Jag önskar alla bloggläsare ett gott slut och ett gott nytt år!
tisdag 31 december 2013
söndag 29 december 2013
Vinna - Vinna
Då jag gick på Karlbergs officershögskola i mitten av 80-talet, genomfördes all utbildning enligt den pedagogiska modellen; "upplevelsebaserad inlärning". Det innebar att vi kadetter inte endast förväntades lära oss kunskap på ett rationellt sätt, utan det vi lärde oss skulle även bli en del av vårt känsloliv. Vi skulle helt enkelt lära oss att förstå och kunna tillämpa vår nyvunna kunskap i praktiken. Kunskapen skulle integreras i hela vår yrkesroll.
Bitvis var det väldigt jobbigt att ta till sig denna utbildningsmetod. Jag upplevde i början lärarna som flummiga och otydliga. Kunde de inte bara tala om hur det skulle vara och vad som förväntades av oss kadetter? Efter ett par månader ramlade dock polletten ner och jag insåg att det var min uppgift och mitt ansvar att lära mig och inte lärarnas uppgift att ge mig kunskap. Lärarnas uppgift var att skapa förutsättningar så att jag kunde lära mig nya saker, få nya insikter och ny förståelse. Det gjorde de genom olika övningar och prövningar.
Året på Karlberg inleddes med en UGL-vecka. Syftet var att vi skulle lära oss hur en grupp utvecklas och fungerar, hur vi själva påverkar och påverkas av en grupp och vilket ledarskap som krävs för att en grupp skall mogna. Till att börja med var det läskigt men då veckan var slut förstod jag att det endast är i en mogen grupp, som alla vågar och kan, vara sig själv.
En av de övningar som vi gjorde under UGL-veckan, och som satt djupast spår i mig, var en "vinna-vinna" övning. Vi skulle samla ihop så många poäng som möjligt under en övning, vilket innebar att många av oss direkt uppfattade övningen som en tävling. De flesta av oss utgick ifrån att det viktigaste var att vi fick fler poäng än det andra laget. Om vi gett oss tid att fundera och om vi läst uppgiften noggrannare hade vi insett att vi hade fått mer poäng om vi samarbetat med det andra laget.
Då vi såg det som en tävling som skulle vinnas till varje pris, utgick vi ifrån att det viktigaste var att vi hade fler poäng än det andra laget. Konkret innebar det att vårt lag skulle vinna och det andra laget skulle förlora. Övningen slutade med att inget av lagen lyckades få ihop ett enda poäng eftersom vi till slut använt mer energi för att förstöra för det andra laget än att försöka få poäng till vårt eget.
Denna enkla övning har gett mig kunskaper och insikter som jag har haft glädje och nytta av allt sedan dess. Under återstoden av utbildningen fick vi träna på "vinna-vinna", bland annat genom att det vid alla prov fanns delar som genomfördes i grupp. Den som inte delade med sig av sina kunskaper till övriga i gruppen blev underkänd, liksom den som inte följde gruppens gemensamma överenskommelser.
Övningen och proven har lärt mig att jag inte blir bättre för att jag försöker göra andra sämre, och att jag inte blir sämre för att andra är bra. De lärde mig att i alla situationer försöka skapa ett förhållande där alla parter vinner något på samarbetet eller överenskommelsen. Det handlar inte om att hitta en kompromiss utan om att skapa en balans, där alla ser och känner sig, som vinnare.
Genom åren har jag genom erfarenhet lärt mig att detta inte alltid är möjligt. Då är det åtminstone viktigt att ingen upplever att de förlorat eller känner sig som förlorare. Tyvärr finns det människor som endast ser sig som vinnare om någon annan förlorar eller om de vinner mer än den andra parten. I relation till sådana personer är det omöjligt att skapa en "vinna-vinna" situation. Då får man göra sitt bästa och försöka stå ut med att den andra parten aldrig blir riktigt nöjd, även om de också vunnit något på samarbetet eller överenskommelsen.
