Kyrklig debatt

Det är många bloggare som skriver om den så kallade kyrkliga debatten. Vad jag än skriver, så är det sannolikt inget, som ingen annan redan skrivet eller påtalat. I debatten lyfter man i huvudsak fram hur man bemöter varandra och hur man skriver om varandra eller tillskriver varandra åsikter, motiv och ståndpunkter som sällan eller aldrig har framförts. Det är anklagelser och beskyllningar.

Den "officiella debatten", som sker på nättidningar och bloggar (företrädesvis skrivna av kyrkligt anställda) kan lätt framstå som en fråga om vett och etikett. Något som kan "rättas till" med samtal och regler som alla ställer upp på. Jag anser att det är en kraftig förenkling av förhållandet.

Tonläget och agerandet i den kyrkliga debatten är i mina ögon en andlig fråga och det handlar om värderingar byggda på teologiska ställningstagande. Låt oss vara öppna för detta och inte göra det till en beteendefråga. Jag tycker mig se att det är olika teologiska "läger" eller "skolor". Varför inte diskutera teologi i stället? Hur har ni kommit fram till den ståndpunkten? Var har ni stöd i bibeln? Vad säger våra bekännelseskrifter?

I brist på moral blir man lätt moralistisk och i brist på etik lyfter man gärna fram vett och etikett. Visst är det viktigt, men i mina ögon blir det något av en kvasidebatt, när de egentliga frågorna handlar kyrkosyn, församlingssyn, människosyn, bibelsyn, bibeltolkning, syn på tradition, Gudsbild, syn på kyrkans uppdrag, missionsbefallningen, syn på gudstjänstens betydelse och funktion, syn på diakoni, syn på synd och skuld, nåd och förlåtelse, sanningsanspråk, förhållande och relation till andra religioner, och så vidare. Går det att hantera teologiska och andliga frågor med vett och etikett?

Jag hoppas och tror att det ska gå att skapa ett samtalsklimat och en atmosfär där alla vågar uttrycka sin åsikt och sin syn på saken. Jag tror också att det går att finna ömsesidig respekt, där det inte är så viktigt att ha "rätt", att man är beredd att ta till vilka medel som helst för att uppnå det.

För att det ska bli så, då behöver vi inte moralisera eller mer vett och etikett. Vi behöver ett förhållningssätt till varandra. Oavsett om vi skriver bloggar, kommenterar bloggar, skriver på Facebook, skriver brev till varandra eller träffas "öga mot öga".

Det förhållningssätt (värderingar till följd av den teologi, jag omfattar) som jag kommit fram till och som jag vill bidra med är:
- Att följa den gyllene regeln.
- Att be även för den som inte delar mina åsikter.
- Att påtala brister/luckor i andras resonemang, slutsatser eller sätt att argumentera.
- Att påtala då någon uppträder på ett icke-respektfullt sätt, i stället för att försöka ge igen.
- Att försöka skilja på sak/innehåll och person.
- Att stå för min åsikt, utan att tro att jag vet allt, och alltid har rätt.
- Att inte tillskriva någon ett motiv som de inte uttalat.
- Att försöka tolka till det bästa och fråga om det är något jag inte förstår eller som jag tycker är oklart eller otydligt.
- Att inte upplåta min blogg till samtal och diskussioner som jag inte hade accepterat i mitt vardagsrum.