jag tycker att det är roligt och meningsfullt så kommer jag att fortsätta skriva om melodikrysset på lördagar. Självklart förutsätter det också att det finns någon efterfrågan, vilket det gör än så länge.

      Vi "ses" på lördag då jag förhoppningsvis sitter någonstans i Dalarna.

      MVH//Krister

      Radera
  6. Vi är några som löst Melodikrysset i över 15 år. Ibland är vi flera som fysiskt träffas och löser det ibland färre. Varje gång har vi "fjärrdeltagare", det SMS.as och rings. För några år sedan upptäckte jag till min glädje din Blogg och blev väldigt glad. Jag ser din blogg och dom som deltager i den som en församling/familj och jag ser ingen skillnad i min krets och din. Jag tycker vi med gott samvete kan fortsätta att hjälpas åt i vara "familjeer". Jag är övertygad om att det tränar förmågan att ställa upp för andra människor och endast för gott med sig.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hej Anonym och tack för din kommentar.

      Tack för din tydliga och värmande ord som jag delar till 100 %.

      MVH//Krister

      Radera
  7. Hej
    Det var jag som ifrågasatte det moraliska i att lägga upp svaren (för trots att du kallar det förslag, är det ju mer eller mindre alltid de rätta svaren).

    Innan jag förklarar mig närmare vill jag bestämt invända emot att Thorsten Schütte kategoriserar mig som "gnällspik". Jag är absolut ingen gnällspik och jag tycker att det är tråkigt att bli kallad saker bara för att jag framför en synpunkt som inte fallaer alla på läppen.

    Med detta sagt vill jag säga att för min del spelar det ingen som helst roll att det står var och en fritt att gå in här och titta, eller att priserna är obetydliga, samt att det är en lek för hela familjen och inget att ta på stort allvar. Det är fortfarande en tävling och det ligger en slags orättvisa i det mot dem som sitter med sitt papperskryss i kolonistugan och inte har tillgång till elektronik.

    Det kan jämföras med vanliga korsord, sådana som publiceras i dagstidningarna. De flesta sådana får man se lösningen på två veckor senare, men det finns också sådana som har lösningen intill, kanske i uppochnervänt miniatyrformat.

    Den sorten som saknar lösning kan åtminstone jag envist lägga ganska stor möda vid att lösa, men de som det finns en lösning till … tjaa där sneglar jag ju på facit om det tar emot.

    För länge sedan var jag in här och tittade på svaren ett par gånger, men sedan tänkte jag att, nä, det här är inte rätt och efter det har jag inte gjort om det.

    Detta är inget gnäll utan bara min åsikt. Var och en väljer försås fritt hur de vill göra och var den egna gränsen går. Du tillhör ju en kategori människor i samhället som förväntas ha oklanderlig moral och det var väl utifrån det jag ställde frågan i första hand.

    hälsningar /Peter Martinelle, Harbo

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hej Peter och tack för din kommentar.

      Som jag skrev i bloggen anser jag inte att det är omoraliskt att hjälpa mina medmänniskor i en "musikalisk lek för hela familjen".

      Att syfta på mitt yrke/kall som präst och påstå att jag på grund av det agerar omoraliskt som bloggar om melodikrysset är för mig obegripligt. Är det något en präst bör göra så är det att hjälpa människor om de kan.

      Med vänlig hälsning, Krister

      Radera
  8. Visst vi får tycka olika!!! Men social medier är social medier. Många gånger en skänk från Gudarna när man inte förmår ha fysisk kontakt. Jag kan inte se något klandervärt i att dela med sig av sin kunskap. Vi ska väl inte sitta med hörlurar och lösa det var och en för sig?! Det viktiga är kommunikationen med medmänniskorna. Var skulle gränsen gå där etiken sätter stopp för samarbete. En, två eller tre personer? Vad sägs om olika generationers deltagande? Jag blir så glad när ungarna sticker fram huvudet och löser en o annan fråga!
    Jag är samma anonym som tidigare.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hej igen Anonym och tack för din kommentar.

      Jag kan inget annat än att instämma i det du skriver.

      Skulle det vara mer moraliskt att ringa någon än att läsa på en blogg? Vad beror det i så fall på?

      Jag tycker att nätet är en fantastisk arena för människor att mötas på ett otvunget sätt och med människor som man annars aldrig skulle ha mött.

      MVH//Krister

      Radera
  9. Krister
    Nja, jag håller inte med. Hjälpa människor ska man förstås, men det är väl med det som med allt annat att det inte går att generalisera och det måste finnas en månggradig skala och man ska nog inte hjälpa gränslöst oavsett syfte.

    I denna fråga förstår jag din ståndpunkt, men jag delar den inte. Vi får nog vara överens om att inte vara överens här.

    Anonym
    Jag tycker inte att dina exempel beskriver det förhållande jag syftar på. Det är väl en helt annan sak om barnen i familjen eller kusinen i andra änden av luren föreslår ett svar, jämfört med att anslå svaren på ett offentligt forum?

    Min tanke är mer att detta är som att anslå alla svaren på frågorna i en tipspromenad på kioskväggen där starten ligger, en tipspromenad som är en lek för hela familjen.

    Tack för ordet

    hälsningar /Peter Martinelle

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hej igen Peter och tack för din kommentar.

      Av någon anledning får vi nog konstatera att vi inte är överens och sannolikt aldrig kommer att bli det.

      Min etik är inte en "svart-vit" eller "rätt-fel" etik. Det innebär att min moral inte heller är så enkel att det rakt av går att säga vad som är rätt eller fel.

      Varje handling består av tanke/avsikt - handlingen i sig själv - och resultatet av handlingen, antingen ett bedömt resultat eller det faktiska resultatet. Att endast fokusera på handlingen som sådan är i min värld alldeles för enkelt och motsvarar inte livets komplexitet. Förvisso har en av de stora etikerna, Kant, byggt ett etiskt system endast utifrån handlingar, men jag är inte "kantian".

      Jag lutar mycket mer åt den feministiska etiken som utgår från helheten det vill säga är holistisk, precis som livet är.

      MVH//Krister

      Radera