I dag högaktar jag mina lärare från Karlberg för att de stod ut med kadetternas frustration. Att de ihärdigt vidhöll den pedagogiska grundprincipen trots att det hade varit enklare att ändra till det vi önskade. Deras tålamod har gett mig kunskaper, insikter och förståelse som jag aldrig hade kunnat läsa mig till. Tack I.P och L.F!
Bitvis var det väldigt jobbigt att ta till sig denna utbildningsmetod. Jag upplevde i början lärarna som flummiga och otydliga. Kunde de inte bara tala om hur det skulle vara och vad som förväntades av oss kadetter? Efter ett par månader ramlade dock polletten ner och jag insåg att det var min uppgift och mitt ansvar att lära mig och inte lärarnas uppgift att ge mig kunskap. Lärarnas uppgift var att skapa förutsättningar så att jag kunde lära mig nya saker, få nya insikter och ny förståelse. Det gjorde de genom olika övningar och prövningar.
Året på Karlberg inleddes med en UGL-vecka. Syftet var att vi skulle lära oss hur en grupp utvecklas och fungerar, hur vi själva påverkar och påverkas av en grupp och vilket ledarskap som krävs för att en grupp skall mogna. Till att börja med var det läskigt men då veckan var slut förstod jag att det endast är i en mogen grupp, som alla vågar och kan, vara sig själv.
En av de övningar som vi gjorde under UGL-veckan, och som satt djupast spår i mig, var en "vinna-vinna" övning. Vi skulle samla ihop så många poäng som möjligt under en övning, vilket innebar att många av oss direkt uppfattade övningen som en tävling. De flesta av oss utgick ifrån att det viktigaste var att vi fick fler poäng än det andra laget. Om vi gett oss tid att fundera och om vi läst uppgiften noggrannare hade vi insett att vi hade fått mer poäng om vi samarbetat med det andra laget.
Då vi såg det som en tävling som skulle vinnas till varje pris, utgick vi ifrån att det viktigaste var att vi hade fler poäng än det andra laget. Konkret innebar det att vårt lag skulle vinna och det andra laget skulle förlora. Övningen slutade med att inget av lagen lyckades få ihop ett enda poäng eftersom vi till slut använt mer energi för att förstöra för det andra laget än att försöka få poäng till vårt eget.
Denna enkla övning har gett mig kunskaper och insikter som jag har haft glädje och nytta av allt sedan dess. Under återstoden av utbildningen fick vi träna på "vinna-vinna", bland annat genom att det vid alla prov fanns delar som genomfördes i grupp. Den som inte delade med sig av sina kunskaper till övriga i gruppen blev underkänd, liksom den som inte följde gruppens gemensamma överenskommelser.
Övningen och proven har lärt mig att jag inte blir bättre för att jag försöker göra andra sämre, och att jag inte blir sämre för att andra är bra. De lärde mig att i alla situationer försöka skapa ett förhållande där alla parter vinner något på samarbetet eller överenskommelsen. Det handlar inte om att hitta en kompromiss utan om att skapa en balans, där alla ser och känner sig, som vinnare.
Genom åren har jag genom erfarenhet lärt mig att detta inte alltid är möjligt. Då är det åtminstone viktigt att ingen upplever att de förlorat eller känner sig som förlorare. Tyvärr finns det människor som endast ser sig som vinnare om någon annan förlorar eller om de vinner mer än den andra parten. I relation till sådana personer är det omöjligt att skapa en "vinna-vinna" situation. Då får man göra sitt bästa och försöka stå ut med att den andra parten aldrig blir riktigt nöjd, även om de också vunnit något på samarbetet eller överenskommelsen.
