Melodikrysset vecka 9 - 2015

God morgon alla melodikryssvänner!

Denna, den sista lördagen i februari, sitter jag hemma i Rågsved då jag tillsammans med er ska försöka klura ut svaren på Eldemans frågor. Under förmiddagen har jag lyssnat på "Ring så spelar vi", samtidigt som jag följt med i "Tjejvasan" via "Vinterstudion".

I Stockholm har vi haft sportlov denna vecka, vilket jag trodde skulle märkas mer i trafiken. Förvisso har det varit färre bilar men betydligt fler olyckor, vilket inte är konstigt när lastbilar med släp ligger i nästan 100 km/h på Essingeleden.

Det har märkts mer på jobbet att det varit sportlov. Många medarbetare har varit lediga. Själv har jag haft en relativt lugn arbetsvecka. Jag har haft möte med personalutskottet och en arbetsmiljöinspektör, planerat årets golftävling för anställda och förtroendevalda i Stockholms stift, haft ärendeuttag för kommande Kyrkorådssammanträde och genomfört några medarbetarsamtal. Under två dagar har jag också haft mina första uppdrag som kyrkobokföringssakkunnig då jag genomfört förvisitation av kyrkobokföringen i fyra pastorat, inför nästa veckas biskopsvisitation. Veckans arbetsmässiga höjdpunkt var då jag döpte en vuxen person under lunchrasten.

Eftersom jag inte tränat under veckan, på grund av en infektion som bröt ut under söndagens distansträning, har jag haft möjlighet att titta på alla tävlingar från skid-VM i Falun. Jag har lyckats att skärma av resultaten under dagen för att sedan titta via SVT-play på kvällen.

I Stockholm har vi molnigt och tre grader. Under eftermiddagen ska det bli sol och då hoppas jag att jag orkar springa en kortare runda.

Så här ser dagens förslag till lösning ut:

L 2: I dag börjar vi med: "Leva mitt liv" och "Den sista valsen med dig", framförda av Svante Thuresson. Det blev även en tredje sång: "I majsolens sken" tillsammans med Lisa Nilsson.

V 7: Visst heter denna välkända sång; "Bullfest, bullfest hela dan"? Vill minnas att bland annat Sigge Fürst sjungit in den.

L 5: Jag kan inte minnas att jag någonsin har hört denna sång. Jag tror att det är Mats Wilander som är den kända idrottaren. Heter sången: "När man har funnit glädjen (Då har man hittat lyckan)"?

V 1: Dagens klassiska stycke; "Sverige, Sverige fosterland", är komponerat av Stenhammar. Jag tror att det är Heidenstam som skrivet texten.

L 6: Att det är Rihanna som är den kvinnliga artisten är jag ganska säker på, men vem är den manliga och vad heter sången? Hette den "Fourfiveseconds"? I sådana fall var det Paul McCartney som var den manliga sångaren.

L 3 och L 4: Vi fick lyssna till en instrumental version av Tommy Nilssons vackra sång: "Amelia".

V 8: Den som sjunger heter Anna, men är det Anna Bergendahl? Nej det var Anna Ternheim som sjöng: "Walking aimlessly".

V 11: Jag förstår inte riktigt frågan och kan inte koppla ihop den med musiken. Får förslag på att rätt svar skulle kunna vara elda, som i elda för kråkorna. Jag får återkomma. Det finns en sång som heter: "Elda för kråkorna" så jag utgår från att det var den som Eldeman spelade. Lars-Gunnar skriver i kommentarerna att sången heter så. TACK för hjälpen Lars-Gunnar, "Wiolettan", "Mormor" och "Ur livets gottepåse".

L 10: Jag tror att sångerskan heter Nelly Furtado, men har ingen aning om vad sången har för titel. Kan den heta: "High life"? Tydligen är den från filmen: "Smurfarna 2".

V 9: Att rätt svar ska vara skolan, kan jag lista ut genom hjälpbokstäverna, men jag kan inte koppla ihop den med någon svensk titel. Jag får återkomma. Hittar en sång som heter "Skoldags" med Lill-Babs och Little Gerhard. Utgår från att det var denna som framfördes i en finsk version.

V 13: "Rosen och vinden", framfördes av Lily Berglund i melodifestivalen 1963. Den är skriven av Owe Törnqvist.

V 12: Den sjungande skådespelaren måste vara Don Johnson. Sången heter: "Heartbeat".

