fredag 6 februari 2015

Stoppa IS, men hur?

I går skrev jag att jag tyvärr inte ser något annat sätt att stoppa IS än genom militärt våld genom FN. Med det menar jag inte att man ska genomföra ett regelrätt krig med flygbombningar, artilleribeskjutningar, stridsvagnar och marktrupper. Det skulle bli en ny grogrund för extrema rörelser och reaktioner.

Jag må vara naiv men jag tänker mig att man omringar IS och ser till att de inte får tillgång till fler vapen, genom att skära av deras försörjningslinjer. Att man skyddar civilbefolkningen om nödvändigt med vapenmakt. Att man begränsar deras utbredning och nyrekrytering. 

Vid någon tidpunkt kommer de att vara så svaga, militärt sätt, att de kan avväpnas och omskolas. Under tiden är det viktigt och nödvändigt att människorna i IS och de som bor i de IS-kontrollerade områdena får tillgång till vatten, mat och sjukvård.

Jag tror att förklaringen till IS och andra extrema grupper står att finna i historien. Västvärlden är i högsta grad ansvariga för att det ser ut som det gör i det område där vår kultur har sin vagga. Västvärlden har ockuperat, exploaterat och utnyttjat både naturresurser och befolkningen under många år. Sedan har man lämnat utan att ge tillräcklig hjälp.

För att få en långvarig fred måste västvärlden vara beredd att hjälpa med både sociala och ekonomiska åtgärder, utan att tvinga på människor våra värderingar eller system.

När jag läser vad jag skrivet så inser jag att detta förmodligen aldrig kommer att hända. Det kommer att ta lång tid, kosta mycket, både ekonomiskt och materiellt. Är vi i grunden intresserade av att hjälpa på djupet?

4 kommentarer:

  1. Thorsten Schütte6 februari 2015 kl. 09:23

    Delar Din analys och förtvivlan. Har själv gjort vapenfri tjänst och att förorda militära medel sitter verkligen långt inne för mig, men i fallet IS ser jag inga andra alternativ. Men alla försök hittills att bekämpa motståndare av partisantyp har antingen misslycklats och/eller skördat fler oskyldiga offer än kombattanter. Jag tror Din tanke att slå mot försörjningen är mycket bra, gäller både militäriskt, men även ekonomiskt/politiskt genom att identifiera vilka som spelar under täcket med IS. Och inte minst: hur stoppar vi rekryteringen hos oss i väst?

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hej Thorsten och tack för din kommentar. Som jag skrev i går så är jag i grund och botten mot våld, men vid några tillfällen verkar det nödvändigt.

      Jag är mest orolig för att man väntar för länge så att det krävs alltför hårda tag som kommer att innebära bombningar, drönarattacker och annat som på sikt kommer att skapa nya grupperingar.

      Jag tror inte heller på att västvärlden låter andra "sköta jobbet" genom att tillhandahålla vapen. Det riskerar att bli mer hämdbetonat än att försöka lösa problemet.

      Jag kan inte IS fullständiga historia men skulle inte vara förvånad om den är lika komplicerad som Talibanernas. Det visade sig att Talibanerna i Afghanistan fått stöd av både USA och Pakistan.

      Vad gäller rekrytering så handlar det om att våga se de sociala orättvisor som finns även i västvärlden. Jag tror att det är svårare att rekrytera en som har arbete och ett fungerande socialt liv.

      MVH//Krister

      Radera
  2. Bäste Kyrkoherden! Glöm för allt i världen inte bort att du i ditt uppdrag som Herrens tjänare har en kallelse som går långt utöver att stoppa bara IS ondska. Du har faktiskt uppdraget att motarbeta all ondska, ja till och med motarbeta den Onde själv, genom att förkunna omvändelse och tro på Herren Jesus Kristus - den ende som kan rädda och frälsa denna värld på riktigt och för evigt! Gud välsigne dig rikligen i DET uppdraget!
    /Per H

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hej Per H och tack för din kommentar.

      Jag tror att vi alla har uppdraget att bekämpa ondska och den Onde var den eller han än dyker upp. Inte minst i våra egna liv och de strukturer som vi bidrar till eller lever i.

      MVH//Krister

      Radera