I dag högaktar jag mina lärare från Karlberg för att de stod ut med kadetternas frustration. Att de ihärdigt vidhöll den pedagogiska grundprincipen trots att det hade varit enklare att ändra till det vi önskade. Deras tålamod har gett mig kunskaper, insikter och förståelse som jag aldrig hade kunnat läsa mig till. Tack I.P och L.F!
lördag 28 december 2013
Melodikrysset vecka 52 - 2013
God förmiddag och god fortsättning alla melodikryssvänner.
Julfirandet är avklarat och nyårsfirandet står för dörren. Jag har under veckan tagit ut de semesterdagar som jag inte kan spara vilket innebär att det inte har blivit särskilt mycket arbete. Ett begravningssamtal, några korta möten, ett par telefonsamtal och att svara på e-posten är allt jag har gjort arbetsmässigt. I övrigt har jag firat jul traditionsenligt med min fru och barnen.
Morgonen har jag ägnat åt min dagliga promenad under det att jag lyssnat på "Ring så spelar vi".
I Stockholm har vi, precis som övriga landet, haft ett milt vinterväder hittills. Det har regnat de senaste dagarna och men i dag har vi uppehåll. Det är plus 5 grader och växlande molnighet.
Så här ser vårt gemensamma förslag, till svar på årets sista melodikryss, ut:
L 7: Årets sista melodikryss börjar med; "Sommaren du fick", framförd av Helen Sjöholm och BAO.
V 12: Vi fick lyssna till en instrumental version; "Love letters in the sand". På svenska fick den titeln; "Kärleksbrev i sanden".
L 10: Musiken måste utspela sig i Aten. Visst var det; "Aldrig på en söndag", med Melina Mercouri?
V 9, L 5 och V 4: Barnvisan; "Majas visa", börjar med orden; "När lillan kom till jorden det var i maj..."
L 4: "Var blev ni av ljuva drömmar", sjöngs av My Holmsten.
L 3: Det är Georg Riedel som komponerat musiken till; "Idas sommarvisa". Den är oerhört populär vid dopgudstjänster.
V 6: Gruppen som sjöng; "Mama take me home", var Rednex. Om jag minns rätt var de med i melodifestivalen 2006 med denna sång.
L 1: Tv-signaturen är hämtad från; "Borgen". En dansk tv-serie som jag endast sett enstaka avsnitt av.
V 1 och V 8: Vi får återigen höra en sång från tv-programmet; "Så mycket bättre". Här är det; "E-type", som sjunger Tomas Ledins; "Sommaren är kort".
L 2: "Teddybjörnen Fredriksson", av Lasse Berghagen framfördes i finstämd instrumental version. Den handlar om en teddybjörn.
V 11: Den som sjunger; "Step right up", är Björn Skifs, en av våra absolut största artister.
V 7: Att det handlar om en hund är jag säker på, men jag kommer inte på titeln. Är det; "Sov lilla Totte"?
V 13: Årets sista svar i melodikrysset blir Melissa Horn. Här sjöng hon; "Innan jag kände dig".
Därmed var årets sista melodikryss avklarat.
Jag tackar er alla för i år och önskar er ett gott slut på 2013, så ses vi nästa år.
Julfirandet är avklarat och nyårsfirandet står för dörren. Jag har under veckan tagit ut de semesterdagar som jag inte kan spara vilket innebär att det inte har blivit särskilt mycket arbete. Ett begravningssamtal, några korta möten, ett par telefonsamtal och att svara på e-posten är allt jag har gjort arbetsmässigt. I övrigt har jag firat jul traditionsenligt med min fru och barnen.
Morgonen har jag ägnat åt min dagliga promenad under det att jag lyssnat på "Ring så spelar vi".
I Stockholm har vi, precis som övriga landet, haft ett milt vinterväder hittills. Det har regnat de senaste dagarna och men i dag har vi uppehåll. Det är plus 5 grader och växlande molnighet.
Så här ser vårt gemensamma förslag, till svar på årets sista melodikryss, ut:
L 7: Årets sista melodikryss börjar med; "Sommaren du fick", framförd av Helen Sjöholm och BAO.
