Same - same, but different?

Jag funderar över när, om någonsin, målet helgar medlen.

Det är inte ovanligt att någon som drivs av en idé anser att just deras idé är så rätt och viktig att de kan ta till vilka medel som helst för att driva igenom det de tror på. Som ett led i att sprida och rättfärdiga sin egen idé, då krävs det en motsatt idé för att bevisa att den egna idéen är bättre och mer rätt.

Det ingår i taktiken att svartmåla meningsmotståndarnas idé genom att förkasta deras metoder. Det bygger på ett logiskt resonemang om att efter en idé så följer en metod för att genomföra den. Eftersom metoden är oetisk så kan man dra slutsatsen, att idéen är orättfärdig och fel.

Hur blir det då när man använder exakt samma metod för att genomföra och driva sin egen idé?
Kan man skilja på idé och metod när det gäller andra, men inte sig själv?
Blir man inte det man kritiserar andra för, om man använder samma metoder?

De flesta av oss bär med sig barndomsminnen som vi inte tycker om. Det kan vara bestraffningar, våld, övergrepp och kränkningar. Kort sagt saker som gjort oss till ett objekt i andra människors ögon. Vill vi då objektifiera andra i vårt vuxna liv? Kan man hindra våld med våld? Kränkningar med kränkningar? Hot med hot? Mobbning med mobbning? Exkludering med exkludering?

När jag arbetade i det militära då hade jag en liten skrivbok, i vilken jag skrev ner allt det som jag inte tyckte om att mina chefer gjorde. Jag sa till mig själv; "Så ska jag aldrig göra mot mina soldater". Oftast lyckades jag, men inte alltid. Det är så lätt att dras in i en jargong och en attityd, som egentligen inte bygger på ens egna värderingar, utan som bygger på att få tillhöra en gemenskap. Jag följer andras värderingar för att inte hamna utanför.

Jag tror att det är lätt till att man "kränker" sin egen integritet och att man gör sig själv till ett objekt, om man drivs av en idé som aldrig ifrågasätts eller kritiseras. Om man befinner sig i ett sammanhang där man aldrig problematiserar metoder eller frågar om det går att göra på ett annat sätt. Vanligast händer detta i totalitära system som drivs av den "rätta idéen", som aldrig får ifrågasättas eller diskuteras. I sammanslutningar där det endast finns ett sätt att tänka, ett rätt svar, en rätt åsikt, en rätt metod och ett enda förhållningssätt.

Jag är glad att jag är "uppfostrad" i ett samhälle, som gjort mig myndig att tänka själv, gett mig rätten att ifrågasätta och kritisera, och tillåter olika ståndpunkter och åsikter.