Därmed var veckans melodikryss avklarat. Det var ovanligt svårt så jag har fått googla flera gånger. Jag är ganska säker på svaren men inte på bakgrundsinformationen.

Jag tackar er alla för i dag. Tack för sällskap och tack för hjälp.

Jag önskar er alla en fortsatt trevlig lördag och helg.

Nu ska jag titta på damernas 30 km i Falun. Jag håller självklart på Charlotte Kalla.

Melodikrysset vecka 8 - 2015

God morgon alla melodikryssvänner!

I Stockholm verkar våren ha kommit. De senaste dagarna har så gott som all snö smält bort, även om det finns några snöfläckar här och var. I dag har vi molnigt och plus 3 grader.

Efter en skön sovmorgon då jag lyssnat på: "Ring så spelar vi", sitter jag åter framför datorn hemma i Rågsved för att ge mig i kast med melodikrysset tillsammans med er. Jag hoppas att krysset i dag blir något lite svårare än det var förra lördagen.

Denna vecka, den första i fastan, har jag haft möte med ledningsgruppen för kommunens POSOM-grupp, medarbetarsamtal, prostmöte hos biskopen, mentorssamtal, möte med Kyrkogårdsutskottet och styrelsemöte med församlingens begravningsbyrå.

Efter melodikrysset ska jag titta på tv från skid-VM i Falun, innan jag ska löpträna.

I dag ser förslaget till lösning ut så här:

V 8: Denna lördag börjar vi med sången: "Grilla, grilla". Jag tror att det är: "Östen med resten" som framför den. De har varit med ett otal gånger i melodikrysset men då har det varit Östen som efterfrågats.

L 4: Visan som vi fick höra i en instrumental version var: "Violen från Flen", av Ulf Peder Olrog.

V 2: Jussi Björling sjunger: "Gud lov i naturen", musiken är komponerad av Ludwig van Beethoven.

L 5: Jag tror att det är Norah Jones som en sång som heter: "Don´t know why".

V 6 och V 12: I dagens fråga med två olika melodier börjar vi med: "Om du nånsin kommer fram till Samarkand". Därefter spelades en melodi som jag tror heter: "Gamla stan".

V 9 och L 3: Håkan Hellström sjöng sin: "Äntligen på väg".

V 13: Vi fick höra: "Olyckan" med Ted Åström. Han var med i: "Trazan och Banarne".

L 11: Lennart Palm spelade: "Las Vegas", som Martin Stenmarck tävlade och vann med i melodifestivalen 2005.

V 10: Bamse sjunger en egen version av: "Genom eld och vatten", ur melodifestivalen 2003. Då var det: "Sarek", som framförde den.

L 2: Det är Brolle som sjunger en mycket finstämd och vacker sång som jag tror heter: "Alla rosor har en tagg".

V 7: Overtyren är hämtad från Verdis Rossinis opera: "Otello", som bygger på Shakespears: "Othello". Fick av en anonym kommentator veta att det inte var Verdis som skrivet denna version av Otello, utan Rossini. TACK för hjälpen!

L 1: Det är Karl Gerhard som sjunger: "Var tar alla vackra flickor vägen?"

Därmed var dagens melodikryss avklarat. Precis som jag önskade blev det lite svårare än förra veckan, även om det inte var någon riktig klurighet.

Jag tackar för i dag och önskar er alla en fortsatt trevlig lördag och en fin helg. Nu hejar jag på Charlotte Kalla och de andra skidåkarna i svenska landslaget.

Yttrandefrihet

Efter terrorattentaten i Paris och Köpenhamn så pågår en debatt om yttrandefriheten. Yttrandefriheten är en av demokratins viktigaste grundpelare. Jag har följt debatten intensivt och funderat mycket över yttrandefriheten den senaste veckan.

Ska vi tillåta en liten grupp människor att begränsa den yttrandefrihet som våra förfäder kämpat för att vi ska ha? Frågan ställs retoriskt i det ena debattprogrammet efter det andra, både i radio och på tv. Jag läser om yttrandefrihet på sociala media och i tidningar. De flesta verkar vara överens om att vi inte ska inskränka yttrandefriheten på grund av våld eller hot om våld.

