Guds härlighet i Kristus

Hur får vi kunskap om Gud? De flesta människor har en uppfattning om Gud, antingen tror man att Gud finns eller så håller man det för osannolikt. De som tror på Gud vet oftast var och när de började tro. Inte sällan är tron förknippad med den plats där man upptäckte Gud eller där Gud gav sig till känna för mig. Har du någon eller några sådana platser?

Kanske är din plats förlagd någonstans i naturen, en plats som är speciell för dig? Kanske upptäckte du Gud i barnens eller barnbarnens skratt och lek. Kanske gav Gud sig tillkänna i ditt livs kärlek? Kanske uppenbarade sig Gud för dig i en fritidsaktivitet eller i segelbåten? På de platserna eller i de mötena får vi vetskap om att Gud finns och vi känner ett välbefinnande och känner oss tillfreds. När vi behöver det så återvänder vi till platsen eller mötet för att fylla på vårt behov av Gudsnärvaro.

På teologiskt språk så kallas det för den allmänna uppenbarelsen. Alla kan oberoende religion, kultur, ålder eller kön förnimma Guds närvaro i det som alla har tillgång till. De tre vise männen fick också ta del av den allmänna uppenbarelsen, till att börja med. Baltzar, Melker och Kaspar kunde i det stjärntecken som motsvarade landet Israel se en ny stjärna. De kunde också se var i stjärntecknet den nya stjärnan tänts och på det sättet läsa ut att stjärnans plats i stjärntecknet motsvarade Betlehems plats i Israel.

Men de tre vise männen fick även ta del av det som vi i det teologiska språket kallar den särskilda uppenbarelsen. I den särskilda uppenbarelsen får vi kunskap om Gud genom inkarnationen, Gud blir människa i Jesus Kristus. Gud uppenbarar sig på ett särskilt sätt i Jesus Kristus. Vi kan ta del av den uppenbarelsen genom att läsa om Jesus i bibeln. När vi läst berättelserna om Jesus kan vi möta honom på många olika sätt, i vår vardag. I oss själva, i våra medmänniskor, i gudstjänster, bibelord, böner, nattvarden, musik och psalmsång, för att nämna några sätt.

Att förnimma Gud i naturen eller i livssituationer ger oss en kunskap om att Gud finns, men det ger oss ingen kunskap om vem eller hurdan Gud är. Det gör Jesus. I hans liv och gärningar får jag inte bara kunskap om och erfarenhet av Guds existens, jag får lära känna Gud, inte till fullo och helt, men jag får en tydligare bild av honom eller henne. Då Jesus blivit en del av mig och mitt liv, då lär jag känna Gud. Desto mer plats Jesus tar i mitt liv, desto mer lär jag känna Gud. För att Jesus ska få plats i mig, då behöver jag lämna ifrån mig det som fyller mig. Det är inte guld, rökelse och myrra utan min självupptagenhet, min självgodhet och mitt självbegär.

Att möta Jesus påverkar mig. Efter att ha fått ta del av den särskilda uppenbarelsen i Jesus, är jag inte längre den samma. Mitt liv kommer att förändras och mitt liv kommer att te sig annorlunda och ta nya vägar. I evangelietexten läser vi att Baltzar, Melkier och Kasper i en dröm blev tillsagda att inte återvända till Herodes utan att de tog en annan väg hem till sitt land. Rent logiskt borde de tre vise männen ha återvänt till Herodes. Där fanns makten och möjligheterna till framgång. Hos Herodes fanns det säkert en belöning för deras långa resa och i maktens boningar borde de tre ha känt sig hemma. Men de tog en annan väg, efter att de sett Guds härlighet i Jesus Kristus.

Det finns även en annan väg för oss. En väg som inte är kantad av guld och gröna skogar, en väg som inte är omgiven av rosor, utan som är krönt av en törnekrona. Vi kallar den helgelsens väg eller korsets väg. För de flesta är det en annan väg än den, man hade tänkt eller önskat sig. Det flesta är inte villiga att gå den. Det är inte någon enkel eller behaglig väg, det är inte en väg där du får makt, ära, framgång och rikedomar. Det är inte någon väg som innehåller guld, rökelse eller myrra. Vägen är omöjlig att gå på egen hand. Vi behöver hjälp av såväl den treenige Guden – Skaparen, Frälsaren och den helige Anden – som av våra bröder och systrar i och utanför kyrkan. Vårt hemland är himlen och vägen dit är den väg Jesus gick – korsets, lidandets och tjänandets väg.

Till vår hjälp på vandringen har vi fått både karta och kompass. Vi har Jesus dubbla kärleksbud – du älska Herren din Gud av hela ditt hjärta, hela din själ, all din kraft och hela ditt förstånd och din nästa såsom dig själv. Den gyllene regeln – allt vad ni vill att människor ska göra för er, det ska ni också göra för dem. Och förlåtelsen – förlåt oss våra skulder, liksom vi har förlåtit dem som står i skuld till oss. Vi har ett särskilt ansvar för de mest utsatta, de Jesus kallar ”min minsta bröder och systrar”. Till färdkost har vi fått nattvarden.

Jag vet att det låter som en jobbig väg och att alla andra vägar verkar bättre och mer lättframkomliga. Men den väg som Gud erbjuder oss är också livets väg. Den väg Jesus gått är också vår väg, mot det eviga livet. Den innehåller samma saker som övriga vägar, men den innehåller också något mer. Den är fylld av tro, kärlek och hopp. Den innehåller frid och en mycket större tillfredsställelse och ett djupare välbefinnande än någon annan väg. Den innehåller glädje som är mycket större än den tillfälliga glädje vi kan uppleva på de vägar som försöker tillfredsställa vårt jag. Det är en väg där våra liv blir fyllda av kärlek, respekt och förlåtelse.

Nu tycker säkert någon att det låter väldigt kravfyllt. Men den stora skillnaden mellan helgelsens väg och andra vägar, är det vi kallar nåd. Kravet är inte att vi lyckas i varje ögonblick och att alla ska prestera lika mycket. Förväntan är inte att vi ska vara perfekta eller omänskliga, tvärtom ska vi sträva efter att bli allt mer mänskliga, vilket samtidigt innebär att vi inte är perfekta. Vi ska var och en efter den förmåga vi fått, göra vårt bästa. Vid de tillfällen då vi misslyckas eller går vilse, så är Jesus själv med oss. Han förlåter oss, upprättar oss och hjälper oss vidare på livets väg.