V 12: Vi fick lyssna till en instrumental version; "Love letters in the sand". På svenska fick den titeln; "Kärleksbrev i sanden".
L 10: Musiken måste utspela sig i Aten. Visst var det; "Aldrig på en söndag", med Melina Mercouri?
V 9, L 5 och V 4: Barnvisan; "Majas visa", börjar med orden; "När lillan kom till jorden det var i maj..."
L 4: "Var blev ni av ljuva drömmar", sjöngs av My Holmsten.
L 3: Det är Georg Riedel som komponerat musiken till; "Idas sommarvisa". Den är oerhört populär vid dopgudstjänster.
V 6: Gruppen som sjöng; "Mama take me home", var Rednex. Om jag minns rätt var de med i melodifestivalen 2006 med denna sång.
L 1: Tv-signaturen är hämtad från; "Borgen". En dansk tv-serie som jag endast sett enstaka avsnitt av.
V 1 och V 8: Vi får återigen höra en sång från tv-programmet; "Så mycket bättre". Här är det; "E-type", som sjunger Tomas Ledins; "Sommaren är kort".
L 2: "Teddybjörnen Fredriksson", av Lasse Berghagen framfördes i finstämd instrumental version. Den handlar om en teddybjörn.
V 11: Den som sjunger; "Step right up", är Björn Skifs, en av våra absolut största artister.
V 7: Att det handlar om en hund är jag säker på, men jag kommer inte på titeln. Är det; "Sov lilla Totte"?
V 13: Årets sista svar i melodikrysset blir Melissa Horn. Här sjöng hon; "Innan jag kände dig".
Därmed var årets sista melodikryss avklarat.
Jag tackar er alla för i år och önskar er ett gott slut på 2013, så ses vi nästa år.
onsdag 25 december 2013
GOD JUL!
Jag önskar alla läsare av bloggen
en riktigt GOD JUL
med orden från psalm 114, vers 3:
en riktigt GOD JUL
med orden från psalm 114, vers 3:
Stilla natt, heliga natt!
Mörkret flyr, dagen gryr.
Räddningstimman för världen slår,
nu begynner vårt jubelår.
Kristus till jorden är kommen,
oss är en Frälsare född.
tisdag 24 december 2013
Bön för julafton
Jag ber för julafton med biskop Caroline Krooks ord:
Gud, hjälp mig att ta vara på denna dag och göra något bra av den.
Låt det bli en dag som jag kan stå för när natten kommer.
Låt den inte glida förbi i raden av andra dagar.
Hjälp mig att ta vara på denna dags möjligheter, förhoppningar och glädjeämnen.
Hjälp mig att klara av vad den för med sig av svårigheter, besvikelser och smärta.
Jag ber för alla människor som tar emot denna dag med oro och ängslan.
Jag lämnar mina nära och kära i din omtanke och vård.
Denna dag, Gud, den är din.
Tack för gåvan du ger mig - ännu en dag.
Amen!
Bön 32 ur psalmbokens "En liten bönbok"
måndag 23 december 2013
Julefrid
Så gott som alla i Sverige vet att vi firar julen till åminnelse av Jesu födelse. Vi har starka traditioner vad gäller julens innehåll och utförande. I de flesta familjer är det sedan flera månader bestämt vad man ska göra timme för timme. Allt är planerat och förberett i minsta detalj.
Jag måste tillstå att jag inte är någon ivrig anhängare av julen. Visst tycker jag om många av traditionerna, jag tycker om att se barnens glädje och förväntan och jag tycker om att umgås med nära och kära över god mat. Jag tycker också om julens gudstjänster. Och visst är det roligt och tillfredsställande att ge julklappar till barnen.