I debatten hör och läser jag tunga argument för att priset för yttrandefriheten aldrig kan bli för högt. Det märkliga är att man aldrig intervjuat någon som fått betala priset eftersom det sällan eller aldrig, är samma personer som hävdar att det aldrig kan bli för högt. Majoriteten är övertygad om att vi aldrig får ge vika för en liten militant grupp. Inte sällan är det samma människor som framför denna bestämda ståndpunkt som sedan gör allt för att tysta andras rätt att ge uttryck för sina åsikter.

På något sätt verkar det som om yttrandefriheten är omistlig så länge man har rätt åsikter, men om man har fel åsikter så har andra en moralisk skyldighet att hindra de åsikterna från att komma fram. Yttrandefriheten handlar väl inte om att skydda majoritetens rätt att uttrycka sin åsikt, utan snarare om att ge minoriteten samma rätt?

Är det bara jag som blir snurrig i huvudet av debatten? Är det bara jag som anser att yttrandefriheten borde vara samma för alla, oavsett vilken åsikt man vill yttra?

Är det bara jag som anser att yttrandefriheten medför ett ansvar för vad man faktiskt yttrar? Det måste finnas ett tydligt syfte och en djupare mening. Det kan inte räcka med att man vill provocera.

Är det bara jag som anser att gränsen mellan yttrandefrihet och andra lagar måste bli tydligare? Var går gränsen för hets mot folkgrupp? Vår går gränsen för ärekränkning. förtal och kränkande särbehandling? För mig verkar dessa gränser vara väldigt luddiga, åtminstone om man yttrar sig under konstnärlig frihet.

Som ni förstår så har jag betydligt fler frågor än jag sitter inne med några svar. Jag har lika lite svar på denna viktiga fråga, som någon annan. Vad jag efterfrågar är en saklig debatt som inte är så polariserad och förenklad. Livet består av massor av paradoxer, för mig är yttrandefriheten en av dem.

Melodikrysset vecka 7 - 2015

God morgon alla melodikryssvänner!

Även denna lördag sitter jag hemma i Rågsved då jag ska försöka att lösa melodikrysset tillsammans med er. I södra Stockholm har vi molnigt och temperaturen ligger kring nollan. All den vackra vita snön har blivit mörkare och smutsigare.

I veckan har jag haft MBL-förhandling med fackföreningar, samtal kring religionsmöte, personalutskott, varit på begravningsgudstjänst för en tidigare förtroendevald, haft utvärdering och uppföljning av förra årets personalutbildning, styrgruppsmöte för vårt teckenspråkiga diakonala projekt, möte med en psykoterapeut kring utbildning i stresshantering för medarbetare och möte med en grupp prostar kring samverkan med polisen. Veckans höjdpunkt var ett studiebesök av ledningsgruppen från en annan församling kring verksamhetsutveckling och näringsverksamhet.

På morgonen har jag, enligt mina nya rutiner, tagit sovmorgon och därefter lyssnat på: "Ring så spelar vi". Efter melodikrysset ska jag springa veckans längre träningspass, innan familjen ska fira: "Alla hjärtans dag". I övrigt har jag haft min lugna träningsvecka. Jag har insett att kroppen inte hinner återhämta sig riktigt om jag inte var fjärde vecka drar ner på träningen.

Så här ser veckans förslag till lösning ut:

L 5 och V 13: Idag börjar vi med: "Lyckliga gatan" i en tysk version. När jag var liten var detta en av mina favoritsånger. Jag vill minnas att det var Anna-Lena Löfgren som sjöng den svenska versionen. Det var tydligen hon som sjöng även här. Plötsligt öppnar sig himlen och solen strålar fram över vår gata.

L 2: Valsen som spelades måste ha varit: "Vintergatan", komponerad av Jules Sylvain. Även den passar in på vår gata.

V 11: Den som sjunger: "Kung och fosterland", är Magnus Uggla. Som jag tidigare skrivet är han något av familjens favorit. Vi har hans autograf vilken jag fick av honom på en nattklubb år 2005.

L 10: Flickan i visan: "Drömmen om Elin", heter just Elin.

V 6: Nanne Grönvall sjunger: "Håll om mig", ur melodifestivalen 2005. Hon var min klara favorit det året.

L 3: Det är sjömannen Axel Öman som besjungs i visan: "Axel Öman". Här fick vi lyssna till en instrumental version av Waldemar Dahlqvists och Fred Winters populära visa.

V 1 och V 9: I dag har Eldeman hämtat "En av oss kommer dö ung" med Love Antell ur tv-programmet: "Så mycket bättre". Normalt sätt förknippar vi denna sång med: "The Ark" och Ola Salo.

