onsdag 1 september 2010

Hämnden är INTE ljuv

Jesus säger: "Ni har hört att det blev sagt: Öga för öga och tand för tand. Men jag säger er: värj er inte mot det onda. Nej om någon slår dig på högra kinden, så vänd också den andra mot honom."

Det är säkert många av oss, som ibland vill hämnas. Vi vill betala tillbaka för de fel och orättvisor som begåtts mot oss. Vem av oss har inte ibland tänkt eller sagt att hämnden är ljuv? Det är det kanske också i tanken, men i verkligheten så är hämnden inte ljuv.

Hämnden påverkar den som utkräver den på ett negativt sätt. Den gör oss till en annan person än den som vi vill vara. Inte sällan, gör man i hämnden, exakt det man själva tycker är fel. Risken är att man blir likadan som den man vill hämnas på. Hämnden tar fokus och energi från livet och krymper tillvaron. Den fångar oss och den kväver oss sakta. Det blir en ond spiral som inte leder någonstans och det kommer inget gott ut ur den, för någon.

Upprättelse får man inte genom en utmätt hämnd. Men att sluta "vända andra kinden till", är inte ett sätt att hämnas. Det finns ingen som kan eller ska fortsätta med det i all oändlighet. I stället kan man med alla lagliga och moraliskt försvarbara medel kräva sin rätt. Att bibehålla sina värderingar om vad som är rätt och fel och inte luras in i beteenden som man själv anser vara omoraliska, ger oss en känsla av upprättelse. Det kan man bara få om man inte betalar tillbaka med samma mynt. Det gäller att inte bli den andre vill att jag ska vara, utan fortsätta att vara den jag vill.

Man kan också ta känslan av hämnd och försöka vända den till en positiv drivkraft. Det kan man göra utan att blanda in den man önskar hämnas på. Tänk dig att din musiklärare i småskolan sagt att du är helt omusikalisk. Hur reagerar han eller hon om du ger ut en skiva? Eller om någon dömt ut dig som obildbar och du plötsligt har skaffat dig en högskoleexamen? Om det är hämnd, då är hämnden ljuv. Men i mina ögon handlar det inte om hämnd utan om att ge sig själv upprättelse.

Vid de tillfällen då det inte går att få laglig eller moralisk upprättelse och då man inte kan skaffa någon självupprättelse, kanske man kan hämnas på ett humoristiskt sätt och med glimten i ögat? Som gubben sa när han spottade på grannens gris: "En liten hämnd är också en hämnd".

2 kommentarer:

  1. Hej Krister!
    Förr kunde jag känna att jag ville hämnas mot någon som varit dum eller behandlat mig orättvist.
    Med åren blir man kanske lite klokare och lägger inte så stor energi på att hämnas?
    Jag har blivit utsatt flera gånger för saker under årens lopp där jag velat hämnas tillbaka.
    Men för några år sedan insåg jag att jag behöver inte göra det eftersom den som gjort mig så illa oftast får sitt straff ändå.
    En person på min arbetsplats gick med falska anklagelse om mig till facket för att själv skaffa sig fördelar. Hon ville göra sig både populär och skaffa fördelar genom att ljuga saker om mig.
    Först kände jag stor vilja att hämnas och ge igen men jag insåg snart att det bara skadade mig själv.
    Jag intalade mig att en dag kommer sanningen fram och då får hon sitt straff.
    Nej, sanningen kom inte fram den första veckan eller månaden.
    Men när det hade gått en längre tid började sanningen komma fram om att hon ljugit.
    De som hon hade så gärna velat ha som vänner genom att förtala mig vände henne plötsligen ryggen. Hon blev allt mer ensam och ifrågasatt.
    Vem kunde tro på en som redan ljugit en gång och som gått till facket med en lögn?
    En dag kom hon och ville bli vän med mig igen men att be om förlåtelse gjorde hon inte.Det var hon för stolt för.
    Jag svarade bara att dig kan man inte lita på men det kan man göra när man har riktiga vänner.
    Hon finns där men jag känner ingenting för henne längre.
    Utan att jag gjort något så har hon fått sin hämd när hon en gång ljög för mycket.
    Hon är inte längre trovärdig och blir ständigt ifrågasatt.
    Så därför tänker jag numera att jag behöver inte längre hämnas på någon annan de får ändå sitt straff.

    Hälsningar C.C

    SvaraRadera
  2. Hej C.C och tack för din kommentar.

    Det brukar vara så att "synden straffar sig själv". Om man kräver sin rätt på lagliga och justa sätt så brukar det ordna sig.

    Jag brukar också tänka att den som varit dum på ett eller annat sätt kommer att må dåligt med sig själv för eller senare. Det är ju alltid mina egna ögon som jag ska möta i morgon och i övermorgon, när jag ser mig själv i spegeln.

    Trevlig helg!

    Krister

    SvaraRadera