Hjälparen kommer

Här följer ett utdrag från den predikan jag i dag höll vid högmässan i Järfälla kyrka.

Låt oss gå tillbaka till lärjungarna. De har precis erfarit vem Jesus egentligen är, de har under 40 dagar fått exklusiv utbildning av honom som en förberedelse för sitt uppdrag, att i ord och handling sprida evangeliet. Nu har Jesus lämnat dem och farit upp till himmelen. Kvar står de med sina frågor, sin oro och sina funderingar. Jesus har lovat att sända dem en hjälpare så att de ska kunna fullgöra sina uppdrag.

Liksom vi, vill de tro på löftet, men de väntar på ett tydligt tecken på att hjälparen finns, och ska uppenbara sig. De kan inte se den helige Ande, de kan inte se någon aktivitet och de kan inte se några frukter av Andens verk. Tror de…

Men den helige Ande verkar redan i dem. Genom oro, ångest, osäkerhet och otrygghet. Många skulle tolka detta som att det är den onde som verkar i dem. Men jag är övertygad om att det är hjälparen. Den helige Ande verkar i det fördolda, liksom Jesus gjorde i långa tider. Allt som driver människan till Gud är den helige Andes verk. Den helige Ande verkar genom att skapa frågor, mana till bön, och uppmuntra oss att söka kunskap om Gud. Den helige Ande verkar genom att skapa en längtan efter, och ett behov av, Jesus Kristus, Guds son, vår frälsare. Den helige Ande verkar på alla upptänkliga sätt i oss, för att vi ska komma till tro. Frågor, oro, ångest, osäkerhet och tvivel är inte motsatsen till tro, utan det är vägen till tro.

Både Mose och Paulus försöker inpränta i sina medmänniskor att de inte ska tolka oro, ångest och osäkerhet som om det är något som drar oss från Gud, utan att det är något som driver oss till Gud. Det som hindrar oss från att nå Gud är rädsla, modlöshet och att vi tolkar våra omständigheter på ett felaktigt sätt. Nöd, ångest, förföljelse, nakenhet, svält, fara eller svärd är inte tecken på att Gud övergivet oss, att Jesus inte är vår frälsare, eller att vi förlorat den helige Anden.

Föreställ er att judarna, lärjungarna eller de första kristna hade sagt: 

”Vi kan allt. Vi vet allt. Vi behöver inte anstränga oss mer. Vi har gjort allt vi kan och mer därtill. Vi är redan så goda som vi kan bli. Vi kan inte göra mer än vad vi redan har gjort. Tack för hjälpen, vi förstår precis vad du menar. Nu klarar vi oss själva.” 

Hur skulle världen sett ut då? Hur skulle vår kyrka sett ut?

Den stora faran är inte att vi plågas av oro, osäkerhet och ångest, utan den stora faran är att vi känner oss liknöjda. Att vi lyssnar till rösten inom oss som säger: 

”Du duger precis så som du är, du behöver inte anstränga dig mer, du behöver inte utvecklas eller förändras.” 

Lika stor är faran att vi blir paralyserade av rädsla och tappar modet. 

”Jag vågar inte, jag kan inte, jag orkar inte. Det är inte lönt. Titta på hur jag har det, det kan väl inte vara Guds mening att jag ska ha det så här?”

Där du har din tillit, där har du din Gud. Den helige Ande ger oss inte förvissning direkt. Det tar sin lilla tid att nå fram till förtröstan och tillit. Varje gång vi blir för säkra då kommer den helige Ande att skaka om oss. Det är inte säkert att du får de svar du vill ha eller de frukter du längtar efter, men även i det verkar Gud genom den helige Ande. Det avgörande är vår vilja.

Ställ dina frågor, be dina böner, läs din bibel, sjung dina psalmer, fira gudstjänst, och ta emot nattvarden. Samarbeta med den helige Ande när den verkar i ditt samvete. Avfärda inte det som känns obehagligt utan pröva varje tanke, varje fråga och varje känsla. Är den från Gud? Är det den helige Ande som vill säga mig något? Var lyhörd för din inre röst och var frimodig och acceptera de frukter som kommer ut ur dina samtal med den helige Anden. Glöm inte bort att Gud även verkar i tystnaden. Sist men inte minst pröva dina frågor och dina svar mot bibelns texter och i samtal med dina kristna bröder och systrar.