L 4: Vi får höra en instrumental version av Cornelis: "Turistens klagan". Jag saknar alla glada barnen i bakgrunden. Den handlar alltså om en turist.

V 7: Eldeman spelar en finsk version av "Rock around the clock". Eftersom det inte var samma intro som till originalet, tog det lite tid att känna igen den.

V 8: "Over the rainbow", ur: "Trollkarlen från Oz", har varit med många gånger i melodikrysset. Vill minnas att även denna version varit med tidigare. Framförs den på banjo eller ukelele?

L 1: Redan vid introt hörde jag att det var: "There must be an angel" med: "Eurythmics". Det är Annie Lennox som sjunger.

V 12 och L 12: I dag går vi i mål med "Stad i ljus" i en engelsk version. Visst var det Tommy Körberg som sjöng Py Bäckmans psalm, i melodifestivalen 1988? Efter den fick vi höra Jan Johansens: "Se på mig", ur melodifestivalen 1995, även den i engelsk version. Den senare har jag vid ett flertal tillfällen använt vid andakter, bland annat då jag hade en morgonandakt på Pastoralinstitutet.

Därmed var dagens melodikryss avklarat. I dag var det ovanligt lätt. Jag har endast behövt googla för att kontrollera stavningen av Eurythmics. Jag tycker att det är roligare när jag inte kan frågorna direkt, men inser att det som är lätt för en kan vara svårt för någon annan.

Nu ska jag ut och springa drygt 15 km. Jag tackar för i dag och önskar er alla en fortsatt trevlig alla hjärtans dag och helg.

2026

I veckans nummer av Kyrkans Tidning kan vi läsa att Svenska kyrkan år 2026 kommer att ha färre än 50 % tillhöriga av befolkningen. I många församlingar har man redan blivit en minoritetskyrka och i andra kommer man att bli det innan år 2026.

Ännu lever många av samhällets förväntningar på Svenska kyrkan kvar. Vi förväntas finnas tillhands och på plats, inte utifrån statskyrkotanken utan utifrån att vi är en folkkyrka, öppen, demokratisk och rikstäckande.

Vad jag förstår så är en del väldigt bekymrade för Svenska kyrkans framtid, inte minst ekonomiskt. Andra tycker att det är bra att Svenska kyrkan får en tydligare identitet utifrån att vi är ett trossamfund. Kanske är det som min professor i religionssociologi sa: "Man kan dela in dem i de lyckligt ovetande och de olyckligt vetande".

Är då framtiden så nattsvart som många befarar?

Jag tror inte att Svenska kyrkan har spelat ut sin roll, vare sig som trossamfund eller som en del av det Svenska samhället. Men det krävs att vi funderar igenom vilket uppdrag vi har och hur vi vill gestalta det i vår samtid och framtid. Vill vi vara en kyrka för folket? Vill vi vara folkliga? Eller vill vi vara ett samfund för de som tror och tänker lika? Vill vi vara en åsiktsgemenskap eller klarar vi av mångfald, både i verksamheter och åsikter?

Som trossamfund är det självklart att gudstjänsten ska stå i centrum. Men vi måste våga se att gudstjänst inte bara är det som sker i kyrkan på söndagen kl. 11.00. Alla gudstjänster vi firar är viktiga och ska firas med samma glöd och engagemang. I gudstjänsten får vi kraft att vara medmänniskor i samhället. I gudstjänsten får vi våra kallelser bekräftade oavsett till vilket uppdrag vi är kallade. Gudstjänsten är inte prästens eller de anställdas, det är församlingens. Gudstjänsten måste möta människors längtan och behov och de måste vara "folkliga", det vill säga vara på det sätt som gör att människor hittar hopp, mod och kraft att fullgöra sitt uppdrag i samhället.

Allas uppdrag är bedriva diakoni. Utifrån barmhärtighetens sju tecken ( Guds avbilder ) ska var och en bidra med vad de kan utifrån de gåvor och den förmåga som de har. Ingen kan göra allt, men alla kan göra något. Vad alla kan är att be, vilket gör att diakonin har sin början i gudstjänsten. Som församling måste vi våga tolka vårt uppdrag utifrån det lokala samhällets diakonala behov, utan att hamna i att "det är inte vår uppgift". Jag tror inte att vi ska göra det ingen annan vill eller vara någon "städgumma", men vi måste våga se behoven utifrån barmhärtighetens tecken.

