Nåden som försvann - 1967 (del 1 av 6)

Året är 1967 och Anton har alldeles nyss rymt hemifrån. Eftersom det är höst beger han sig till St:a Katarina kapell. Hade det varit sommar hade han gått till Östra kyrkogården. Både i kapellet och på kyrkogården är det lugnt och tryggt. Hemma är det vad man i moderna termer kallar ett "patriakalt förtryck" vilket, för Anton innebär att det är pappa som styr och ställer därhemma. Pappas vilja är familjens lag. När det inte blir som pappa säger, så blir det bråk och våldsamheter. Långt senare i livet kommer Anton att tacka Gud för att pappa inte drack.

I St:a Katarina kapell möter Anton den nya prästen. Anton har ingen aningen om K är pastorsadjunkt eller kyrkoadjunkt, komminister eller kyrkoherde, han är kort och gott präst, i Antons ögon. Prästen är inte påträngande, men inte heller undvikande. Han kommer fram till Anton och stryker honom över huvudet. Inga frågor och inga krav, inget skrik och inget hot, bara lugnt och stilla. Längst fram i kapellet står ett altare där det står ett krucifix. Anton har i detta läge ingen aning om vad det betyder, men det är fint.

Senare under hösten får Anton, med mammas stöd, börja i söndagsskolan, under prästen K´s ledning. Först är det undervisning med berättelser, frågor och svar och därefter är det gudstjänst. Prästen K är lika sträng som pappa, men på ett vänligt sätt. Han skriker inte, han hotar inte, han skäller inte och han slår inte, men ändå är han sträng, fast på ett positivt sätt. 30 år senare kommer Anton förstå, att prästen K är en av grundarna till jourhavande präst på telefon, vilket kanske förklarar det hela. Gudstjänsterna är den stora behållningen av söndagskolan. Där får man sjunga psalmer och lyssna till prästens predikningar. Nattvard är ovanligt och till den får man endast gå om man är konfirmerad.

Det Anton tycker bäst om, är att gudstjänsten är likadan varje söndag, det ger trygghet. Det är också fint att få börja med syndabekännelsen och förlåtelsen, då känner man sig ren och likvärdig. Anton tycker också om predikningarna eftersom de beskriver livet precis så som han uppfattar det. Människor gör saker de inte vill, men låter bli att göra det de borde. Gud förlåter människorna för detta eftersom han, den där killen på krucifixet, dött för att vi ska få förlåtelse. Varje söndag känner Anton att det inte bara handlar om honom, utan om hela hans familj.

Vintern går och Anton lär sig många nya ord, som han inte riktigt kan fylla med ett fullständigt innehåll, men han förstår att de är viktiga och betydelsefulla. Prästen K pratar om synd, förlåtelse och nåd. Anton kan inte riktigt applicera dem i sitt liv, men han förstår att de är viktiga och att de handlar om honom, hans liv och hans familj. Det kommer att dröja många år, innan Anton förstår djupet och betydelsen av orden, ändå "bär" de honom mellan söndagarna.

Kyrklig debatt - igen

Hur ska det bli någon "rätsida" på den så kallade kyrkliga debatten?

Aposteln Paulus skrev nedanstående i "Första Timotheosbrevets" 6:e kapitel, för nästan 2000 år sedan. Det var alltså långt innan skrivkunnigheten var utbredd, boktryckarkonsten uppfunnen och alla hade tillgång till internet. På Paulus tid, fanns det varken bloggar, kommentarer, Facebook eller Twitter. Han skriver:

"Så skall du undervisa och förmana. Den som lär annorlunda och inte håller sig till vår herre Jesu Kristi sunda ord och till det som vår religion lär, han är förblindad och okunnig, med  en sjuklig lust att diskutera och träta. Sådant leder till avund, strider, förtal, misstänkliggöranden och ständiga bråk bland människor som har mist förståndet och tappat bort sanningen och som anser att religionen skall löna sig. Och visst ger religionen god lön om man nöjer sig med det nödvändiga, för tomhänta kom vi till världen och tomhänta skall vi gå ur den."

Har Paulus ord något att lära oss idag?

Gemenskap i tro eller åsikter?

Allt som oftast framförs det att vi kristna är en trosgemenskap och inte en åsiktsgemenskap. Jag har själv både sagt det och skrivet det många gånger. Den senaste tiden har jag fått anledning att fundera närmare kring påståendet.

