Vi har diskuterat nattvarden, dopet, försoningsläran och har nu hamnat i ondskan. Även om det inte är så många aktiva deltagare, så är det desto fler som trycker på gillaknappen. Jag har också blivit kontaktad via chatten, mejl och telefon från människor som följt diskussionen.
Förutom att jag lärt mig massor genom att läsa alla kommentarer, så kan jag konstatera att det finns en längtan och ett behov av att samtala om vår kyrkas grundläggande frågor.
Det är också glädjande att de absolut flesta kommentarerna är respektfulla och mer nyfikna än fördömande. Kanske är det skillnad på Facebook och en blogg, därför att i den förra är det enklare och snabbare att skriva sina synpunkter, åsikter och frågor? På Facebook sker allting i realtid, även om man kan kommentera även i efterhand.
Hur som helst så gläder jag mig åt att det finns olika fora på internet, där människor med samma intresse kan "träffas" för att samtal om det som intresserar och berör dem. Kanske kan vi i kyrkan, lära oss något av detta?
Jag tog med mina döttrar på en kyrkogårds-promenad idag. Den lilla sov gott i barnvagnen hela tiden och njöt väl av att det äntligen är frisk luft (inte roligt att bo vid Emån/Silverån just nu)
SvaraRaderaVar först bekymrad över hur den stora skulle bete sig. Hon fyller 5 år nu i höst och är ju inte det minsta intresserad utav samma saker som lilla mamma, men det gick bra!
Förmanade henne otaliga gånger att hon inte skulle springa eller skrika men det var ju en ypperlig kyrkogård med trappor och häckar...
Jag älskar att gå barfota så här på sommaren och gör det så ofta jag kan och ja skorna kändes inte sköna där vi gick rad upp och rad ner (jag släkforskar och letar efter gravstenar att fotografera av innan de försvinner). Vips så försvann mina skor och strumpor och när tjejan ser detta vill hon ju också ta av sig sina.
Precis då fick jag en tanke, att det kanske inte är passande att gå barfota på en kyrkogård! Tänk om de andra "vanliga" besökarna "for illa" av mina manér?
Men kyrkogårdar är ju min "avkoppling", det som ger mig ro i själen.
Jag tar ju med mig barnen för att berätta om vilka det är som ligger begravda där och i vissa fall berättar om hur de har dött.
Där på kyrkogården kan man ju koppla av. Barnen kan få gå som de vill (bara de är rädda om stenarna och blommorna). Det finns ju oftast grindar eller murar så att man vet att de inte försvinner. Inga bilar de ska se upp för. Oftast är det ju inte så mycket folk man träffar heller och de man möter är oftast jättetrevliga och man kan börja prata med totala främlingar.
Kanske ska vi (dagens ungdom) ta tag i allt runt det kyrkliga och få bort det här strikta så att kyrkan och allt omkring den blir en plats man skulle vilja komma till.
Elaine. Vi håller just nu på att anlägga en ny kyrkogård i Järfälla. Den kommer att ligga strax norr om den kyrkogård vi har kring Järfälla kyrka.
RaderaInför den nya kyrkogårdens tillblivelse så åkte vi på ett antal studiebesök för att hitta inspiration. Vi var i Danmark, Skåne och i Stockholms område. Alla var överens om att kyrkogården är ett rekreationsområde. Det är en plats där jag ska kunna ta en pick-nick, med familjen, ligga och läsa en bok på en gräsmatta osv.
De döda störs garanterat inte av vad vi gör på kyrkogården. Det är de sörjande som vi i första hand ska ta hänsyn till, genom att inte skrika, spela hög musik, springa över gravkvarteren mm.
Då jag var i Afghanistan såg jag ofta barn som spelade fotboll på gravfälten. Stenarna blev till mål och ingen verkade reagera negativt.
Så fortsätt du gå barfota på kyrkogården, och låt din dotter göra likadant. Om någon reagerar så ta ett samtal med dem, och fråga på vilket sätt det stör dem.
Trevlig sommar.
Krister
Vad kul att ni anser att man kan ha picknick på kyrkogården!
RaderaI ett TV-program på SVT som följde svenska barn som föddes ett speciellt år så var det en mamma i en storstad där enda stället de hade gräsmatta var på en kyrkogård i närheten. Ska det bli så i framtiden så måste ju kyrkogårdarna förvandlas till att kombineras med "stadsparker".
De personer vi mötte på kyrkogården verkade mest glada över att det fanns barn där!
Hej Elaine och tack för din kommentar. Det handlar nog om att förståelsen av kyrkogårdens funktion håller på att förskjutas. Kyrkogårdarnas funktion håller på att omtolkas till att vara något mer än "de dödas viloplats". Man kan se kyrkogården som ett möte mellan döda och levande, som ett möte mellan himmel och jord, som ett rekreationsområde, som en plats för eftertanke och tillbedjan osv.
RaderaI Köpenhamn är kyrkogårdarna väldigt mycket en kombination av "de dödas viloplats" och stadspark.
Jag tycker personligen att barn ska vara med överallt - nästan. Visst finns det miljöer som inte är lämpliga för barn, men när barn är med då händer det något med miljön.
Trevlig helg.//Krister
Jag läste också några inlägg i tråden på Fb och det var superintressant..tråkigt är dock formatet som FB publicerar inläggen i..hade varit spännande om man på något sätt hade kunnat spara tråden och göra den mer lättläst för det är spännande reflektioner och ansatser och som jag tycker behöver bevaras då resonemangen ger uppslag till massor av tankar och ideér. Ha en fin dag, Mia
SvaraRaderaHej Mia och tack för din kommentar.
RaderaJag ska prata med berörda, om det är ok för dem att omvandla det till något mer lättläst och överskådligt.
Tycker också att det är spännande att glida från vad man tycker, tänker och känner till att diskutera vad säger våra bekännelseskrifter.
Ha en fin dag, du med.//Krister