När det gäller ekonomin så måste vi våga fundera över vad kyrkoavgiften ska användas till. Vi är skyldiga att fira gudstjänster, hålla kyrkliga handlingar, bedriva själavård och ha konfirmationsundervisning. Allt utöver det måste vi fundera på utifrån vårt uppdrag som kyrka. Jag tycker att vi mycket väl kan göra andra saker, men borde vi då inte ta betalt för dem? Kan vi bedriva bra och viktig verksamhet som bekostas på ett annat sätt än genom kyrkoavgiften? Kan det till och med vara så att vi kan bekosta en del av vår verksamhet genom bra och efterfrågade verksamheter som vi tar betalt för, så kallad näringsverksamhet?

Kan vi då vända trenden så att vi inte blir färre tillhöriga?

Jag tror inte att vi kan komma tillbaka till de dagar då i princip alla tillhörde Svenska kyrkan. På den tiden var kyrkan en maktfaktor, sedan blev kyrkan någon form av samhällets grundfundament. I dag är vi en sektor bland en massa andra sektorer. Jag tror att vi genom att våga nytt i samverkan med det omgivande samhället kan bli ett "kitt" mellan alla sektorer. Svenska kyrkan har alla möjligheter att bli en viktig kugge i ett nätverk av många intressenter som vill bygga ett hållbart samhälle. Det gör inte att vi blir fler tillhöriga, men det kanske gör att färre väljer att aktivt gå ur kyrkan.

Vi har ett uppdrag att missionera. För många har det ordet en negativ klang. Man ser framför sig hur kristna missionerade i Sydamerika eller i Afrika. Jag skulle säga att mission är en växelverkan mellan gudstjänst och diakoni. Den går från människa till människa. Det är här och nu. All mission och väckelse innehåller gudstjänster och diakoni som möter människors andliga och sociala behov. I mina ögon är detta att vara folklig. Då tror jag också att fler väljer att stanna kvar i kyrkan och att det eventuellt tillkommer nya tillhöriga.

Vem ska bestämma takten?

För någon vecka sedan var jag inbjuden till en konferens för kyrkliga ledare i Tammerfors stift. Deltagare var biskopen, stiftsmedarbetare, kyrkoherdar, kanslichefer, kyrkogårdschefer och arbetsledare för kyrkliga arbetslag. Förutom delegater från Svenska kyrkan var biskopen från Manchester och några kyrkoherdar från Engelska kyrkan inbjudna.

En av alla de frågor vi samtalade om, var vilket ledarskap som behövdes under olika situationer.

Det vardagliga ledarskapet, där man leder den normala verksamheten, bygger väldigt mycket på rutiner, lagar, beprövad erfarenhet och fasta strukturer. Det är inget särskilt krävande ledarskap utan det bygger mycket på medarbetarnas kompetens och erfarenheter av verksamheten. Rutinerna omprövas när det händer något ovanligt eller då det kommer nya lagar, regler eller bestämmelser. Man kan årligen göra utvärderingar och förbättringar. Beslut fattas oftast i konsensus.

Vid katastrofer krävs en annan form av ledarskap. Då leder man handgripligen och talar om vem som ska göra vad. Hur det utförs bygger på medarbetarnas kunskaper och erfarenheter, men det finns inte särskilt mycket utrymme för medbestämmande och några konsensusbeslut. Efter katastrofen utvärderar man och drar lärdomar och erfarenheter inför nästa katastrof. Beslut fattas ofta av ledaren ensam.

I kaos, krävs det ett ytterligare ett annat ledarskap. Ledaren måste stå ut med att inte sitta inne med svaren. Ledaren måste stå ut med sin egen och andras oro, osäkerhet och ångest. Det krävs uthållighet och fasthet som bygger på gemensamma värderingar och överenskomna prioriteringar. Som ledare måste man våga ställa och ta emot alla obehagliga frågor. Risken är att man fattar alldeles för snabba beslut, dels för att bli av med sin egen ångest och dels för att skapa någon form av lugn bland medarbetarna. Beslut fattas på olika sätt. Ibland är det majoritetsbeslut, ibland måste ledaren fatta besluten själv och ibland kan man nå konsensusbeslut.

