Gemenskap i tro eller åsikter?

Allt som oftast framförs det att vi kristna är en trosgemenskap och inte en åsiktsgemenskap. Jag har själv både sagt det och skrivet det många gånger. Den senaste tiden har jag fått anledning att fundera närmare kring påståendet.

En trosgemenskap innebär väl att man har gemensamma utgångspunkter från tron? Det vill säga att man delar grundläggande uppfattningar, erfarenheter, ståndpunkter och förhållningssätt utifrån bibeln, bekännelseskrifterna, traditionen och tolkningarna av desamma? Man behöver inte komma fram till samma slutsatser, samma fromhetsuttryck eller samma åsikter i varenda fråga, utan man delar samma fundament i tron.

Jag har trosgemenskap med mina vänner i Järfälla Kristna Råd. Vi tror alla på den treenige Guden, på att Jesus är Guds son och vägen, sanningen och livet och att Jesus är vår personliga frälsare. Vi kan be och fira gudstjänster tillsammans. Vi ber för varandra och vi har gemensam undervisning när vi kan, vi bedriver diakoni och mission tillsammans. Vi har ett gemensamt uppdrag i Guds rike.

Vi har inte samma bibelsyn, vi tolkar inte enligt samma metoder, vi har olika syn på dopet, sakramenten och ämbetet. Vi har inte samma syn på äktenskapet och vi förklarar inte rättfärdiggörelsen på exakt samma sätt. Vi har olika traditioner och olika fromhetsuttryck. Ändå har vi en trosgemenskap genom vårt gemensamma uppdrag och genom att vi delar samma fundament.

Hur är detta möjligt?

Jag tror att det är möjligt genom att vi har gjort och gör saker tillsammans. Vi har lärt känna varandra som medmänniskor och blivit varandras nästa. Vi har berättat om vår tro, våra tvivel och funderingar för varandra, utan att bli värderade och ifrågasatta. Vi har ställt nyfikna frågor till varandra och lyssnat på varandras svar. Vi har förklarat, samtalat och diskuterat vår tro med varandra, allt i ömsesidig respekt. Vi vet hur de andra resonerar och hur de kommit fram till sina svar, därför kan vi också respektera varandras olikheter.

Den här processen tar tid och vi har givit varandra och oss själva den tiden. Vi har "hållit ihop" under många år, och skyndat långsamt.

När jag följer den kyrkliga och teologiska debatten på nätet, så ser jag inte riktigt att man ger varandra tid och utrymme. Man ställer många frågor, men man lyssnar inte särskilt noggrant på andras svar. Kanske är det därför, det för mig, alltmer framgår att det man kallar trosgemenskap, egentligen är olika åsiktsgemenskaper? Man delar åsikter om bibeln, om tron, om teologin, och så vidare, men delar man fundament?