En trosgemenskap innebär väl att man har gemensamma utgångspunkter från tron? Det vill säga att man delar grundläggande uppfattningar, erfarenheter, ståndpunkter och förhållningssätt utifrån bibeln, bekännelseskrifterna, traditionen och tolkningarna av desamma? Man behöver inte komma fram till samma slutsatser, samma fromhetsuttryck eller samma åsikter i varenda fråga, utan man delar samma fundament i tron.

Jag har trosgemenskap med mina vänner i Järfälla Kristna Råd. Vi tror alla på den treenige Guden, på att Jesus är Guds son och vägen, sanningen och livet och att Jesus är vår personliga frälsare. Vi kan be och fira gudstjänster tillsammans. Vi ber för varandra och vi har gemensam undervisning när vi kan, vi bedriver diakoni och mission tillsammans. Vi har ett gemensamt uppdrag i Guds rike.

Vi har inte samma bibelsyn, vi tolkar inte enligt samma metoder, vi har olika syn på dopet, sakramenten och ämbetet. Vi har inte samma syn på äktenskapet och vi förklarar inte rättfärdiggörelsen på exakt samma sätt. Vi har olika traditioner och olika fromhetsuttryck. Ändå har vi en trosgemenskap genom vårt gemensamma uppdrag och genom att vi delar samma fundament.

Hur är detta möjligt?

Jag tror att det är möjligt genom att vi har gjort och gör saker tillsammans. Vi har lärt känna varandra som medmänniskor och blivit varandras nästa. Vi har berättat om vår tro, våra tvivel och funderingar för varandra, utan att bli värderade och ifrågasatta. Vi har ställt nyfikna frågor till varandra och lyssnat på varandras svar. Vi har förklarat, samtalat och diskuterat vår tro med varandra, allt i ömsesidig respekt. Vi vet hur de andra resonerar och hur de kommit fram till sina svar, därför kan vi också respektera varandras olikheter.

Den här processen tar tid och vi har givit varandra och oss själva den tiden. Vi har "hållit ihop" under många år, och skyndat långsamt.

När jag följer den kyrkliga och teologiska debatten på nätet, så ser jag inte riktigt att man ger varandra tid och utrymme. Man ställer många frågor, men man lyssnar inte särskilt noggrant på andras svar. Kanske är det därför, det för mig, alltmer framgår att det man kallar trosgemenskap, egentligen är olika åsiktsgemenskaper? Man delar åsikter om bibeln, om tron, om teologin, och så vidare, men delar man fundament?

Spam i kommentarerna

De senaste dagarna har min blogg drabbats av så kallad spam bland kommentarerna. Det är långa kommentarer som oftast kommer nattetid. De flesta av dem lyckas bloggens spamfilter sortera bort, men en del måste jag ta bort själv. Detta innebär att en och annan kommentar som inte är spam, kan ha tagits bort av mig eller bloggens filter, av misstag. Om du saknar någon kommentar du skrivet så får du gärna skriva den igen. Förhoppningsvis har jag nu lärt mig att sortera bland kommentarerna så att det endast är spam som raderas.

Melodikrysset vecka 4 - 2013

God förmiddag alla melodikryssvänner!

Efter en ovanligt lång sovmorgon sitter jag framför datorn, med en kopp kaffe, för att försöka lösa veckans melodikryss.

Köldknäppen som "drabbade" Stockholm i veckan, dröjer sig kvar. Vi har idag minus 6 grader, ett tjockt molntäcke och snön faller sakta ned. Träden är härligt snövita och frostbitna.

Idag ser mitt förslag till lösning ut så här:

V 13: Idag börjar Eldeman med Peps Persson och; "Inga vargar jagar mig".

L 13: Jag tror att musiken är komponerad av Peter Tjajkovskij. Kommer dock inte på titeln. Av kommentarerna får jag veta att musiken heter; "Blommornas vals" och är hämtad ur "Nötknäpparen".

L 1: Visst är det; "Bo Kaspers orkester", med; "Världens ände"?

L 11: Vi fick lyssna till en instrumental version av; "När vi rör varann", som Susanne Alvengren gjorde känd. På engelska hette den; "Sometimes when we touch".

V 10 och L 7: Det var Ernst Rolf, som sjöng en sång, som jag tror heter; "Min kärlekssång".

V 9 och L 12: Musiken är hämtad från den senaste James Bond filmen; "Skyfall". Det var tredje gången Daniel Craig spelade huvudrollen som agent 007. Så jag skriver tre på L 12.

V 6: "Werner och Werner" är kockar. De spelades av Sven Melander och Åke Cato.