Kanske är det alla förväntningar som gör att jag har svårt för julen. Alla måsten och krav som sköljer över oss från alla håll och kanter. Förutom att det ska vara på ett visst sätt så ska vi känna särskilda känslor. Det ska vara glädje och upprymdhet. Men handlar julen om julklappar, mat, särskilda tv-program, pynt, julgran och en bestämd besökslista? Blir det inte jul om inte de där förväntade känslorna infinner sig? Räknas det inte som jul om jag inte hittar den så kallade julstämningen?
För mig handlar julen väldigt lite om det yttre. Julen definieras inte av hur många julklappar jag fått eller gett bort, hur många som satt runt bordet när jag åt, eller vilka rätter som serverades. Den handlar heller inte om hur många ljusstakar som brinner i lägenheten eller vem som är julvärd på tv.
Min jul handlar om det som kallas julefrid. Att i mitt liv försöka bidra till det Guds rike som Jesus föddes för att förkunna och påbörja upprättelsen av. Det Guds rike som funnits, delvis finns och kommer att komma i framtiden. Det Guds rike som är fyllt av det goda. Gud säger i skapelseberättelsen flera gånger; "Och se det var gott". Tanken med skapelsen var alltså att det skulle råda ett gott tillstånd i Guds rike. Jesus förkunnar detta Guds rike och säger att det finns inom oss. Det är vår uppgift att med Guds hjälp ta fram det goda som vi redan har.
Vi måste börja där vi befinner oss. Att bidra till ett gott tillstånd inom oss, så att det smittar av sig till vår närmsta omgivning. Ibland tror jag att vi lägger fokus så långt borta att vi missar det närmsta. "Vad hjälper det en människa om hon vinner hela världen, men förlorar sin själ"?
Det inre tillstånd som jag kallar julefrid är inte beroende av något yttre. Den kan infinna sig oavsett om man är glad och upprymt eller ledsen, oberoende av om man firar jul ensam eller tillsammans med andra, den kommer inte från julmat eller julklappar och den går inte att köpa. Den är endast beroende av vår längtan och Guds nåd. Den infinner sig när vi släpper in Gud i våra hjärtan.
Guds nåd är julens viktigaste och finaste gåva och den är gratis. När vi tagit emot den ska vi använda den efter bästa förmåga så att den inte blir billig. En mottagen nåd som används för att bidra till ett gott tillstånd i sitt eget liv och i den närmsta omgivningen är gratis men den är inte billig.
Jag tror att julefriden börjar med något så enkelt som en stunds tystnad och eftertanke i ensamhet, en bön med egna eller färdigskrivna ord, att lyssna till, sjunga eller läsa en psalmvers, ett gudstjänstbesök eller en promenad i Guds natur tillsammans med allt levande.
Vem du än är, var du än befinner dig och hur du än har det, så är du sedd, känd och älskad. Och du är värd julefrid.
Jag måste tillstå att jag inte är någon ivrig anhängare av julen. Visst tycker jag om många av traditionerna, jag tycker om att se barnens glädje och förväntan och jag tycker om att umgås med nära och kära över god mat. Jag tycker också om julens gudstjänster. Och visst är det roligt och tillfredsställande att ge julklappar till barnen.
Kanske är det alla förväntningar som gör att jag har svårt för julen. Alla måsten och krav som sköljer över oss från alla håll och kanter. Förutom att det ska vara på ett visst sätt så ska vi känna särskilda känslor. Det ska vara glädje och upprymdhet. Men handlar julen om julklappar, mat, särskilda tv-program, pynt, julgran och en bestämd besökslista? Blir det inte jul om inte de där förväntade känslorna infinner sig? Räknas det inte som jul om jag inte hittar den så kallade julstämningen?
För mig handlar julen väldigt lite om det yttre. Julen definieras inte av hur många julklappar jag fått eller gett bort, hur många som satt runt bordet när jag åt, eller vilka rätter som serverades. Den handlar heller inte om hur många ljusstakar som brinner i lägenheten eller vem som är julvärd på tv.