Alla förändringar innebär mer eller mindre kaos. Ingen sitter inne med rätt svar och ingen kan med garanti säga hur det kommer att bli. Det gäller att ha en tydlig målbild av vad man vill uppnå och en accepterad process som leder mot målet. Till saken hör att både målet och processen kan ändras efterhand som kaoset utbreder sig. Då behövs det tydliga värderingar och prioriteringar så att man kan sålla mellan allt det som kommer upp. Utvärdering måste göras kontinuerligt och man måste våga ompröva sina beslut och ändra dem om det tillkommer ny kunskap, nya erfarenheter eller mer fakta.

En avgörande faktor då man leder i kaos är att avgöra i vilken takt man ska gå fram. Ska man följa de snabbaste (positiva till förändringar) eller de långsammaste (negativa till förändringar)? Följer man de snabbaste finns det stor risk att man fattar alldeles för snabba beslut som inte håller i längden. Det finns också en uppenbar risk att man tappar de långsammare. Följer man de långsammaste så finns det en överhängande risk att de snabbaste tappar engagemang och lust, vilket gör att de slutar eller att de går från medarbetare till "motarbetare".

För att hantera kaoset behöver man ha en bild av vilka beslut som ska fattas på vilket sätt och ha en tidsuppfattning om när besluten måste tas. Ibland tar det för långt tid att vänta ut ett konsensusbeslut och ibland tar det för lång tid att förankra ett ledarbeslut. Att alltid välja majoritetsbeslut innebär att man på sikt riskerar att splittra arbetslaget och tappa minoriteten.

Sade jag att vi inte kom fram till något exakt svar? Jag fortsätter att fundera...

Melodikrysset vecka 6 - 2015

God morgon alla melodikryssvänner!

I Stockholm har vi äntligen fått lite vinter. Det började snöa förra lördagen och det har snöat nästan varje dag. Nu har vi fått ca 30 cm snö som täcker mark och träd. De senaste dagarna har det dock varit någon plusgrad. Just nu har vi 0 grader.

I veckan har jag haft utbildning i ledarskap för församlingens unga ledare. De är oersättliga och otroligt viktiga för att vi ska kunna erbjuda attraktiva och bra konfirmationsalternativ. Alla arbetsledare har planerat för hur församlingen ska arbeta vidare med miljöarbetet så att vi lever upp till det guld vi uppnådde i december. Utöver detta har vi haft årets första Kyrkoråds sammanträde och terminens första möte med med Järfälla Kristna Råd. Jag har också haft mentorssamtal med "min" adept, planerat vårt projekt kring socialt företagande och haft samtal med medarbetare och kollegor.

Under veckan har jag tränat sparsamt eftersom jag drog på mig en lättare förkylning under förra veckans resa till Tammerfors. Av samma anledning tog jag i dag en lång sovmorgon. Jag hoppas kunna springa en kortare runda i dag och en lite längre i morgon.

I dag har vi kommit fram till följande förslag till lösning:

V 10 och V 1: I dag börjar vi med Edda Magnason som sjunger: "Sakta vi gå genom stan" ur filmen: "Monica Z".

L 3: Vi fick lyssna till en instrumental version av: "All of me".

L 2 och L 9: Amanda Jenssen sjunger: "Fångad av stormvind" ur tv-programmet: "Så mycket bättre".

V 7: När jag var liten sjöng jag med i tv-signaturen till: "Familjen Addams". Jag sjöng; "Skala banan..."

L 4: "Titta, titta", framfördes av Owe Thörnqvist och Ulla-Bella Fridh.

L 8: Jag förknippar Eros Ramazotti med Italien, om det nu var han som sjöng. Heter sången: "Musica E"? I kommentarerna får jag av Thomas veta att titeln på sången som Eros sjöng är: Donade Hay Musica". Tack för hjälpen, Thomas!

V 13 och V 12: Duetten är hämtad ur musikalen: "Miss Saigon", som är en modern version av "Madama Butterfly" som var med förra veckan. Jag har sett "Miss Saigon" två gånger i London. Jag tror att sången heter: "Last night of the world".

L 5: Det är Roy Orbison som sjunger: "In dreams". Han måste ha haft en av världens finaste sångröster.

V 6 och L 11: "You can have her", fick på svenska titeln: "Sånt är livet". Jag vet inte om det är Anita Lindblom som sjunger denna engelska version.

L 14: Vi fick lyssna till en instrumental version av Åsa Jinders vackra visa: "Av längtan till dig". En mycket populär sång vid både dop och vigslar.

V 15: Visst är det Sven "Tumba" Johansson som sjunger: "Hockey-polka"?