L 4 och V 1: Jag tror att sångerskan heter Anna Bergendahl, men jag har ingen aning om vad sången heter. Kan den heta; "Rolling dice"?

L 2: Kan det vara Ricky Bruch som sjunger; "Mig fångar ingen brud"? Jag tycker att hans skånska bryter fram emellanåt.

L 3: Vi fick höra en finsk version av; "Jag vill vara din Margareta".

V 8: Är det Nisse Landgren som sjunger; "Macken"?

L 14: Per Gessle sjöng och spelade i; "Kung av sand".

L 5: Vi går i mål med; "I mina skor", med; "Lasse Stefanz orkester".

Dagens melodikryss var inte särskilt svårt. Jag tackar för hjälpen med titeln till Peter Tjajkovskij vackra musik. Jag önskar er alla en riktigt trevlig helg.

PS! Jag ber om ursäkt i fall någons kommentar inte har kommit med. Då jag går igenom kommentarerna innan jag publicerar dem, kan någon kommentar ha raderats av misstag, eftersom jag ännu inte är så fingerfärdig med iPaden. Du är välkommen att skriva en ny kommentar, så publicerar jag den via datorn i stället. DS!

Kyrklig debatt

Det är många bloggare som skriver om den så kallade kyrkliga debatten. Vad jag än skriver, så är det sannolikt inget, som ingen annan redan skrivet eller påtalat. I debatten lyfter man i huvudsak fram hur man bemöter varandra och hur man skriver om varandra eller tillskriver varandra åsikter, motiv och ståndpunkter som sällan eller aldrig har framförts. Det är anklagelser och beskyllningar.

Den "officiella debatten", som sker på nättidningar och bloggar (företrädesvis skrivna av kyrkligt anställda) kan lätt framstå som en fråga om vett och etikett. Något som kan "rättas till" med samtal och regler som alla ställer upp på. Jag anser att det är en kraftig förenkling av förhållandet.

Tonläget och agerandet i den kyrkliga debatten är i mina ögon en andlig fråga och det handlar om värderingar byggda på teologiska ställningstagande. Låt oss vara öppna för detta och inte göra det till en beteendefråga. Jag tycker mig se att det är olika teologiska "läger" eller "skolor". Varför inte diskutera teologi i stället? Hur har ni kommit fram till den ståndpunkten? Var har ni stöd i bibeln? Vad säger våra bekännelseskrifter?

I brist på moral blir man lätt moralistisk och i brist på etik lyfter man gärna fram vett och etikett. Visst är det viktigt, men i mina ögon blir det något av en kvasidebatt, när de egentliga frågorna handlar kyrkosyn, församlingssyn, människosyn, bibelsyn, bibeltolkning, syn på tradition, Gudsbild, syn på kyrkans uppdrag, missionsbefallningen, syn på gudstjänstens betydelse och funktion, syn på diakoni, syn på synd och skuld, nåd och förlåtelse, sanningsanspråk, förhållande och relation till andra religioner, och så vidare. Går det att hantera teologiska och andliga frågor med vett och etikett?

Jag hoppas och tror att det ska gå att skapa ett samtalsklimat och en atmosfär där alla vågar uttrycka sin åsikt och sin syn på saken. Jag tror också att det går att finna ömsesidig respekt, där det inte är så viktigt att ha "rätt", att man är beredd att ta till vilka medel som helst för att uppnå det.

För att det ska bli så, då behöver vi inte moralisera eller mer vett och etikett. Vi behöver ett förhållningssätt till varandra. Oavsett om vi skriver bloggar, kommenterar bloggar, skriver på Facebook, skriver brev till varandra eller träffas "öga mot öga".

Det förhållningssätt (värderingar till följd av den teologi, jag omfattar) som jag kommit fram till och som jag vill bidra med är:
- Att följa den gyllene regeln.
- Att be även för den som inte delar mina åsikter.
- Att påtala brister/luckor i andras resonemang, slutsatser eller sätt att argumentera.
- Att påtala då någon uppträder på ett icke-respektfullt sätt, i stället för att försöka ge igen.
- Att försöka skilja på sak/innehåll och person.
- Att stå för min åsikt, utan att tro att jag vet allt, och alltid har rätt.
- Att inte tillskriva någon ett motiv som de inte uttalat.
- Att försöka tolka till det bästa och fråga om det är något jag inte förstår eller som jag tycker är oklart eller otydligt.
- Att inte upplåta min blogg till samtal och diskussioner som jag inte hade accepterat i mitt vardagsrum.

