Evangelisten Matteus skriver:
”I en dröm blev de sedan tillsagda att inte återvända till Herodes, och de tog en annan väg hem till sitt land”.
De tre visa männen, borde
rimligtvis tagit vägen via Herodes. Där kände de sig trygga, där fanns makten
och där väntade säkert en riklig belöning. Där kunde de befästa sin egen status
och maktposition. De hade säkert fått en behaglig vistelse med mycket mat och
dryck.
Ändå valde de en annan
väg, en okänd väg och sannolikt en väg de aldrig tidigare tagit. Efter mötet
med den levande Guden, i Jesusbarnet, gjorde de ett nytt vägval. De tog ett
nytt beslut byggt på en dröm, en intuition, en känsla som kommit till dem genom
den heliga Ande. Någonting i mötet med
Jesus hade påverkat dem och fått dem att se sig själv i ett nytt perspektiv. De
gjorde inte sitt vägval på rutiner, bekvämlighet eller rädsla. De tog inte den
väg som de förväntades göra och de utgick inte från de grunder som de hade
tjänat mest på.
Hur påverkas vi av ett
möte med den levande Guden? Vad händer med och i oss, då vi mött Jesus? Hur
låter vi mötet påverka våra val, såväl de små vardagliga valen som de stora och
livsavgörande valen? Vad krävs för att du och jag ska välja en annan väg, utan
att missa målet?
De flesta av oss har
erfarenhet av att det är i livets stora kriser som vi kommer fram till nya
vägval. Det är när vi möter Kärleken, när någon anhörig dör, då vi drabbas av sjukdom eller
arbetslöshet. När vi får barn, när barnen flyttar hemifrån eller då vi går i
pension. Andra vittnar om att det är vid olyckor, katastrofer, "nära döden
upplevelser" eller då de varit med om något övernaturligt, som de gjort ett nytt
vägval. Missbrukare brukar säga att det var när de slog i botten.
Allt detta skulle jag
sammanfatta med att vi gör nya vägval då vi drabbas av livet, det vill säga då
vi möter den levande Guden, på ett eller annat sätt.
Du gör dina egna
vägval. Dina vägval är dina och ingen annans. Du förväntas att välja en väg som
leder till målet, som är Gud själv. När du känner att du inte följer rätt
stjärna, går den rätta vägen eller gör rätt vägval för att motiven till dem bygger
på ”Herodes” i ditt liv, så stanna upp och ställ dig några frågor.
Följer jag den rätta
stjärnan? Varför gör jag detta vägval? Vem tjänar på det? Är det bästa vägvalet?
Leder mitt val till målet? Gör jag det för att det är bekvämt och ofarligt? Gör
jag det för att bevara min position och status? Gör jag det för att behålla
makt? Vem vinner på mitt vägval? Är det någon som förlorar på det?
”I en dröm blev de
sedan tillsagda att inte återvända till Herodes, och de tog en annan väg hem
till sitt land”.
Det finns ingen karta
för våra vägval. Men det finns en väg som kallas den kristna vägen. Jesus säger;
”Jag är vägen, sanningen och livet”. Den vägen är inte i detalj utstakad, den
ser inte exakt likadan ut för alla och den innehåller inte en massa "måsten".
Det finns egentligen
bara två ”måsten” i livet. Vi måste dö och vi måste välja.
Kyrkans och
församlingens uppgift är att hjälpa och stötta människor i sina vägval. Till
vår hjälp har vi kärleksbudet, den gyllene regeln, förlåtelsen, vi har samtal
och själavård, bön och psalmsång, musik och gudstjänster, nattvarden och i dess
förlängning all diakoni. Vi ska inte välja för
någon annan, utan vi ska hjälpa varandra i våra val.
Det är Gud som påverkar
genom den heliga Ande. Vi ska inte försöka övertyga eller tvinga någon att göra
vissa vägval, vi ska genom att lyssna och ställa frågor ge varandra uppmuntran
och stöd. När någon gjort sitt vägval
ska vi med glädje vandra med dem tills de gör nya. Det är ingen som orkar eller
klarar av att välja en ny väg om inte den närmsta omgivningen respekterar och
accepterar det.
Det är inte alltid de
stora vägvalen som är de viktigaste. Det kan vara ett litet val mitt i
vardagen. Ett val som ingen mer än du själv ser och uppfattar. Vi får varje dag, likt
de tre visa männen, välja att låta oss påverkas av Jesus. I psalm 133 vers 6,
kan vi läsa: "Stjärnan ledde visa män, fram till Jesus, deras vän. Vi kan följa samma stjärna. Om vi gör det glatt och gärna ska vi också hitta hem."
Det är inte alltid de stora vägvalen som är de viktigaste. Det kan vara ett litet val mitt i vardagen. - Den paradoxen stöter jag på jämnt. Det stora valen klarar man galant, de små är krävande.
SvaraRaderaGod morgon Thorsten och tack för din kommentar.
RaderaJag delar din erfarenhet till 100 %. De stora valen görs en gång, men de små valen måste göras dagligen. De kräver aktiva beslut varje gång vi ställs inför dem, vilket kan bli ofta.
MVH//Krister