V 16: I dag går vi i mål med en engelsk version av: "Tusen och en natt", som Charlotte Perrelli vann melodifestivalen med 1999, men då med efternamnet Nilsson.

Därmed var en av veckans roligaste timmar så gott som slut. Nu ska jag titta på vinterstudion innan jag förhoppningsvis orkar med en kortare löprunda.

Jag tackar er alla för i dag och önskar er en fortsatt trevlig helg!

Stoppa IS, men hur?

I går skrev jag att jag tyvärr inte ser något annat sätt att stoppa IS än genom militärt våld genom FN. Med det menar jag inte att man ska genomföra ett regelrätt krig med flygbombningar, artilleribeskjutningar, stridsvagnar och marktrupper. Det skulle bli en ny grogrund för extrema rörelser och reaktioner.

Jag må vara naiv men jag tänker mig att man omringar IS och ser till att de inte får tillgång till fler vapen, genom att skära av deras försörjningslinjer. Att man skyddar civilbefolkningen om nödvändigt med vapenmakt. Att man begränsar deras utbredning och nyrekrytering. 

Vid någon tidpunkt kommer de att vara så svaga, militärt sätt, att de kan avväpnas och omskolas. Under tiden är det viktigt och nödvändigt att människorna i IS och de som bor i de IS-kontrollerade områdena får tillgång till vatten, mat och sjukvård.

Jag tror att förklaringen till IS och andra extrema grupper står att finna i historien. Västvärlden är i högsta grad ansvariga för att det ser ut som det gör i det område där vår kultur har sin vagga. Västvärlden har ockuperat, exploaterat och utnyttjat både naturresurser och befolkningen under många år. Sedan har man lämnat utan att ge tillräcklig hjälp.

För att få en långvarig fred måste västvärlden vara beredd att hjälpa med både sociala och ekonomiska åtgärder, utan att tvinga på människor våra värderingar eller system.

När jag läser vad jag skrivet så inser jag att detta förmodligen aldrig kommer att hända. Det kommer att ta lång tid, kosta mycket, både ekonomiskt och materiellt. Är vi i grunden intresserade av att hjälpa på djupet?

Stoppa IS nu!

När jag började skriva på den här bloggen för drygt 6 år sedan, bestämde jag mig för att jag skulle skriva om eller för företeelser, personer och saker. Jag ville inte skriva mot någon eller något. Men nu har jag nått en gräns då jag inte längre kan tiga still.

De senaste dagarna har jag sett filmer på Facebook, sett reportage i våra nyhetsprogram, hört på radion och läst i våra tidningar om hur den "Islamiska Staten" bränt en människa levande i en liten bur och om hur de korsfäster, våldtar och begraver barn levande. Offren är från olika nationaliteter och de är såväl kristna, yazidier, muslimer som judar.

Även om jag varit officer i den svenska Försvarsmakten under 14 år av mitt vuxna liv och gjort utlandstjänst i Afghanistan, så är jag i grund och botten mot våld. Jag tror inte att vapen löser konflikter på lång sikt. Men nu anser jag att vi nått en gräns för vad vi som mänsklighet kan acceptera. Under 2:a världskriget ansåg vi att det var nödvändigt att bekämpa nazismen och "Tredje Riket" med våld och det verkar inte finnas någon annan utväg när det gäller IS.

Jag tror inte att våld eller vapen löser det grundläggande problemet, men det synes vara nödvändigt för stoppa IS framfart och för att skapa förutsättningar för att ta itu med grundproblemet. Grundproblemet tror jag handlar om makt och social orättvisa. Några vill ha makt och de utnyttjar andras utsatthet. De i sin tur bär ett hopp om att de ska uppnå någon form av social rättvisa. IS använder endast islam som ett sätt att försöka hitta motiv och drivkrafter för att uppnå andra syften.

IS har ingenting med islam att göra. Det finns inte en rättrogen muslim som kan rättfärdiga IS metoder och agerande. IS är en skymf mot islam och därmed mot alla andra religioner. Precis som vi kristna måste ta avstånd från korstågen så måste muslimer ta avstånd från IS metoder. Det är möjligt att IS i grund och botten har några goda värderingar, en vällovlig vision och altruistiska mål, men deras metoder är fullständigt oacceptabla.