Melodikrysset vecka 3 - 2013

God förmiddag alla melodikryssvänner!

Så är det äntligen lördag och dags för en av veckans höjdpunkter. Morgonen har jag ägnat åt att lyssna på "Ring så spelar vi". Vi har ett fantastiskt vinterväder här i Stockholm. Det är snövitt överallt, solen skiner och temperaturen är nere på minus 17 grader.

Eftersom det förra lördagen skrevs en del otrevliga kommentarer återgår jag till att förhandsgranska kommentarerna innan jag publicerar dem. Ska försöka hantera både datorn och iPaden samtidigt så att det inte ska bli alltför lång fördröjning på kommentarerna. Precis som förra lördagen kommer jag inte att besvara alla kommentarer, utan fokuserar på dem som innehåller frågor, hälsningar, personliga meddelande och dylikt. Att jag håller med om någons förslag till svar, framgår ju av mitt blogginlägg.

Idag ser mitt förslag till svar på Eldemans frågor ut så här:

L 1: Eldeman börjar veckans melodikryss med en visa jag aldrig tidigare har hört. Att den kvinnliga artisten är Lill Lindfors, det är jag ganska övertygad om, men vad sången har för titel och vem den manliga artisten är, det går jag bet på. Eldeman hjälpte oss med titeln; "Gör mig lite levande igen". Han sa också att det var Jaques Werup som var den manliga sångaren.

V 7: Den dans jag förknippar med musiken är flamenco.

L 4: Vi fick lyssna till; "Maxwell´s silver hammer", med; "The Beatles". Jag uppfattade inte riktigt frågan, men tror att det är Ringo Starr, som efterfrågas.

V 6: Jag känner inte igen musiken. Kan det ha varit; "Någonting att äta, någonting att dricka", ur; "Söderkåkar". Jag är helt fel ute. Har fått förslag att sången heter; "Det sjunger någonting inom mig". Tack Pia! En av Tutta Rolfs schlagerdängor. Tror att den var med i filmen; "Under falsk flagg".

V 1 och L 2: Det är Olle Ljungström som sjunger Magnus Ugglas; "Johnny the rocker", ur tv-programmet; "Så mycket bättre".

L 11, V 12 och L 5: Vi fick lyssna till en instrumental version av; "All of me".

L 3: Jag tror att revyartisten som sjunger är Gunwer Bergkvist. Jag har hört sången hundratals gånger men kommer inte på titeln. "Babysitting boogie", är titeln enligt Eldeman.

V 14: Kim Larsen är en av mina absoluta favoriter. Jag har det mesta av honom på CD. Här sjöng han; "De smukke unge mennesker".

L 12: Musiken måste ha varit; "Vi bygger oss en båt". Jag tror att det var Björn Skifs som lanserade den.

V 10 och L 8: Det var; "The Real Group", som sjöng; "Jungfrun går i ringen".

L 13: Eldeman spelade en instrumental version av Irving Berlins; "Putting on the Ritz".

V 13: Thomas Eriksson har artistnamnet; "Orup". Här sjöng han sin fina; "Inte mycket jag behöver".

V 9: Vi går i mål med, en instrumental version av; "Jag är lapp och jag har mina renar". Jag har också hört en version av Ted Gärdestad där han sjöng; "Jag är Ted och jag har mina bröder". Undrar om inte den korrekta titeln egentligen är; "Vid foten av fjället". Jag är helt ute i det blå. Det var första ordet i titeln som efterfrågades. Var det en upphottad version av "Är du kär i mig ännu Klas-Göran"? Och jag som satt och sjöng med. Å andra sidan är det inte första gången jag lyckas sjunga en text till fel melodi. Jag har sjungit "Det är en ros utsprungen", med melodin till; "Bered en väg för Herran". Alla i kapellet märkte det utom jag. Vi snabbgenomgången hörde jag direkt att det var; "Är du kär i mig ännu Klas-Göran".

Förutom min "förmåga" att pressa in en text, i fel melodi, så hade jag bara problem med en fråga. Jag tackar för hjälpen med; "Jag sjunger någonting inom mig", den hade jag aldrig klarat. Tack Pia!

Jag önskar er alla en fortsatt trevlig helg!

PS! Tydligen lyckades jag att radera flera svar. Har återskapat dem ur minnet. Hoppas att alla mina förslag till svar, nu finns med. Tack för påpekandet. Det var inte lätt att hantera såväl datorn som iPaden. DS!