Min jul handlar om det som kallas julefrid. Att i mitt liv försöka bidra till det Guds rike som Jesus föddes för att förkunna och påbörja upprättelsen av. Det Guds rike som funnits, delvis finns och kommer att komma i framtiden. Det Guds rike som är fyllt av det goda. Gud säger i skapelseberättelsen flera gånger; "Och se det var gott". Tanken med skapelsen var alltså att det skulle råda ett gott tillstånd i Guds rike. Jesus förkunnar detta Guds rike och säger att det finns inom oss. Det är vår uppgift att med Guds hjälp ta fram det goda som vi redan har.
Vi måste börja där vi befinner oss. Att bidra till ett gott tillstånd inom oss, så att det smittar av sig till vår närmsta omgivning. Ibland tror jag att vi lägger fokus så långt borta att vi missar det närmsta. "Vad hjälper det en människa om hon vinner hela världen, men förlorar sin själ"?
Det inre tillstånd som jag kallar julefrid är inte beroende av något yttre. Den kan infinna sig oavsett om man är glad och upprymt eller ledsen, oberoende av om man firar jul ensam eller tillsammans med andra, den kommer inte från julmat eller julklappar och den går inte att köpa. Den är endast beroende av vår längtan och Guds nåd. Den infinner sig när vi släpper in Gud i våra hjärtan.
Guds nåd är julens viktigaste och finaste gåva och den är gratis. När vi tagit emot den ska vi använda den efter bästa förmåga så att den inte blir billig. En mottagen nåd som används för att bidra till ett gott tillstånd i sitt eget liv och i den närmsta omgivningen är gratis men den är inte billig.
Jag tror att julefriden börjar med något så enkelt som en stunds tystnad och eftertanke i ensamhet, en bön med egna eller färdigskrivna ord, att lyssna till, sjunga eller läsa en psalmvers, ett gudstjänstbesök eller en promenad i Guds natur tillsammans med allt levande.
Vem du än är, var du än befinner dig och hur du än har det, så är du sedd, känd och älskad. Och du är värd julefrid.
lördag 21 december 2013
Kyrkoherdelöner del III
Jag hade sett fram emot en öppen och saklig debatt kring kyrkoherdelöner, där man diskuterade kyrkoherdens uppgifter, ansvar och arbetsbörda i relation till etiska principer om löner i kyrklig tjänst. Så har det inte blivit. Även i veckans Kyrkans Tidning kan man läsa om kyrkoherdelöner.
Debatten är osaklig och moralistisk. Enskilda kyrkoherdar hängs ut och ingen analys görs över hur det har blivit som det är. Kyrkoherdar ska förmås att själv göra något åt sina löner, genom påförande av skuld och skam, hot och skrämsel.
Det seriösa samtalet lyser med sin frånvaro. Var är intervjuerna? Var är uttalande från de som ligger bakom besluten som lett fram till dagens situation? Var är Svenska kyrkans arbetsgivarorganisation? Var är de kyrkliga fackföreningarna?
Efter att ha läst veckans KT, har jag bestämt mig för att, för egen del och tillsvidare, dra ett streck i "debatten" om kyrkoherdelöner.
Debatten är osaklig och moralistisk. Enskilda kyrkoherdar hängs ut och ingen analys görs över hur det har blivit som det är. Kyrkoherdar ska förmås att själv göra något åt sina löner, genom påförande av skuld och skam, hot och skrämsel.
Det seriösa samtalet lyser med sin frånvaro. Var är intervjuerna? Var är uttalande från de som ligger bakom besluten som lett fram till dagens situation? Var är Svenska kyrkans arbetsgivarorganisation? Var är de kyrkliga fackföreningarna?
Efter att ha läst veckans KT, har jag bestämt mig för att, för egen del och tillsvidare, dra ett streck i "debatten" om kyrkoherdelöner.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