Jag tror inte att det räcker med några artiklar i en tidning, ett och annat blogginlägg, en skrivelse underskriven av aldrig så höga dignitärer eller att någon hög potentat uttalar sitt ogillande. Det räcker inte heller med fördömande. Tyvärr så tror jag att det enda möjliga är att vi alla tillsammans, och med alla tillbuds stående medel, stoppar IS nu. Vi ska inte falla i gropen att vi använder samma metoder men tyvärr så ser jag ingen annan möjlighet än att tillgripa militärt våld för att stoppa dem. Denna insats måste naturligtvis ledas av FN och alla länder behöver stå bakom den.

I avvaktan på att det händer något annat, gör jag det jag just nu kan och förmår. Jag knäpper mina händer och ber för offren för IS, för att de som är med i IS ska besinna sig och se att målet inte helgar medlen och för att världen ska vakna och agera.

Guds avbilder

Första Moseboken: 1 kapitlet vers 26 - 27
"Gud sade: "Vi skall göra människor som är vår avbild, lika oss. De ska härska över havets fiskar, himlens fåglar, boskapen, alla vilda djur och alla kräldjur som finns på jorden." Gud skapade människan till sin avbild, till Guds avbild skapade han henne. Som man och kvinna skapade han dem.

Jag har under många år funderat över vad det är hos människan som gör oss till en avbild av Gud. Det kan knappast vara utseendet. En del teologer anser att det är den främre delen av hjärnan som gör oss till Guds avbild, det vill säga vår förmåga att tänka rationellt. Andra har menat att det är samvetet som gör oss lika Gud. Ytterligare andra har försökt beskriva att vår likhet med Gud ligger i vår förmåga till andlighet.

Själv känner jag mig tveksam till dessa tre förklaringar. De ger inte mig en fullständig bild eller förklaring. Jag har mött människor som inte är särskilt rationella, åtminstone inte i mina ögon. Det räcker med att jag läser tidningen för att inse att det finns ganska många människor som inte verkar ha något samvete. Jag har också under åren mött ganska många människor som inte säger sig ha några andliga erfarenheter.

Det finns ett ord som beskriver den mest gudomliga hos gud och det är ordet: BARMHÄRTIGHET. Det ordet innehåller alla de goda egenskaper som jag förknippar med Gud: förlåtande, tröstande, hjälpsam, närvarande och full av nåd.

Samma ord, barmhärtighet, beskriver det mest storslagna hos människan. En barmhärtig människa speglar Gud och är det mest mänskliga som finns. Kan det vara barmhärtighet eller förmågan till barmhärtighet som är den bild av sig själv som Gud lagt ner i oss människor? Är det barmhärtighet som gör att vi är Guds avbilder?

För mig är barmhärtighet en väldigt tydligt och konkret bild av Gud. Det är också i barmhärtighetens tecken som jag ser det mest medmänskliga. I kyrkan säger vi att diakonerna är "barmhärtighetens tecken", men diakoni är inte bara diakonernas uppdrag, där är alla kristnas uppdrag.

Innebär utsagan, att människan är skapad till Guds avbild, att vi har något som alla andra levande varelser saknar? Har inte djur ett rationellt tänkande, ett samvete eller andliga upplevelser? Kan inte djur vara barmhärtiga? Den senaste tiden har jag sett ett otal filmer på Facebook där djur visar andra djur, bland annat hjälpsamhet. Att vi människor är skapade till Guds avbild behöver inte innebära att alla andra varelser är helt i avsaknad av gudomliga drag eller tecken.

Vad innebär då barmhärtighet helt konkret?

Om vi följer den kristna traditionen så talar man om 7 barmhärtighetsverk som är baserade på Jesus förkunnelse, det vill säga vad han säger och gör och som vi kan läsa i evangeliet om honom.

1. Att mätta de hungrande
2. Att ge dryck åt de törstande
3. Att ge kläder åt de nakna
4. Att ge härbärge åt de husvilla
5. Att besöka de sjuka
6. Att besöka de fångna
7. Att begrava de döda

Jag tänker mig att vi människor är en avbild av Gud, när vi fullgör dessa uppgifter. Genom att konkret omsätta Jesus förkunnelse i våra liv speglar vi Gud och blir därmed avbilder av honom/henne. Det finns ingen som kan göra allt, men alla kan göra något. När vi lever i en värld där de 7 barmhärtighetsverken finns, då speglar vi människor det mest gudomliga hos Gud. En förutsättning för barmhärtigheten är förlåtelsen. Både från Gud till oss människor och oss människor emellan.